Paul Brunton
På spaning i det fördolda Indien. Paul Brunton. Övers. Anna Bornstein. Andra reviderade upplagan 2006. Larsons förlag.
    Den här boken kom ursprungligen ut 1934 under titeln A search in Secret India och blev överraskande nog en bästsäljare och översattes till många språk.
    Paul Brunton (1898-1981), född under namnet Raphael Hurst, var journalist, dock otillfredsställd med sitt dåvarande liv. Efter en existentiell kris började han intressera sig för den dolda sidan av de religiösa yttringarna. Han kom i kontakt med de brittiska teosoferna och gav sig så småningom iväg till det hemlighetsfulla Indien, en första resa som följdes av ett flitigt resande genom åren, bland annat till Egypten och Himalaya.
    Brunton antas vara den förste västerlänning som försökte beskriva Indiens visdom nyfiket "inifrån" istället för som en observerande och systematiserande religionshistoriker eller religionssociolog. Möjligtvis var han också en av de första västeuropéer som initierat för en bred publik kunde förmedla vad yoga var. Även om indiska guruer tidigare varit på föreläsningsturnéer i väst, kom saken i en helt annan dager när det istället var en vit brittiskfödd medborgare som beskrev yogans grundläggande teori och praxis.
    "På spaning i det fördolda Indien" har fördelen att vara lättläst utan att vara ytlig: Brunton har uppenbarligen försökt att så enkelt som möjligt presentera stoffet för en intresserad läsekrets. Vi får följa med författaren på resan, besöka olika fakirer, heliga män, yogautövare, magiker och eremiter. Brunton skriver ned vad han ser, hör, känner och tänker. Invändningar såväl som sinnesrörelser och drömsyner inkluderas. Dessutom illustreras boken med tidsaktuella foton, något som bidrar till autenticitetskänslan.
    Författaren blir vår guide, västerländskt skeptisk men ständigt sökande efter livsmening och självkännedom. Han letar efter substansen under de religiösa utsagorna och myterna och sorterar efter hand lugnt bort vad han finner vara irrbloss eller taskspeleri för pengar eller berömmelse, men först låter han även dessa representanter komma till tals, utan att nämnvärt fördöma deras handel och vandel. Som han skriver: "Jag övervann den vite mannens stolthet under min färd bland de olika folkslagen i Indien. Jag visade dem öppen förståelse och intellektuell sympati. Jag glömde fördomarna. Jag visade respekt för karaktärsegenskaper utan hänsyn till hudfärgen. Jag hade sökt sanningen i hela mitt liv och var beredd att ta emot allt som sanningen förde med sig."
    Författaren får av en adept motta ett intressant budskap från dennes mästare: Brunton hade i sitt senaste liv varit indier. "Vad han visste då, har han glömt", meddelar mästaren. "Men glömskan varar bara en tid. Inte förrän en mästare ger honom nåd kan han bli medveten om sin gamla kunskap igen. Mästarens beröring är nödvändig för att han skall få igen denna kunskap i den kropp han har nu."
    En egyptisk trollkarl menar sig ha tämjt 30 djinner, andar, att utföra sin magi. Brunton får bevittna hur hans tankar avläses av någon eller något, och formuleras på ett hopvikt papper.
    En indisk trollkarl förbryllar Brunton genom att till synes låta små dockfigurer få självständigt liv och dansa runt på ett bord, dirigerade av trollkarlen.
    En yogi ber Brunton ta pulsen på honom, och låter den sedan försvinna under flera minuter. Därpå slutar han andas. Man kan tänka sig vilken effekt en sådan läsning hade på 30-talets anglosaxiska publik.
    Brunton möter Meher Baba, som tror sig vara den nya världsfrälsaren. I backspegeln får förstås sådana ambitioner ett tragikomiskt skimmer över sig. "Jag skall resa omkring i hela världen", säger Meher Baba, "och nationerna kommer ivrigt att lyssna till mig. Mitt andliga budskap skall nå alla länder, städer och landskap."
    Bland det mest givande för Paul Brunton blir mötet med Ramana Maharishi. Här finner Brunton för första gången nyckeln: personligheten har en transcendental källa, något som han senare kommer att kalla Överjaget.
    "Hjärnan är satt ur funktion precis som under djup sömn - ändå har det inte skett någon förlust av medvetande. Jag förblir lugn, medveten om vem jag är och vad som sker. Ändå har mitt medvetande frigjorts från den trånga begränsningen som personligheten utgör.
    Det omfattar allt, jaget existerar fortfarande men förändrat. Nu är det ett strålande Jag. /.../ Samtidigt kommer en känsla av absolut frihet. Tanken är som en skyttel som ständigt går fram och tillbaka. Att befrias från dess tyranniska rörelser är som att komma ut ur fängelset och plötsligt befinna sig under öppen himmel."
    Bruntons egen konklusion, efter alla sina resor, var att Gud behöver vi inte leta efter i Indien, eller på någon annan, för oss västerlänningar fjärran ort. Gud finns överallt. Men för att finna Gud, måste du först finna dig själv.
    Gunnar Martin Aronsson


Till sidan 1!


www.sokaren.se/INDEX531.HTML