Are Waerland som jag såg honom
Av Eskil Svensson
"Jag skulle tro att jag är den enda nu levande som varit anställd hos Are Waerland"
Det var genom tidningen Frisksport som jag såg de första spåren av Are Waerland. Frisksport var då en veckotidning med en ansenlig upplaga, och tidningens löpsedlar sattes upp vid många försäljningsställen i stan.
KRUSKA lyste flera gånger med stora bokstäver från löpsedlarna, och jag undrade vad det kunde vara. Köpa tidningen tyckte jag inte att jag hade råd med. Jag var cykelbud i en kaffehandel och studerade per korrespondens från Hermods och gick på Borgarskolan på kvällarna.
I mina uppdrag på kaffehandeln ingick att varje dag bära in öl till en pappershandlare som hade sin butik vägg i vägg. Stan var rik på små, personliga affärer på den tiden. Pappershandlaren var den första alkoholist jag träffade. Det var en fin och städad alkoholist, som jag tyckte om. En dag hejdade han mej när jag ställde in flaskorna till honom och tog fram tidningen Frisksport från sina hyllor. "Den här tycker jag att du ska läsa", sa han. Han visade några av sidorna och så skänkte han mej tidningen.
Den alkoholiserade pappershandlaren blev därmed helt avgörande för min fortsatta livsväg. Jag läste med förundran och jag fortsatte att läsa Frisksport varje vecka.
Här mötte jag Are Waerland på riktiga bredsidor. Tidningens mittuppslag var vikta för Waerland vecka efter vecka och jag längtade efter utgivningsdagarna. "Vägen till fullkomlig hälsa", "Livet är inte, det bygges", "Liv är rörelse" "Liv är glädje" ... Jag stod mitt i ett fantastiskt äventyr.
Genombrott
Frisksportrörelsen var med sin orientering åt det sprudlande friska, raka och naturliga en perfekt plattform för Are Waerland. Det ser jag nu. Med hjälp av tidningen Frisksports dåvarande redaktör Agne Windmark gjorde Are Waerland sitt stora genombrott i Sverige. Snart kom Waerland, som då vistades i Alassio i Italien, på frisksportares initiativ till Sverige. Han drog genom landet på föredragsturnéer som fick en obeskrivlig uppslutning - en ensam talare drog publik som en poppgala nu gör. Waerland var det stora namnet i tiden. I Stockholm utsåldes gång på gång Are Waerlands framträdanden i Konserthusets stora sal.Det var i Stockholms Konserthus jag själv upplevde Waerland för första gången. Inför 1700 människor stod han där ensam på den 20 meter breda scenen, en talare med finländsk melodi i språket, inte särskilt lång, klädd i den tidens sportiga mode, golfkostym. Ingen mikrofon vad jag kan minnas. Hans röst bar hans budskap fint högst upp till tredje raden där jag satt. Hans vän den välkända organisten i Oscars Alf Linder hade inlett med en dånande fuga av Bach. Det var mäktigt och andaktsfullt. "Mitt herrskap!" började Are Waerland. Det var hans signaturord. Jag hörde det sedan många gånger. Gång på gång fylldes Konserthusets stora sal till sista plats. Slutligen hyrdes Alviks tennishall vars alla banor fylldes med sittplatser nedanför de fullpackade läktarna. Inget tingel tangel. Bara talaren Are Waerland. Över 3000 lyssnade. Det var 1948.
Mitt Herrskap!
"Vi har inte med sjukdomar att göra utan med livsföringsfel. Avskaffa livföringsfelen och sjukdomarna försvinner av sig själva!"Detta var hans budskap. Före Waerland hade folk mest varit passivt väntande, kanske skulle man sjukna. Eller passivt förhoppningsfulla. Kanske kunde man få leva frisk länge. Men att man till den grad som Waerland förkunnade kunde styra sin hälsa själv, i synnerhet genom valet av föda, det var något nytt, nästan hädiskt. Det gick tvärs emot allas livsidé, tvärs emot läkemedelsindustrins intressen, tvärs emot våra läkares utbildning. Undra på att tvivel och motstånd snart stack upp. Dittills hade ordet hälsa saknat självständig position. Hälsa var bara frånvaro av sjukdom. Are Waerland berättade hur han hade sökt efter ordet hälsa i flera uppslagsverk. Det enda på hälsa han hade hittat i böckerna var "Hälsa med flaggan".
Inom frisksportrörelsen växte det fram kritiska grupper. Kosten gavs för stor betydelse för hälsan. Frisksport var fysisk träning och friluftsliv. Friskare kroppar, friare anda, var valspråket. Nu hade det börjat handla för mycket om mat. "Morsans mat" var ett heligt begrepp. Are Waerlands budskap var dessutom vetenskapligt okänt. Läkare och forskare gick till överlägset hållna angrepp. Det här hade de inte fått lära sig. DET MÅSTE VARA FEL.
Inom frisksportrörelsen uppstod en klyfta och Are Waerland slutade skriva i tidningen Frisksport. Men hans kämpaglöd var oförändrad. Hans huvudkanal var nu tätt utkommande böcker plus hans egen månadstidning Solvikingen och hans föredrag. Men snart blev han också värvad till konkurrenttidningen inom frisksportrörelsen, Sport och Kultur.
Jag tog kontakt
När jag som ung journalist hade fått jobb på Frisksports redaktion, fick jag bland tidiga arbeten i min hand ett kritiskt inlägg mot den waerlandska kostreformen. Det var skrivet av en man som kallade sig "Hälsoingenjören" (Vincent Dahlgren, senare rymdtekniker i Los Angeles). Jag sökte Are Waerland för att i samma nummer få en kommentar och hittade honom per telefon i Idre. Där hade han vid den tiden en ostörd skrivarlya.Are Waerland blev påtagligt glad för att någon på Frisksports redaktion hörde av sig och skickade snabbt en dräpande kommentar till det som jag läste upp. Detta samtal blev grunden för ett praktiskt samarbete mellan oss, som kom att vara livet ut.
När Are Waerland ett år senare behövde en redaktör efter
Anställd av Waerland
Personligen kom jag att uppleva Are Waerland som en levande och okonstlad person, enkel och kamratlig till sitt sätt, ofta mycket älskvärd, men ändå med en viss distans till andra. Lika entusiasmerande och stimulerande som han kunde vara inför publik lika mycket kunde han leva i sin egen värld, i ett skal av egna tankar.Han var folklig och många var tillgivna kamrater med honom - men knappast "kompisar".
En kamrat av alldeles speciellt värde för Are Waerland var möbelhandlaren Conrad Åhlberg. Han hjälpte till med pengar så att Waerland kunde få sina genom-brottsböcker tryckta, och till rörelsen kring Waerland skänkte han Kiholms slott utanför Södertälje, Kiholm som senare växlades till Tallmogården i Sunnansjö.
Själv var jag först och främst anställd. Are Waerland skrev långa brev från sina efter kriget omfattande resor i världen. Och han ringde. Ibland när vi träffades hade vi intressanta samtal. Men samtalen rörde saker utanför oss personligen och gick knappast in på triviala vardagsfrågor, partipolitik berörde vi aldrig.
Vi samtalade om olika saker, t ex om humorns betydelse. Humorn var betydande hos Are Waerland. Han definierade den sakligt så här:
"Humor är att se saker och ting i deras riktiga proportioner."
Privat kunde han berätta historier. Men han använde inte vad jag minns humorn som redskap i sin offentliga framtoning.
En gång när vi träffades skrevs det mycket om en fjärrskådare i Norrland som tycktes ha hjälpt polisen att hitta en försvunnen. "Tror du att det finns en sån förmåga?" frågade jag. Ja visst! Are Waerland förklarade sin inställning så här:
"Allting som händer förorsakas av något som har hänt. Alla fakta och alla förutsättningar finns i tillvaron omkring oss. För en person som har fått förmågan att ta in och förena sådan information kan också ett för våra vardagssinnen okänt resultat av dessa förutsättningar framträda "
"Världsalltets gåta" och "Odöd-lighetsproblemet" var några av de böcker Are Waerland skrev på temat livets mening och han gav under några år ut en speciell tidskrift i livsåskådningsfrågor med titeln Ny Nord. Titeln syftade som jag uppfattade den på den förnyelse av alla värderingar som ett vidgat perspektiv på livets ofattbara krafter kunde innebära.
Hans största hälsobok gav han analogt med sin starka insikt om vårt behov av förnyelse titeln "Omvändelsen till livet". Hans bestämda uppfattning var att vi går snett till både kropp och själ och avlägsnar oss från de klara källorna. Vi måste vända om.
Sin bok "Vad livet kräver av oss" hade han valt att avsluta med ett citat av Pythagoras som ganska väl innefattar Waerlands evighetsrotade livssyn:
"Ej en tanke, ej ett ord, ej en handling, utan att de ger sitt eko genom evigheten."
Hälsan framför allt
Det som satte kvarblivande spår i vardagslivet blev dock Are Waerlands insats för en klokare kost. Det som kännetecknade hans kostprogram var helhet och specialisering till få men utvalda livsmedel.Det är den kemikaliefritt utvecklade växtens komponenter i naturens egen balans vi behöver, inte ur sammanhanget lösryckta, koncentrerade komponenter. Det är på några få fullvärdiga livsmedel vi under vår mångtusenåriga utveckling har specialiserat våra organ, inte på sockrad, saltad och med kemiska tillsatser uppbyggd fabriksmat.
De tre böcker som i tät följd kom ut under Are Waerlands genombrottsår i Sverige och som blev en murbräcka för hans näringsreform var "Den stora kraftcentralen", "Hörnstenen i hälsans rike" och "Kräftans grundorsaker".
Tidigt skrev han en bok mot alkohol. Många av hans senare böcker riktade sig mot andra stora hälsonedbrytare, en mot tobaken, en mot kaffet, en mot sockret, två mot bruket att äta salt. Att utesluta det ohälsosamma var en betonad princip i hans "Program för en hälsodag". Till det ohälsosamma hörde också att äta djur. Detta även för vad det drar med sig i salt, fett, för mycket protein och dessutom av cancerfrämjande tilllagning för att bli ätbart. När det gäller köttet tillkom dessutom två för Are Waerland tunga skäl utöver de rena hälsovärderingarna, de etiska och de estetiska.
Sjuka blev friska
Med cancerboken gick Are Waerland direkt in på en speciell sjukdom. Det var första gången. Cancer såg han som en summa av våra negativa livsfaktorer.Vardagsvanor som förebyggde sjukdom var annars och förblev Are Waerlands område. Andra tog tag i de möjligheter att bota sjukdom som många upplevde och som låg inbyggda i en kostförändring enligt Are Waerlands helhetsidé.
Ett dussin hälsohem växte fram med waerlandterapierna som grund. Sitt starkaste fäste fick terapierna i Tallmogården och i Lilly Johanssons ryktbara Föllingegården.
På samma sätt växte den ursprungliga hälsokosthandeln fram som en direkt sidolinje, ett spin off-resultat, av den waerlandska helhetstanken. Själv var Are Waerland aldrig engagerad i någon affärsverksamhet. Men när han entusiasmerades av någon vara eller företeelse kunde han ge den en stark skjuts framåt genom att tala om den i ett föredrag.
Exempel: En gång vid ett konserthusföredrag hade jag arrangerat så att vi skulle sälja hans tidning effektivt i samband med föredraget.
Men Are Waerland var en spontan person. Han hade just inför föredraget funnit att den estniska flyktingen Tooming bakade ett surbröd som passade precis i den waerlandska kosten, Han sa åt bagaren Tooming att baka många limpor och ta med sig till Konserthuset. Det kom att dofta härligt bröd i hela huset. När föredraget tog slut blev det totalstopp i trapporna där brödborden stod och närapå kaos för att köpa detta bröd. Limporna räckte inte. Men tidningen brydde sig ingen om.
Att arbeta åt Are Waerland
Att arbeta praktiskt för Waerland var ibland vanskligt. Som redaktör för hans tidning planerade jag för varje nummer dess innehåll och gjorde upp mina exakta tidsgränser för att klara en punktlig produktion. Men flera gånger fick jag de sista dagarna riva hela bygget. Då ringde Are Waerland. Ofta var det en mycket tidig morgon, det var då han skrev. Och så sa han ungefär så här: "Jo, si du", så brukade han alltid börja, "nu har jag skrivit en viktig artikel som du måste ta med. Jag skickar den idag..."Så kom det ett stort kuvert. Han skrev på folioblad, Det kunde vara 14-15 tätskrivna sidor eller mer. Texten var rikligt kompletterad med rättelser och förtydliganden som han hade gjort med sin reservoarpenna. Han var mycket noga med sitt ordval. Och texten var alltid intressant.
Han hade en ovanlig förmåga att göra alla detaljer intressanta, kruskans doft av havre, solens vänliga värme, den kalla duschens kick - och vår delaktighet i allt. En del av hans texter kanske idag kan tyckas tunga. Men de var aldrig oklara och aldrig självändamål. Rakt fram gick han med det han ville ha sagt antingen det var att lära ut, att inspirera - eller att strida.
Det sistnämnda inte minst. Hans situation var utsatt. På hans tid accepterades officiellt inga tankar om livsföringens betydelse för hälsan. Han plöjde ensam genom ett hav av motstånd.
Liv är rörelse
I ett litet uthus med öppen dörr sov Are Waerland på sin tomt. Och innan han började skriva tog han sin morgonpromenad. När jag som ung journalist frågade honom vad som var viktigast i hans hälsoprogram sa han MOTION. "Motionen är minst 50 procent."Möjligen valde han att understryka motion av älskvärdhet eftersom jag kom från tidningen Frisksport. Socialt kunde han ha en mycket älskvärd framtoning. Men troligen var det hans fulla mening - han var ärlig mot sin övertygelse.
En direktör i en stor ekiperingskedja som jag intervjuade en gång hade stressats av ekonomiska bekymmer och kände sig missmodig. Han berättade att han hade frågat sin vän Are Waerland om råd. Waerland rådde honom att ta morgonpromenader. Efter en tid hade den hårt stressade direktören frågat igen. "Ta längre morgonpromenader!" svarade Are.
Apotek kontra livsstil
Waerlands vision om hälsa blir alltmer vetenskapligt bekräftad - och hans ofta citerade ord - ur Eddan, tror jag - besannas:"Stark ström går med egna vågor genom havet."
Numera översvämmas media av olika hälsoråd. Många av råden är beaktansvärda och välkomna, kanske ibland livräddande. Men oftast är de kortsiktiga, tänkta som mediciner, helt isolerade från de samverkande faktorer som är den långsiktiga hälsans ekrar. Att enbart följa dessa råd kan vara välgörande men det är som att måla väggar utan att först skrapa underlaget rent.
Are Waerland gav oss ett detaljerat program, som till skillnad från alla andra utbud i hälsa var en helhetsförankrad livsstil. Den samarbetar med våra organs förutsättningar, med vår livsmiljö och med vår mänskliga läggning.
Eskil Svenssons artikel om Are Waerland har tidigare varit införd i tidskriften Hälso-info, som är organ för Hälsofrämjandet i Stockholm, Fjällgatan 23 A, 116 28 Stockholm. 08-641 04 24.
Till sidan 1!
www.sokaren.se/INDEX632.HTML