Sturmarks ateism.

Tro och vetande 2.0. "Om förnuft, humanism och varför människor tror på konstiga saker." Christer Sturmark. Nya Doxa 2006.
    Mitt i sommarvärmen kom i brevlådan överraskande en bok av Humanisternas nye ordförande, där han lägger fram sina ateistiska och "skeptiska" tankar och sin tro på "humanismen". Författaren är drygt 40 år gammal; hans självbild är en tänkare som, till skillnad från sina meningsmotståndare, står för förnuft och vetenskap.
    Sturmark begagnar i stora delar av boken ett grepp som känns igen från en del religiösa grupper, nämligen att skriva påhittade debatter, där de troende själva skriver både de egna argumenten och motståndarnas. De egna åsikterna läggs hos Sturmark fram av "Julia" och motståndarnas av "Max". I en verklig debatt har naturligtvis motståndarna bättre argument.
    Såvitt jag kunnat finna tar Sturmark inte upp ett sådant motbevis mot darwinismen/ateismen som icke reducerbar komplexitet, alltså att det finns organ/system hos människor, djur och växter som inte kan ha byggts upp långsamt utan avsikt steg för steg enligt darwinismen, utan hela organet/systemet med alla dess delar måste ha uppkommit på en enda gång för att fungera, vilket bevisar en bakomliggande kunskap och intelligens.
    Sturmark hävdar att under evolutionen har de individer överlevt, som haft den bästa förmågan att anpassa sig till omgivningen. Men i så fall borde det finnas fossiler av organismer med av slumpen skapade allvarliga fel och brister, vilka det naturliga urvalet sedan eliminerat. Men sådana fossiler finns såvitt bekant inte, vilket antyder att en evolution enligt Darwin aldrig har ägt rum. I stället finns en intelligent faktor bakom evolutionen.
    På ett ställe skriver Sturmark att "ingen biolog påstår att evolutionen har varit slumpmässig, tvärtom". Han förklarar inte närmare vad han menar, men det är ju så att ateister tror att i botten av evolutionen finns mekaniska slumphändelser, inget annat, och det som slumpen tar fram sorterar sedan det naturliga urvalet i brukbart och icke brukbart. Slumpen har alltså en grundläggande betydelse i ateismens världsbild, där intelligent skapande saknas. Det är därför rimligt att tala om slumphypotesen.
    Sturmark gör en rad felaktiga påståenden, t ex att telepati och reinkarnation saknar stöd i vetenskaplig forskning. Tydligen litar han okritiskt på vad skeptiker har uttalat.
    Folk tror på "konstiga saker", skriver Sturmark och undrar varför. För mig framstår ateismen som en konstig, ja, absurd, föreställning. Noggrann iattagelse och intelligent reflexion borde säga envar att växter, djur och människor måste vara byggda av en intelligent kraft med syfte. Det kan röra sig om den andliga världsgrundens egen skapande intelligens.
    Dessa frågor har under åren grundligt belysts i Sökaren.
    SM



www.sokaren.se/INDEX635.HTML