Indiskt tänkande om den yttersta verkligheten




En fader talar till sin son:

- Min käre, om någon hugger detta mäktiga träd vid roten, så blöder det, men lever ändå. Om någon hugger det i stammen, så blöder det, men lever ändå. Om någon hugger det i toppen, så blöder det, men lever ändå. Så står trädet genomträngt av det levande Självet, Atman, uppfyllt av glädje. Om Atman lämnar en av dessa grenar, så vissnar den. Om Atman lämnar hela trädet, så vissnar hela trädet.

Även detta skall du veta, min käre, att, sannerligen, denna människokropp dör, när den överges av det levande Självet. Men det levande Självet dör inte. Detta oändligt fina är alltings innersta väsen, det är det verkliga, det är Atman. Och det är du själv, o Shvetaketu.

- Undervisa mig mer, ärevördige!

- Det skall jag göra, min käre. Hämta en frukt från fikonträdet där borta!

- Här är den.

- Klyv den!

- Den är kluven.

- Vad ser du?

- Jag ser små frön.

- Klyv ett av dem!

- Det är kluvet.

- Vad ser du i det?

- Ingenting alls.

Då sade fadern:

- Min käre, ur det fina, inre, som du inte ser, har detta stora fikonträd uppstått. Tro mig, detta oändligt fina är också världsalltets innersta väsen, det är det verkliga, det är Atman. Och det är du själv, o Shvetaketu.

- Undervisa mig mera!

- Det skall jag göra. Se, här är litet salt! Lägg det i vatten och kom tillbaka till mig tidigt i morgon!

Sonen gjorde så. Sedan sade fadern till honom:

- Hämta saltet som du i går afton lade i vattnet!

Han trevade efter det, men fann det inte. Som försvunnet var det.

- Läppja på vattnet! Hur smakar det?

- Salt.

Då sade fadern:

Min käre, likaså ser du inte Atman i denna människokropp, och dock finns den där. Och detta oändligt fina är alltings innersta väsen. Det är det verkliga. Och det är du, o Shvetaketu.


(Ur Chandogya-upanishaden)




Lär känna detta Oförgängliga,
som genomtränger allt ...
Svärdet kan inte hugga det,
elden kan inte bränna det,
vattnet kan inte väta det,
vinden kan aldrig uttorka det.
Ofattbart för tanken är det.
... oföränderligt ... evigt.


(Ur Bhagavad-Gita)



Till sidan 1!




www.sokaren.se/INDEX642.HTML