Att vara vetenskaplig

Kompendiet Konsten att vara vetenskaplig av Sven Ove Hansson anger principer för det vetenskapliga arbetet. Det innehåller goda synpunkter samt självklarheter och några tveksamheter.

Vetenskapen är icke-auktoritär, skriver Hansson. "Ett arguments värde får inte vara bereoende av vem det är som yttrar argumentet", fastslår han, men tillägger att det i praktiken ofta förekommer auktoritära mönster inom vetenskapen. "Det finns en lång erfarenhet som visar att sådana mönster i längden är till förfång för vetenskapens utveckling." Hansson skriver också att "det finns en risk för farligt okritisk tillit till vetenskapliga auktoriteter". Han nämner psykoanalytikern Freud som ett exempel. Men i verkligheten är väl hela det i en tid gällande paradigmet, det grundläggande synsättet, en farlig auktoritet; ett farligt och inom dagens naturvetenskap dominerande synsätt är att världen har tillkommit genom mekaniska slumpprocesser samt att inga s k paranormala fenomen ryms i den vetenskapliga världsbilden.

Hansson skriver också att felbarhet och osäkerhet är egenskaper hos vetenskapen liksom andra mänskliga aktiviteter - en självklar sanning.

Avsnittet "Det rationella samtalet" kan man läsa med uppskattning. Där beskriver Hansson det idealiska samtalet, vilket naturligtvis sällan förekommer i verkligheten. Vid ett vetenskapligt seminarium, skriver han, bör man engagera sig i andras tankemödor, läsa deras texter, låta dem komma till tals och försöka förstå hur de tänker. Man bör aldrig hänvisa till egen eller andras auktoritet, utan kompetens måste bevisas vid varje enskilt tillfälle. Man bör också fokusera på de bästa - inte sämsta - argumenten för ståndpunkter man söker vederlägga.

Det är ett mönstersamtal som Hansson försöker beskriva. Han skriver att det rationella samtalet av sina deltagare kräver logisk och analytisk förmåga samt en medmänsklig inlevelseförmåga. Men han förbiser att ämneskunskap fordras hos den som deltar i ett rationellt samtal. Här brister det oftast hos skeptiker.

Hansson skriver att vetenskapliga experiment skall gå att upprepa, vilket i stort sett är riktigt, men paranormala fenomen, som brukar ha sin grund i det ständigt flytande tankelivet, går inte att exakt upprepa. Och det betyder att om försök till upprepning inte bekräftar tidigare positiva resultat, så kan detta inte anses vederlägga dem.

Kompendiet är i stort sett bra. Sven Ove Hansson är bättre på att ange principer för god vetenskap än att själv följa dem.

SM

www.sokaren.se/INDEX656.HTML