Finns det sanning i astrologin?

I floden av litteratur om astrologi finns en bok som skiljer sig från det stora flertalet. Det är Astrologi. Vetenskap eller vidskepelse? av H. J. Eysenck och D. K. B. Nias, psykologer vid Londonuniversitetet. Den förstnämnde är professor, känd och betydelsfull inom sitt område. Boken utkom 1982, och två år senare förelåg en svensk översättning av Kerstin Karling, utgiven av Natur och Kultur.

Några vetenskapliga forskare har kritiskt prövat astrologiska teser - med olika resultat - men Eysenck är troligen den bäst kvalificerade av dem alla. Det är anmärkningsvärt att en forskare av hans kaliber velat ägna tid åt astrologiska undersökningar och därefter gå ut med en rapport till allmänheten.

Eysenck och Nias vänder sig i början av boken skarpt mot många vetenskapsmäns fördomsfulla och föraktfulla attityd till astrologin, t ex när de velat avgöra sanningsfrågan med påståendet att astrologin är omöjlig. De erinrar om att en rad vetenskapsmän i det förflutna gjort genanta felbedömningar, när de uttalat sig om vad som är omöjligt. Vi vet inte så mycket om universum som vi gärna tror, påpekar de. Världen är i hög grad ett mysterium för oss. Därför är det en god idé att inte kategoriskt döma ut sådant som tycks strida mot vad vetenskapen idag säger.

De båda psykologerna är mycket stränga mot fördomsfulla kolleger. "Mycket av det som utger sig för att vara vetenskaplig kritik i böcker och artiklar som vi läst, höjer sig knappast över förtalets och fördomarnas nivå", skriver de.

För de 186 ledande vetenskapsmän, varav 18 nobelpristagare, som undertecknat ett upprop mot astrologin, har Eysenck och Nias ingen respekt. De personerna har aldrig lagt fram några bevis för sina påståenden. Deras inställning har tydligen i hög grad varit känslo-grundad.

Efter att ha underkänt de fördömsfulla kritikernas inställning och prestationer går Eysenck och Nias vidare till att granska den forskning som anses stödja astrologin. De finner att den inte har bevisat någonting alls. Det finns skäl, anser de, att tro att de positiva resultaten beror på statistiska fel eller på felaktig uppläggning av experimenten. De håller med den franske psykologen Michel Gauquelin, som ägnade astrologin ett ingående studium, att "ingen av den klassiska astrologins principer har bekräftats statistiskt av astrologer eller vetenskapsmän". Gauquelin ansåg, liksom Eysenck och Nias, att i de fall där en undersökning har gett för astrologin positivt resultat, kan man i de flesta fall hitta sannolika alternativa förklaringar. I sådana fall där signifikanta resultat uppnåtts i som det synes invändningsfria experiment, har dessa inte prövats genom upprepning, och innan detta skett kan man inte tillmäta dem något avgörande värde, anser de.

Eysenck och Nias visar på en rad fallgropar som de som forskar i astrologi lätt ramlar i. Ett vanligt fel är att forskaren undersöker ett stort antal faktorer men endast redovisar de undersökningar som gett positiva resultat. På grund av slumpens fluktuationer finner man med en sådan metod alltid några signifikanta faktorer. Vid upprepning av experimentet försvinner signifikansen.

Praktiskt taget alla undersökningar som stöder astrologin visar sig värdelösa i Eysenck och Nias granskning - utom Michel Gauquelins. För Gauquelin, och hans medhjälpande hustru, Fran¨oise, också psykolog, har Eysenck och Nias stor respekt. De kan inte finna några fel i uppläggning eller resultat och menar att Gauquelin kan ha lagt grunden till en ny vetenskap: kosmobiologin, som studerar på vad sätt växter, djur och människor påverkas av himlakropparna i solsystemet.

Men om nu Gauquelins resultat står sig, är det då inte sannolikt att även en del av den övriga forskningen, som bekräftar några av astrologins teser, gör det? Eysenck och Nias är väldigt ivriga att hitta alternativa förklaringar så snart någon undersökning stöder astrologin. Men när de kommer till Gauquelin, så förändras deras inställning helt. Uppgivet slår de ut med armarna och utbrister: Men han har ju rätt! Hans resultat är oemotsägliga!

Vem var nu denne Michel Gauquelin? Han var född 1928, studerade psykologi och statistik samt tog doktorsgrad i psykologi; 1991 avled han genom självmord. Sedan barndomen hade han ett intresse för astrologi, men under sina studier blev han skeptiker och beslöt att pröva astrologins påståenden. Genom sin utbildning i statistik hade han möjlighet att bedöma vilka resultat som rena slumpen kan ge. Han fann att ingen av de astrologiska teser han testade höll måttet.

Men Gauquelins resultat blev inte helt negativa. När han jämförde berömda personers horoskop med deras karriärer, fann han ibland en överensstämmelse. Planeternas ställning i födelseögonblicket tycktes ha ett samband med de framgångsrika personernas utveckling. Exempelvis visade det sig att framstående läkare ofta var födda när Mars och Saturnus just hade gått upp över horisonten eller just hade passerat himlens högsta punkt. För framstående vetenskapsmän var det Saturnus som ofta befann sig i de avgörande positionerna vid födelsen.

Gauquelin gjorde kontrollundersökningar, men resultaten stod sig.

Eysenck och Nias accepterar Gauquelins metoder och resultat. Däremot har de funnit att kritikerna varit partiska, fördomsfulla och inkompetenta. Den belgiska "Committee Para", som ville vederlägga Gauquelins slutsatser, lyckades inte med detta - ändå vägrade de erkänna att Gauquelin hade bevisat riktigheten i sina slutsatser. Detta hedrar inte kommittén, skriver Eysenck och Nias, som slår fast att "bevisen redan är starkare än de som godtas på nästan alla psykologins forskningsområden". De tror att "Gauquelins väldiga samling data, liksom Darwins, kan leda till en vetenskaplig revolution".

Det som återstår är, enligt Eysenck och Nias, att förklara på vilket sätt planeterna är förbundna med karaktären.

De båda psykologerna är förbryllade över Gauquelins upptäckter. De kan exempelvis inte förstå varför de astrologiska kännetecknen endast uppträder hos berömda eller framstående personer.

Eysenck och Nias stöder inte astrologin. De drar slutsatsen att astrologins påståenden om tecknen och husen inte bygger på fakta. På ett sätt är deras bok ett starkt angrepp på astrologin. På ett annat sätt antyder den att astrologin trots allt bygger på vissa fakta - som ännu ingen har förstått.

Eysenck och Nias är kritiska till astrologer. De påpekar till exempel att västerländska och österländska astrologer använder helt olika system. Om västerländska astrologer har rätt i sina tolkningar, så har deras kolleger i öst fel, och vice versa. Men båda parterna anser att deras tolkningar är trovärdiga! Hur löser de detta problem? De låtsas inte om varandras existens.

Till astrologin hör också spalter i tidningar och tidskrifter som gör anspråk på att kunna förutsäga framtiden för människor med ledning av stjärnornas ställning vid deras födelse. Detta slags astrologisk verksamhet är inte seriös, menar Eysenck och Nias. De citerar Marcello Truzzi: "Ett upprop mot tidningarnas astrologispalter skulle lika gärna kunna undertecknas av ledande astrologer som av en grupp respektabla vetenskapsmän."

Eysenck och Nias tar upp att flera betydande vetenskapsmän i vetenskapens historia har varit astrolo-ger eller försvarat astrologin, såsom Pythatoras, Platon, Aristoteles, Galenos, Paracelsus, Cardano, Tycho Brahe och Johannes Kepler. Men andra forskare har varit kritiska eller tagit stark ställning mot astrologin.

Om Paracelsus skriver författarna: "Han trodde inte så mycket på att himlakropparna påverkade vad som tilldrog sig här på jorden som på en överensstämmelse mellan det himmelska och det jordiska, en tanke som i våra dagar omfattas av moderna astrologer..."

SM


Så här börjar Eysenck och Nias bok Astrology. Science or superstition:

"Enbart titeln på denna bok räcker för att ådra oss såväl vetenskapsmännens som astrologernas vrede. Vetenskapsmännen kommer att hävda att det är absurt att ens ställa frågan, och att ingen vettig människa kan tro att astrologin skulle ha något som helst värde. För dem är astrologin en gammal vidskepelse, som lever kvar hos lättpåverkade människor utan kunskap om vetenskapliga metoder. Astrologerna å andra sidan skulle resa borst vid blotta tanken på att deras yrke betraktades som vidskepelse. De kommer att invända att det under loppet av tusentals år samlats så många vittnesbörd som talar för astrologin, att den som tvivlar på dess värde skulle göra sig skyldig till en orimlig skepticism, mera dikterad av fördomar än av äkta kunskapstörst."


www.sokaren.se/INDEX661.HTML