Mordet på Olof Palme
Många frågetecken
Om mordet på statsministern Olof Palme fredagen den 28 februari 1986 handlar en rad böcker, artiklar och TV-program. Flera skilda meningar om gärningsmannens identitet har förts fram. Christer Pettersson och polisspåret är nog de populäraste "spåren". Men det finns andra. Kriminalinspektören Börje Wingren tror att den så kallade 33-åringen, Victor Gunnarsson, är gärningsmannen. Journalisten Lars Krantz pekar ut Lisbet Palme som ansvarig för mordet. Journalisten Stig Edling har i ett TV-program fört fram idén att Palme mördades av misstag av Christer Pettersson, som förväxlade Palme med knarkhandlaren Sigge Cedergren. En privatspanare, Fritz G. Pettersson, menar att Christer Pettersson utsågs till syndabock för att dölja att det var en konspiration med flera inblandade. Gunnar Wall och Ingvar Heimer hävdar att Hans Holmér inte arbetade för att finna mördaren utan för att se till att utredningen inte kom in på för regeringen känsliga saker. I övrigt har vi bland annat PKK-spåret, Sydafrikaspåret och Boforsspåret..
En tid arbetade omkring 300 poliser med mordet på Palme. Efter tre månader hade 90 personer utpekats som mördaren. En belöning på 50 miljoner kronor har av regeringen utfästs till den eller de som lämnar sådana upplysningar att mördaren blir fast.
Det finns mycket att läsa om Palmemordet på Internet, bland annat Stockholms Tingsrätts och Svea Hovrätts domskäl.
I tingsrätten fälldes Christer Pettersson, men de två lagfarna ledamöterna ville fria. Han friades sedan av en enig hovrätt, dvs hovrätten ansåg att det inte fanns tillräckliga bevis för att fastställa hans skuld.
Hur var mördaren klädd?
På sin hemsida www.leopoldreport.com hävdar journalisten Anders Leopold att Christer Pettersson inte kan vara mördaren, eftersom mördaren inte var klädd som Pettersson. I stället framträder Victor Gunnarsson som den trolige gärningsmannen.
Gunnarsson bar enligt egen uppgift, refererad av Leopold, mordkvällen sin kanadensiska flygarrock. Den var mörkgrön, knälång och hade kapuschong. Han hade med sig en "kameraväska".
Ett vittne på Café Mon Cheri, där Gunnarsson befann sig före mordet, säger också - enligt Leopold - att Gunnarsson hade en lång kappa, mörk och grönaktig - just en sådan rock som den flyende gärningsmannen hade på sig enligt flera vittnen (dock har inget vittne beskrivit rocken som mörkgrön, vilket i och för sig är fullt begripligt, eftersom det var mörkt vid halv tolvtiden på natten). Det observerades på Mon Cheri att Gunnarsson hade en liten blå väska, typ axelväska, som var "fullproppad" (och alltså kunde ha innehållit ett vapen). Personal på kaféet säger också att Gunnarssons rock hade huva.
Christer Pettersson torde inte ha ägt en lång rock, anser Leopold. Men Pettersson själv säger enligt tingsrättens domskäl att han måste ha varit klädd i en jacka, antingen midjelång eller en grön "lårlång" parkas.
Enligt Anders Leopolds redogörelse för innehållet i en del av förhörsprotokollen har åtta vittnen vid mordplatsen hörnet Tunnelgatan-Sveavägen uppgett att gärningsmannen hade en knälång rock. Men i tingsrättens beskrivning av vittnenas iakttagelser har endast fyra av vittnena klart berättat om en lång rock. Vittnet LJ, som stod vid mördarens flyktväg, säger att denne hade en mörkblå jacka. Men det saknar betydelse om gärningsmannen hade midjelång jacka eller halvlång rock, eftersom alltså Pettersson själv säger att han kan ha haft en "lårlång" parkas. Det kan väl också vara så att vittnena tycker att jackan var litet längre än den faktiskt var, eftersom den fladdrade oknäppt.
Lisbet Palme beskriver strax efter mordet gärningsmannen som en man i 40-årsåldern, ca 180 cm lång med "kompakt" kropp och kort hals. Han var klädd i en blå, något litet "bullig" täckjacka som gick en bit nedanför midjan. Detta är en beskrivning som - vilket man kan se i bröderna Poutiainens bok "Inuti labyrinten" - passar bra på Anders Björkman, som var den som befann sig närmast paret Palme och mördaren. Det är alltså möjligt att Lisbet Palme såg Björkman och beskrev honom, inte mördaren. Detta hävdar också bröderna Poutiainen.
Det signalement som först gick ut från polisen talade om en man i blå jacka. Senare gick enligt Holmér ett riktigt signalement ut om en mörkklädd man som hade en jacka som var mitt emellan kort och lång.
Det förefaller alltså inte vara helt klart hur gärningsmannen var klädd.
En intressant iakttagelse av ett vittne på David Bagares gata är att den flyende utan att stanna försökte stoppa ned något, eller ta upp något, ur en liten väska, som han kanske hade innanför den uppknäppta rocken. (Victor Gunnarsson hade, som nämnt, en liten väska.) Den bilkörande afrikanen (se nedan) tyckte att den man han mötte hade något innanför rocken. Ändå är det inte säkert att den flyende hade en väska.
Var det Victor Gunnarsson?
Victor Gunnarsson, som nu är död (mördad i USA) var känd som Palmehatare av den mer stolliga sorten. Han har numer avförts från utredningen av Palmemordet, är inte längre misstänkt - men kanske finns det ändå indicier som pekar på honom som gärningsmannen.
Omkring 23.30, eller senare, försökte en person på Döbelnsgatan vid Johannes kyrkogård, inte långt från mordplatsen, få lift med en bilande afrikan. Mannen bad att till varje pris bli körd från platsen. Afrikanen säger att den som hejdade honom luktade vitlök och hade handske bara på ena handen. Mannens rock hade kapuschong (huva).
Enligt flickor på Café Mon Cheri, som Gunnarsson talade med mordkvällen, luktade denne vitlök. Vid husrannsakan hos Gunnarsson påträffades en ensam vänsterhandske.
Det får anses nästan säkert att Victor Gunnarsson efter mordet befann sig i det område dit gärningsmannen tog sin tillflykt. Tidpunkten är osäker, men något alibi har han inte. Några flickor på Mon Cheri ger honom alibi till cirka 22.30.
Thomas Kanger påstår i sin bok "Mordet på Olof Palme" att mördaren måste ha varit vid biografen Grand vid 23-tiden, när paret Palme lämnade den, och sedan följt efter dem. Men naturligtvis är det inte så. Mördaren kan ha sett paret Palme komma mot honom på Sveavägen och beslutat att skjuta Olof. Han behöver inte ha varit längre norrut än vid Tunnelgatan. Dessutom är det osäkert om de båda pojkar på Mon Cheri, som Kanger anser ger Gunnarsson alibi för tiden efter 22.30, verkligen träffade honom den 28 februari. De säger nämligen att Gunnarsson visade dem en kamera som han hade i sin lilla väska, men Gunnarsson själv säger att han inte hade någon kamera med sig den kvällen. Det kan alltså ha varit en annan dag än den 28 februari som de pratade med Gunnarsson på Café Mon Cheri. Pojkarna förhördes två och en halv månad efter mordet, och deras minnesbilder var diffusa. Enligt Leopold nämnde inte Gunnarsson dessa pojkar vid de första förhören som hölls med honom. Han bestämde sig alltså först senare för att ta upp dem som alibivittnen - med förhoppningen kanske att de inte skulle veta vilken dag de träffade honom.
Det bör observeras att afrikanen som kom i sin bil på Döbelnsgatan till att börja med - enligt bröderna Poutiainen - trodde att han stött samman med mannen någon gång 23.45 - 00.30. Men genom en rekonstruktion av vad han gjort under natten kom man fram till att händelsen bör ha inträffat omkring 23.30. Här finns naturligtvis misstanken att förhörsledaren Wingren påverkat vittnet till att ange en tid som stämde med mördarens flyktväg, i synnerhet som Wingren av några beskrivs som en förhörsledare som gärna försökte styra dem han förhörde.
Man kan tycka att det är konstigt om gärningsmannen inte snabbt begav sig så långt bort från mordplatsen som möjligt, till exempel ner mot Birger Jarlsgatan. Om han sprang mot Johannes kyrkogård och Döbelnsgatan, vände han faktiskt i riktning mot mordplatsen. Ett sådant beteende är irrationellt och osannolikt. Förklaringen skulle kunna vara att han ville gömma undan sitt vapen, som han fortfarande bar på, och trodde att han skulle kunna göra detta på kyrkogården - för att senare hämta det. En annan möjlig föklaring är att gärningsmannen inte var väl bekant med området och villade bort sig. Men jag tycker att denna persons beteende, när han väl synlig försöker få lift inte långt från mordplatsen, tyder på att han inte är gärningsmannen.
Det talar emot Gunnarsson att han hade svårt att redogöra för vad han gjorde halvtimmen före och halvtimmen efter mordet. I övrigt berättade han mångordigt om mycket. Detta säger Börje Wingren, som förhörde honom.
Men om Gunnarsson hade ställts inför rätta, är det inte troligt att han kunnat fällas, om inte nya fakta bringats i dagen.
Var det Christer Pettersson?
Av vittnena på mordplatsen är det bara Lisbet Palme som har sett gärningsmannens (?) ansikte och nära tre år efter mordet pekat ut den kriminelle och svårt alkoholiserade förtidspensionären Christer Pettersson. Senare, tolv år efter den tragiska händelsen, har ett annat vittne, den så kallade chevamannen, som i början inte pekade ut Pettersson, bestämt sig för att göra detta. Men en person som efter lång tid ändrar sig, och några andra som träder fram först 12 år efter mordet och säger sig ha sett Christer Pettersson, kan naturligtvis inte vara några tunga, avgörande vittnen.
Lisbet Palmes vittnesmål har ifrågasatts bland annat på grund av att hon var chockad de första minuterna efter mordet. Man vet också att vittnen till traumatiska händelser kan missta sig och peka ut fel person. Dessutom gjordes en videokonfrontation med Christer Pettersson inte på ett riktigt sätt. Om man som Lisbet Palme visste att den misstänkte var alkoholist, var det lätt att bland flera personer peka ut Christer Pettersson, som var den ende som såg alkoholiserad ut och som dessutom hade ett "ruskigt" utseende. Man skall också komma ihåg att videokonfrontationen ägde rum närmare tre år efter mordet.
Vittnespsykologen Astrid Holgerssons utlåtande finns på Internet. Se www.leopoldreport.com Hon anser sig visa hur Lisbet Palmes bild av mördarens ansikte tycks ha växt fram successivt. I början - på Sabbatsbergs sjukhus mordnatten och dagen efter mordet i bostaden - kunde hon inte nämna några anletsdrag alls: inget ansikte, ingen blick. Hon såg mördaren på långt håll. "Något ursprungligt intryck av en stirrande blick finns uppenbarligen inte. Uttryckligen sägs att inga detaljer i utseendet uppmärksammats." Fantombilden började ge innehåll åt ansiktet. Den 25 mars nämner Lisbet i samtal med Hans Holmér att gärningsmannen hade stirrande blick - han hade ljus blick, bulliga kindknotor, vit överläpp och kort hals, uppdragna axlar, ett kompakt utseende. Den beskrivningen för knappast tankarna till den nära tre år senare misstänkte Christer Pettersson, anser Astrid Holgersson. Hon tillägger att mycket i fru Palmes vittnesmål kan stämma på Victor Gunnarsson och att detsamma kan gälla för åtskilligt av innehållet i åklagarens resningsansökan.
Men trots Astrid Holgerssons analys kan det inte uteslutas att Lisbet Palme har pekat ut rätt man. Hon var mycket säker.
Det kanske inte är konstigt att Lisbet Palme under de första förhören med henne i upprört tillstånd inte kunde erirna sig detaljer, medan hon senare kom ihåg sådana.
Beträffande Lisbet Palmes upplysning att skotten hördes som "puffar", liknande barns smällare, kan sägas att enligt ett vittne hade mördarens vapen en lång pipa. Det kan tyda på att det hade ljuddämpare. Nu sägs det att en Smith & Wesson inte kan ha ljuddämpare. Så kanske vapnet inte var en Smith & Wesson!
Mycket är alltså oklart.
Stod Christer Pettersson utanför Grand och såg när paret Palme gick in där klockan 21.00? Ett enda vittne åberopas av åklagaren. Det är en kvinnlig konstnär. Hon la märke till en man som stod utanför biografen. Denne var spänt iakttagande och hade en mörk, stickande blick - en sjuk blick, tänkte hon. Han var klädd i en blå jacka. Några dagar senare, när hon befann sig i Italien, skissade hon det ansikte hon mindes. De är inte påfallande likt Christer Pettersson, men skiljer sig inte heller markant från hans utseende. Nära tre år senare kunde hon inte peka ut någon vid en videokonfrontation, där Christer Pettersson deltog, men hon tyckte att "nr 8", som var Pettersson, var mest lik. Detta är det enda vittnesmålet om att Christer Pettersson befann sig utanför Grand vid 21.00-tiden. Hovrätten anser att ingen säker slutsats kan dras av detta.
Det är möjligt, men långt ifrån säkert, att Christer Pettersson vid 23-tiden befann sig vid biografen Grand, där paret Palme såg en film ca 21.15 - ca 23.00. Tre vittnesuppgifter kan tyda på detta. Men två av vittnena är inte säkra. Den som är säker är en alkohol- och amfetaminpåverkad kriminell man, som när han förhördes fem dagar efter mordet, kom ihåg mycket litet av vad han gjort under mordnatten. Åtta förhör gjordes med den här mannen efter mordet, under inget av dessa berättade han att han sett Pettersson vid Grand. Efter nära tre år trädde han fram och talade om att han sett Christer Pettersson, som han var bekant med, vid biografen. Detta vittnes uppgifter måste naturligtvis ifrågasättas. Dock kan de vara riktiga.
Ett par av vittnena vid Grand, ett av dem var Mårten Palme, observerade en man med stålbågade glasögon. Mårten Palme såg att mannen iakttog hans föräldrar. Enligt Claes Borgström, Ingemar Krusell och Thomas Kanger följde denne man efter makarna Palme i riktning mot Kungsgatan - men detta nämns varken i tingsrättens eller hovrättens domskäl. Där står bara att Mårten Palme observerade en man som stod utanför Grand. Beträffande frågan om Christer Pettersson ägde ett par stålbågade glasögon, så hade han enligt egen uppgift ett par guldbågade glasögon, som han använde på bio och när han såg på TV, men aldrig utomhus. Men han kan ju den här kvällen ha haft glasögonen på sig för att kunna se tydligt in i Grands foajé.
Flygledaren E., som satt i en bil utanför Grand, sa i hovrätten att han tyckte att Christer Pettersson var mycket lik den man han såg utanför biografen nära tre år tidigare men att han inte visste om han kunde säga att det råder identitet. Men av Claes Borgströms bok "Rättegången mot Olof Palme" framgår att flygledaren under en videokonfrontation först pekade ut en annan person än Pettersson. Efter viss ledning från åklagaren Anders Helin stannade han dock för Pettersson. Borgström skriver: "Precis som i det tidigare förhöret pekade Anders Helin på Pettersson och bad om en kommentar. Flygledaren svarade att om han i fantasin försökte ta bort Petterssons mustasch och dessutom sätta på honom en mössa så blev resultatet 'mycket likt'." E. sa till slut att känslan var nästan "klockren" att Christer Pettersson var den man som han sett utanför Grand. Hovrätten menade att vad E. berättar starkt talar för att det var Christer Pettersson han såg.
Av vittnena vid Grand 23.00 pekade två flickor inte ut Christer Pettersson som den man de iakttagit. De kallades därför inte som vittnen av åklagaren.
Att en person med stirrande, otrevlig blick stod utanför Grand mordnatten är tydligt. Christer Pettersson hade ögon som kunde beskrivas på det sättet.
Men något absolut säkert utpekande av Pettersson vid Grand har inte skett. Och skulle han ha varit där, så binder det honom inte till mordplatsen. Beträffande en iakttagelse vid ett gatukök på Sveavägen säger hovrätten att ingen säker slutsats kan dras. Och det har inte övertygande kunnat visas att Pettersson en stund senare var på mordplatsen i hörnet Sveavägen-Tunnelgatan.
Hovrätten framhåller i sina domskäl att stor försiktighet måste iakttas vid värdering av identifikationsbevisning, alltså när vittnen pekar ut en gärningsman. Erfarenheten visar att även i övrigt trovärdiga vittnen kan missta sig vid en identifiering. Den engelska Devlinkommissionen ansåg att ingen borde dömas på grundval av identifikationsbevisning om denna bevisning inte vinner stöd av bevisning av annat slag. Enbart identifikationsbevisning borde dock undantagsvis kunna godtas om det föreligger särskilda omständigheter, såsom att vittnet känner den som vittnet utpekar.
Men är det nu alldeles säkert att den man som sprang uppför trapporna på Tunnelgatan är mördaren? Det är faktiskt några som tror att så inte är fallet, att det dödande skottet avlossades på flera meters håll och att mannen som sprang från mordplatsen bara råkade befinna sig i närheten och rusade därifrån för att inte bli misstänkt. Lisbet Palme tyckte att skotten kom från längre håll. Men enligt hovrätten är det utrett att den person som sprang från mordplatsen är gärningsmannen, eftersom flera vittnen såg rök och mynningsflamma från ett vapen i hans hand.
Det är omöjligt att få en klar bild av mordet och mördaren, när man läser olika redogörelser. Författare vinklar gärna fakta så att de skall stämma med den egna tesen. Därför kan också en del uppgifter, som jag ger här, vara felaktiga.
Men vissa detaljer återkommer, såsom att gärningsmannens rock "fladdrade till", när han sprang, vilket inte är en avgörande iakttagelse, men kanske tyder den på en lång eller halvlång rock. Victor Gunnarsson hade en knälång rock, men han var ju inte ensam om den saken. Gunnarssons rock hade huva. Men tre vittnen på mordplatsen talar om att gärningsmannen hade en mörk, stickad mössa. Själv säger dock Gunnarson enligt Wingren att han tror att han bar en "stickad luva". Christer Pettersson säger att han aldrig har huvudbonad. En av hans kamrater säger detsamma om honom.
Flera vittnen uppger att den flyende hade ett haltande, klumpigt sätt att röra sig. En spaningsvideo visar att Christer Pettersson rörde sig på ett speciellt, något haltande sätt.
Det finns frågetecken.
Gunnarsson hade motiv, och sannolikt även vapen.
Bevisen mot Christer Pettersson har granskats kritiskt av Svea Hovrätt och Högsta Domstolen och bedömts vara otillräckliga för en fällande dom.
Men något alibi har å andra sidan inte Pettersson. Och det finns en del små indicier som pekar på honom som gärningsmannen. Han brände en jacka på sin balkong (för att den hade krutstänk?). Han har inför bekanta antytt att han är Palmes mördare.
Fantombilden
Den så kallade fantombild som släpptes av spaningsledningen och visades i media, har troligen inget med mordet att göra. Enligt Thomas Kangers bok "Mordet på Olof Palme" var vittnet, vars teckning låg till grund för den bild som togs fram med hjälp av en signalementsmaskin, skeptisk till att hennes observation kunde vara av värde, eftersom den gjordes omkring 23.40, alltså cirka 19 minuter efter mordet. Så lång tid borde det inte ha tagit för mördaren att komma till platsen för observationen. I en tidning visades ett foto av en man som varit i området omkring 23.40 och var mycket lik fantombilden; denne man hade inget med mordet att göra.
Hade mördaren mustasch?
Den man med stickande blick som observerades vid Grand hade inte mustasch. Mördaren hade troligen inte mustasch, och inte heller den man som afrikanen stötte på vid Johannes kyrka. Men både Christer Pettersson och Victor Gunnarsson brukade ha mustasch. Visar inte det att de är oskyldiga? De säger också båda att de hade mustasch även fredagen den 28 februari 1986. Men ett foto av Christer Pettersson vid den tiden, vilket togs av spanare, visar honom utan mustasch. Börje Wingren skriver i sin bok att ingen av dem som såg Gunnarsson morddagen säger att han hade mustasch. Wingren nämner också ett par personer som sett Gunnarsson utan mustasch ungefär vid tiden för mordet på Olof Palme. Alltså: både Pettersson och Gunnarsson torde ha saknat mustasch i slutet av februari 1986.
Sköts Olof Palme av misstag?
En tanke som förts fram i diskussionen om Palmes mördare är att Christer Pettersson sköt statsministern av misstag.
Scenariot kan då bli följande.
Christer Pettersson väntade på Sigge Cedergren utanför biografen Grand, eftersom han sett, hört, eller trott, att Cedergren var där.
Pettersson såg lite illa utan glasögon. Dessutom kan han ha varit berusad och/eller tagit amfetamin. Cedergren och Palme såg ganska lika ut på avstånd. När Pettersson fick syn på Olof och Lisbet Palme, då de kom ut från biografen, trodde han att det var Cedergren med fästmö han såg. Han följde efter dem. När de gick söderut på Sveavägen, tänkte han att de var på väg till Cedergrens fästmös bostad, som Pettersson trodde låg på Tunnelgatan. Hon hade bott där, men flyttat till Hantverkargatan. Den flytten kände Pettersson inte till.
Pettersson ställde sig vid butiken Dekorima i hörnet av Sveavägen och Tunnelgatan och väntade. Men "Cedergren" och hans sällskap gick förbi Tunnelgatan söderut. Då steg Christer Pettersson fram, rörde vid Olof Palme med en hand och sköt ett skott mot honom och strax efteråt ett mot hans hustru.
Det är svårbegripligt att en mördare som inte personligen känner Olof Palme och utan barmhärtighet skjuter honom, rör vid sitt offer strax innan han skjuter. Mördaren kan ha känt offret och velat visa honom vem det var som sköt. Pettersson kände inte Palme. Däremot kände han Cedergren, som han ibland fick knark av. Det kan också ha varit så att mördaren (Pettersson) som väntade sig att "Cedergren" med fästmö skulle gå in på Tunnelgatan, överraskades av att paret gick vidare Sveavägen söderut och därför spontant steg fram och rörde vid offret med tankar som "nej, du, vart ska du ta vägen..." för att i nästa sekund skjuta sitt offer.
Mördaren lämnade inte omedelbart mordplatsen, utan blev kvar några sekunder, innan han gav sig iväg. Det stämmer med antagandet att han skjutit fel person. Han upptäckte sitt ödesdigra misstag, blev överraskad och stannade en liten stund och tittade.
Efter mordet skrev Christer Pettersson sitt namn på två olika kondoleanslistor. En underskrift räcker normalt. Men det blir begripligt om han liksom ville be om ursäkt för att han av misstag skjutit Palme. Han stal också ett inramat porträtt av Palme, vilket han placerade i sin bostad, samt ett par löpsedlar med mordet. Detta är svårbegripligt, om han inte själv hade något med mordet på Palme att göra - ingen har ju beskrivit Christer Pettersson som stor Palmevän eller ivrig socialdemokrat - eller om han med vett och vilja skjutit statsministern. Det blir begripligt om han sköt fel person.
Christer Pettersson sa: "Jag har inte mördat Olof Palme." Förklaringen till det kan vara att han egentligen inte skjutit Palme. Han sköt Cedergren - trodde han. Mordet var ett misstag och därför är han inte Palmes mördare - så kan han kanske ha resonerat.
Pettersson klarade ett lögndetektortest, som visades i TV. Experten, professor Udo Undeutsch, ansåg att att det med 80 procents säkerhet kunde sägas att Pettersson inte begått mordet och att han därför inte borde misstänkas för det. Förklaringen till resultatet kan kanske vara att Pettersson inte ser sig som Palmes mördare.
Mord av misstag kan vara ett tänkbart scenario. Men bevis för att det är riktigt finns ju inte.
I sin bok "Spioner och spioner som spionerar på spioner" (2003) som innehåller minnen från en mångårig verksamhet inom Säkerhetspolisen, har Tore Forsberg ett kapitel om Palmemordet. Han ger "tipset" att Christer Pettersson kan ha dödat Olof Palme av misstag i tron att det var spelklubbsägaren Sigge Cedergren han sköt. Det bygger på uppgifter från en vän till Pettersson.
Trodde Lars Tingström att Christer Pettersson skjutit Palme?
Pelle Svensson argumenterar i sin bok "Sanningen om mordet på Olof Palme" för att Pettersson mördade Palme på uppdrag av den så kallade bombmannen Lars Tingström.
Det verkar som om Tingström trodde att Christer Pettersson var mördaren. Om Pettersson inte är mördaren, kan han ha haft anledning att inte ta Tingström ur den villfarelsen. Han var mycket god vän med Tingström, som ville hämnas på samhället. Efter ett mord på landets statsminister steg hans anseende hos sin vän.
I alla händelser är Pelle Svenssons bok inget starkt stöd för att Christer Pettersson är Palmes mördare.
Var Victor Gunnarsson sjuk?
Kriminalinspektör Börje Wingren ger i sin bok "Han sköt Olof Palme" (Tiden 1993) med utdrag ur och referat av en rad vittnesptotokoll en bild av Victor Gunnarsson som en psykiskt sjuk mäniska.
Några exempel:
Han är en kvalificerad mytoman med stor intelligens som kan charma många människor i sin omgivning.
Han levde i en egen verklighet, fantiserade.
Det misstänktes (i en skola där han fick anställning, men sedan anmodades att lämna sin tjänst) att han varit på något mentalsjukhus men någon bekräftelse på detta fick de aldrig.
Han var ursinnig vid detta tillfälle (när han blev avskedad som vakt vid ett förlag). Han skrek, spottade och fräste och var helt vansinnig av ilska.
Han var mycket trevlig och charmerande men samtidigt konstig och självcentrerad. Han ljög och skröt som en stormytoman.
Han sa att Palme borde skjutas, men han sa inte att han själv skulle göra det.
Gunnarsson hoppade på alla människor och pratade med dem, sedan blev dessa människor i hans ögon CIA-agenter, direktörer etc.
Rektorn för en skola där Gunnarsson haft anställning tror ej att denne ljög medvetet, utan att det var sjukligt. När han tvingades avskeda honom, rekommenderade han honom att söka läkare.
Han är en man som anser sig vara överlägsen praktiskt taget alla andra, en övermänniska. Han står högt över hopen i fråga om kunskaper, intelligens och moralisk resning.
Sydafrikaspåret
En sydafrikan Craig Williamson har av flera sydafrikaner utpekats som organisatören bakom mordet. Men uppgifterna tycks vara vaga rykten och innehåller olika detaljer bland annat om vem som sköt. Enligt Gunnar Wall - i boken "Mörkläggning", 1997 - fanns det många tips till polisen om att Williamson var i Stockholm vid tiden för mordet. Om hans fysiska uppenbarelse skriver Wall: "Han är ovanligt tjock och kompenserar sitt vikande hårfäste med rejäla mustascher och ett väl tilltaget skägg. Ofta uppträder han i färgstarka lediga hawaiiskjortor." Alltså en person som är lätt att känna igen. Vittnen säger sig ha sett honom utanför Palmes bostad, på ett flygplan dagen efter mordet och på ett hotell i Stockholm två dagar efter mordet.
Chefsåklagaren Jan Danielsson och spaningsledaren Hans Ölvebro besökte Sydafrika och stannade där en hel månad. Men sydafrikaspåret rann ut i sanden.
Mötesscenariot
Gunnar Wall och Ingvar Heimer pläderar för "mötesscenariot" - se sista kapitlet i Walls bok "Mörkläggning" - som bland annat innebär att Olof Palme hade avtalat ett möte med någon på Sveavägen efter biobesöket. Denne kan ha sagt sig ha viktig och känslig information att lämna över till statsministern, något som inte kunde ske öppet i hans tjänsterum. Den man som Palme mötte var i själva verket hans mördare. Han lurades till Sveavägen.
Mig förefaller det näst intill omöjligt att Olof Palme skulle ha accepterat att i hemlighet, fastän samtidigt helt öppet, möta en person ute på Sveavägen, i stället för på något säkert ställe.
Wall pekar på några vittnesmål, som kan ge indicier för att Palme faktiskt talade med någon på Sveavägen, alldeles i närheten av mordplatsen. Tre personer tycktes enligt vittnena vara i samspråk. Okej, Palme kan ha talat med mördaren, som gått fram till honom, men om så är fallet, betyder det ju inte att han hade ett avtalat möte med personen. Lisbet Palme har inget minne av ett möte.
Mötesscenariot tillhör de lösa spekulationerna kring Palmemordet. Något som helst belägg för ett hemligt möte ute på Sveavägen finns inte.
Inte Pettersson
I sin bok "En iskall vind drog genom Sverige" (2006) tar radio- och TV-journalisten Lars Borgnäs upp sådant som tyder på att Christer Pettersson inte är gärningsmannen. Bland annat pekar han på att uppgifterna om mördarens rörelsemönster, som ansetts vara likt Christer Petterssons sätt att röra dig, inte finns med i de första vittnesförhören. "Inte ett enda av de 22 mordplatsvittnena säger i sina första förhör något om att mördaren skulle halta, vagga eller lunka." Att mördaren "sprang som en elefant","sprang och rullade med kroppen liksom" tillkom i förhören efter några månader. Borgnäs menar att de kan ha uppstått genom fantasier hos vittnena. Men dessa uppgifter om mördarens egendomliga springstil finns alltså med bland vittnesutsagorna; att de tycks ha tillkommit efter några månader betyder inte att de är ovederhäftiga. Vittnena kan ha tänkt på detta först vid senare förhör; dessutom beror ju svar man får under ett förhör på vilka frågor som ställs. Och varför skulle vittnen ha beskrivit ett märkligt rörelsemönster hos mördaren, om sådant inte fanns? Det var långt innan Christer Pettersson kom in bilden som dessa beskrivningar av mördarens springstil gjordes.
Borgnäs tycker att man skall titta mer på ett politiskt motiv för mordet och möjligheten av en sammansvärjning. Han pekar på att många extremister önskade Palmes död och på att flera personer under en kort tid före mordet pratade om att Palme snart skulle dö. Han tar också upp iakttagelser av män med walkie-talkie (kommunikationsradio) varav 16 personer i de aktuella områdena - Gamla stan, där Palme bodde, och Sveavägen - på mordkvällen. Dessa observationer har inte fått en förklaring. Flera av dem har rapporterats, sedan palmeutredarna gått ut med en uppmaning till allmänheten att meddela iattagelser av personer med kommunikationsradio, och representanter för palmeutredningen har tolkat detta som att många av rapporterna har tillkommit på grund av uppmaningen och inte på grund av verkliga iakttagelser. Några av dessa observationer, eller alla, kan ha med mordet att göra, men det vet vi inte.
Vad jag kan se, är det inte möjligt att peka ut den usle mördaren. Samtliga "spår" har svagheter. Beträffande de få utpekandena av Christer Pettersson på Sveavägen, måste de alla ifrågasättas men kan vara riktiga.
Men det går inte heller att fastställa att det inte är Christer Pettersson, eller Victor Gunnarsson, som mördade Palme. Ingen av dem har alibi. Jag tycker det var riktigt att avföra Gunnarsson som misstänkt och av hovrätten att frikänna Pettersson.
SM
Foto: Jonas Lemberg, Pressens Bild.
Till sidan 1!
www.sokaren.se/INDEX68.HTML