George Adamski




Hans två viktigaste böcker, skrivna av spökskrivare, är UFO-klassiker. Han har för alltid skrivit in sig i UFO-historien med sina berättelser om kontakt med venusianer och resor med rymdfarkoster. En tid var det många som trodde på honom.





När amerikanen George Adamski på 50- och 60-talet framträdde och berättade om sina kontakter med rymdmänniskor och resor i deras rymdfarkoster, sades det att när människan landar på månen, får vi veta om han talar sant. Adamski påstod nämligen att månen är bebodd, att "kratrarna" är hangarer, att satelliten har atmosfär och molnighet, berg, dalar, skogar och städer. I kapitlet "En fest och ett farväl" i "Ombord på rymdskepp" berättar han att han från ett rymdskepp fick ta sig en ordentlig titt på månen. Man läser bl. a.: "...På skärmen dyker en hel stad upp. Den är anlagd i fyrkant; vi tycks glida fram omedelbart över hustaken och jag ser människor promenera på rena, smala gator. I mitten ser jag en mera kompakt byggd, central del. Jag får för mig att där finns affärskvarteren. Några bilar ser jag inte parkerade på gatorna men upptäcker ett slags fordon, som inte har några hjul och förefaller att färdas ett stycke ovanför marken. De är ungefär lika stora som våra bussar och ganska lika dem även till form och färg. - Det är de allmänna kommunikationsmedlen, förklarar Ramu..."

Även Howard Menger berättar om jordens måne. I "From Outer Space to You" beskriver han den på liknande sätt som Adamski. Månen har atmosfär och molnighet och bebos i städer av högt avancerade människor - kapitlet "Sightseeing Tour". I motsats till Adamski fick Menger besöka månen. Han skriver bl. a. ". . . Återigen delades vi upp i mindre grupper, alltefter språk, och varje grupp fick en guide som talade dess särskilda språk. Vår grupp bestod av vanligt folk, naturvetenskapsmän, geologer, elektroingenjörer, raketexperter (av vilka jag kände en personligen) astronomer (även en av dem kände jag) och annat lärt folk. I de andra grupperna hade jag skymtat hundratals ryssar, japaner, tyskar..."

Carol Honey, som en gång var en av Adamskis främsta medhjälpare, lämnade denne då han upptäckte hans karaktärsbrister. Från Honeys förklaring till brytningen med Adamski, kan vi citera:

"George Adamski bad mig att utarbeta hans Science of Life-kurs kort innan jag avslutade vårt samarbete. Han visade upp en stor hög lektioner som han hade använt för många år sedan, när han höll på med vad han kallade det 'Kungliga Tibetanska Brödraskapet'. Han ville ha dessa lektioner gjorda up-to-date och skrivna som om informationerna kom från rymdfolket. Där det till exempel stod 'Det Kungliga Tibetanska Brödraskapet är intresserat . . .' skulle det ändras till 'Rymdfolket är intresserat...' etc. Eftersom den filosofi han lärde var god, var det min uppfattning att den skulle läggas fram som den var och inte som information från planeten Saturnus, högre än allting annat som givits på jorden. Men det är detta senare som han nu uppger i sin Science of Life-kurs."

Ytterligare citat från Honey:

"Sedan företog sig Adamski en annan sak. Med hjälp av en vän i Glendale, Kalifornien, hyrde han en postbox, nummer 885. Små annonser, av samma storlek som affärskort, trycktes i hundratal och skickades till en del av de psykiskt inriktade tefatskonventen, i synnerhet till konventet i Marysville, Washington. Annonser med samma ordalydelse sattes in i en del tefatstidskrifter: Rymdfolket behöver kontakter, stod det.

Adamski sa mig att han inte ville ha sitt namn förknippat med annonsen och bad mig hämta posten. Sedan skulle de som syntes uppriktiga, för en penningsumma erbjudas speciell träning som skulle kvalificera dem för kontakter. Det är överflödigt att säga att jag vägrade bli inblandad i sådana planer. Rymdfolket behöver inte annonsera för att finna sådana som är kvalificerade för kontakter. /.../ Jag protesterade mot användandet av mitt förnamn Carol på kortet. Adamski sa att det var mellannamnet på den dam i Glendale som hade hyrt postboxen. Detta var emellertid inte sista gången vi hörde talas om denna postbox. Flera medarbetare i främmande länder mottog mystiska symboliska budskap med en engelsk översättning under varje symbol. Budskapen löd: 'GA (dvs GeorgeAdamski) är den enda på jorden som vi stöder.' Ett sa: 'Du gör ett bra arbete. GA är den enda på jorden som vi stöder.' Det överraskande var att alla var postade i kuvert från postbox 885, Glendale, Kalifornien. Adamski medgav skriftligt att de symboliska budskapen kom från rymdbröderna och var äkta. Detta skrev han till flera av sina medarbetare. Som en följd av detta medgav han kännedom om postbox 885 och sammankopplade sig själv med annonsen från denna adress.

Men fullständigt emot dessa fakta skrev Adamski följande och sände det till en vän i Kanada. Det var daterat 11 december 1963. 'Jag tror att mr Honey skulle kunna svara en hel del på den där Glendale-episoden - eller hans grupp skulle kunna. Det var början till vad som nu sker. Vid den tiden sa jag det var o. k., eftersom ifall det inte hade hänt som det gjorde, skulle vi i dag inte veta, vem som står bakom vad.' Detta är ett förvånansvärt påstående som Adamski gör. Det antyder förstås att jag var mannen bakom händelserna förknippade med postbox 885 och att Adamski ljög för sina medarbetare bara för att försöka få fram sanningen. Här är några exakta citat från brev som Adamski skrev till olika medarbetare, sedan de frågat honom om de symboler, som de mottagit från postbox 885, Glendale, Kalifornien: 'Så hieroglyferna som /.../ en del av er fått - den grupp Honey säger sig arbeta med, skulle antagligen kunna förklara det.' - 'Ni har kanske fått hieroglyferna liksom andra. Det är ingenting att bli oroad eller upprörd över eller tro att något är fel, eftersom de stöder oss. Det är en ny grupp rymdmänniskor här som har ersatt dem som varit här så lång tid, och de har kanske vidtagit andra åtgärder för att försäkra dem som arbetar för saken att de är tillfredsställda med deras arbete. Vad beträffar adressen (postbox 885) kan de ha använt sig av den med någon annan för att få reda på hur reaktionen skulle bli. Jag skall ta reda på mer om det längre fram.' Till en annan medarbetare skrev han:

'Det är en del nya pojkar här som har ersatt dem som varit här en bra tid, och vilka deras idéer är och varför de gjort detta, har jag inte blivit informerad om, men kommer att bli förr eller senare. När nya grupper kommer hit för att hjälpa oss går de tillväga på annat sätt än dem som var här före dem så jag skulle inte låta någonting sånt bekymra mig, och deras annonser eller adress som ni talar om, kunde vara lånad eller kanske de använder den som en test på vissa i detta område.'

I S.P. Newsletter, mars 1963, sidan 4 skrev Adamski följande om hieroglyfbreven: 'Nyligen sändes ett antal brev ut av rymdfolket till ett antal personer, och en del fick mer än ett. De sändes ut som en test på deras ödmjukhet och uppriktighet, ty de utpekade svaghet och missförstånd hos somliga.' Artikeln fortsätter med att säga att det på Saturnus samtycktes till planen att använda breven. I en del fall förnekar alltså George Adamski all kännedom om breven, i andra fall säger han att de var en test och hoppas få reda på detaljer senare, och i det sista citatet säger han att det samtycktes till idén på Saturnus!"

Adamski påstod att han var på Saturnus 27-30 mars 1962 som jordisk representant i en interplanetarisk konferens. Carol Honey trodde inte att Saturnusresan ägt rum i det fysiska, och han vägrade att publicera något därom i sin tidskrift S. P. Newsletter.

Adamski var kraftig motståndare till mediumism. Men Honey berättar att han och andra personer var närvarande när Adamski gick i trans och uppgav att Orthon talade med hjälp av hans stämband. Adamski sa att det i hans fall inte var fråga om vanlig trans utan "hypnotiskt dikterande" som "bröderna" använde för att få fram upplysningar till honom. "Nonsens", säger Honey. "Adamski betedde sig precis som andra medier."

Det är Honeys tro att Adamski till slut blev offer för psykiska krafter och lurades tro att en psykisk upplevelse han hade, var en resa i den fysiska världen till planeten Saturnus.

Det ovan återgivna är väl det viktigaste i Honeys kritik av Adamski. Men Honey skriver också: "Det är ett absolut säkert faktum att Adamskis ursprungliga kontakt i öknen verkligen ägde rum och att han var med om åtminstone två resor i rymdfarkost. Mina bevis kommer från olika källor, av vilka ingen har förbindelse med Adamski. Det är ett faktum att dessa två resor är kända för underrättelsetjänsten i flera olika stater."

Vad svarar Adamski på Honeys anklagelser? I ett brev till Sökaren går han inte i svaromål på någon enda punkt men skriver ändå ett rätt långt brev med synpunkter på Honeys personlighet, dennes arbete som agent under kriget, religiösa bakgrund, förmodade engagemang i den s. k. tystnadsgruppen, som Adamski sa motarbetade honom och "saken".

Den amerikanska UFO-tidskriften Probe hade ett minnesnummer om George Adamski. Där kunde man läsa följande, som Adamski tydligen hade skrivit alldeles på egen hand - i motsats till böckerna, där han haft spökskrivare. Det förekom under rubriken "Sunt förnuft" och är avslöjande.

"Om månens yta är så mjuk som de säger (och månen står inte stilla i rymden /.../ den rör sig snabbare än /.../ vi inser) och även om den rörde sig med endast 100 kilometer i timmen, skulle den skapa en luftström omkring sig. Den luftströmmen skulle naturligtvis plocka upp det stoft eller vad som kunde finnas på månytan (mjuk) och blåsa bort det. Månen skulle, för att uttrycka det enkelt, bli mindre och mindre i stället för att vara lika som nu. Stoftet från månytan skulle falla ner på jorden i stora mängder. Så, deras förklaring är mycket svag. Den stämmer inte. Men, vad kan vi vänta av folk, som utger sig själva för att vara 'auktoriteter' inom astronomin utan att någonsin ha satt sin fot på en främmande planet?"

Det är förvisso riktigt som Eugen Semitjov skrivit i sin UFO-bok att Adamskis astronomiska bildningsnivå stod på förskolestadiet. Samtidigt uppträdde han med den typiske charlatanens oerhörda anspråksfullhet, suveränt föraktande vetenskapen. Han kallade sig professor.

Om man jämför olika "kontaktades" berättelser, ser man att de knappast kan förlikas med varandra. Adamski tog avstånd från alla andra som skrev om kontakter. Albert Bender sa att det var han och ingen annan som visste sanningen om de flygande tefaten. Dino Kraspedon uppgav att alla planeter i vårt solsystem utom Jupiter och Saturnus var bebodda. Enligt Adamski är allesamman bebodda. Etc. Var och en tycks beskriva en egenvärld utan anknytning vare sig till verkligheten eller andra kontakthistorier.

De kontaktade gör ofta ett klart intryck av att själva tro på sina berättelser. Redaktören för Saucer News, Jim Moseley, berättade t. ex. att han trodde att Albert Bender, som berättade om sammanträffanden med monster från rymden, bluffade ända tills han träffade honom, då han fick intrycket att Bender berättade om någonting som han varit med om; men Moseley tror att Benders upplevelser var av psykisk natur och att Bender under dem aldrig lämnade sitt eget hem.

George Adamskis felaktiga påståenden om månen ger oss en utgångspunkt för skepsis till alla hans utsagor. Vi kan även lägga märke till att ingen fick göra honom sällskap under hans "rymdresor" - Desmond Leslie, som var Adamskis medförfattare till "Flygande tefat har landat" och skrev huvudparten av boken, ville men blev nekad. Adamski hade inget utomjordiskt föremål att visa upp som stöd för sina berättelser. Hans ursäkt var att en bägare på Venus inte skiljer sig från en dylik på jorden. Charles Bowen, redaktör för tidskriften Flying Saucer Review, säger att Adamski var oförmögen att ge klart svar på en klar fråga. Allt detta talar starkt mot Adamski. Men det finns kanske också en del som talar för honom. Hans fotografier stämmer bra med vad många har beskrivit - det avlånga "moderskeppet" och den kupolförsedda farkosten. Det har inte kunnat påvisas att dessa foton, som skall ha tagits genom teleskop, är falsifikat. "Eldflugorna", som Adamski berättade att han sett i rymden och som sedan även astronauten John Glenn talade om, kanske stöder hans påståenden - eller kom Adamski i ett förändrat psykiskt tillstånd, där han kunde se ut i rymden (fjärrsyn) eller var "eldflugor" något som var känt från flygfart på Adamskis tid? (Eldflugorna lär vara flagor som lossnar från en rymdfarkost.)

Vad kan man tro om Adamskis möte med den vackre venusianen Orthon i en öken? De sex vittnena har lämnat intyg inför Notarius Publicus att de sett Adamskis kontakt med rymdmannen. Ett av vittnena är "doktor" G. H. Williamson, som avslöjats ha ljugit om en egen vetenskaplig bakgrund. Det kan synas märkligt att det finns vittnen, men kanske har detta någon psykologisk förklaring, såsom önsketänkande och inbillning från vittnena, eller hallucinationer i ett mycket suggestibelt psykiskt tillstånd. Och planeten Venus är ju alldeles för het för att kunna hysa intelligent liv.

Adamski avled 1965. Fortfarande finns det ett intresse för honom. Detta har förvånat gamle UFO-forskaren Richard Hall, en gång i tiden en central person i den seriösa UFO-forskningsgruppen NICAP i USA (nu nedlagd).

I en krönika i MUFON UFO Journal, april 2001, tar Hall upp Adamski och påpekar att denne på sin tid slutgiltigt avslöjades av NICAP, där bland andra Hall själv gjorde undersökningar om honom.

1949 skrev Adamski en fiction-bok, med titeln Pioneers of Space: A Trip to the Moon, Mars and Venus, där han berättade om nobla venusianer med telepatisk förmåga. Mycket av innehållet återkommer sedan i Adamskis bok från 1952, som beskriver faktiska händelser.

NICAP jämförde detaljer i böckerna, varvid det klart framgick att Adamski hade lyft över innehåll från den fiktiva boken till sina senare, som uppgavs beskriva verkliga tilldragelser.

1936 skrev Adamski en esoterisk bok Visdom of the Masters of the Far East, som sades förmedla visdom från "Royal Order of Tibet". Det rör sig om en orientalisk mystisk religiositet, som är precis samma lära som han senare tillskriver de ädla venusianerna.

NICAP granskade innehållet i Adamskis tre böcker Flygande tefat har landat, Ombord på rymskepp och Flying Saucers Farewell och fann åtskilliga motsägelser dem emellan beträffande vilka rymdmänniskorna var, varifrån de kom och vad de gjorde. Adamski kunde alltså över åren inte berätta en konsekvent, oföränderlig historia.

Under ett föredrag 1960, som Richard Hall lyssnade till, uppgav Adamski att månens baksida hade vegetation och att rymdfolket hade baser på båda sidorna.

SM


UFO

Till sidan 1!

www.sokaren.se/INDEX73.HTML