Samtal med djur
Är det möjligt att läsa djurens tankar, dvs uppfatta deras inre bilder, och sända dem sina egna tankebilder?
Av Åsa Freij
Kan man verkligen tala med djur? En människa sägs i alla fall kunna det. Enligt entusiastiska vittnen har amerikanskan Samantha Khury förmågan att förstå vad djur vill säga och att själv göra sig förstådd av dem. Photo credit: http://www.bestfriends.orgNär hon framträdde på Peace in Mind-festivalen i Stockholm 1995 hade ryktet föregått henne, och hon skulle väl vara huvudattraktionen där.
I ett TV-program en tid före festivalen kunde man se när Samantha träffade en dressyrryttarinna och hennes häst. Enligt den imponerade ryttarinnan berättade Samantha att hästen exakt sagt vad ekipaget hade för problem.
Samantha har också flera egna berättelser om att det som en häst talat om för henne stämt med vad hästen "borde" säga. En ägare till en tävlingshäst ville ha Samanthas hjälp för att få veta varför hästen var ur slag. Hästen klagade för Samantha, sa att den var alldeles slut, eftersom den fått träna hela sommaren och inte vilat och betat alls.
När ägaren hörde detta, blev han skeptisk, eftersom hästen hade sänts till landet för just betesgång och återhämtning. Men Samantha insisterade och sa att detta var vad hästen sagt - eller rättare: det var sådana bilder hon uppfattade att hästen sände henne - och djur brukar inte ljuga.
Hästägaren tog kontakt med den person som haft hand om hästen på landet, och denne erkände då att vad Samantha sagt stämde. Han hade trott att träning, inte vila, var vad hästen behövde och hade kört hårt med den, trots ägarens önskemål.
Sökte sig till djur
Men till Samanthas föredrag kom inte så mycket folk som väntat, och hon fick kalla fram den spridda publiken till de främre raderna. Hon berättade om sin svåra barndom och sin ensamhet som haft det goda med sig att hon sökt sig till djuren och fått en ovanlig kontakt med dem.
- Jag var fosterbarn, kände inte mina biologiska föräldrar och var ett ganska ensamt barn, sa hon. Djuren blev mina vänner. Men jag talade inte med dem, för jag visste inte att jag kunde. Det var inte förrän en mycket älskad katt höll på att dö, som jag började förstå. Jag satt med den i famnen och önskade och bad att den skulle bli bra och få leva. Jag kände att jag blev alldeles varm i händerna, och katten tillfrisknade. Jag trodde då att jag hade en speciell förmåga att läka och att healing var min uppgift i livet.
- Jag var konstnärlig och inlevelsefull, hade lätt för att se i bild. Detta underlättade säkert när jag senare i livet upptäckte att jag kunde sända bilder till djur och uppfatta att de sände bilder tillbaka till mig.
- Den intensiva känslan och inlevelsen när ett djur var sjukt, hjälpte mig till ett genombrott i mitt förhållande till djuren. Det var en fasan, som inte kunde flyga. I min starka koncentration, när jag ville hjälpa fågeln, kände jag det plötsligt som om jag var fågeln, och flög. Jag ville så gärna att fågeln skulle förstå att den kunde flyga för dess skada var faktiskt läkt, och om den bara visste att den kunde flyga, så skulle den göra det. Och då, när jag starkt och tydligt upplevde att jag flög, då lyfte fasanen. Jag hade överfört min bild och upplevelse till fågeln. För första gången hade vi talat med varandra, ett djur och jag.
- En dag kom min irländska setter fram till mig. Vi såg varandra djupt i ögonen, och jag såg i bild hur hunden sa till mig: Du ska börja träna detta! Jag gjorde då genast en övning med hunden. Jag blundade och föreställde mig att den kom med en tennisboll till mig. Bollen låg inte i hundens närhet, och den var inte alls uppmärksam på den tidigare. Efter några ögonblick kände jag en liten duns i mitt knä. Där låg tennisbollen! Jag kan ännu känna dunsen av bollen och min upphetsning.
- Kännedom om min ovanliga förmåga spred sig. Mina barn började - om än en smula motvilligt, för de ville inte ha en underlig mamma! - fråga om jag kunde titta på en kamrats kanariefågel, som inte ville äta, och så vidare.
- Jag blev allt oftare ombedd att tala med, och hjälpa, djur, och det blev bekräftat att jag kunde tala med djur - ja, och här står jag nu idag!
Hon förstår djuren
Samantha gav några råd.
Om ni har en litet kreativ och visuell läggning, så har ni möjlighet att lära er tala med djuren, sa hon.
Djur kan inte tänka abstrakt negativt. Du ska inte sända till hunden att den inte får bita sönder kudden! Du ska sända bilder av hur kudden ligger där hel och fin och hur hunden går förbi den och gör något annat.
- Om hunden får budskapet "inte bita sönder", uppfattar den "bita sönder". Du måste ge djuren positiva signaler! Du ska också ge bilder som om det du vill ska hända, redan har hänt - inte att du hoppas att det ska hända!
Samantha fick flera gånger tårar i ögonen, när hon berättade om djur, särskilt hundar och katter, som mist sina hem för att husbondfolket inte klarade av någon egenhet djuren hade och som var till stort besvär. Kanske de inte blev rumsrena på grund av något trauma. Sådana exempel hade Samantha många, och hennes glädje var påtaglig, när hon berättade om hur hon kunnat hjälpa både djur och människor med sådana problem, och hon uppmuntrade åhörarna att försöka göra detsamma.
En gång blev hon kallad till en förtvivlad hästägare, vars eljest lugna häst av oförklarlig anledning gripits av panik och sprängt sin stabila box över natten och fortfarande verkade livrädd. Vad hästen framförde till Samantha, var att han, som aldrig stått i en box med fönster förut, upplevt strålkastare från en dundrande traktor som om något erhört farligt var på väg in i hans stall. Sådana upplevelser brukar inte gå ur en häst så lätt. Men Samantha lyckades få hästen att stanna kvar i sin box och inte bli rädd, när strålkastare ånyo lyste rakt in i den. Vad Samantha sa till hästen var att det rörde sig om ett vanligt ofarligt fordon som hästen inte behövde vara rädd för och att det inte var på väg in i hans box. Hon visualiserade för hästen hur vägen svängde utanför stallet och att varje fordon på vägen också svängde och inte körde rakt in i stallet.
En annan historia, som Samantha berättade, handlade om en polishund som inte kunde spåra. För dum, tyckte poliserna. Men en kvinnlig polis, som trodde på hunden, bad Samantha om hjälp. Och hon fann att denna hund faktiskt saknade luktsinne. En undersökning bekräftade sedan detta. Med vetskapen om detta ovanliga handikapp tränades hunden på basis av sina övriga goda sinnen, syn och hörsel, och den blev en av de bästa livräddarhundar som polisen haft. Samanta läste upp ett tackbrev, och visade bilder.
Samantha frågade åhörarna om de hade djur och vilka problem och egenheter djuren eventuellt hade. Hon menade att bristande skötsel av kattlådan var förklaringen till att katter ibland bajsar i blomkrukor eller i badkaret. Katten vägrar att sätta sina tassar där det inte är torrt och rent.
- Katten har förstås märkt att i badkaret blir det bortspolat omgående, för där vill man inte ha några orenheter liggande.
Till den åhörare som hade en katt som bajsade mitt framför fötterna på honom, sa Samantha att det nog var ett tecken från katten att den inte mådde bra, att den behövde uppmärksamhet och hjälp med något. Hon rådde kattägaren att gå till en veterinär och få katten undersökt.
Men djur, främst hundar och katter, uppsöker också det som är sjukt, sa Samantha. Det gör de för att hjälpa oss.
- De drar till sig dåliga vibrationer, ja till och med sjukdom, för att få bort dem från oss. Sedan rullar de av sig det negativa mot marken!
En katt oroade sig för sin alkoholiserade matte så mycket att han alltid bajsade på golvet framför henne så snart hon började dricka. Därmed höll han henne sysselsatt med något annat. När denna matte genom Samantha fick klart för sig hur mycket katten brydde sig om henne och hur olycklig katten var över att hon drack, slutade hon dricka.
Samantha hade en varm och enkel framtoning och gjorde intryck av äkthet. Hon menar att vi alla kan kommunicera med djur, precis som helare brukar säga att de flesta faktiskt kan göra vad helarna gör, men de har inte upptäckt det.
- Skillnaden mellan mig och er är att jag vet om att jag kan tala med djur, sa Samantha.
Samantha Khurys sammanfattande ord på vägen till de uppmärksamma lyssnarna var att tro på sina egna möjligheter att kommunicera med djur och på att de kan hjälpa djur, även när det ser hopplöst ut.
- Försök! Det är alltid värt det! Och kan ni inte göra något annat, så sänd kärlek!
Till sidan 1!
www.sokaren.se/INDEX77.HTML