Det råder delade meningar om hur intuition skall beskrivas, men det finns något gemensamt i alla uppfattningar, säger Piritim A. Sorokin och menar att detta kan täckas av följande definition: "En intuition är en persons omedelbara medvetenhet om en viss verklighet, utan sådan hjälp av sinnena eller förnuftet som skulle kunna förklara den medvetenheten."
Intuition - vad är det?
Henri Bergson
Att intuitionen är en värdefull kunskapsväg görs ibland gällande - ofta i polemik med de logikens förespråkare som hävdar att vi endast med förståndet kan skaffa oss kunskap.
Flera framstående tänkare har fört intuitionens talan - men de har inte haft alldeles samma uppfattning om vad intuition är.
Henri Bergson, som var berömd och inflytelserik professor i filosofi vid Collége de France i Paris 1900-1921, hävdade att vi aldrig kan tränga in i tingens väsen med intellektet, vilket endast tjänar praktiska syften i livet (det har exempelvis gett oss vår teknik) utan bara med intuitionen. Denna, som utvecklat sig ur instinkten, är ett helt annat slags förmåga än intelligensen, som ger oss en ytlig bild av verkligheten och inte alls begriper livets väsen. Tyvärr har intelligensen trängt undan intuitionen, skrev Bergson, och han pläderade för intuitionens legitima rättigheter när det gäller våra försök att förstå verkligheten.
Genom intuitionen, ansåg Bergson, går vi in i själva livets flöde i stället för att se det utifrån med intellektet; vi fattar omedelbart livets väsen, vi upplever det, är själva med i dess flöde. Intuitionen är enligt Bergson en förmåga att känna sig in i tingen och därigenom få kunskap om verkligheten som den är.
Ärkerationalisten Bertrand Russell skrev med ironi att för Bergson var intuitionen "the good boy" och intellektet "the bad boy", men i verkligheten accepterade Bergson helt och fullt intelligens och exakt vetenskap som verktyg i livets tjänst och ansåg att intellekt och intuition samverkar.
Hans Larsson
Hans Larsson, professor i teoretisk filosofi vid Lunds universitet 1909 - 1926, skrev en hel del om intuitionen, bland annat i sin debutbok Intuition (1892). Han vände sig mot de talesmän för logiken som hävdar att endast ett strikt logiskt tänkande kan ge kunskap och ansåg att den intuitiva ingivelsen och syntesen behövs bland annat i det filosofiska och vetenskapliga tänkandet.
Fastän många filosofer erkänt att det intuitiva skådandet är den högsta formen av filosofiskt tänkande, har, skrev Hans Larsson, intuitionen alltid varit föremål för misstro och aldrig blivit erkänd som en verklig kunskapsväg beroende på att det synes som om logiken går förlorad och tankarna blir dunkla i det intuitiva tänkandet. Intuitionen har förknippats med känslotänkande, något som ett skolat förstånd inte hänger sig åt. Tanken har verkligen också i människans primitiva tillstånd varit känslans slav och fått rätta sig efter dess nycker och begär. När tanken sedan vaknat till självmedvetande, har den funnit sig vara som en kulturmänniska som tvingas till slavtjänst hos vildar. Men den har gjort sig fri från bundenheten vid känslan, har skolat sig i en frigörelseprocess och slutligen tagit herraväldet. Det är tankens frigörelse från känslan som de kulturella framstegen beror på, såsom utvecklingen av vetenskapen och tekniken. Och så har det klara, logiska tänkandet fått anseende som en högre form av tankeverksamhet än intuitionen, vilken upppfattats som en lägre form, godtycklig och oberäknelig.
Men, skrev Hans Larsson, tanken inte blott böjer känslorna under sig, utan den förlorar också kontakten med dem. Därför får den ett fattigt liv, isolerat från känslorna. Först på sin högsta nivå vänder tanken åter till känslorna, med bibehållande av självständigheten och klarheten. Då tilltar tanken i fyllighet och rikedom, upptar i sig och aktualiserar en mångfald som den återanknyter till livet. Då är tanken åter hemma, på nytt förenad med känslorna. I ett lägre tillstånd är känslan en affekt som leder vilse, men i ett högre tillstånd ingår den i själens totala liv som en nödvändig del och ökar känslan av tillvaro; personligheten lever upp, och nu ökar känsligheten på punkter som vanligen är döda, och gör det intellektuella livet rikare, starkare och fullständigare.
Den gräns som vetenskapen nått fram till, är aldrig den yttersta. Bakom den ligger ständigt andra och vidare gränser, och det finns alltid länder som vi inte utforskat, orörd vildskog som ingen människa gått i, lyckliga öar långt ute i haven och bara anade ängder, där det ännu finns rum för hemligheter och under, skrev Hans Larsson. Men hemligheterna försvinner inför vetenskapens planmässiga arbete. Ty det är det vetenskapliga tänkandet som har sista ordet. Så anser man vanligen i vår tid, som är en period när den intuitiva förmågan underskattas och man inte alls litar till den. Hans Larsson beklagade detta och menade att intuitionen endast skenbart strider mot logiken och i själva verket innebär en finare och strängare tillämpning av logikens lagar. Det teoretiska tänkandet i dess högsta form är av intuitivt slag, ansåg han.
Många av livets frågor är så komplicerade och svårgripbara att de inte kan lösas genom metodiskt logiskt tänkde, utan kräver intuitionens förmåga till sammanfattning och helhetssyn, menade Hans Larsson och framhöll att de filosofiska frågorna i allmänhet är av detta slag. Här duger inte det linjeräta, grova sättet att reflektera, vilket inte för oss över gränsen för den normala, begränsade synvidden.
Vad är då intuitionen? Är den inte blott en stämning, liksom soldiset över det som ligger vid horisonten, en ljusbrytning som försvinner när vi kommer närmare? frågade Hans Larsson. Har den ett bestående värde som beskrivning av verkligheten?
Hans Larsson jämförde intuitionen med diktarens och konstnärens glimtar. När de har sina visioner av sanningen, fungerar deras tanke finare och snabbare än normalt - och precis så är det i det intuitiva tänkandet. Det som sker när intuitionen är i verksamhet, är förmodligen att vi i en snabb syntes samtidigt lyckas dra fram alla faktorer som vi har att räkna med och förena dem i blickpunkten, se sammanhang som förståndet annars långsamt måste räkna sig fram till, i en blixt väga alla faktorerna mot varandra, pröva hur de samverkar och hur den totala verkan av deras inbördes spänning blir.
Intuitionen innebär enligt Hans Larsson en tillfällig stegring av människans tankekraft, framför allt av fattnings- och kombinationsförmågan. Intuitionen skiljer sig inte till arten, men till graden från intelligensen i övrigt.
Pitirim A. Sorokin
Ryskfödde Pitirim A. Sorokin, som var professor i sociologi vid Harvarduniversitetet i USA 1930 - 1959, såg intuitionen som en tredje kunskapskälla vid sidan av förnuftet och sinnena. Han sa att vi inte exakt kan förklara vad intuition är, men vi kan se att den faktiskt finns som en inre förmåga och har spelat en avgörande roll i den mänskliga kulturens historia, i kunskapsprocessen, i skapandet, såsom inom vetenskapen, filosofin, tekniken, konsten, mystiken och religionen. Bland annat har intuitionen satt igång en rad upptäckter och uppfinningar. I all kreativitet spelar intuitionen en stor roll.
Intuition torde finnas med i allt vårt tänkande, anser Sorokin, även i det allra mest logiska vetenskapliga tänkandet. Det är exempelvis intuitionen som talar om för oss att vissa axiom (självklara grundsatser) är axiom.
Men intuition ger ingen garanterad sanning, utan tvärtom leder den för det mesta vilse! Kan den då överhuvud taget användas? Ja! Sorokin påpekar att även sinnesobservationer och förnuftstänkande för det mesta leder fel. Det visar den mänskliga tankens historia, som i själva verket är den mänskliga dumhetens historia. Intuitionen är inte sämre än de andra kunskapsvägarna, anser Sorokin. Men man behöver inte tro på varje intuition - lika lite som på allt som sinnena och förnuftet talar om för oss.
Intuitionens sanningar kan prövas och verifieras eller förkastas på samma sätt som sinnenas och förnuftets sanningar. De mest komplexa sinnes- och förnuftssanningarna, exempelvis inom vetenskapens område, kan prövas endast av ett fåtal experter. Vi andra får tro på vad auktoriteterna säger. Och de högsta formerna av intuition, till exempel inom mystiken, kan också bara verifieras av ett fåtal mystiker. Vi andra kan bara jämföra vad mystiker från skilda tider och kulturer har funnit. Men, påpekar Sorokin, det tycks faktiskt finnas större överensstämmelser mellan intuitiva mystiker än mellan stora vetenskapsmän och lärde, vilkas satser grundas på observationer och förnuftsresonemang.
Sorokin understryker intuitionens betydelse: vad den resulterat i, såsom religioner, sublim konst och andra höga värden, är lika viktigt och nödvändigt för den mänskliga kulturen som de kulturyttringar som grundas på observation och förnuft, såsom vetenskapen och teknologin.
(Källa till avsnittet om Sorokin är boken Kunskap - från fragment till helhetssyn av Stig Lindholm [Liber 1985] kapitlet Intuition och kunskap om helheter.)
Lin Martin
Lin Martin är en amerikansk psychic. Intellektet, säger han, är endast en sida av medvetandet. Hjärnan har två sidor, och de har olika funktioner. Den vänstra är övervägande intellektuell, och den högra är intuitiv. När de båda halvorna vackert samverkar, äger den mest kreativa mänskliga tankeverksamheten rum. Den högra hjärnhalvans arbete ger upphov till exempelvis konstnärlig och musikalisk kreativitet. Men det finns också en intuitiv kreativitet på ett enklare plan, i det vardagliga livet, exempelvis när en kvinna sysslar med sömnad och följer sina egna idéer i stället för ett färdigt mönster.
Intuition är något som alla har, förklarar Lin Martin. De flesta av oss tänker mycket intuitivt, utan att vi är medvetna om det. Ofta är framgångsrika affärsmän intuitiva. De tar beslut som inte bara grundas på logik, utan också på känsla för vad som bör göras. Inte sällan är det som folk kallar vanligt sunt förnuft och som man tror att alla har, i själva verket en del av intuitionens djupare kunskap. De djupare delarna av vårt tänkande är i grund och botten intuitiva. Intuitionen är alltså en väsentlig del av vårt normala sätt att tänka.
Intuitionen är inte ologisk. På den djupaste intuitiva nivån förenas intellekt och intuition i en vid medvetenhet som är ytterst logisk. Det rör sig om en högre logik.
Lin Martin säger att han inte uppfattar sig som speciellt intuitivt begåvad. Han tycker att han är en mycket normal och vanlig människa, men han har uppmärksammat och utvecklat sin intuition. I yngre år märkte han att den intuitiva förmågan gradvis ökade. Han började bland annat veta saker om sin och andra människors framtid. Till en början höll han tyst om detta, men förmågan blev så stark och gav så många bevis på att den var äkta och tillförlitlig att han alltmer kom att lita på den. Månader i förväg kunde han veta vad som skulle komma att hända.
Intuitionen kan användas till mycket, säger Lin Martin. Den kan exempelvis ge oss en förståelse för livets mening och vår egen sanna natur. Envar av oss är i en viss mening Gud; vår djupaste inre natur är gudomlig, och den saken är kanske det allra viktigaste som intuitionen kan avslöja för oss.
Att lära sig använda intuitionen är lätt, säger Lin Martin också. Alla kan göra detta. Det finns ingen regel som säger när man skall lita på intuitionen, men när man har en stark önskan att den skall fungera och en stark önskan att förena sig med djupare intuitiva flöden och arbeta med dessa, då fungerar intuitionen. Så småningom lär man sig vad som är riktig intuition och vad som inte är det. Man lär av framgångar och av misstag.
Och ju mer man arbetar med intuitionen, desto bättre fungerar den.
Stig Lindholm
Intuitionen kan vara igångsättaren, frågeformuleraren, hypotesmakaren för något som sedan på något sätt skall verifieras av sinnen eller förnuft, skriver Stig Lindholm i sin bok Kunskap - från fragment till helhetssyn i en redovisning av sin egen uppfattning. Exempel på detta är kreativitet, där intuitionen är oumbärlig men måste följas upp av annat arbete. "Det är med logik vi bevisar, det är med intuition vi upptäcker." Analys, intuition och varseblivning måste samverka - i annat fall blir vi vilsna.
Lindholm menar att det intuitiva tänkandet är det mera allmänna, vanliga, medan det logiska tänkandet är ett specialfall, som kännetecknas av stor klarhet och medvetenhet och av mindre starkt, eller kanske snarare annorlunda, känsloberoende.
Lindholm säger också att alla våra intuitioner inte är viktiga eller sanna. Sorokin kan ha rätt, menar han, att de flesta intuitioner, liksom de flesta sinnesintryck och slutledningar, är felaktiga. Vilken nytta vi har av vår intuition beror på hur vi lär oss hantera den.
Det borde inte vara omöjligt att inse att vi i stor utsträckning fungerar intuitivt. /---/ Jag ser detta att vi fungerar intuitivt som något naturligt och gott. I den mån människor försöker undertrycka och förneka sin intuition blir de parodier på sig själva. Jag har inte som ideal för Framtidens Människa att hon skulle bli enbart analytisk. Det är snarast en mardröm.
Stig Lindholm
Åter till sidan 1!
www.sokaren.se/INDEX79.HTML