Schamanism:
Rysk psykiater och healer vill förena gammal och modern kunskap
Är schamanismen på väg in i det moderna västerländska samhället? Har den något väsentligt att lära oss? Olga Kharitidi har skrivit en intressant bok om sibiriska schamaner och ser som sin uppgift att sprida kännedom om att verkligheten inte riktigt är som vi gärna föreställer oss den.
Av Åsa Freij
Jag sitter tillsammans med några andra inbjudna journalister framför Olga Kharitidi, en relativt ung, elegant rysk dam. Hon är i Sverige för att presentera sin bok Schamanens cirkel, som just utkommit på Strömbergs bokförlag i översättning från engelska av Eva Trägårdh.
Olga Kharitidi är inte själv schaman, men hon har träffat schamaner i Altaibergen i Sibirien och haft märkliga upplevelser tillsammans med dem. Hon är psykiater från Novosibirsk, läkare i fjärde generationen. Vi får också veta att schamanismens vagga sägs ha stått i denna del av världen - en av vaggorna i alla fall.
Olga var tidigt intresserad av naturfolk och har också forskat i deras liv, tro och traditioner, bland annat i New Mexico. Sina mest omvälvande erfarenheter har hon dock gjort i Sibirien, där de mest betydelsefulla personerna för hennes vidgade syn på människan och tillvaron var en gammal schamankvinna och en ung man som i bokens början håller på att ta över schamansk kunskap från sin just avlidne morbror. Den unge mannen, Nikolaj, och Olga lär känna varandra på ett sjukhus i Sibirien, där Olga är läkare och Nikolaj patient. Nikolaj är nära tro att han är sinnessjuk, när han först upplever kallelsen att bli schaman. Kallelsen utgår dels från morbrodern men kommer också alltmer som en växande önskan och pliktkänsla inifrån Nikolaj själv. Olga tar honom på allvar och blir också alltmer nyfiken. Tillsammans beger de sig ut på en strapatsrik resa till Altaibergen och får vid målet uppleva än mer dramatik.
Olga ser med egna ögon hur underverk, mer eller mindre, sker och för alltid förändrar hennes syn på vetenskap, andlig visdom, healing och den mänskliga själens möjligheter. Hon får egna upplevelser och undervisas personligen av den gamla gåtfulla schamankvinnan.
En av de starkaste upplevelserna för Olga är att se sin väninna, sedan länge svårt sjuk och med på resan just för att få healing, verkligen bli helad, och det på ett mycket dramatiskt sätt. Helandet går genom blod och pina, och någon av de närvarande på presskonferensen frågar med all rätt hur man ska kunna dra nytta av att ha hört talas om sådan healing. Något liknande kan man ju knappast våga sig på att praktisera varken på sig själv eller andra - eller lära ut vidare. Och man undrar förstås om Olga verkligen kan tillämpa de extrema metoder, som hon sett och lärt, i sin egen läkarverksamhet. Men nej, det kan hon inte, bekräftar hon. Det är mer den allmänna breddningen och fördjupningen av insikten om vad livet är, om att det rymmer så mycket mer än vi vanligen tror, som hon har med sig, när hon möter sina patienter numera. Och genom att berätta om sina erfarenheter och sin egen övertygelse tror hon att hon kan hjälpa sina läsare att vidga sina perspektiv och bli mer öppna för att det kan finnas mycket mer att veta än vad vi hittills vet eller vanligtvis räknar med.
- Jag är ingen författare, jag ser mig inte som sådan, säger Olga bestämt, men tilllägger att hon känt ett pockande ansvar att dela med sig och att själva skrivandet hjälpte henne själv att tränga djupare in i och framför allt åter en gång uppleva denna extrema dimension.
Denna icke-författare är dock nu på god väg med sin andra bok och hon reser runt och presenterar sin första bok och föreläser i världen långt mer än hon behandlar patienter, just nu i alla fall.
Besöket i Sverige är det tionde av elva besök i lika många länder på den föreläsningsturné hon nu gör.
Hon har mött en förvånansvärt positiv, nyfiken och öppen attityd på de flesta ställen där hon har varit, även från det så kallade etablissemanget av läkare och vetenskapsmän.
Förvånad är hon också över att alls vara på turné. Det har ju skett ett visst under även i hennes hemland, där man fått en rörelsefrihet som man tidigare bara kunde drömma om.
- För fem år sedan hade jag aldrig kunnat tro detta, om någon sagt det, att jag skulle resa runt i andra länder och sprida det här budskapet, eller alls resa. Jag var också osäker på om jag skulle göra det, bland annat på grund av tveksamhet om det var rätt att lämna patienter och det praktiska läkararbetet. Men vänner uppmanade och uppmuntrade mig och menade att detta var just nu min viktigaste uppgift.
Olga har till och med bosatt sig i USA för att det ska vara lättare att nå ut till allt fler. Hon hoppas att det ska utvecklas ett slags transkulturellt nytt samarbete och samförstånd mellan läkare och mellan moderna läkare och bärare av gamla traditioner och gammal visdom.
Hon slutar med orden:
- Vi behöver inte lämna den moderna medicinen och psykiatrin och bör absolut inte försöka byta ut den mot någon mystisk kunskap - som vi nog heller aldrig skulle kunna ta till oss och använda rätt. Men vi behöver definitivt balansera upp vår moderna vetenskap och livsstil, som är så ensidigt präglad av yttre bilder. Vi behöver vända oss om och även se in i oss själva. Där finns mycket att se.
Till sidan 1!
www.sokaren.se/INDEX9.HTML