Kabbala (hebr 'tradition') judisk mystisk-teosofisk vishetslära, som betraktar sinnevärlden som uppkommen ur en skapande översinnlig värld under medverkan av översinnliga väsen (sefiroth) som förmedlande länkar mellan Gud och människorna. Kabbalan kan, liksom islams sufism och kristendomens mystik, ses som ett uttryck för en önskan att fördjupa det religiösa känslolivet och som en reaktion mot filosofernas rationalism. Kabbalan hade en blomstringstid i Spanien, huvudsakligen på 1300-talet, då dess litterära huvudverk Zohar, en mystisk bibeltolkning, författades. Den spekulativa kabbalan banade även vägen för en falsk messias, Shabbatai Zevi (1626-76), och för chassidismen. Under senare tid har, genom Gershon Gerhard Scholems vetenskapliga studier, intresset för den spekulativa kabbalan ökat och dess viktiga roll i judisk religion belysts.
Begreppet kabbala har under lång tid ensidigt fått stå för det som egentligen kallas den praktiska kabbalan, dvs att med hjälp av en invecklad tal-, namn- och bokstavssymbolik ur Bibeln tolka hemliga budskap. Så småningom kom kabbalan också att förbindas med allt slags magi, astrologi, alkemi etc.
 Kabbalistisk: hörande till kabbala; hemlighetsfull, mystisk.

Kabbala-Betyder "att ta emot" och dessutom att "uppenbara". En slags karta över olika
medevetandetillstånd, för att utvidga medvetandet och att växa som människa på den högra
handens väg. Även kallat Livets Träd och härstammar i judendommen. Det finns 4 varianter
på kabbala: praktisk kabbala, bokstavs kabbala, muntlig kabbala och doktrinär kabbala.

Kliffot-Betyder snäckor och är de mörka dimensionerna hos kabbalan. I dessa riter ingår
även demonologiska besvärjelser. Deras innebörd är dold, och skall vara så eftersom de
skall åkalla de dolda makterna. Det finns 11 st. kliffor i motsats till kabbalans 10 sefirot. En
slags motpol till den judisk kända kabbalan, men de har samma ursprung-i den judiska
gnostiska traditionerna. Ett system för att förstå och växa på den vänstra handens väg.
Kallas ibland Dödens Träd.

Kabbala
Detta ord stavas på många olika sätt, av vilka kabbalah oftast används av de lärda, medan ockultisterna föredrar qabalah. Det är hebreiskt och betyder "tradition" och är ursprungligen benämning på vissa gammaltestamentliga skrifter och traditioner. Under medeltiden var det namnet på en judisk mystisk lära, som via renässansfilosofin fick stor betydelse för den kristna mystiken. På 1800-och 1900-talen har den utövat en stark dragning på magiker och mystiker från många olika grenar av ockultismen qch den har kopplats ihop med tex astrologi, tarot och numerologi på ett sätt som har fått de vise inom den judiska mysticismen att resa ragg.
Kabbalan har ingen enkel enhetlig struktur utan består av spekulationer kring några få huvudteman. Dessa har framlagts av otaliga författare med mycket gemensamt, men på vissa områden är de ytterst oeniga. Det är en märkbar skillnad mellan den klassiska kabbalan från 1100-talets Sydfrankrike och Spanien och kabbalan från 1500-talet och de följande seklen. Vi känner till åtskilliga texter från många och ibland anonyma författare, av vilka den viktigaste är Se-fer Ha-Zohar (Boken om glans), som skrevs på 1200-talet, troligen av Moses de León från Guadalajara i Spanien. Ett intressant tidigare verk år Sefer Yetsirah (Boken om skapelsen), som möjligen härstammar från perioden mellan 200 och 500 eKr.
Kabbala är en ytterst komplicerad och svårbegriplig lära fjärran från vårt vanliga, invanda tänkesätt. Dess hemlighetsfullhet, dess dunkelhet och inte minst dess frestande inslag av mystik har tilltalat många tänkare som har varit intresserade av ockultismen. Men vad som är viktigare är att sådana personer i kabbalan ser en lång rad av de viktigaste punkterna i den västerländska ockultismen: att hela universum utgör en enhet, att alla ting är delar av ett organiserat helt, att det flnns hemliga lagar som styr universum och dolda samband mellan ting som inte verkar höra ihop, att tal och bokstäver är betydelsefulla nycklar till universums mönster, att inspiration och fantasi bättre än sunda förnuftet kan föra till den slutliga sanningen, att människan är en miniatyrversion av både Gud och universum. Till sist det viktigaste: att det finns en möjlig väg för människan att nå Gud och därvid frigöra sig från sina mänskliga begränsningar och uppnå det övermänskliga. Kabbala har många idéer gemensamt med tex tarot och gnosticism.
Både forntida och moderna kabbalister har levt otadligt i religiöst hänseende, men ändå har kabbala svepts in i olika former av magi. Fn stor kabbalist och mystiker från 1200-talet, Abraham Abulatia, var övertygad om att kabbala var effektiv för magiska ändamål och varnade folk för detta. Kabbalans förbindelser mellan jorden och himlen tjänar dock både mystikern, som längtar efter en obeskrivligt lycksalig gemenskap med Gud, och magikern som vill dominera alla andliga och materiella krafter och som anser Gud vara han själv, upphöjd till den yttersta makten.
 

Kabbalisternas uppfattning av Gud
Kabbalan försöker förklara en del frågor, som har vållat kval för nästan alla religiösa tänkare. Om Gud är god, hur kan det onda då ha uppstått i en värld skapad av Gud? Hur kan man förknippa en gränslös, oändlig och evig Gud med en värld som är begränsad i både tid och rum? Och om Gud har skapat allt som människan bara kan betrakta som ofattbart, hur kan människan då över huvud taget fatta att Gud existerar? På dessa frågor svarar kabbalisterna att världen inte skapades (i betydelsen formgavs) av Gud utan däremot uppstod som utstrålningar från Gud. Ondska och begränsningar har inte kommit till en värld som inte längre har något att göra med Gud, ty världen är en manifestation av Gud. "Han finns i allt och Han är allt", sade den spanske kabbalisten losef Gikatila på 1200-talet. Gud genomströmmar alltså allt och alla, gott och ont, begränsat och obegränsat, ändligt och oändligt, ande och materia, känt och okänt, som alltsammans är förenat i ett stort Helt, det gudomliga. Det medför att mystikern som vill uppnå det gudomliga själv måste genomströmma allt detta.
Den okända gudomen förkunnade sin existens genom en process som började med en rad utstrålningar (emanationer) från Honom själv, och dessa följdes av flera utstrålningar tills de var tio allt som allt. Om dessa säger Zohar på sitt karakteristiska paradox språk:
"Den äldste av de äldsta, den minst kände av de okända, har en form och har ändå ingen form. Han har en form varigenom universum förkunnas men har ändå ingen form, ty han kan inte fattas eller begripas. Då Han första gången antog form (vid den första utstrålningen) fick Han nio praktfulla strålar att utstråla därfrån, nio ljus som genom att skina genom den spred klara utstrålningar i alla riktningar. Såledcs är den Helige Äldste absoluta utstrålningar, men i sig sjäv dold och ofattbar. Vi kan bara begripa Honom genom dessa tindrande ljusknippen och dessa utgör Guds heliga namn."
 

Livets träd

De tio utstrålningarna kallas sefirot (singularis: sejira), och de är förbundna med varandra genom 22 "stigar". Det är denna bild som ligger till grund för Livets träd, som i själva verket försöker förbinda vårt konkreta universum med en manifesterad gudom och visa vägen till en andlig utveckling. Utstrålningarna kommer fram då Gud uppenbarar sig och de ligger till grund för hur universum och människan ser ut, som båda är skapade till Guds avbild. De är de drivande krafterna i universum och de impulser som för människan framåt. Förhållandet mellan dem uttrycks i kabbalisternas framställning av Livets träd. Trädet visar med andra ord sambandet mellan människans fysiska värld, Malkut, och det gudomliga. Det är möjligt för människan att stiga upp genom trädets banor och till sist uppnå förening med det gudomliga. Denna grundtanke är baserad på den gamla föreställningen om att själen kom från Gud, förkroppsligades i fysisk gestalt på jorden sedan den påverkats av planeterna, för att efter döden åter stiga upp genom sfärerna. Härvid befriade den sig efter hand från yttre påverkningar för att till sist återfinna sitt ursprungliga tillstånd. Detta uppstigande skulle enligt kabbala vara möjligt att göra också det jordiska livet.
L.ivets träd består av tio sefirot och motsvarar jordens sfärer, de sju i antiken kända planeterna, djurkretsen och slutligen den ursprungliga urkraften. De olika sefirot är:
1. Keter (Kronan) är hittills omanifesterad och saknar form. Det är det första stadiet i processen från det oändliga till det ändliga.
2. Chokhtmah (Vishet) är den manliga urkraften som står bakom skapelsen och bakom allt positivt, dynamiskt och aktivt. Det är den oändliga visheten som härstammar frän Gud.
3 Binah (Förståelse) är motsatsen till Chokhmah, kvinnligt och passivt. Medan Chokhmah är Guds visdom är Binah hans förståelse och intelligens. Binah ligger bakom allt som är möjligt i motsats till vad som gäller för tillfället, stabilt i motsats till föränderligt. Det är Binah som kabbalisterna tillägnar det ursprungliga neshamah, den heliga själen, den gudomliga gnistan hos alla mänskliga varelser, det sanna Jaget i varje människas inre djup.
Mellan de tre första sefirot och resten är steget långt, en avgrund som skiljer det oändliga från det ändliga och det gudomliga medvetandet från det vanliga mänskliga medvetandet, men det är en avgrund som det går att ta sig över.
4. Chesed eller Gedulah (Kärlek, Nåd) är den kraft som konstruerar och organiserar kreativt arbete. Det är den kärleksfulle fadern som beskyddar och bevarar.
5. Geburah eller Din eller Pahad (Styrka) är det moderliga och kvinnliga motstycket till Chesed. Den bryter ned det som Chesed bygger upp, utjämnar Cheseds konstruktiva verksamhet med destruktiv aktivitet. Kabbala synes lägga vikt vid det kvinnligas onda natur, och alla de kvinnliga sefirot på trädets vänstra sida har hotande och illavarslande tendenser, trots att de är nödvändiga för jämvikten i universum. Detta gäller inte minst Geburah, som många kabbalister anser vara roten till världens ondska.
6. Tifaret eller Rahamin (Skönhet, Harmoni). Här förenas och försonas alla de fenomen och skapade verk som har utgått från Chesed eller Geburah. Det är samtidigt den livskraft som stimulerar allt liv att fortsätta. I människokroppen betecknar den hjärtat, som pumpar blodet. Den är centrum och jämvikt.
7. Netzach (Seger) är styrka på det lägre planet, liksom Chokhmah är det på det högre. Den betecknar samtidigt dragningskraften och sammanhanget i universum. Den ligger bakom sinnena, instinkterna, lidelserna och de omedvetna reaktionerna. Den är kärlek och begär. Den hålls i balans av sin kvinnliga motsvarighet, Hod.
8. Hod (Strålglans, Intelligens) är den passiva kvinnliga kraften som gör Netzachs kraft materiell. Den är vår strävan efter vetande och anpassningsförmåga. Dess negativa sida är förnuft och logik, som kabbalisterna hyser total misstro till.
9. Jesod (Grundval) samlar utstrålningarna från alla de andra sefirot, renar och rättar till dem, och överför dem därpå till det fysiska planet, Malkut. Jesod är det första man möter når man försöker höja sig över det fysiska planet.
10. Malkut (Kungariket) är hela den fysiska världen som mottar den utstrålning som Jesod renar. Malkut är uppdelad i eld, vatten, jord och luft, en nödvändighet för manifestationen av de mottagna krafterna.

Livets träd bestående av de tio sefirot, utstrålningar, som är förbundna inbördes. De tre lodräta pelarna är tv: Stränghetens pelare, den negativa feminiteten; i mitten Mildhetens pelare, balanseringen av de negativa och positiva aspekterna: th Nådens pelare, den positiva maskuliniteten. De fyra vågräta zonerna representerar 1. De inledande stegen. Det rena medvetandet. Det som ligger långt utanför räckvidden. Sexualitetens och polaritetens källa. 2. Individualiteten och det högre jaget. Växandets krafter. 3. Höjdpunkten för det normala medvetandet. 4. Personlighetens manifestation. Det lägre jaget.

Minutum Mundum, Det lilla Universum, och är utarbetat av Golden Dawn.
Moderna ockultister betraktar bestigningen av trädet, eller uppstigandet genom sfårerna, som en resa in i astralplanet, den värld där tankens och fantasins föreställningar blir verklighet. För att lyckas måste magikern skärpa sin inbillningsförmåga och koncentration så mycket som möjligt, liksom han måste utveckla en viss andningsteknik. Vissa kabbalister utövar yoga eller liknande under sin meditation.
Omkring år 1000 skrev en judisk författare att "den som önskar höja sig till dc himmelska palatsen för att skåda den gudomliga tronen måste fasta i flera dagar och lägga huvudet mellan knäna och viska många hymner och psalmer, vilkas texter han har lärt sig genom tradition. Då uppfattar han sitt inre och ser palatscn med sina egna ögon, och det är som om han besöker det ena efter det andra och ser allt som finns". Professor Scholem gör kommentaren att den omnämnda kroppsställningen lämpar sig väl för en "självförglömmelse" som "befrämjar uppkomsten av en prehypnotisk självsuggestion".
 

Kabbalans förhållande till andra livsuppfattningar

Eftersom sefirot är tio aspekter av Gud, universum och människan, tio principer eller krafter som ligger till grund för allt, är det möjligt att klassiticera alla fenomen och varelser med hjälp av dem. Ett sådant sambandssystem utarbetades av Mathers och Crowley , som utom de tio sefirot också använde de 22 stigar som förbinder dem. Dessa 22 stigar jämförs ofta med de 22 trumfkorten i tarot eller de 22 bokstäverna i det hebreiska alfabetet, liksom både sefirot och stigar sätts i samband med astrologins tolv tecken. Sambandet med tecken, färger och det hebreiska alfabetet anges i figuren. De 22 stigarna motsvarar tarots 22 kort i Arcana Major (trumfkorten) på så sätt att stig nr 11 motsvarar Narren, nr 12 Trollkarlen osv. De tio sefirot förbinds med Arcana Minors icke målade kort med samma numeriska värde.

What is Qabalah?

Aleister Crowley
 

Being Appendix A to Liber 777
 

Qabalah is: --

(a) A language fitted to describe certain classes of phenomena, and to
express certain classes of ideas which excape regular phraseology. You might
as well object to the technical terminology of chemistry.

(b) An unsectarian and elastic terminology by means of which it is possible
to equate the mental processes of people apparently diverse owing to the con-
straint imposed upon them by the peculiarities of their literary expression.
You might as well object to a lexicon, or a treatise on comparative religion.

(c) A system of symbolism which enables thinkers to formulate their ideas
with complete precision, and to find simple expression for complex thoughts,
especially such as include previously disconnected orders of conception. You
might as well object to algebraic symbols.

(d) An instrument for interpreting symbols whose meaning has become
obscure, forgotten or misunderstood by establishing a necessary connection
between the essence of forms, sounds, simple ideas (such as number) and their
spiritual, moral, or intellectual equivalents. You might as well object to
interpreting ancient art by consideration of beauty as determined by physio-
logical facts.

(e) A system of classification of omniform ideas so as to enable the mind
to increase its vocabulary of thoughts and facts through organizing and cor-
relating them. You might as well object to the mnemonic value of Arabic
modifications of roots.

(f) An instrument for proceeding from the known to the unknown on similar
principles to those of mathematics. You might as well object to the use of
i, x^4, etc.

(g) A system of criteria by which the truth of correspondances may be
tested with a view to criticizing new discoveries in the light of their
coherence with the whole body of truth. You might as well object to judging
character and status by educational and social convention.