Det sjätte sinnet

Varje människa som vandrar på den magiska stigen har alltid en eller flera olika tekniker för att sia om framtiden. Varje student bör bemästra någon spådomsteknik.

Det Tredje Ögat

Inom ockult tänkande är det "tredje ögat" ett mystiskt centrum för ett inre ljus, en av de punkter som inom hinduismen och yoga kallas chakra. Det är placerat mitt i pannan, omedelbart över mellanrummet mellan ögonbrynen. Man har satt begreppet i samband med tallkottkörteln (corpus pineale), ett litet, kottliknande organ som hör samman med den främre delen av hjärnan och som hos vissa lägre djurarter står i förbindelse med det s k parietalögat, ett rudimentärt synorgan i hjässan.

Tallkottkörteln (lat corpus pineale; övre hjärnbihanget, epifysen; epiphysis cerebri) inresekretorisk körtel belägen upptill i mellanhjärnan, där den fäster med en kort stjälk vid tredje ventrikelns tak. Den ärtstora körteln påminner, som anges av namnet, till utseendet om en tallkotte. Funktionen är ofullständigt känd. Särskilt hos äldre människor kan man ofta påvisa kalksamlingar (hjärnsand) i epifysen.
Speciella celler i körteln producerar hormonet melatonin under inflytande av ljus-mörker-beroende nervimpulser från ögat, och därmed uppstår en dygnsrytm i syntesen; tallkottkörteln fungerar som ett slags "biologisk klocka". Eftersom ljus dämpar epifysverksamheten minskar halten melatonin på dagen och allmänt under den ljusa årstiden.
Hos alla ryggradsdjur utom fåglar och däggdjur finns ett ljusregistrerande pinealorgan ("tredje öga"), beläget alldeles under huden på huvudets ovansida. Pinealorganet innehåller ljuskänsliga sinnesceller i nervförbindelse med hjärnan. Hos fåglar och däggdjur har organet vandrat in i hjärnan och utvecklats till en epifys. I äldre tider var epifysen föremål för intensivt studium, och Descartes ansåg den vara säte för själen.
1956 utkom en bok som hette The Third Eye och som sades vara skriven av en högt stående tibetansk lama vid namn Lobsang Rampa. Det avslöjades emellertid att författaren i själva verket var en engelsman, Cyril Henry Hoskin, och bokens tillförlitlighet ifrågasattes allvarligt. Författaren hävdade dock att han var en äkta lama som bara hade "övertagit" Hoskins kropp. Denne hade frivilligt ställt den till förfogande för honom. Hans böcker har ända sedan dess haft en stor och hängiven läsekrets.

Clairvoyance

Den psykiska förmågan att se eller förnimma sådant som inte är omedelbart tillgängligt för den vanliga synen, vare sig det rör sig om fjärran föremål och händelser eller spöken och andar, kallas clairvoyance. Ockultister världen över har många förklaringar till fenomenet. Några anser att det inom varje människa finns en energikropp, astralkroppen, som på egen hand kan lämna den fysiska kroppen och resa i andra dimensioner, och att den därifrån kan sända budskap till sitt jordiska medvetande. Andra påstår att allt som sker nu och har skett tidigare, alla ting och alla händelser, registreras och bevaras på en plats i etern (i den akashiska uppteckningen). Då varje människa och hennes tankar också finns i den akashiska uppteckningen har man alltid tillgång till informationer om allt och alla på jorden, bara man kan ställa in sig på den rätta "frekvensen". Dessa idéer är dock inte så populära bland vår tids vetenskapsmän, och eftersom clairvoyancefenomenen obestridligen förekommer har man sett sig nödsakad att underkasta dem en mera seriös forskning. Detta arbete fördrivs av parapsykologer som anser att clairvoyance är en gåva som framträder mer eller mindre utpräglad hos den enskilda individen. Därmed är inte sagt att parapsykologernas lösning absolut måste vara den rätta, bara att den är den mest erkända och sannolika.

Prekognition

Prekognition är beteckningen för tillfällen när en person "ser" händelser som kommer att inträffa i framtiden. Premonition är en form av prekognition och innebär en kortvarig intution eller förnimmelse av framtida händelser, i regel olyckor och katastrofer.
Prekognition är för många ännu svårare att acceptera än clairvoyance, ty om den är en realitet bör fenomenet ha utomordentligt djupgående konsekvenser.
För det första kommer det förhållandet att kunskaper om framtiden är tillgängliga i nuet att delvis vända upp och ned på hela vår världsbild. Prekognition får speciella konsekvenser för vår uppfattning av tid. Det medför också att framtiden i varje fall till en viss grad måste vara förutbestämd. Eftersom framtiden helt och hållet beror på vad som hänt dessförinnan och på vad som sker i nuet tyder detta på att alla våra handlingar och gärningar inte vilar på en absolut fri vilja hos människan utan i stället ingår i en förutbestämd utveckling. Det är emellertid sällsynt att prekognitiva visioner handlar om händelser av större historisk betydelse, och de brukar bara visa händelser som rör några få personer. Exempelvis kan nämnas Ostys undersökningar under åren före första världskriget. Inget av hans medier kunde berätta om krigets utbrott eller förlopp, men dess verkan skymtade ändå i förutsägelserna om de enskilda individerna i form av plötsliga dödsfall, samvaro med soldater, oväntade resor och liknande. Mediernas framtidsvisioner gäller alltså i stort sett bara enskilda personer och inte några större sammanhang, och det är därför tänkbart att inte allt som sker är förutbestämt i detalj. Konsekvensen av prekognition blir ändå onekligen att man inte kan tala om en absolut fri vilja hos människan, utan att "något" styr oss att utföra vissa handlingar, alltså att vår valfrihet i flera situationer i själva verket är tämligen begränsad. Vissa forskare anser dock att det händer att enstaka medier ibland (men mycket sällan) är i stånd att sätta sig över denna bundenhet och på ett eller annat sätt ändra den framtid som de själva har "sett" i sina visioner.
Från SPR:s Proceedings XI är följande exempel hämtat. Lady Z. drömde en natt att hon kom åkande över Piccadilly, då kusken plötsligt föll ned från kuskbocken och slog huvudet i gatan. Hon observerade tydligt att hatten blev tillbucklad. Nästa morgon skulle hon åka till Woolwich, men hon kom att tänka på drömmen och lät motvilligt kusken köra, och då först sedan han själv hade insisterat. Då de passerade Piccadilly på hemvägen upptäckte hon att kusken satt så underligt hopsjunken, precis som han hade gjort i drömmen. Hon ropade till honom att han skulle stanna och tillkallade samtidigt en polis som skyndade till hjälp. I samma ögonblick svimmade kusken och föll ned från vagnen, men fångades upp av polismannen. Om Lady Z. inte hade kommit ihåg sin dröm och handlat enligt den kunde kusken ha fallit på huvudet i stenläggningen och alltså besannat drömmen på denna punkt.
I detta fall har dock flera andra förklaringar framlagts. Den svenske parapsykologiske författaren Birger Qvarnström säger något ansträngt att Lady Z. på telepatisk väg kunde ha fått underrättelse om kuskens dåliga hälsotillstånd, vilket skulle ha orsakat drömmen, och att överensstämmelsen med det som verkligen hände bara skulle bero på tillfälligheter. I samma andetag nämner han att det vore "alltför djärvt att tro att Lady Z. omedvetet suggererade kusken till att reproducera drömmen i verkligheten". Denna senare förklaring synes dock inte mindre sannolik än den första, men det kan också tänkas att Lady Z. hade nämnt drömmen för kusken då hon försökte övertala honom att låta bli att köra, och hela händelsen kan alltså vara bara ett vanligt fall av självsuggestion från kuskens sida.
Ett annat exempel, där det är svårt att ge andra förklaringar än prekognition, är följande. Miss Gray i Chicago drömmer en natt att det bultar hårt på ytterdörren. Hon skyndar sig att öppna, ser en likvagn och lägger märke till kuskens utseende. "Är fröken inte färdig än?", frågar han. "Inte alls", svarar hon, stänger dörren och vaknar i samma ögonblick. Denna dröm berättar hon för flera personer, och samtidigt bevarar hon kuskens karakteristiska anletsdrag i mycket klart minne. Flera veckor senare, i en butik i stadens centrum, står hon och funderar på om hon skall ta hissen ett par våningar upp. Till sin förvåning ser hon att hisskötarens utseende är identiskt med den kuslige drömkuskens, men hon blir ännu mer förfärad när han frågar: "Är fröken inte färdig än?" Hon låter hissen gå utan att stiga in, vilket visar sig mycket klokt. Då den kom till fjärde våningen störtade den, varvid hisskötaren och två andra personer omkom. Exempel av detta slag är förhållandevis sällsynta, men man måste komma ihåg att mediet inte bara skall ha sin prekognitiva syn utan också minnas den och helst berätta för andra om den, innan händelsen verkligen äger rum. Dessutom skall man rätta sig efter den, ty man kan inte ens gissa sig till hur många människor som har dött därför att de har struntat i varsel i drömmen.
De flesta rapporter om spontan prekognition kan förklaras på andra sätt. Den vanligaste förklaringen är självsuggestion, och bl a Freud var anhängare av idén att livliga drömmar om dödsfall och olyckor kunde skapa ett komplex, en suggestion som i värsta fall kunde bidra till att förverkliga drömmen, som alltså får en prägel av förhandsvetande. Dessutom kan det antas att sjukliga förändringar i vissa organ är kända för det undermedvetna långt innan en läkare kan konstatera dem, och om detta når det medvetna t ex i form av en dröm kan man således få kännedom om kommande sjukdom eller död. Men man kan knappast bortförklara alla fall av prekognition, och inte de resultat som den experimentella parapsykologin har nått.
De tre kategorierna av utomsinnligt mottagande har alla ett gemensamt utmärkande drag förutom det att de är utomsinnliga, trots att de i vissa avseenden skiljer sig åt - den kunskap som mottas har nästan alltid ett förnuftigt syfte, ofta av stor betydelse. Det kan t ex vara ett meddelande om en stor kris som just skall drabba en nära vän eller anförvant. Det kan också hända att en person, som faller i sömn djupt oroad över ett föremål som han har förlorat, drömmer var det finns. Hans clairvoyanta förmåga har alltså löst problemet medan han sov. Dessutom förekommer det ibland att man i drömmar ser händelser, särskilt katastrofer, som inträffar i verkligheten flera dagar senare och emellanåt hundratals kilometer bort. Ett ofta förekommande exempel på telepati är mödrar som har det nästan lika besvärligt som sina döttrar när dessa skall föda barn, fastän modern inte vet om att det hände just då.

Kiromanti

Ordet kiromanti kommer av det grekiska ordet för hand, cheir, och andra beteckningar, som kirosofi och kirologi, täcker samma begrepp. Allmänt sett är kiromanti närmast en gemensam beteckning på all handläsning, men vissa specialister skiljer mellan kiromanti (läran om hur handflatan förutsäger framtiden och ödet) och kirognomi eller kirosofi (som sysslar med personligheten och karaktären hos handflatans ägare). Att studera linjerna i handflatan har alltid varit omtyckt. Det nämns i de 3 000 år gamla indiska Vedadikterna, och vi vet att forntidens kineser kunde läsa i linjerna i både fötter och händer. (Framtidsförutsägelser och karaktärsbedömning utifrån fotens linjer, pedomanti, förekommer fortfarande i Kina men är praktiskt taget okänt i västerlandet). Aristoteles anses ha varit den förste i västerlandet som talade om kiromantin, och man tror att kiromantins konst och vetenskap uppstod i Asien och så småningom nådde Grekland, varifrån den som de flesta andra former för mänskligt vetande spreds till resten av Europa. Den dyker t o m ibland upp i medeltida böcker, där de vise ägnade den en smula uppmärksamhet bland beskrivningarna av alkemi, teologi och andra mera traditionella ämnen. Vissa böcker knyter kiromantin mycket nära till astrologin, medan andra betecknar den som en underavdelning till fysiognomin, läran om människans yttre som uttryck för de andliga egenskaperna. Under 1500- och 1600-talen började kiromantins storhetstid, och systematiserade regler för läsning i handen fastlades. Sedan slutet av 1800-talet har åtskilliga böcker kommit ut i syfte att göra kiromantin till en respektabel vetenskap, och de flesta strävar efter att befria den från förbindelsen med zigenarnas form av handläsning.
Fördelen med den populära handläsningen är naturligtvis dess uppenbara enkelhet. Man behöver ingen utrustning som kristallkulor, stjärntabeller eller tarotkort, eftersom allt nödvändigt material så att säga är för handen. Därför är det inte förvånande att kiromantin är en av de mest använda metoderna bland "gör-det-själv-spåmännen", och att den på det mera professionella planet för länge sedan har besegrat kristallkuletittare och kaffesumpsläsare.

Konsten att läsa i handen

Kiromantikerna är överens om att den vänstra handen avslöjar personens nedärvda karaktärsanlag, medan den högra visar hans personliga särprägel och möjligheter (detta påstås vanligen vara omvänt för vänsterhänta). Givetvis läser ingen kirognom med självaktning i den ena handen utan att jämföra den med den andra. För att få en ledtråd börjar han med att studera handens form. Den kan variera mellan "elementärhanden", som är bred, kortfingrad och kraftfull och tyder på tröghet, jordnärhet och styrka, och "idealhanden" som är mjuk, smal och vacker och sägs tillhöra en opraktisk estet. Det finns några standardbetydelser: Långa fingrar (längre än handflatan) anses betyda känslighet och intelligens och korta fingrar motsatsen, spetsiga fingrar tyder på fantasi medan trubbiga fingerspetsar anger förnuft, markerade fingerleder tillhör en logisk och metodisk person, släta fingrar är lika med intution, stora fingrar antyder envishet, krokiga fingrar ondska, mycket utspridda fingrar självständighet. En stor tumme tyder på en stark personlighet, en inåtvänd tumme visar inåtvändhet, medan en utåtvänd tumme innebär motsatsen. Förutom dessa och flera andra faktorer, som för övrigt varierar från den ena handläsaren till den andra, anknyter de flesta kiromantiker fortfarande de olika fingrarna till astrologins zodiak:
Pekfingret motsvarar den kungliga gudaplaneten Jupiter och betecknar personens prestationer. Ett kort pekfinger (kortare än ringfingret) kan alltså betyda osäkerhet, medan ett starkt Jupiterfinger, särskilt i kombination med en kraftig tumme, tyder på framgång.
Långfingret har samband med den kalla och dystra Saturnus, och om det är mycket långt innebär det psykisk obalans, medan ett kort Saturnusfinger betecknar en person med intution och kanske kreativitet.
Ringfingret hör till Apollon och solen och om det är välformat tyder det på känslomässig obalans. Det är en gammal folktro att en blodåder löper direkt från vänster hands ringfinger och ut till hjärtat och ur detta har kärlekssymbolen uppstått att sätta förlovnings- och vigselringen på det fingret.
Lillfingret är knutet till Merkurius och har i regel samband med relationer till andra människor. Ett lillfinger som sitter långt ifrån de övriga antyder svårigheter i dessa relationer. Ett långt lillfinger står för intelligens, den som har kort lillfinger anses vara mindre intelligent.
Efter sådana inledande iaktagelser kan kiromantikern gå in på närmare detaljer, och varje led på varje finger har på motsvarande sätt fått sig tilldelad vissa samband. Allt detta tjänar dock bara till att ge handläsaren vissa riktlinjer, eftersom den egentliga läsningen och svåra konsten ligger i handens linjer och s k berg.
Bergen ligger längs handens utsida och vid roten av varje finger, och de sistnämnda är knutna till samma astrologiska tecken som själva fingret. Ett välutvecklat venusberg tyder på stor fysisk energi och stor vitalitet på det sexuella området. Ett kraftigt månberg berättar om fantasi och skaparförmåga, med om det är underutvecklat tyder det på brist på stadga och på en tendens till att blanda sig i andras liv. Ett stort Jupiterberg pekar på höga ambitioner, ett välutvecklat Sturnusberg på allvar gränsande till tungsinne. Ett köttigt Apolloberg antyder utåtvändhet och ett kraftgt Merkuriusberg en kritisk personlighet. Naturligtvis bör varje berg inte uteslutande betraktas för sig, och t ex en blandning av Jupiter- och Saturnusberget betecknar en tendens till hårdhet och obarmhärtighet.

Handens linjer

Den viktigaste delen av kiromantin är läsningen av handens linjer, där var och en har fått namn efter de funktioner de berättar om.
Livslinjen säger enligt erfarna kiromantiker ingenting om längden på en människas liv utan snarare om hennes fysiska vitalitet, och vad som är underförstått är att en begränsad vitalitet eller energi inte nödvändigtvis tyder på en tidig död. De flesta kiromantiker letar efter brott på linjen eller korsningar med andra linjer och tolkar dem som sjukdomar av olika allvarlighetsgrad. Ett brott på livslinjen kan också betyda en drastisk förändring i människans liv och behöver alltså inte beteckna en sjukdom. Om livslinjen börjar högre upp än huvudlinjen tyder det på en kall och beräknande karaktär, medan det motsatta visar en livlig läggning.
Huvudlinjen är knuten till människans personlighet och talanger. En lång linje visar stor förståelse i kombination med en välutvecklad fantasi om linjen böjer ned mot månberget. Om linjen bildar ett kedjemönster anses det visa på en intellektuell aktivitet som begränsas av ojämn koncentrationsförmåga.
Hjärtlinjen undersöks ofta av amatörkiromantiker i avsikt att hitta små brott som kan vittna om ombytlighet i kärlek. En stark, lång linje visar djupa känslor, trohet och ett rikt kärleksliv, men också att man går fri från allvarliga hjärtsjukdomar, ty denna linje har förbindelse både med det verkliga hjärtat och hjärtat i bildlig betydelse. En god kiromantiker jämför hjärtlinjen med huvudlinjen och ser hur intellekt och känslor följs åt.
En stark ödeslinje sägs antyda en stark personlighet och en förmåga att inordna sig. Denna linje visar mer om en människas tidigaste liv än någon annan linje, säkert därför att de viktigaste valen skall träffas under denna period, val som får stor betydelse för männsikans vidare öde.
Bland de mindre linjerna finner vi morallinjen, som om den är tydlig tillhör en ytterst känslovarm natur. Berömmelselinjen berättar om graden av kreativitet och intution, och många små linjer i stället för en stor visar att man har många intresseområden. Intutionslinjen börjar på (eller tätt intill) ödeslinjen och slutar på Merkuriusberget, och ju bättre det stämmer desto större är personens psykiska förmåga. Brott på intutionslinjen betyder besvär med matsmältningen, kedjemönster betyder huvudvärk. Tre tydliga armband visar att man får vara frisk och ha det bra i framtiden.
Slutligen studerar den grundlige kiromantikern handens små fläckar och figurer som stjärnor, kryss, fyrkanter och trekanter. Det anses att stjärnorna (på ett berg) betyder ryktbarhet, fläckar betyder sjukdom, en korsad linje skada, en fyrkant stabilitet och att en ö betyder ett hinder som skall övervinnas.

Den moderna utvecklingen

Otaliga människor tror på kiromanti utifrån övertygelsen att det är mera troligt att våra inre personligheter avspeglar sig i huden och kroppen än att det skulle ske i rörelsen av några oändligt avlägsna stjärnor eller i utfallet av några dekorerade kort. Och ingen psykolog förnekar att en människas bruk av sina händer, i gester såväl som i manuellt arbete, avslöjar mycket. Dessutom har man aldrig sett exempel på två människor med samma mönster, inte ens enäggstvillingar (se tvillingar). Fördelningen av bergen bestäms av svettkörtlarnas och nervändarnas placering och ligger så fast att mönstret så att säga är permanent och framträder igen t o m efter hudtransplantationer.
Anatomerna hävdar att det enda ändamålet med handflatans fåror är deras funktion som vecklinjer när man knyter handen. Under de senaste årtiondena har amerikanska forskare skapat en helt ny disciplin som de kallar dermatoglyfi och som försöker hitta samband mellan onormala handflatsmönster och medfödda fysiska åkommor. 1959 visades det att mongolism beror på en kromosomabnormitet som också ger utslag i att hjärt- och huvudlinjen sammanfaller. Denna linje kallas "aplinjen" därför att den ibland förekommer hos större apor. Enligt kiromantitraditionen skulle den betyda antingen sinnessjukdom, kriminalitet eller mental obalans. Sedan dess har omkring 30 medfödda åkommor förknippats med vissa hansflatsmönster.
Om dessa vetenskapliga bekräftelser av kiromantins yttre ramar skall tas som ett försvar för hela konsten eller ej beror fortfarande på den enskildes villighet att bli övertygad. De läsare som har blivit allvarligt intresserade av kiromantin och som planerar att köpa en dyr bok om praktisk kiromanti skall tänka på att det är oklokt och farligt att någonsin förutsäga allvarliga sjukdomar och speciellt döden, något som flera psykologer understryker. Dels kan kiromantikern ta fel, dels kan en sådan spådom fullständigt förändra den spåddes framtida beteende. Om tanken blir till en besatthet kan den skapa ett tillstånd av permanent ångest, och i värsta fall påstås personen i fråga kunna ledas till att undermedvetet uppfylla spådomen. Med andra ord säger kiromantikerna - och vem skulle veta det bättre än de - att det inte finns gränser för hur påverkbara och mottagliga "offren" är.