Medvetande skapar världen

Tidskriften What is Enlightenment?  är organ för rörelsen kring livsläraren Andrew Cohen. Där finns i nr 1, årgång 6, en intervju med den amerikanske fysikprofessorn Amit Goswami (bilden) den man som skrivit boken The Self-Aware Universe  med undertiteln Hur medvetande skapar den materiella världen.

Tankar som Goswamis är inte särskilt populära bland majoriteten naturvetenskapare - men de drar till sig uppmärksamhet hos andliga sökare.

Amit Goswami inleder intervjun med att säga att enligt den nu gällande vetenskapliga världsbilden är allting materia, vars grundläggande beståndsdelar är elementarpartiklarna. Det är dessa elementarpartiklars påverkan på varandra som utgör de yttersta orsakerna i materiavärlden. Elementarpartiklar bildar atomer, atomer bildar molekyler, molekyler bildar celler och celler bildar bl a hjärnan. Det är fråga om en obruten kedja av materiella orsaker. Enligt detta synsätt finns inte det som vi människor kallar fri vilja. Det som tycks vara följder av fri vilja är endast ett bifenomen till sådant som har materiella orsaker. Det är alltså en illusion att vi har en fri vilja. Så ser det idag gällande paradigmet ut, förklarar Goswami.

Men det finns en annan åsikt, nämligen att allting har sin början i medvetande. Det innebär att medvetande är ursprunget, orsaken, till det som finns och att vi människor verkligen har en fri vilja. Men det förnekas inte att det också finns materiella orsaker.

I The Self-Aware Universe skriver professor Goswami att naturvetenskapen idag enligt hans mening tycks bekräfta vad många mystiker har sagt. En del av den nutida fysikens upptäckter verkar stämma överens med kärnan i oförgängliga andliga läror. Idén att medvetande är livets grund är basen för alla andliga traditioner.

Goswami skiljer sig från både materialisterna, som menar att endast materia är verkligt, och idealisterna, som hävdar att endast medvetande har verklig existens. Han talar om "monistisk idealism", vilket betyder att materia och medvetande är två sidor av samma verklighet, även om världens grund är medvetande. Och den uppfattningen, menar han, har den moderna naturvetenskapen med sina metoder också nått fram till.

Professor Goswami säger att denna nya vetenskapliga uppfattning inte har kommit alldeles oväntat. Allt ifrån kvantfysikens början år 1900 har den gett oss indikationer på att vår klassiska bild av en materiell verklighet inte är hållbar, utan behöver förändras. Vetenskapliga resultat har antytt att det finns andra verkligheter än den materiella. I kvantvärlden tycks det inte röra sig om orsak och verkan på samma sätt som i den materiella världen, utan i stället om vågor av möjligheter, vars källa är transcendent, det vill säga finns bortom materien, utanför världen av tid och rum.

Kvantfysiken visar att världens grund inte kan vara materiell, hävdar Amit Goswami. Det måste finnas en transcendent dimension, en verklighet bortom den materiella. Goswami nämner ett uttalande av fysikern Henry Stapp, som i en vetenskaplig uppsats 1977 säger att det som finns i tidens och rummets värld påverkas från en annan verklighet utanför tiden och rummet. Det är, säger Goswami, alldeles uppenbart att en sådan påverkan sker i kvantvärlden. Och han tillägger att kvantfysiken inte är något speciellt och unikt hörn av verkligheten. Tvärtom är den grunden för varje fysiskt föremål. Ja, vi måste räkna med att all materia styrs av samma lagar som gäller för kvantvärlden.

Professor Goswami menar att alla paradoxala gåtor inom kvantfysiken kan lösas om vi accepterar att medvetande är världens grund. Ett sådant accepterande skulle innebära en förening av andlighet och naturvetenskap - ett verkligt paradigmskifte.

Han påpekar att den traditionella materialistiska vetenskapen inte kan förklara sådant som paranormala fenomen, kreativitet och den biologiska evolutionen. Men om vi bedriver vetenskap under förutsättningen att världens grund är skapande medvetande, då kan vi se att medvetande arbetar kreativt och intelligent vid utvecklingen av nya arter av de levande varelserna.

Det är medvetande som är världens skapare, understryker professor Goswami. Han menar också att hela det fysiska universum i början endast existerade som otaliga möjligheter, som uppträdde, innan möjligheten av en medveten, förnimmande varelse uppkom, och då blev med en enda gång universum till. Den tanken stöder han på kvantfysiken.

Han säger också att innan medvetande blev till, fanns ingen förnimmande varelse i det ursprungliga eldklot som antas ha varit universums början.

Goswami hävdar att universum med tid och rum endast existerade som en möjlighet till dess en observatör fanns som kunde se världen.

Av detta följer, anser han, att universum har ett syfte, vilket är en uppfattning som i vår tid fått spridning bland astronomer och kosmologer. När man betraktar världsalltet, verkar det mycket sannolikt att det utvecklas mot något mål, ja, som om det är medvetna varelser, vilket vi människor är, som det eftersträvar. Dock behöver det inte vara vi som är utvecklingens slutliga mål, även om vi är de första medvetna, skapande varelserna, såvitt vi vet. Men han tillägger att det naturligtvis kan finnas - och troligen finns - medvetna, intelligenta varelser på andra ställen i universum.

Goswami tror att det ligger en fortsatt lång utveckling framför oss i tiden.

SM

Materialismen är död

Ett paradigmskifte är på gång vad gäller vår verklighetsuppfattning

The Matter Myth (Materiemyten) är en bok som handlar om dramatiska naturvetenskapliga upptäckter, vilka motsäger vår gamla verklighetsuppfattning. Boken har skrivits av två framstående populärvetenskapliga författare, Paul Davies och John Gribbin. Den utkom 1992.

Här följer ett referat av delar av innehållet. (Bilden visar Paul Davies.)

Det sker i vår tid ett revolutionärt nytänkande inom naturvetenskapen. Bilden av verkligheten håller på att förändras.

Det rör sig faktiskt om ett paradigmskifte, en ny världsbild. Vetenskapen håller på att kasta av sig mekanismens och materialismens fjättrar.

Mekanismen som filosofi är tron att universum är en anhopning av döda materiepartiklar som verkar på varandra genom blinda krafter, en gigantisk maskin utan något syfte. Det stora världsurverket bara finns där, utan själ, utan mening, utan hopp för dem som lever i det. Människokroppen och -hjärnan är i denna helhet helt betydelselösa delar.

Det var Sir Isaac Newton som i slutet av 1600-talet upptäckte mekanikens lagar och därmed öppnade vägen för föreställningen att allt som finns kan betraktas som delar av en oerhört stor och komplicerad mekanistisk process.

Men denna något tragiska materialistiska myt börjar nu skjutas åt sidan inom naturvetenskapen.

Vi går mot ett nytt paradigm, en ny grundläggande syn på verkligheten, vilken radikalt påverkar vetenskapen och även medför en ny syn på människan och hennes roll i världen.

Det gamla synsättet dröjer sig naturligtvis kvar, men allt fler vetenskapare inser idag att världen har egenskaper som inte ryms inom modellen en jättelik maskin.

Vi kan nu se glimtar av ett "nytt" universum, en ny modell av världen. Världsbilden är förvisso ännu ofullständig, men den nutida vetenskapliga revolutionen kommer för alltid att ändra vår uppfattning av verklighetens natur. Vi går definitivt in i en ny tid.

Materialismen har präglat oss

Den materialistisk-mekanistiska verklighetsuppfattningen har i tre århundraden satt sin prägel på den västerländska kulturen. Den ligger bakom den industriella revolutionen, som skapat ett oerhört välstånd genom att ge oss en kunskap om hur naturen fungerar - enligt strikt matematiska lagar - och lärt oss tänka på ett sådant sätt att vi lyckats tämja och utnyttja naturens krafter.

Vi trädde in i maskinåldern. Materialismen triumferade. Det andliga och mystiska i tillvaron förlorade sin betydelse och fick träda tillbaka.

Materialismen kom också att i hög grad prägla vetenskapen. Inom biologin exempelvis uppfattades levande organismer som automater, vars olika delar påverkade varandra på ett matematiskt exakt sätt. Även psykologin påverkades av materialismen. Enligt den behavioristiska skolan bestäms människans tänkande och handlande till stor del av yttre, fysiska krafter.

Samtidigt som den materialistisk-mekanistiska synen har haft stor betydelse för vetenskapens framsteg, har den alienerat människan från den omvärld hon lever i. Världen känns främmande och kall. Det är inte trevligt att uppfatta sig som enbart en kugge i ett stort och meningslöst maskineri.

Den moderna fysiken utplånar materialismen

Den vetenskap som framfödde materialismen var fysiken. Och nu under 1900-talet kommer också från fysiken signaler om materialismens död. Först kom relativitetsteorin, som gjorde slut på våra anvanda begrepp om tid och rum även om dessa fortfarande gäller i vår vardagliga uppfattning av verkligheten. Sedan kom kvantteorin, som helt förändrade vår bild av materien. Den visade att atomernas värld inte är en miniatyr av vår vanliga värld, som vi trott. I stället för maskinvärlden med dess kuggar framträdde nu en verklighet som består av en mycket paradoxal förening av vågor och partiklar, vilken styrs av slumpens lagar och inte av lagen om orsak och verkan, kausalitetslagen.

I botten av sitt väsen är världen inte strikt deterministiskt styrd, utan i stället bygger den på ständiga slumpvisa förändringar, vilka dock lyder övergripande statistiska lagar. Det betyder att alla oförutsägbara detaljer tillsammans utgör ett något så när statistiskt förutsägbart helt. Men bara till viss del. För "befrielsen" från orsakslagen har också inneburit en öppning för ett skapande, en kreativitet, i universum. I alla händelser råder inte alls en så strikt determinism att framtiden i princip skulle kunna förutsägas (av någon superdator). Framtiden är i viss mening öppen.

Ett slags skapande står ju människan själv för. Den moderna teknologin förändrar verkligheten för oss. Vår värld är sannerligen stadd i förändring. Och utvecklingen går rasande fort. Vad som är senaste nytt inom teknologin i år, är redan gammalmodigt nästa år. Och allt detta skapas av ett viktigt element av kreativitet i verkligheten, nämligen människans skapande förmåga.

Sunda förnuftet kommer till korta

När vetenskapen nu har kullkastat den gamla bilden av verkligheten och gett oss en ny förståelse av världen, har det främsta offret varit sunda förnuftet. Vetenskapen har många gånger fått sätta det gamla, goda rationella förnuftet åt sidan, eftersom det lätt kan leda vilse. Endast med hjälp av avancerad matematik kan vi i grunden förstå den värld vi lever i. Och vi finner den i många stycken paradoxal.

Ingen materia finns

När vi tittar djupt in i materien på spaning efter dess minsta beståndsdelar, finner vi ingen materia i gängse mening. Atomer och partiklar, som exempelvis elektronen och fotonen, är inga klassiska objekt i strikt mening och existerar inte på det sätt som fysiska ting i vår makroskopiska värld gör. De saknar ibland vissa fysiska egenskaper, befinner sig inte alltid på en bestämd plats i rummet och rör sig inte alltid med en bestämd hastighet. En av den moderna kvantfysikens grundare Heisenberg sa att atomerna och elementarpartiklarna utgör en värld av möjligheter, inte en värld av partiklar och fakta. Och Bohr förklarade att fysiken inte handlar om hur världen är, utan om vad vi kan säga om den. Hur världen verkligen är, vet vi alltså mycket litet om. Den kan i grunden ha helt andra egenskaper än vi kan föreställa oss.

Vetenskapen ger oss i alla händelser inte hela sanningen om världen.

Det levande universum

Karakteristiskt för levande varelser är deras strävan mot förutbestämda mål. Fåglar bygger sina bon för att där kunna lägga sina ägg och ta hand om sin avkomma. Även om fåglarna själva inte har intelligens till att tänka ut sitt beteende, har deras verksamhet ändå ett rationellt syfte. De tycks vara programmerade att sträva mot ett mål, artens fortlevnad.

Det finns en filosofisk idé att naturens processer har förutbestämda mål - den kallas teleologi. Fåglarna har fått sina vingar för att de skall kunna flyga, girafferna sin långa hals för att de skall kunna beta av löven högt uppe i trädens lövkronor, ormar sitt gift för att kunna försvara sig, osv.

Med materialismens seger och synen på universum som ett gigantiskt urverk övergavs teleologin. Enligt materialismen-mekanismen är alla levande organismer endast maskiner och saknar varje inriktning mot rationella mål. Anpassningen till miljön sker genom ett naturligt urval. De livsformer som inte är livsdugliga sorteras automatiskt bort. Utvecklingen av liv på jorden sker inte med några mål i sikte. Den enda kreativitet som naturen äger är den som ligger i slumpvisa förändringar i arvsanlagen samt naturligt urval; detta är de drivande krafterna i utvecklingen av livsformerna - så ser de flesta biologer det idag.

Inom den materialistisk-mekanistiska ramen uppfattas uppkomsten av liv som bara ett, fastän ett viktigt, steg i utvecklingen mot allt större komplexitet och allt bättre organisation i materien.

Men enligt det nya paradigmet har materien en inneboende tendens till självorganisation och utveckling, och om det är så, skulle man vänta sig att liv uppkommer åter och åter, så snart de rätta betingelserna finns. I så fall skulle det krylla av liv, kanske också intelligenta livsformer, i universum.

Men, först och främst, hur uppstod liv på jorden?

Med tanke på utvecklingen från enklare till mer komplicerade former menar Davies och Gribbin att det är frestande att anta att uppkomsten av liv på den här planeten var ett steg i en allmän evolution, en del i en ständigt pågående självorganisation i hela kosmos. Den viktiga frågan är nu: kan levande materia skapas uteslutande på kemisk väg utan någon annan hjälp?

Livets uppkomst

Stanley Miller och Harold Urey vid Chicagouniversitetet gjorde 1953 ett viktigt experiment, som blev klassiskt. De skapade i laboratoriet förhållanden som liknade dem man tror rådde på jorden, när liv en gång uppkom här. De fyllde ett provrör med metan, väte, ammoniak och vatten. En elektrisk gnista fick passera genom den kemiska blandningen, simulerande energin från ett åskväder. När blandningen sedan analyserades, visade det sig att den innehöll en hel del organiska molekyler, kallade aminosyror. Aminosyror är proteinernas byggstenar, och proteiner är nödvändiga komponenter i all levande materia på jorden.

Var de båda forskarna livets uppkomst på spåren? Kunde liv skapas i laboratoriet? Nej, sedan de oerhört stora och komplicerade DNA-molekylernas struktur hade fastställts 1953 och deras betydelse för ärftligheten klargjorts, insåg man att vikten av Millers och Ureys försök var ringa. Det hade ingen större betydelse att aminosyror hade skapats i laboratoriet, eftersom vägen därifrån till DNA-baserat liv var oerhört lång och komplicerad. Sannolikheten att en molekyl så komplex och specifik som DNA-molekylen, som ger alla koder för en mänsklig varelses uppbyggnad, skulle bildas helt och hållet av en slump från en enkel organisk soppa är försumbart liten. Om det trots allt är vad som verkligen hände, då är liv sannerligen ett mirakel.

En del vetenskapare menar att den snabbhet varmed liv uppträdde på jorden visar att liv uppkommer automatiskt, när betingelserna är de rätta. Om de har rätt, då är livets uppkomst ingenting mirakulöst utan i stället vanligt i hela universum.

Andra världar

I vårt eget solsystem finns, utom på jorden, knappast förutsättningar för högre livsformer. Men andra planeter i Vintergatan, eller i andra galaxer, kan ha goda betingelser för intelligent liv. Vår galax har omkring 100 miljarder solar, och kring många av dessa kan det snurra planeter med liknande förhållanden som på jorden. Det kan finnas flera hundra miljoner planeter i Vintergatan, lämpliga för liv så som vi känner det. Och sedan finns det miljarder av oss kända andra galaxer ute i världsrymden!

Men högre former av liv på andra planeter är kanske inte baserade på samma kemiska processer som livet är hos oss, och dessa livsformer kan för oss te sig främmande och bisarra.

Om liv uppkommer automatiskt, där de rätta livsbetingelserna finns, torde livsformerna också automatiskt bli allt mer komplexa. Det torde betyda att även intelligens automatiskt uppstår, och som en följd därav teknologi.

Men hur skall vi kunna få reda på andra intelligensers existens? Den närmaste solen befinner sig på mer än fyra ljusårs avstånd från oss. (Ett ljusår är 9 460 500 000 000 km.) Intelligent liv kan knappast finnas på mindre än 10, kanske 100, ljusårs avstånd från jorden.

Forskare har gjort smärre försök att uppfånga radiosignaler från främmande världar, men utan framgång, fast vi faktiskt nu har en teknologi som duger för detta.

Sökandet efter utomjordiska intelligenser

Den här galaxen är fyra gånger äldre än jorden. Om livet på planeter, som blev till tidigt i galaxens historia, har utvecklats med samma hastighet som på jorden, kan det ha funnits teknologiska samhällen redan innan jorden existerade. Vad en högteknologi som funnits i miljoner, kanske flera tusen miljoner år, förmår idag, det kan vi bara inte tänka oss.

Trots att det kan vara en bagatell för dem att ta kontakt med oss, har inga kontaktförsök från deras sida gjorts. Andå sänder vi med ljusets hastighet ut i världsrymden radio- och televisionsbrus, som idag har en radie på mer än 60 ljusår. En utvecklad civilisation som existerar inom detta område skulle antagligen kunna upptäcka dessa kosmiska signaler från oss, även om vi inte kan uppfånga signaler från dem.

Davies och Gribbin säger inte rent ut att de tänker sig ett intelligent skapande bakom universum. Ändå kan den tanken ligga i förlängningen av deras resonemang.

Skapar universum sig självt genom sin egen intelligens?


Artikeln om The Matter Myth har faktagranskats av Jens Tellefsen, fysiker vid Tekniska Högskolan i Stockholm.


SM



Vetenskap och mystik

Till sidan 1!

---

www.sokaren.se/INDEX22.HTML