Utomjordingar


Nick Pope undersökte UFO-rapporter för den brittiska regeringen. Hans slutsats: UFOn utgör ett potentiellt hot mot den nationella säkerheten. (Foto: Clas Svahn)




Nick Pope Nick Pope var i tre års tid brittiska försvarsdepartementets UFO-undersökare. Personer med en sådan uppgift finns i flera länder, och de brukar ge uttryck för stor UFO-skepsis, i överensstämmelse med etablissemangets attityd, men Pope har dragit en överraskande slutsats. I sin bok "Open Skies, Closed Minds" (Simon & Schuster 1996) skriver han att det tycks förekomma krigshandlingar från främmande varelsers sida gentemot den mänskliga rasen, såsom kidnappningar och operationer på tillfångatagna människor. Dessa brott mot mänskligheten sker så hemligt att vi är okunniga om dem.

Pope vill att en internationell UFO-undersökningsstyrka upprättas, och han anser att om det kunde slås fast att utomjordingar verkligen är här, så skulle vi kunna öppna en dialog med dem. Vi skulle vänligt be dem att sluta skada människor. Om en hövlig framställning ignorerades, skulle den följas av ett krav. Om ett krav ignorerades, skulle det följas av ett ultimatum. Om ett ultimatum ignorerades, skulle det följas av krig.

Skulle vi kunna vinna ett krig mot utomjordingar? frågar Pope.

Ja, han tror att vi skulle kunna ha en god chans. Vi skulle strida på hemmaplan för vår frihet. Och, framför allt: det finns tecken på att utomjordingarnas teknologi bara är några steg före vår. "Vi har en rad formidabla vapen."

Men Pope skriver också att detta kan vara ett krig som vi inte kan vinna.

bokomslag Det är alltså Nick Popes slutsats att UFOna utgör ett potentiellt hot, tvärtemot vad hans överordnade anser. Därigenom har han anslutit sig till de amerikanska statliga UFO-undersökare som också har pekat på UFO-fenomenet som något som bör tas på största allvar: J. Allen Hynek, David R. Saunders och Edward J. Ruppelt.

En svaghet i Popes bok är att vad han redovisar i hög grad är vad han läst sig till och fått veta av andra. Någon egen grundlig forskning tycks han inte ha bedrivit, även om han skriver att han gjorde hundratals undersökningar varje år. Det rörde sig då om vanliga enkla kontroller: han kollade exempelvis om det funnits flygplan eller ballonger i närheten av en observationsplats, om det kunde finnas någon astronomisk förklaring eller om satelliter och rymdskrot kan ha gett upphov till UFO-rapporter.

De flesta iakttagelser kunde ges naturliga förklaringar. Pope säger att det allmänt anses att 90-95 procent av alla fall kan förklaras.

Boken är delvis litet grand av en UFO-historia. Här kan man exempelvis läsa om flera av de mest kända händelserna, såsom foo fighters, Kenneth Arnolds observation, Roswell-händelsen, Robert Lows beryktade fördomsfulla memo inom Condonkommittén, Betty och Barney Hills och Stephen Michalaks upplevelser.

Pope tar också upp de oförklarade cirklarna och piktogrammen i engelska sädesfält sedan 1980. Ljus har rapporterats i samband med att cirklarna och piktogrammen blivit till. Ingen gärningsman har ännu tagits på bar gärning.

Några av cirklarna har gjorts av bluffmakare, menar Pope, men han skriver också att det finns tydliga skillnader mellan äkta och falska cirklar. Ytterkanterna i de falska cirklarna är ojämna, men jämna i de äkta. Sädesstråna i de falska cirklarna är i allmänhet brutna, men obrutna i de äkta. Och allra mest anmärkningsvärt: säden i de äkta cirklarna sägs visa cellförändringar, till skillnad från säden i de falska.

Dessutom: skulle bluffmakare verkligen kunna göra dessa hundratals piktogram utan att lämna spår efter sig och bli upptäckta? De måste arbeta i mörka natten för att inte bli observerade, och de måste klara att inte väcka hundar och boskap.

Kan piktogrammen vara försök från utomjordingars sida att kommunicera med oss? Den frågan ställer Pope.

Nick Pope behandlar också fall av oförklarliga djurstympningar - framför allt har fortplantningsorgan skurits bort - där det är karakteristiskt att det saknas blod och spår av förövarna och att stympningarna har gjorts med stor skicklighet.

Kan även stympning av människor har utförts? Det finns inget belägg för detta, säger Pope, men det stora antalet försvunna människor över hela världen - miljoner - har gjort att några UFO-forskare menar att bland de försvunna kan finnas människor som kidnappats av utomjordingar.

Pope vidarebefordrar märkliga uppgifter, som, om de är riktiga, har stor betydelse. Han skriver till exempel om metallfragment från den påstådda UFO-kraschen nära Roswell, att de vägde nästan ingenting och att det var omöjligt att göra märken i dem eller bränna dem. Han skriver också om en civilingenjör och en grupp arkeologistunderande som uppges ha sett ett metalliskt, skivformat föremål liggande i sanden. I närheten fanns döda människoliknade varelser (humanoider) i barnstorlek. De hade små ögon och saknade hår.

Pope har en okritisk attityd till märkliga påståenden av anekdotisk art. Kanske skall man inte tolka detta så att han utan vidare godtar vad som rapporteras, men han skriver faktiskt att Roswell-händelsen gav påtagliga bevis (evidence) för en farkost och besättning som troligen inte hade jordiskt ursprung - en händelse som tystades ned av myndigheterna.

Om upplevelser av kidnappning och ombordtagande på rymdfarkost, som många berättar om, skriver Pope att det syns otänkbart att de alla skulle ljuga. Han reflekterar över vilka som rapporterar UFO-iakttagelser och finner att det är alla sorters människor, män som kvinnor, i alla åldrar. De flesta är förbryllade. Flertalet har inte trott på utomjordingar, och de har till varje pris velat undvika publicitet. De har heller inte varit ute efter pengar. Detta tyder på, menar han, att deras upplevelser är äkta.

Hur ser nu utomjordingarna på oss? De fysiska undersökningar som människor utsätts för kan vara plågsamma; de främmande varelserna verkar betrakta oss utan att visa känslor, ungefär som vi förhåller oss till försöksdjur.

Om några av de handlingar som det rapporteras att utomjordingar gjort sig skyldiga till, såsom kidnappning, operationer på tillfångatagna människor och stympning av kreatur, hade utförts av människor, så skulle dessa - skriver Pope - ha dömts till långa fängelsestraff, i vissa länder till döden. Det rör sig alltså om svåra brott.

Det kan tilläggas att Pope försäkrar att de brittiska myndigheterna inte har någon hemlig kunskap om utomjordingar. De döljer inga kraschade tefat och har inga små gravar med främmande grå varelser i.

Jag tycker att Nick Pope är värd beröm för sin självständiga uppfattning och för att han velat och vågat ge uttryck för den i en bok.
  SM







John E. Macks undersökningar

av människor som uppger att de kidnappats av främmande varelser




En forskare med kurage

John Mack är professor i psykiatri vid Harvard, USAs förnämsta universitet, och han har erhållit Pulitzerpriset, som är den finaste amerikanska utmärkelsen till författare. Han kan således inte räknas till småpotatisen i den vetenskapliga världen.

I sin bok Abduction 1995 berättar han utförligt om sina undersökningar av några människors minnen av att ha bortförts av främmande varelser och tagits ombord på rymdfarkoster.

Mack är beundransvärt modig och självständig som vågat ge sig in på ett forskningsområde vilket gärna fördöms i vetenskapliga kretsar som löjeväckande och helt utan vetenskapligt intresse.

När Mack började intressera sig för rapporter om att människor kidnappats av icke-mänskliga varelser och förts bort till främmande rymdfarkoster, slogs han av likheterna mellan vad dessa människor berättade - det rörde sig om detaljer som aldrig framkommit i massmedia, exempelvis hur det såg ut inne i farkosterna. Detta bidrog till att göra honom djupt forskningsintresserad, liksom att många med dessa upplevelser trädde fram motvilligt. De var rädda att bli förlöjligade, var illa berörda av vad de varit med om och hade ingen egen förklaring till det som hänt. Dessutom verkade ingen av dem ha någon psykisk störning som kunde förklara alltsammans.

Macks väsentliga undersökningsmetod är hypnos, som ger ett tillstånd av extrem avslappning. Han har hypnotiserat 49 personer med mer eller mindre diffusa minnen av att de förts bort av icke-mänskliga varelser. Avsikten med hypnosen har varit att ta fram dolda minnen. Han har också fått dessa personer att berätta utförligt om upplevelser ombord på rymdfarkoster.

Men hypnosexperter förklarar att man med hypnos inte får fram säkra informationer om verkliga händelser, utan att mycket som sägs i detta tillstånd av förändrat medvetande kan vara fantasier.


Upplevelser ända från barndomen

Karakteristiskt är att upplevelserna har börjat redan i barndomen och sedan fortsatt. En nittonåring berättade, utan hypnos, att han fyra år gammal plockades upp från en skogsglänta av främmande grå varelser och fördes till ett rymdskepp. Inne i farkosten var han oförmögen att röra sig, tvingades ligga ner, och ett hudprov togs med ett cylindriskt instrument.

De bortförda berättar ofta att de främmande varelserna sagt åt dem att glömma vad de varit med om, eftersom detta är bäst för dem. När de sedan utforskar sina upplevelser med hjälp av hypnos, kan de känna att de visar olydnad mot varelserna med vilka de ofta upplever sig på en djup nivå förbundna.

Ibland känner upplevarna att händelserna inte sker i vårt universum av tid och rum utan i en annan verklighet bortom den slöja som omger vår värld.


Små grå varelser

De varelser som upplevarna berättar om, har olika skepnad, men vanligast är små grå varelser, ungefär en meter långa. De har stort päronformat huvud, långa armar, tunn kropp och tunna ben. De saknar hår och öron, näsan utgörs av två hål och munnen av en tunn skåra. De har stora svarta, sneda ögon utan ögonvita och pupiller. Dessa ögon har en hypnotisk makt.

Upplevaren brukar tvingas att naken eller endast iklädd en skjorta lägga sig på ett bord. Varelserna tar prov på hud och hår. Med instrument penetreras olika delar av kroppen, såsom näsan, ögonen och öronen. Omfattande kirurgiliknande ingrepp i huvudet har rapporterats. Vanligast är ingrepp i fortplantningsorganen. Från män tas sperma och från kvinnor tas eller befruktas ägg. Kvinnliga upplevare berättar att de befruktats av de främmande varelserna och senare fått ett foster avlägsnat. De har sett hur fostret placerats i en behållare. En del upplevare har sett hybridbarn, tonåringar eller vuxna, som de fått veta eller intuitivt känt har varit deras egna barn.

Om dessa berättelser är sanna, kan man tro att de främmande varelserna vill korsa sin art med vår.

Några UFO-forskare tror att främlingarna förbereder ett övertagande av jorden, kanske eftersom deras egen planet blivit obeboelig.


Ett djupt mysterium

John Mack skriver:

"Det är kort sagt min uppfattning efter många hundra timmars arbete med människor som upplevt att de kidnappats av främmande varelser, att vi här har att göra med ett djupt mysterium som kan få väldiga följder för människan i nutiden. För jag har ännu inte funnit grund för någon annan slutsats än att vad upplevarna berättar, verkligen har hänt dem."

Mack inbjuder andra att förena sig med honom i utforskningen av detta viktiga mysterium.

Macks bok finns i en svensk översättning: Bortförd - människors möten med rymdvarelser (Trevi 1996).







Hot mot mänskligheten?



Den amerikanske historieprofessorn David Jacobs är annorlunda. I den ytterligt konservativa akademiska världen vågar han ha UFO som ett huvudintresse. Hans doktorsavhandling finns, i en utökad version, som bok med titeln "The UFO Controversy in America" (Indiana University Press 1975).

Dr Jacobs började som en konservativ UFO-forskare med intresse för observationer av oidentifierade föremål i luften, vilka ibland syntes på radar, men i sin bok "The Threat" (Simon & Schuster, New York, 1998) redovisar han på 287 sidor varför han är övertygad om att utomjordingar faktiskt bortför människor för att korsa sin egen art med vår och skapa hybrider.


Många års studier

Sedan 1966 har David Jacobs forskat i UFO-gåtan, bland annat som fältforskare för den nu nedlagda organisationen APRO, och intervjuat förbryllade vittnen. Liksom de flesta UFO-forskare fick han uppfattningen att de obekanta föremålen i luften inte hade jordiskt ursprung.

Varför var utomjordingarna här? Till en början verkade det mest som om de var nyfikna på oss. De samlade bland annat prov på jord och växtlighet.


Bortföranden

Men så började det komma rapporter om människor som förts bort till främlingarnas rymdfarkoster. Fallet Barney och Betty Hill på 60-talet blev mycket omskrivet och omdiskuterat. Makarna hade en minneslucka i ett händelseförlopp och en obestämd känsla av att något hänt dem under den glömda tiden. Under hypnos erinrade de sig sedan att de hade tagits ombord på en rymdfarkost och blivit kroppsundersökta av främmande varelser vilka verkade vara speciellt intresserade av den mänskliga fortplantningen; de tog bland annat sperma från Barney. Men hypnos är en vansklig metod att använda för att få fram sanning, eftersom man vet att hypnotiserade personer gärna fantiserar. Det som Barney och Betty Hill berättade kunde vara omedvetna fantasier.

Men flera fall av bortförande till UFO blev kända. Antalet ökade snabbt. Det framkom ett mönster: överensstämmelser mellan vad olika "bortförda" berättade under hypnos. De hade alla upplevt minnesluckor. De främmande varelserna, som fört bort dem, var små, grå och hårlösa med stort huvud och stora svarta ögon, och de kommunicerade med hjälp av telepati. Varelserna utsatte de bortförda människorna för medicinska undersökningar; de var speciellt intresserade av fortplantningsorganen och tog ägg och sperma. Efteråt suddades minnena av vad som hänt ut. Men ibland fanns märken på kroppen, mardrömmar om natten och oro.


Nyckeln?

Det började gå upp för Jacobs att bortförandena kunde vara nyckeln till lösningen av den besynnerliga UFO-gåtan. 1986 började han själv att hypnotisera människor som upplevt att de förts bort av främmande varelser. Nu har han utfört mer än 700 egna hypnosundersökningar på i allt 110 personer. Om några av dessa berättar han i boken mer ingående; de flesta av dem är kvinnor.

Jacobs förklarar gång på gång att han, till skillnad från många andra, är en kompetent hypnotisör! Han är medveten om att folk under hypnos kan berätta om händelser som aldrig ägt rum. Men han använder en metod som han anser ger säkra upplysningar om verkliga händelser. Ibland har han som ett test försökt lura vittnen, men det har i allmänhet inte lyckats; de håller sig till sin historia och låter sig inte föras på avvägar. Så det som hypnotiserade personer berättar för honom, är trovärdigt, anser han.


De bortförda berättar

Jacobs fick klart för sig att främlingarna utför en stor mängd bortföranden. De bortförda berövas sedan minnet av vad som hänt. Men utplåningen av minnet blir inte fullständig. Något finns kvar och skapar oro. Därför tar dessa personer ofta kontakt med någon hypnotisör för att få hjälp att minnas vad som hänt.

Flera av de bortförda kommer ihåg att de känt stor rädsla, och även fysisk smärta, när de legat på ett undersökningsbord hos de främmande varelserna. Andra har erfarit andlig upplysning och vidgat medvetande som följd av kontakten med de utomjordiska.

Jacobs har hypnotiserat och utfrågat bortförda från alla världsdelar och ur alla samhällsskikt. Det som han berättar om i boken har bekräftats om och om igen, får vi veta.

Några av de bortförda har med säkerhet varit frånvarande fysiskt under den tid ett bortförande har skett, uppger Jacobs. Och i cirka 20 procent av fallen har två eller flera personer samtidigt varit bortförda och sedan berättat om samma händelser. (Men om detta är bekräftat eller bara hörsägen kan läsaren inte avgöra.)

Kidnappningar börjar i barndomen och fortsätter sedan genom hela livet. Sådant är mönstret.


Avsikten

Jacobs menar att praktiskt taget allt som de främmande varelserna gör tjänar deras avsikt att skapa hybrider, att korsa sin art med vår. De har tagit kontakt med oss för sin egen skull - inte exempelvis för att rädda oss undan förstörelse eller undergång genom atomsprängningar. De är alltså inte ute för att hjälpa oss människor - men de vill inte heller skada oss.

Åtskilliga kvinnor berättar att de fått ägg eller foster avlägsnade och att främmande foster placerats in i livmodern för att sedan tas bort därifrån.

Men kan inte ett främmande foster i en kvinnas kropp upptäckas av läkare och aborteras? Nej, sådana planer uppfattas av utomjordingarna som hinner ta bort fostret, innan abort skall ske. Kvinnans tro att hon varit gravid anses då vara något som hon inbillat sig, ett falskt havandeskap.


Hybriderna

David Jacobs berättar att de bortförda under hypnos har gett en klar bild av de främmande varelserna, framför allt hybriderna. Men hybriderna berättar mycket litet om sina personliga liv och det samhälle de lever i.

Små grå varelser är vanliga, men dessa är underhuggare utan makt och utan förmåga att fortplanta sig. De är uteslutande av manligt kön. De som är av kvinnligt kön tillhör de större varelserna. De bortförda säger att de kvinnliga är vänligare, mjukare än de manliga.

Vanligt är att de främmande varelserna med sina stora ögon stirrar in i ögonen på en bortförd: mindscan. Därmed kan de kontrollera människornas tankar, plantera bilder i deras medvetande och även åstadkomma sexuell upphetsning.

Utomjordingarna förklarar att det som sker är nödvändigt och att de bortförda kan vara glada över att få vara med och bidra till den stora Förändringen, som snart kommer att ske.


Varför hybrider?

Varför skapar utomjordingarna hybrider? Många tror att de är en döende art med svårighet att förmera sig, och att de vill bevara något av sig själva, sin intelligens och kunskap, genom att korsa sig med en mer livskraftig art.

Men kan nu verkligen en art utifrån världsrymden korsas med människan? Alldeles omöjligt är det kanske inte. De främmande varelserna kan med sin avancerade kunskap ha utfört genetiska manipulationer som gjort detta möjligt. Upplysningar under hypnos av bortförda antyder att korsningsförsöken många gånger har misslyckats: de nya varelserna har blivit mindervärdiga eller inte kunna fortplanta sig.

Det kan också vara så, har det spekulerats, att de insektsliknande utomjordingarna skapar hybrider för att dessa skall vara förbindelselänkar mellan utomjordingarna och oss. Vi skulle stötas bort av de främmande varelsernas utseende. Men de vill leva på jorden tillsammans med oss.

En del bortförda berättar under hypnos att de fått se bilder av en kommande värld, där människor, utomjordingar och hybrider lever tillsammans i harmoni. Men hybriderna är annorlunda. De kan inte komma ifrån sin utomjordiska härkomst. De har mindre individuella drag än vi människor, och de lyder under sina insektsliknande herrar. Hybriderna kan med sina tankar manipulera människor. De idylliska framtidsbilderna kan vara falska. I alla händelser är jordens framtid en värld på de främmande varelsernas villkor.)


Flera steg

Hybridiseringen sker i flera steg, skriver Jacobs. Steg 1 är att utomjordiskt genetiskt material förenas med mänskligt genetiskt material. Resultatet blir hybrid 1, som är en korsning mellan utomjording och människa. Många av dessa varelser ser nästan helt utomjordiska ut med stora svarta ögon utan ögonvita, liten tunn kropp, tunna armar och ben, inget eller mycket litet hår, liten mun, inga eller mycket små öron. De saknar könsorgan.

Utomjordingarna förenar också genetiskt material från hybrid 1 med ägg eller sperma från människor. Resultatet blir då hybrid 2, varelser som även de ser mycket utomjordiska ut. Inte heller hybrid 2 torde kunna fortplanta sig.

Ett ytterligare steg i hybridiseringsprocessen är att ta genetiskt material från hybrid 2 och förena detta med ägg eller sperma från människor. Resultatet, hybrid 3, ser mycket mänskliga ut och kan passera som människor, om de bär mörka glasögon. Men det sägs att de har för stora pupiller och saknar ögonbryn och ögonlock.

Genetiskt material från hybrid 3 kan förenas med ägg och sperma från människor. Så får man hybrid 4, och kanske senare hybrid 5, varelser vars utseende skiljer sig från människornas endast i små detaljer, som att pupillerna kanske är litet större än normalt. Men de har utomjordingarnas extraordinära psykiska förmågor och kan manipulera människor. De kan fortplanta sig med människor. Dessa varelser beskrivs ofta som "nordiska".


Torftigt känsloliv

Hybriderna visar i allmänhet inga starka känslor. De är behärskade, tycks ha ett torftigt känsloliv men studerar gärna människornas känslor. Deras hybridbarn är passiva - "emotionellt döda" - och behöver stimulans genom att människor med känslor sysselsätter sig med dem.

Hybriderna skrattar aldrig. Men man kan ibland se ett svagt leende över deras mun. De lever inget familjeliv så som vi människor. De har inget egentligt hem och ingen kontakt med sina biologiska föräldrar. Det är inte mycket till liv de lever. De utför bara sina uppgifter på order av de insektsliknande utomjordingarna (som ser ut som syrsor).

"Jag har inget hem, inte i samma mening som du", säger en hybrid till en jordisk kvinna, som bortförts. "Jag hör inte hemma någonstans." Han liknar sig vid en robot och säger att han bara utför ett arbete.

Det finns antydningar om att de inte äter, utan i stället absorberar näring genom huden.

De främmande varelserna talar om Förändringen, som snart skall komma. Den skall innebära ett bättre liv för alla. Utomjordingar, hybrider och människor skall leva tillsammans på jorden.


Är detta sant?

David Jacobs är övertygad om att bortförandena är verkliga händelser och att vad de bortförda berättar under hypnos är sant.

Men rör det sig inte trots allt om omedvetna fantasier? Inte säkert. Man skall komma ihåg att de bortförda även haft minnen, innan hypnosen har satts in, ibland tämligen detaljerade hågkomster, ibland diffusa minnen och ibland endast en vetskap om förlorad tid. Någonting tycks alltså ha hänt - minnena av detta har sedan suddats ut, och det kan knappast ha skett spontant. Inga andra än de främmande varelserna kan misstänkas ha gjort det.

Men där slutar vad man kanske med viss sannolikhet kan säga har skett. Om sanningen tas fram under hypnos, vet man inte. Mer forskning behövs.


Kritiska synpunkter

En svaghet i Jacobs framställning tycker jag är att texten inte låter läsaren komma i riktig närhet av händelserna. På grund av frånvaron av väsentliga detaljer upplever man ett avstånd. Hur riktiga författarens olika påståenden är, kan därför inte säkert bedömas.

Något som leder till misstänksamhet gentemot de bortfördas berättelser är att både de främmande varelserna och de bortförda ibland flyter genom solida väggar som vore de icke-materiella varelser. Det kan tyda på att upplevelserna inte har ägt rum i den normala fysiska verkligheten.

Det sägs att utomjordingarna inte äter och dricker. Kanske får de näring genom huden. Det är litet svårt att tänka sig att en art så olik vår skulle kunna korsas med mänskligheten.

I en recension av Jacobs bok i International UFO Reporter, sommaren 1998, skriver Thomas Bullard bland annat att Michael Swords för flera år sedan tog upp frågan varför så avancerade varelser som dessa utomjordingar skulle göra sig besväret att mödosamt framställa hybrider, när de tydligen har bioteknologier som snabbare och lättare ger det önskade resultatet. Den frågan är fortfarande obesvarad.

Bullard skriver också att det rör sig om ett utomordentligt stort antal bortföranden. (Jacobs gör uppskattningen att miljoner amerikaner kan vara bortförda.) En kvinna, Kay Summers, har blivit bortförd 100 gånger under ett år! "Det borde svärma av UFOn på himlen, ute på sina uppdrag att kidnappa människor. Ändå har denna trafik inte upptäckts, varken av flygplan eller fotgängare."

Så kanske finns det någon mental förklaring till dessa "minnen" av bortföranden. Kanske leder hypnotisören omedvetet de hypnotiserade att "minnas" vissa händelser, som aldrig inträffat. Även om hypnotisören vill få fram objektiva fakta, kan han ha tydliga idéer om vad han kommer att få höra och dessa idéer kanske den hypnotiserade snappar upp och reagerar på. Man skall förstå att en hypnotiserad person inte har medveten kontroll över sina tankar - han reagerar spontant och "undergivet" på hypnotisörens ord. Det är hypnotisören som har kontrollen med sina intentioner och sin vilja och skapar den hypnotiserades bild av verkligheten. Den hypnotiserade har heller ingen känsla för skillnaden mellan fantasi och verklighet. Kontakten med den objektiva verkligheten har avbrutits.

Således är hypnos ett mycket vanskligt medel för att ta fram sanning om förflutna händelser.

SM







Bevis för utomjordingars närvaro?



En amerikansk medicinsk fotspecialist, dr Roger K. Leir, berättar om märkliga operationer, som kanske bevisar närvaron på jorden av icke-jordiska varelser.

Dr Leir skriver i den amerikanska tidskriften MUFON UFO Journal - en av de seriösa amerikanska UFO-tidskrifterna - att han i juni 1995 deltog i ett möte för UFO-intresserade i Kalifornien. Där träfffade han en UFO-forskare vid namn Derrel Sims. Denne visade honom röntgenfotografier av en fot, tillhörig en kvinna, som säger sig ha blivit bortförd av utomjordingar.

Leir var själv som fotspecialist väl förtrogen med röntgenbilder av fötter. Det tycktes honom som om foten ifråga hade genomgått någon operation. Inne i stortån verkade det finnas sömmar gjorda med tråd av rostfritt stål. Men Sims förklarade att tån inte någonsin hade opererats. Inte heller hade denna kvinna råkat ut för någon olycka.

Det tycktes också finnas ett par små främmande föremål i tån.

implantat ? Leir bestämde sig för att operera kvinnan med syftet att avlägsna de okända föremålen. Operationen utfördes i hemlighet. Vid samma tillfälle opererades också en man, som sade sig ha blivit bortförd av utomjordingar och där röntgenundersökning visade på främmande föremål i en hand.

Patienterna sövdes med hypnos, utförd av Derrel Sims, varjämte lokalbedövning gjordes, och operationerna videofilmades. Den första patienten opererades av dr Leir.

I en utförlig redogörelse för hela händelseförloppet i MUFON UFO Journal berättar dr Leir att det tog nästan en timme att hitta det sökta lilla föremålet i tån. När kirurgen kom nära föremålet, kastade patienten plötsligt foten utanför operationsbordet. Detta var överraskande, eftersom patienten fått lokalbedövning och dessutom sövts med hypnos. Sims fortsatte hypnosbehandlingen och patienten blev åter lugn. Med patientens reaktion som ledning letade kirurgen efter det främmande föremålet tills ett litet gråaktigt objekt påträffades. Detta frigjordes från de omkringliggande vävnaderna. När det avlägsnades, reagerade patienten åter med en spark och tecken på smärta.

Leir skriver att han tidigare avlägsnat främmande föremål från människokroppen. De enda tillfällen då han bevittnat en liknande reaktion under lokalbedövning har varit när föremålet varit fäst vid en nerv.

Det föremål som avlägsnades var triangulärt eller stjärnformat och ungefär en halv gånger en halv centimeter stort. Det hade mörkgrå färg och var täckt av en tjock hinna, som det inte gick att skrapa bort med kniv.

Därefter avlägsnades ännu ett främmande föremål från tån. När det vidrördes, uppkom samma våldsamma reaktion hos patienten som vid den tidigare operationen. Detta föremål var två till fyra millimeter stort och täckt av en liknande tjock, grå hinna som det tidigare.

Patient nummer två opererades av en "doktor A". Doktor Leir assisterade. Patienten var en man med ett främmande föremål inne i handen. Han ryckte till av obehag, när föremålet påträffades och togs bort. Det var alldeles likt föremål nummer två från patient nummer ett, och det omgavs av en mörkgrå hinna, som inte kunde skrapas bort med kniv.

implantat? Senare torkades hinnorna och avlägsnades, och då blottades en svart, skinande metallisk kärna. Innan hinnorna togs bort, blev de tre föremålen utsatta för ultraviolett ljus. De visade då ett skarpt grönt sken. Detta är samma färg som iakttagits på vissa ställen av huden hos ombordtagna. Det upptäcktes också att föremålen var magnetiska och fäste vid skalpellbladet.

Metallföremålen underkastas en rad undersökningar, bland annat med elektronmikroskop och fotospektrometri.



Dr Leir har återkommit med en rapport i MUFON UFO Journal, juni 1998.

Några nyheter:

Efter operationerna sa dessa patienter, oberoende av varandra, till en psykolog att de hade "en känsla av nyfunnen frihet".

I de omgivande vävnaderna saknades helt inflammatorisk reaktion och spår av avstötningsprocesser omkring de främmande föremålen, och det förvånade patologer, som konsulterades.

Två laboratorier meddelade att ett av föremålen hade en kärna av den hårdaste järnkarbid som är känd. Några vetenskapsmän som konsulterades blev övertygade om att föremålet är tillverkat med precision och syfte.

Den 18 maj 1996 gjordes nya operationer, nu på två kvinnor och en man. Mannen hade vad som tycktes vara ett främmande metallföremål i vänster underkäke, vilket syntes på röntgenplåt. De två kvinnorna hade ett litet föremål i varje ben. De hade också märken i huden, vilka de hade lagt märke till morgonen efter "bortförandet". Vid dessa operationer avlägnades ett litet triangulärt metallföremål, täckt av en mörkt grå skinande blank hinna, och två små vitgrå klot. En analys av hinnan visade att den bestod av protein coagulum, hemosiderinkorn och keratin, som är naturliga substanser i kroppen. Men forskning i litteraturen visade att denna kombination av för kroppen naturliga substanser inte tidigare har påträffats.

Patologer fann att i två fall hade små delar av huden, 4-5 mm stora, blivit utsatta för kraftig ultraviolett strålning. Dessa personer sa att de aldrig hade utsatt sig för kraftig solbestrålning.

Dr Leir meddelar att undersökningarna av de små föremålen pågår. Det verkar som om de är tillverkade med något syfte, men vilket detta är, har ännu inte kunnat fastställas. Många har spekulerat. En tanke är att föremålen kan tjänstgöra som ett slags spårningsanordningar med syftet att någon skall kunna hitta dessa personer var de än befinner sig. En annan tanke är att föremålen skulle kunna användas för att styra personernas beteende.

I en artikel i Skeptical Inquirer, september/oktober 1998, skriver Joe Nickell att dr Roger K. Leir inte är läkare, vilket jag först trodde, utan fotspecialist med licens att utföra vissa fotoperationer. På Internet finns uppgiften att dr Leir är f d biträdande professor vid California College of Podiatric Medicine. Det är en läroanstalt där man kan bli doctor of podiatric medicine. Leirs doktorsgrad är korrekt, men han är inte läkare, och inte kirurg.




Källa: MUFON UFO Journal (103 Oldtowne Rd, Seguin,TX 78155-4099) april 1996 och juni 1998.   Photos credit: Roger K. Leir.





SM



UFO-litteratur:

 svensk

Håkan Blomqvist: UFO - i myt och verklighet. Parthenon 1993

Clas Svahn och Gösta Carlsson: Mötet i gläntan. Parthenon 1995.

Clas Svahn: UFO-mysteriet. Parthenon 1998.


engelsk

David Jacobs: The Threat. Simon & Schuster, New York 1998.

John Mack: Abduction. Ballantine Books, New York 1995. Svensk övers.: Bortförd. Trevi 1996.

Nick Pope: Open skies, closed minds. Simon & Schuster, London 1997.



UFO

Till sidan 1!



www.sokaren.se/INDEX27.HTML