Budskap från det övermedvetna
Paul Solomon besökte hösten 1978 Stockholm och höll bland annat ett föredrag i ABF-huset. Paul Solomon, som är en fängslande föredragshållare, berättade att han själv aldrig eftersträvat det som hänt honom. Genom en ren tillfällighet fick han genom hypnotisk trans kontakt med en annan medvetandedimension. Men å andra sidan, sa han, trodde han inte på tillfälligheter ...
- Jag tror att såväl ni som jag har en mycket bra lärare. Jag misstänker starkt att vi alla har en lärare som är med oss varje dag av vårt liv och att ingenting händer av en tillfällighet.
Paul Solomon menade att man nog kan se detta, om man observerar vad som händer i ens liv.
- Jag misstänker att detta beror på att det finns en del av människan som vet vilka behov och problem hon har och hur hon kan komma tillrätta med detta. Den delen kallar jag läraren.
- Jag tror att var och en av oss har mer medvetande, mer intelligens, än vi vanligen använder, och om vi kan komma bortom det vanliga medvetandets gränser och nå fram till vad jag skulle vilja kalla övermedvetandet, så kan vi vinna kunskap utöver vad som eljest är möjligt.
- Vad som hände mig för sju år sedan, tror jag var något fullt naturligt. Det var ingenting som inträffade på grund av att jag har någon exceptionell begåvning eller utrustning som andra saknar. I stället tror jag att det hände eftersom jag var tillräckligt desperat för att behöva vissa svar som jag inte kunde nå fram till med mitt eget vanliga medvetande.
- Så länge som vi inte är desperata, kan vi använda vårt eget medvetande och få de svar vi behöver genom våra egna tankar. Men när vi behöver ett genombrott, behöver komma utanför våra vanliga tankar och föreställningar, verkar det som om en mycket desperat situation uppkommer, vilken ger upphov till vad jag kallar själens mörka natt, och i det tillståndet kan vi se att det är mer med vårt medvetande än vi förut trott.
Paul Solomon berättade att han växte upp i ett mycket religiöst hem. Hans far är pastor hos syd-baptisterna.
- Jag vet inte om ni här i Sverige känner till syd-baptisterna. Men låt mig förklara det så här: de tar avstånd från rökning, alkohol, dans, bio och allt som är roligt ... De läser mycket i Bibeln, och de går i kyrkan omkring fem gånger i veckan. En intressant sak med syd-baptisterna är att de mycket bokstavligt tror att man kan tala med Gud och få svar från honom. Så de ägnar mycket tid åt bön och åt att försöka räkna ut vad Gud svarar.
- Jag växte upp i den sortens religion. Min far var pastor, liksom hans far före honom, och alla mina farbröder är pastorer. Så det var bestämt att jag skulle bli pastor också. Jag gick i college och seminarium för att utbilda mig till baptistpastor. Jag gifte mig och fick en dotter. Men just vid den tid då jag började min verksamhet som pastor, blev min fru kär i en annan och lämnade mig. Och det innebar slutet på min pastorsbana, eftersom det inte existerar något sådant som en frånskild syd-baptistpastor. Sedan man skilt sig, kan man inte predika mer. Jag gick miste om min karriär, och min hustru och barnet gick ifrån mig.
- En sådan smäll vore tillräcklig för att en man skulle hamna i djup depression. Men så gick det inte för mig. I stället blev jag ond - ond på Gud, eftersom han tagit över tjugo år av mitt liv då jag förberett mig för att bli präst. Jag hade inte skaffat mig någon annan utbildning - och så var min bana slut. Jag kände det inte som att Gud inte fanns, utan som att han behandlat mig orättvist.
- Jag blev så ond på Gud att jag köpte ett paket cigaretter. Det var första gången i mitt liv som jag rökte. Jag rökte upp hela paketet - och blev mycket sjuk. Därefter köpte jag en öl. Jag hade aldrig smakat öl förut, eller någon annan alkoholdryck, så jag trodde att jag skulle bli berusad, men det blev jag inte. Jag tyckte bara att det smakade gott. Så jag köpte en öl till. Och en till, och en till. Och jag blev verkligen en öldrickare.
- Och sedan jag kommit in i detta med cigaretter och öl, började jag med sex - jag började ta igen vad jag tidigare förlorat. I fem år var det enda jag levde för att försöka roa mig.
- Men jag var så upptagen av att roa mig att jag inte brydde mig om mina förhållanden till andra människor, eller Gud eller andlig utveckling. I fem år gick det bra. Men sedan upptäckte jag plötsligt att jag inte gillade de människor som jag var tillsammans med och som roade sig på samma sätt som jag. Jag respekterade dem inte, eftersom jag inte respekterade mig själv. Jag ville komma bort från dessa vänner. Och jag ville sluta med nöjeslivet. Då uppkom, fem år försenad, en depression.
- När jag nu började oroa mig för mig själv och undra hur jag skulle få hjälp, ville jag inte ha något med religionen att göra, jag ville inte ha något med Gud att göra. Jag ville inte heller ha något med psykologer att göra, eftersom jag hade haft psykologi som huvudämne på college och ansåg att den inte hade några svar som var bättre än dem jag själv kunde komma fram till.
Hypnos
- Så vad gör man i en svår depression, när man inte vill söka sig till Gud eller till religionen eller till psykologin? Jag erinrade mig att under min tid i det militära hade man där gjort experiment med hypnos. Några fick lära sig hypnos - jag var bland dem. Jag verkade inom armén som hypnoterapeut. Och jag såg att många människor som var mycket deprimerade, fick hjälp ur depressionen genom hypnos. Så jag beslöt att pröva hypnos.
- Jag ringde till en hypnoterapeutisk klinik i Atlanta, Georgia, där jag bodde på den tiden, och berättade om mina problem och om min bakgrund. Så fort de hörde att min far var syd-baptistpastor, sa de att de visste precis vad för slags problem jag hade - det måste röra sig om väldiga skuldkänslor. Så de var säkra på att de skulle kunna hjälpa mig. Jag åkte dit för att skriva in mig i det terapeutiska programmet. Det hela verkade mycket uppmuntrande, jag var mycket positivt inställd - men sen omtalade de priset. Då blev min depression ännu värre! Det kostade alldeles för mycket. Jag kunde inte skaffa pengarna.
- Jag kände mig dålig, men skulle arbeta på kvällen. En vän såg på mig och sa: du ser förfärligt dålig ut! Jag förklarade för honom vad som hade hänt och att jag ville komma ut ur min depression. Jag trodde verkligen att hypnos skulle kunna hjälpa mig, och jag hade hittat en utomordentligt fin klinik, kunde bli inskriven i deras program men kunde inte betala vad det kostade. Vad skulle jag nu göra?
- Den här unge mannen - han var bara 19 år gammal - sa då liksom i förbigående: "Jag hypnotiserade en gång en person." "Bra"! sa jag. "Låt oss gå och göra det!" I min lägenhet la jag mig på en soffa, och han satte igång med att försöka hypnotisera mig. Det tog lång tid. Jag låg där och tänkte att den här grabben måste vara världens sämste hypnotisör. Jag somnade inte, eftersom han tråkade ut mig. Men så förlorade jag medvetandet, föll i hypnotisk sömn. Och han började testa djupet av det hypnotiska tillståndet. Han stack nålar i mig och brände fotsulorna med tändstickor för att utröna om jag kände någon smärta. Det gjorde jag inte - förrän jag vaknat upp! Han blev övertygad om att jag befann mig i djup hypnotisk sömn, eftersom jag inte reagerade. Han började ställa frågor till mig, och jag svarade med mycket släpig, mumlande röst.
Källan
- Och så plötsligt hände något. Som han har beskrivit det, började min kropp att rycka i konvulsioner. Jag vek mig dubbel som om något hade träffat mig i mellangärdet. Men sedan rätade jag upp mig, och en röst började tala genom mig. Han säger att det inte var min röst. Han blev rädd på grund av vad som hände, först när konvulsionerna inträffade, och han inte visste vad han skulle göra åt dem, och sedan när han inte visste vad denna främmande röst var, eller var den kom ifrån. Han säger att rösten talade om för honom att han inte hade kunskaper nog att förstå kontakten med denna källa. Han frågade: "Vad menar du? Denna källa? Vem är du? Vad är du?" Och rösten började förklara: "Du har fått kontakt med en medvetandenivå som vanligen inte används. Denna person, genom vilken vi talar, har mer medvetande än han vanligen använder, och mer kunskap. Och detta är en annan nivå av hans medvetande. Det är inte en ande, det är inte någon utanför honom själv, utan en annan nivå av hans eget medvetande, som talar till dig. Men du har inte kunskaper tillräckligt för att förstå denna kontakt eller kunna använda den."
- Rösten sa: "Gå och skaffa dig kunskaper, och när du bättre förstår detta, kan du återvända och vi skall kommunicera med dig." Detta var alltså slutet på den kontakten med Källan. Min kropp började åter rycka i konvulsioner, och därefter föll jag i vad som syntes vara en normal sömn. Hypnotisören räknade upp mig ur sömnen, och jag vaknade.
- Den unge mannen hoppade nu upp och ned i upphetsning och berättade om anden som han kommit i kontakt med. Men jag brydde mig inte om någon ande, jag ville inte tala med någon sådan. Jag kände bara att det gjorde mycket ont i min mage. Så jag blev arg på honom och sa att jag inte trodde på några andar.
- Men Harry, som han hette, var mycket angelägen. Han sa: "Detta är något annat än du. Vad det än är, så är det klipskare än du. Därför vet jag att det inte är du." Och han ansåg att vi måste få kontakt med detta igen, eftersom vi kunde lära något av det. Han höll på och tjatade så att jag till slut kastade ut honom. Detta höll på varje dag i en veckas tid. Harry kom tillbaka, och han ville att vi skulle försöka igen. Och efter en vecka medgav jag till slut att vi skulle göra experimentet än en gång. Men nu är det två saker som jag vill att vi gör, sa jag - för det första: vi skall fråga rösten vad det är som orsakar krampen i magen, och för det andra: vi skall ställa en fråga som jag inte vet svaret på, för att se om rösten verkligen vet något som jag själv inte vet.
- Så vi satte oss och försökte räkna ut en testfråga för denna "ande" eller vad det var, att besvara. Det var viktigt att inte heller Harry kände till svaret på frågan. Till slut slog det mig att min farfarsfar blev mördad för sina pengars skull men att förövarna aldrig fann hans pengar. Han hade lämnat ett arv till min farfar i form av statsobligationer, vilka kunde lösas in efter hans frånfälle. Men olyckligtvis hade postkontoret, där han köpte sina obligationer, brunnit ned, och därmed hade också alla registreringar om obligationerna förintats. Och ingen visste var han hade förvarat sina obligationer. Under 30 år hade ingen kunnat hitta dem, och de hade följaktligen aldrig lösts in. Varje gång som jag träffade min farfar, var det enda han talade om: obligationerna - han ville ha sina pengar.
- Det var alltså ingen levande person som kände till var dessa obligationer fanns. Jag tänkte: om rösten kan tala om var de är, då vet jag att detta är något som har en kunskap som jag själv inte har. Så vi bestämde oss för detta som en testfråga.
- Jag la mig ned och Harry satte igång med att försöka hypnotisera mig igen. Och jag blev uttråkad igen, undrade hur lång tid det skulle ta, innan jag äntligen föll i sömn. Rösten uppträdde slutligen återigen. Harry började tala till den och hade en hel rad med frågor. Till slut kom han fram till frågan om min farfarsfars obligationer. Rösten nämnde en plats, där de skulle finnas - och där de senare påträffades. Harry frågade också om de magkramper som inträffade i samband med transen. Rösten sa att de berodde på att mitt vanliga medvetande lämnade kroppen vid det tillfället, och det ställe där detta sker är solar plexus. När medvetandet ger sig iväg genom solar plexus, försöker kroppen göra allting för att behålla det, eftersom den förknippar en förlust av medvetandet med döden.
Intuition
- Efter detta satte vi igång ett forskningsprogram för att komma underfund med vad denna kraft är och få en förklaring till hur den arbetar. Vi fick veta följande: "I er kultur är ni lärda att endast använda den ena hälften av er hjärna. Hjärnan har två halvor, i den högra sker framför allt intuitivt tänkandet, fantasi, visualisering och receptivt tänkande - medan i den vänstra delen av hjärnan det rationella, logiska, deduktiva tänkandet och sinnesintrycken äger rum."
- Så i vår kultur har vi trott att det enda rätta sättet att tänka är att använda de fem sinnena för att bli medveten om verkligheten och sedan göra jämförelser och dra slutsatser med hjälp av rationell, deduktiv logik. Källan sa: "Men detta innebär att ni bara använder halva hjärnan. Den andra hälften sysslar bland annat med intuitivt tänkande, och genom den intuitiva sidan av medvetandet kan ni få kunskaper som inte kan nås genom sinnena."
- Och det sätt på vilket man kan få det intuitiva tänkandet att fungera är att koppla bort de fem sinnena och förhöja den medvetenhet som är icke-sinnlig genom att använda ett finare, högre, inre sinne. Källan sa: "Ni har förmåga att kommunicera med ert eget övermedvetande och andra människors övermedvetanden genom en högre sinnesförnimmelse. Detta övermedvetande vet hur er kropp har blivit till." - Eller uttryck det på ett annat sätt: det fanns ett du, innan du hade en fysisk kropp, det fanns en intelligens som existerade före din fysiska kropp och deltog i skapandet av den. Det fanns en intelligens som beslöt om färgen på ditt hår och dina ögon, samt om ditt temperament, dina färdigheter osv. Och denna skapande intelligens, genom vilken du blev till, existerade innan din kropp existerade. Detta du, detta skapande du, vet i detalj hur din kropp är konstruerad, vet hur varje körtel och varje cell fungerar. Denna del av ditt medvetande, som har varit med dig alltsedan din födelse, vet också allting som din kropp varit med om, och om där finns någon sjukdom, så vet detta medvetande allting om hur den blivit till och vad som krävs för att bota den.
- När allt detta började hända - när vi fick kontakt med Källan - tilldrog det sig en hel del uppmärksamhet. En reporter fick kännedom om det, och han kom för att intervjua mig. Han sa att det för några år sedan funnits en man som hette Edgar Cayce och som gick i trans på samma sätt som jag. Han använde sin förmåga till att diagnostisera sjukdomar. Jag visste då ingenting om Cayce. Sånt studerade vi inte på seminariet ...
- Reportern frågade mig om jag trodde att jag också kunde använda min förmåga till att diagnostisera sjukdomar. Jag svarade att det hade jag ingen aning om men att jag gärna skulle försöka. Reportern sa att han hade ett kroppsligt fel, som inte hade blivit diagnostiserat. Hans läkare visste inte vad det var eller hur det skulle behandlas. Reportern talade inte om för mig vilka symptomen var - det skulle vara en test på vad Källan förmådde.
- Jag gick i trans, och Harry började ställa frågor om denne reporter. Rösten beskrev ingående vad som höll på att hända med mannens kropp och hur åkomman skulle kunna botas. Därefter tog reportern bandinspelningen med sig till sin läkare och spelade upp den för honom. Läkaren gjorde omedelbart en undersökning för att se om de uppgifter som rösten gett var riktiga. Och det visade sig att vad rösten sagt var alldeles riktigt.
- Därefter ringde läkaren till mig och gav mig en förteckning över patienter - och därmed började en ny fas i mitt liv. Hundratals människor ville ständigt träffa mig. Det gjorde mig förskräckt, eftersom jag inte har någon medicinsk utbildning. Och jag hade aldrig i mitt liv sett så många sjuka människor. De flesta var desperata. Vi bestämde oss för att endast ta emot patienter, om vi kunde förmå deras läkare att samarbeta med oss och göra upp en lista med frågor.
- Tre år senare blev jag inbjuden till Yale University, vilket är ett av de ledande universiteten i Förenta staterna, att föreläsa för deras medicinstudenter om psykisk diagnos. De förklarade att de inte kunde betala mig så mycket, men gärna ville att jag kom. Jag svarade: hör på - jag betalar er, om jag bara får komma!
- Jag ville gärna ge dem en kunskap som kunde göra dem till bättre läkare. Jag förklarade för dem att varje läkare dagligen måste använda sin intuition, vare sig han tycker om det eller inte. Jag sa att när jag hade presenterats som en psykisk diagnostiker, antydde detta att jag ägde en förmåga som de saknade, vilket inte var sant.
- Faktum är att psykisk diagnos är något som var och en av er måste använda er av i er läkargärning. Det kommer nämligen att inträffa många gånger att ert rationella, logiska, deduktiva tänkande och era fem sinnen och alla era prov inte ger er den kunskap ni behöver för att ställa en diagnos. Ni kommer att tvingas lita till er intuition då och då.
- Det är ju bra att ni har ett tränat intellekt. Men eftersom ni även måste använda er intuition, vare sig ni vill det eller inte, vore det inte klokt att träna upp den också? En läkare som har en upptränad intuition, använder sig säkert av den bättre än den läkare som inte har tränat sin intuition. Så det enda val ni har att göra är om ni vill använda en upptränad intuition eller en "slö", tillfällig, intuition!
Därefter vände sig Paul Solomon till åhörarna i ABF-huset och förklarade att samma gäller alla.
- Alla måste använda sin intuition, alla måste använda båda sidorna av hjärnan då och då - ni tillbringar åratal i skolan med att träna upp er logiska förmåga, men troligen har ni ingen träning alls i att använda er intuition. Och det innebär att ni använder en del av ert sinne för att fatta beslut, fastän denna del inte alls är tränad för detta. Om intuitionen fungerar under sådana omständigheter, så är det en ren tillfällighet.
- Var och en behöver utveckla sin intuitiva förmåga på grund av att så mycket i livet beror på intuitivt fattade beslut. Och intuitionen tränas och utvecklas på precis samma sätt som det rationella tänkandet, och på samma sätt som t ex seendet och hörandet kan tränas och utvecklas. För vart och ett av de fem sinnena har vi en finare motsvarighet - vi har möjlighet att se saker som inte är fysiska.
Paul sa att om ni sluter ögonen, så kan ni till en början inte se en äng eller ett berg, ingenting sådant, men om ni arbetar på det regelbundet under en tid, så når ni den punkt då ni kan se allt det där mycket tydligt.
- Ni kan se beskaffenheten hos trädens bark, och ni kan även nå den punkt då ni kan höra ljudet i en bäck, genom att utveckla de finare, inre sinnena. Den intuitiva, imaginativa delen av er hjärna har då fått en förmåga att se vad som finns bortom det rum, där ni befinner er.
- Så snart dessa finare sinnen har utvecklats, kan man komma i förbindelse med dem. Om du har behov av svar från en annan medvetandenivå, så behöver du bara fråga, och sedan stoppa det rationella tänkandet - samt lyssna efter svar och ta emot.
- Under de senaste sju åren har jag använt mig av denna kontakt mer än 1500 gånger, och när vi har kunnat göra kontroller, har vi aldrig upptäckt några misstag. Vi har inte bara använt förmågan till medicinska diagnoser, utan för alla sorters frågor.
Paul förklarade att förmågan att kommunicera med det övermedvetna är helt naturlig och att varje människa har den - även om en del blir kända som medier. Och nästan varje gång som man påträffar ett naturligt medium, finner man också en bestämd faktor. Denna faktor är: när en person blir ett medium, blir han det på grund av att han varit tvungen att få vissa svar, varit tvungen att få en ledning. Han har varit tvungen att få hjälp i en livssituation. I desperationen har han brutit igenom barriären till det övermedvetna.
- Jag tror också att mystiska upplevelser kommer från samma del av medvetandet som de psykiska genombrotten och att även de beror på en desperat situation, det som har kallats själens mörka natt. Men min tro är att denna själens mörka natt är något som förr eller senare inträffar för alla människor. Den inträffar när en del av medvetandet, en större del av det, försöker komma igenom till dig - detta större medvetande är en del av dig och försöker kommunicera med dig, och det deltar redan i ditt liv.
Denna förmåga att kommunicera med det övermedvetna kan uppnås genom meditation, lär Paul Solomon.
- Meditation är en process, där man ger upp vad man har trott sig vara och blir vad man verkligen är. Min åsikt är att meditation alltid bör vara ett uppbyggande av personligheten, ett uppbyggande av förhållanden med andra människor och ett utvidgande av medvetandet till kontakt med det övermedvetna eller källan till min existens och till alla andra människors existens, vilken finns inom mig.
- Men jag tror inte att man behöver uppleva en desperat situation för att få ett genombrott. I stället tror jag att vad som behövs är att vara medveten om möjligheten och sedan systematiskt koppla av de fem yttre sinnena för att bli mer medveten om de inre, finare sinnena.
- Det är ungefär så här: när du lyssnar till musik, till musikens finaste nyanser, sluter du förmodligen dina ögon. Med ögonen slutna kan du höra bättre. Och det är förmodligen inte bara ögonen som du sluter, utan du stänger antagligen ute även känseln och lukten. När du verkligen lyssnar intensivt, förnimmer du ingen lukt, och du har ingen känsel heller - hela din energi samlas i ett enda sinne: hörseln. Om du kan åstadkomma samma koncentration på de finare sinnena, så fungerar de på samma sätt. När du tillsluter de yttre sinnena, förhöjs de inre. Så detta är för mig hela skälet till att lära sig meditation. Att lära sig meditera är att lära sig bli omedveten om yttervärlden - samt mycket mer medveten om de inre, finare sinnena, varifrån du kan hämta kunskaper som finns tillgängliga där.
Paul Solomon är angelägen om att säga att denna förmåga att kommunicera med det övermedvetna inte är något unikt för honom.
- Var och en av er kan tona in tillräckligt bra på det övermedvetna för att få svar som gäller ert eget liv, era egna behov. Och några av er skulle kunna tona in så bra att ni kunde hjälpa både er själva och andra, ja hela samhället.
Paul säger att de största framstegen som gjorts vanligen har en psykisk bakgrund. Och han nämner framför allt Thomas Edison: glödlampan kom till som följd av intuitivt tänkande!
Och Paul berättar att "Akasakrönikan" var den beteckning som Edgar Cayce använde för den källa från vilken han fick sina informationer - det är en urgammal sanskritterm och avser de händelser som finns inskrivna på tidens och rummets skärm. Ett annat namn är övermedvetandet.
Själv behöver Paul inte längre gå in i ett medvetslöst tillstånd för att få informationer från det övermedvetna. Detta skedde bara under de allra första månaderna. Numer får han informationerna genom meditation i stället för genom trans - som följd av instruktioner vilka Källan gett.
Under frågestunden efter föredraget kom reinkarnationsidén upp. Paul sa att han före kontakten med det övermedvetna inte alls trodde på reinkarnation. Han hade aldrig studerat det. Men han var i princip, som baptist, emot tanken. Men sedan förbindelsen med Källan etablerats, började han minnas tidigare liv, och numer har han inget som helst tvivel på att han har levat tidigare.
Kan det inte vara riskabelt att ta kontakt med andra medvetandenivåer?
- Jo, det kan det vara - men, om man tänker på hur mycket tid vi tillbringar med dagdrömmar och i ett omedvetet sinnestillstånd, så är det ännu riskablare att inte ta den kontakten!
Den intressante Paul Solomon, som avled 1994, gjorde även förutsägelser om framtiden, vilka finns i bokform. Dessa har jag inte läst, men menar att man bör vara skeptisk till mediala visioner av framtiden. - Budskapet från "Källan" säger bl a att om vi inte kan överge vår girighet, skapa global enighet och sluta förstöra jorden, så stundar svåra tider.
SM
Foto: Per Frisk
Hemsida om Paul Solomon
Läs även!
Till sidan 1!
www.sokaren.se/INDEX350.HTML
