A Course in Miracles:
Helen Schucman
Hon hörde i sitt inre en röst, vilken för henne dikterade ett stort andligt verk, A Course in Miracles.
Absence from Felicity (frånvaro av lycka) är titeln på en bok av Kenneth Wapnick med undertiteln The Story of Helen Schucman and Her Scribing of A Course in Miracles (Foundation for Inner Peace 1991). Det rör sig om en biografi över dr Schucman, docent, forskare och psykolog i klinisk psykologi vid Columbiauniversitetets medicinska center i New York, kvinnan som överraskades av att höra Jesu röst i sitt inre och som mellan 1965 och 1972 skrev ner vad Rösten dikterade för henne, vilket resulterade i vår tids kanske mest betydelsefulla andliga dokument.
Kenneth Wapnick, vars medverkan på grund av hans intelligens, insiktsfullhet och hängivenhet var av synnerligen stor betydelse för manifesteringen av ACIM, stod av allt att döma Helen närmare än någon annan, alltifrån början av deras bekantskap 1972 fram till Helens död 1981.
I boken skildrar Kenneth Helens liv, hennes ambivalenta, för att inte säga svåra förhållande till Gud, synagogan och den romerskkatolska kyrkan, hennes upplevelser av Jesus präglade av hat-kärlek, hennes mycket besvärliga relation till sin vän, kollega och överordnade, professor William (Bill) Thetford, med vilken hon samarbetade vid nerskrivandet av Kursen.
Helt klart har ingen varit bättre skickad än Kenneth Wapnick att skriva om Helen Schucman och historien om tillkomsten av A Course in Miracles. Han hade tillgång till Helens och Bills hela skriftliga kvarlåtenskap: Helens originalanteckningar vid nerskrivandet, hennes opublicereade självbiografi och omfattande korrespondens, hennes nerskrivna drömmar och visioner m m. Han hade många privata samtal med Helen och Bill, och han upplevde personligen deras relationsproblem.
Vad som framför allt är fascinerande är att Jesus direkt till Helen, och ibland även till Bill, riktade budskap under speciellt den första tiden (inflätade i texten, men ej med i den slutliga, publicerade utgåvan) med kommentarer och korrigeringar av Helens missförstånd, feltolkningar och mer eller mindre medvetna obstruktioner, som vittnade om hennes kluvenhet och blockeringar. Det är en underbar upplevelse att ta del av hur Jesus - kärleksfullt, tålmodigt, varsamt, ibland med bestämdhet men ibland också med subtil humor - bemödar sig om att som vän, lärare och äldre broder hjälpa Helen och Bill, dels att förstå vad han velat förmedla till dem i specifika fall, dels att tillämpa detta i deras relation. Det ger läsaren en sällsynt närvarokänsla och, i benådade ögonblick, en existentiell upplevelse av den verkliga verkligheten, "the real world".
Den bild Kenneth Wapnick ger av Helen Schucman är präglad av klarsynthet och ärlighet, men också av kärlek och ömsinthet. Han väjer alltså inte för hennes komplicerade personlighet, där konflikten mellan Gud och egot rasade alltsomoftast och där en högt utvecklad andlighet ställdes mot ett högeffektivt manipulerande ego.
Helen Schucman var en mycket intelligent, högspänningsladdad och ofta vasstungad kvinna som gärna annonserade ut sin självbild av rationell, empirisk forskare. Hon hade redan i unga år haft märkliga och dramatiska drömmar och syner, som hon på sitt karaktäristiska sätt både fascinerades och oroades av. När Jesus infann sig på hennes inre scen och uppträdde på det onekligen intima sättet som en inre röst, ökade spänningen mellan hennes motstridiga attityder. Hon blev oroad och ofta rädd, och så förblev det i stort under hennes fortsatta liv, liksom att hon hade svårt att tillämpa Kursens principer i sitt dagliga liv.
Men, som Wapnick påpekar, det är viktigt att komma ihåg att Helen aldrig tvekade att fullfölja det uppdrag hon fått av Jesus och aldrig i grund och botten tvivlade på Kursen och dess sanning eller på att Jesus var dess källa. Det är inte för mycket sagt att Helen älskade honom även om han mer än någon annan störde hennes väletablerade och välartikulerade egosystem. Hon var också alltid synnerligen mån om att bevara Kursens renhet och hon kunde ibland ge stark kritik av dem som förvrängde Kursens andemening, medvetet eller inte.
En stor del av läsupplevelsen består i, vilket författaren själv framhåller, det faktum att berättelsen om Helen Schucman blir berättelsen om var och en av oss. Den dramatiska konflikten inom henne är en avslöjande spegelbild av det inre livet inom oss alla, där vi "osäkra, ensamma och i ständig rädsla" är fångna och förblindade i en separerad mardrömsvärld till synes utan Gud. Bokens skarpa men av kärlek och förståelse genomsyrade konturering av Helen blir därför ett porträtt som på ett unikt sätt förmår engagera och djupt beröra. Men inte bara det, utan kanske framför allt: Boken förmår förmedla hur det, bortom Helens kluvna personlighet, hennes splittrade ego, med hat- och kärleksrelationer i fokus, fanns en underström av djup andlig kunskap och tidlös Kärlek, emanerande från ett annat, transcendent Själv. Helen Schucman var i många avseenden en märklig kvinna och vi kan bara tacka Kenneth Wapnick för att ha skrivit så att vi förstår varför.
Denna artikel av Jan Vintilescu publicerades i Mirakelbladet, januari 1994.
Bill Thetford och Helen Schucman
Intervju med svenska översättaren av A Course in Miracles
Mirakelkursen
Till sidan 1!
www.sokaren.se/INDEX5.HTML