Andens ursinne


Anden driver materien framåt på Evolutionens väg genom det kosmiska, universella ursinne och den upphöjda brutalitet med vilket den piskar tidens vagn framåt mot dess i universum inneliggande bestämmelse.

Anders Apelqvist





DEN UNIVERSELLA ANDEN



Av Anders Apelqvist




Det finns ingen personlig, individuell intelligens - annat än som illusion. Vad som finns är en opersonlig intelligens, som uttrycker sig i alla väsen och som strömmar genom mänskligheten som saven i ett träds grenar. Detta är Den Universella Intelligensen (DUI). Den genomtränger allt, och den ger människan Illusionen av att äga en egen, individuell intelligens.
    Det finns således en enda Intelligens, gemensam för alla varelser. De individuella tankarna och gärningarna är individuella till skenet - som Verklighet, som Sanning, är de yttringar av DUI.
    De individuella intelligenserna hos presidenter, hovrättsråd, uppfinnare, vedhuggare är en Illusion utan vilken all Rörelse skulle avstanna och evolutionsprocessen upphöra. Endast med hjälp av sinnesvillor, vanföreställningar fortskrider Rörelsen på sin hänsynslösa, blodiga väg mot det förborgade målet. Det är inte individen som skjuter, mördar, skövlar, utan det är Den Universella Anden som håller i avtryckaren, bränner på bål, förhärjar och plundrar - med ett enda mål: sitt eget kosmiska väsens utveckling.
    Individer har ingen existens annat än som sken, illusion. Det enda som existerar är DUI. Illusionen om individens existens och enskilda tillvaro är en av många sinnesvillor som DUI använder för att utveckla sitt väsen.
    De blodiga krigen är blodiga endast ur det individuella medvetandets synpunkt, men detta medvetande finns till blott som Illusion. Ur Den Universella Andens synpunkt, alltså ur sant kosmisk synpunkt, existerar inga blodiga krig, inga individuella tragedier, utan endast likgiltiga, kalla rörelser hos DUI, vars väsen framträder svept i materiens klädnad, vars andliga form framträder som materiens myriader former, vars medvetande uttrycker sig, speglar sig genom arkitekturen, matematiken, konsten, dikten. Mänsklig konst, vetenskap och dikt är Andens yttre form, dess idé, förkroppsligad i materien. Materien är Andens yttre, förverkligade form, det mot världen vända ansiktet - dess inre ögon är riktade mot dess eget, från världen bortvända väsen. Naturkatastrofer med förluster i människoliv är katastrofer endast för det individuella sinnet, men eftersom detta finns till endast som Illusion, då det i verkligheten endast existerar ett Väsen, som fördelar sig i alla individer som saven i ett träds grenar, så finns det inga verkliga katastrofer, inga förluster i människoliv, utan endast yttringar av det Högre Väsendet, som är evolutionära akter hos DUI, nödvändiga för Andens/världens successiva utveckling.
    För DUI är allt gott, även det som för det individuella medvetandet ter sig som det högsta onda, det mest bloddrypande grymma. Revolutioner, blodiga slagfält, jordbävningar, allt som kan hemsöka det individuella medvetandet och av det uppfattas som det högsta onda, är för DUI det högsta goda. Ont, gott, rätt, brott, heder, omoral, moral är endast Illusioner, varmed DUI driver den kosmiska Evolutionen, utbredandet av sitt eget Universella Väsende, vidare.
    Det finns således endast ett väsen, en enda kropp, och endast i Illusionens värld, som alstras och upprätthålles av DUI, har den universella Enheten sönderfallit i beståndsdelar, vilka strömmar ur Enheten. Mångfalden är verklig endast som Illusion. I det högre medvetandets sfär finns endast Enhet. Lägre ner i den universella medvetandeskategorin tycker vi oss finna motsättningar, vilka som teser och anti-teser spelar upp sitt evolutionsdrama för våra av Illusionerna bländade ögon.

   Universum är en enda Lekamen,
   en enda Varelse: en Vilja, ett Ord,
   och människan är den i materien
   nedsänkta materiella kopian
   och miniatyren av detta universum,
   denna stora Lekamen,
   detta Universella väsen.

   Människan är således Universums andliga kropp,
   förminskad i materien.
   Och hon är sålunda ett sant uttryck
   för ordet, för viljan,
   dess sanna i materien uppenbarade,
   förkroppsligade verktyg.

När utvecklingen går framåt, går den mot större enhet, förenar i sig alla motsatser; när den går bakåt, upplöser den all enhet och upphäver till sist sig själv. Universum är den syntes i vilken alla motsättningar sammansmälter och upphävs. Det är i denna stora syntes, den kosmiska, universella Syntesen, det är ur denna väldiga ursyntes som strömmen av teser och antiteser faller som en evig flod ner i Verklighetens dal, där de uppfattas som absolut verklighet, medan de i själva verket endast är de Illusioner som universum alstrar ur sitt eget väsen för att utveckla sig självt. Det är således genom att ständigt alstra motsatser, motsättningar, "teser och antiteser", som Universum upprätthåller sig självt, utvecklar sig självt. Endast genom att föda sina egna motsättningar upprätthåller universum sitt vara som Syntes. En okänd indisk siare har sagt:

   När rätten vacklar
   och det onda segrar,
   då träder själv Jag
   fram, o Bharata.
   Jag föds på nytt
   i varje tidevarv
   till dygdens skydd,
   till lastens undergång
   och för att lägga säker
   grund för rätten.

Vem är det då som enligt denne geniale profet träder fram? På vem syftar detta dunkla siarspråk? Vem är diktens hemlighetsfulla Jag? Enligt en modern tids språk är det Den Universella Intelligensen. DUI är ett geni som predikar genom en idiot. DUI är förnuftet förklätt till oförnuft, kärleken förklädd till hat, intelligensen svept i dumhetens mantel. DUI är det höga Förnuft som genomströmmar allt oförnuft.
    DUI dödar och ger liv, allt efter sina egna inneboende, universella naturlagar. DUI är universums stora träd, det kosmiska livsträdet, och dess grenar är individernas liv, bladen och knopparna deras tillväxt, bortvissnande, död och ständiga förnyelse. Det är ur den stora, eviga stammen som de individuella grenarna erhåller sin näring: sitt andliga flöde, sitt individuella men dock universella öde. DUI undanröjer en individ, förintar den, om detta kan främja utvecklingen av en annan för den universella intelligensens syfte bättre lämpad varelse. DUI ser till att de varelser upphävs, förintas, som står i vägen för dess höga syfte, för Evolutionen.
    Det starkare skall alltid, måste alltid enligt universums egna inneboende lagar segra. Det är med detta skoningslösa förgörande som DUI leder evolutionen. Det är inte personen utan Den Universella Intelligensen som skjuter, undanröjer; individen är endast ett ställföreträdande verktyg för den höga, kosmiska intelligensen, vilken skoningslöst driver utvecklingen framåt, allt för att förverkliga sig själv, sitt eget väsen utan den ringaste tanke på de individuella liv, de varelser, som den genomtränger, styr och behärskar. Den Universella Intelligensen är allt, och allt annat är intet. Det är inte en Hitler, en Stalin eller någon annan potentat som utlöser krig. Det är Den Universella Andens långa genom universum utsträckta hand med dess myriader fingrar som driver mänskligheten in i krig. Ett tredje världskrig börjar, om DUI vill, inte om regeringarna i USA eller Sovjet vill. Eller med andra ord: om Vita huset och Kreml vill, så vill Den Universella Anden. Regeringarna är materiella uttryck för den universella Världsviljan. Alla människors vilja är uttryck för Den Universella Andens vilja. Allt skeende är i överensstämmelse med DUI och dess Vilja. Det finns således, kosmiskt sett, ingen motsättning mellan Förenta staterna och Vietnam, eller mellan Kina och Ryssland. Det är endast skenbara motsättningar i illusionens värld. Eller: vad som för det lägre medvetandet är motsättningar, är hos det högre medvetandet enhet. Motsättningarna förvandlas hos det högre medvetandet till Enhet.
    Rättssamhällena kan endast existera under en illusion om motsättningarnas absoluta karaktär. Utan den skulle varje rättsstat störta samman, det kommersiella livet upphöra, ja utan Illusionen skulle samhället upplösas, all rörelse avstanna. Ty Rörelsen bygger på en Illusion om motsättningarnas absoluta karaktär, när det i själva verket inte existerar några motsättningar - illusionen om brott, när det inte existerar något brott, endast Rörelse, illusionen om rätt, när det inte existerar någon rätt, endast Rörelse, illusionen om orätt, när det inte existerar någon orätt, eftersom det inte finns någon rätt, endast Rörelse, illusionen om moral, när det inte existerar någon moral, endast Rörelse, illusionen om omoral, när det inte existerar någon moral, endast blind, obeveklig Rörelse hos den Universella, hänsynslöst framvältrande kosmiska Materien.
    Illusionen om motsättningarnas absoluta, sanna, eviga väsen måste således ligga till grund för all samhällsverksamhet, ty utan den skulle det inte finnas något samhälle, endast en förstenad, avstannad och förlamad Rörelse. I samma ögonblick som Illusionen om motsättningarna genomskådas och deras Enhet, deras ettväsen, uppenbaras för det folkliga medvetandet avstannar all Rörelse hos samhället och dess apparatur vittrar och dör bort inför den absoluta sanningens outhärdliga ljus.
    Illusionen om motsatsernas oförenlighet måste alltså till varje pris upprätthållas. Motsättningarna måste underblåsas. Endast för en invigd elit, ett fåtal av de yppersta hjärnorna, kan sanningen uppenbaras. Men att det folkliga medvetandet aldrig skall förstå sanningen om alltings enhet har Naturen, DUI, själv sörjt för. Folket kan höra talas om sanningen, höra ryktas om den, men de skall lyckligtvis aldrig förstå någonting - ty förstod de något, skulle de upplösa samhällets och rättens grundvalar.
    Naturen har i sin vishet sörjt för att denna insikt om motsättningarnas verkliga karaktär, deras faktiska enhet, aldrig blir uppenbar för andra än en liten begränsad elit. Den eliten ser själv till att de för evolutionen nödvändiga illusionerna upprätthålls. Och detta gör den genom att lägga större delen av mänskligheten i den djupa skymning, det ogenomträngliga halvdunkel som utmärker det folkliga medvetandet och större delen av den medvetandeshierarki som utmärker samhället. Samhällsfunktionärerna kommer således genom denna naturens egen skyddsåtgärd aldrig att kunna genomskåda den Illusion av vilken hela deras verksamhet avhänger. Genom att naturen i sin vishet för varje ny generation medborgare och samhällsfunktionärer ser till att deras förstånd hålls i ändamålsenlig skymning, ser den till att illusionen om motsättningarnas absoluta karaktär fortlever från generation till generation, från tid till tid.
    Illusionen kommer att härska, ty endast genom den kan Evolutionen framskrida mot sitt fjärran, förborgade mål, för vars uppnående Den Universella Anden använder alla medel, även de hänsynslösaste, råaste, mest omänskligt brutala, ty för DUI, denna likgiltiga, isiga, grymma kraft, är även de lumpnaste gärningar, de vidrigaste brott, det hemskaste blodbad en upphöjd yttring, blott tjänande till att förverkliga dess framväxande principer. För Den Universella Anden, detta grymma väsen, är varje ogärning blott en Rörelse hos materien, syftande till det helas bästa, gagnande evolutionen och dess hemlighetsfulla, fjärran mål. Varje omoral, som främjar den universella intelligensens syfte är sålunda högsta moral, varje illgärning som befrämjar Den Universella Intelligensen och den stora Universella Evolutionen är en välgärning. Den Universella Intelligensen skövlar nationer, uppreser och nedriver riken, störtar furstar från tronen, bränner byar och städer, utplånar, likviderar, våldtar, allt för att förverkliga sitt väsen, för att med sitt framväxande, stora universella medvetande förkroppsliga evolutionen. Den Universella Intelligensen är Evolutionen, och Evolutionen är Den Universella Intelligensen. DUI känner ingen rätt, ingen orätt, ingen moral, ingen omoral, intet sant eller falskt, intet gott eller ont, intet skönt eller fult; för DUI finns endast ett: Vägen, den stora, ändlösa väg, där Evolutionens vagn oemotståndligt, hänsynslöst rullar fram mot det förborgade målet.
   

Namnet

Då det endast finns ett enda väsen, en enda kropp, en varelse, Den Universella Intelligensen, DUI, det verkliga väsendet, den verkliga varelsen, och de individuella personligheterna endast existerar som Illusion, behöver det endast finnas ett enda namn: DUI, och alla andra enskilda, personliga namn, som endast uttrycker, upprätthåller och symboliserar Illusionen, kan vittra bort, behöver inte ha någon existens. De enskilda namnen, de enskilda personligheterna upphävs och ersätts med ett enda namn: DUI. Individerna finns således inte till, utan upphävs i det Universella Väsendet. Illusionen ersätts med verklighet, det Universella Medvetandet framträder inte längre som sken, illusion, bedrägeri, utan som sann verklighet. De enskilda individerna upphävs, deras individuella namn vittrar bort, förbleknar i det förflutnas slam, och fram stiger en enda varelse, Den Universella Intelligensen. Individerna är endast ett väsen, en varelse och har därför inga individuella namn, ingen personlighet, ingen existens annat än som den stora Varelsens liv. De är hans kropp, hans lemmar, hans hjärta, hans ande. De bär hans namn: DUI.


Andens blodtörst


Som man hugger av de grenar, de förtvinade, svaga grenar som är till förfång för trädet som sådant, dess växt och utveckling, så hugger Anden av sina egna lemmar som de ingår i och växer ut från dess andliga, universella Lekamen och förkroppsligas i materiens tusen former blott för att hela sin egen Lekamen, den stora Kroppen, Varelsen, och befordra dess tillväxt, väl och Evolution.

Anden stympar sålunda sina egna lemmar, de andliga organ och andliga lemmar som i den materiella verkligheten manifesterar sig som individer, stater, individuella och nationella väsen - för att befordra sin eviga universella Lekamens hälsa. Därav hans hårdhet, hans blodtörst.


Anders Apelqvist



Dikter av Anders Apelqvist

Åter till sidan 1!



www.sokaren.se/INDEX74.HTML