Andreas Edwien
kristendomskritiker
Bör vi betrakta mannen från Nasaret som en moralisk auktoritet i vår tid - eller är han alltför präglad av sin egen kulturella och religiösa miljö för att kunna vara en förebild för oss?
För Andreas Edwien är Jesus från Nasaret inte Gud eller Guds enfödde son, utan bara den lekmannapredikant, morallärare och domedagsprofet i den antika världen som vi tagit till utgångspunkt för vår tidräkning. Medan de kristna idealiserar Jesus och betecknar honom som en ofelbar, gudomlig auktoritet, uppfattar Edwien honom som en människa vilken hade rätt i en del saker, men misstog sig i andra.
Edwien frågar: Är denne Jesus verkligen en lämplig förebild för vår tid? Efter en granskning blir hans svar NEJ. Vi bör, menar han, lämna Jesus i fred i den tid och den miljö där han hör hemma och inte göra honom till en idol för vår tid.
Jesus brast i mycket, påpekar Edwien. Han uppträdde som en judisk domedagsprofet och trodde att världshistorien skulle ta slut medan hans egen generation ännu var i livet. Men han tog fel. Slutet kom inte, och det har ännu inte inträffat. Rimligtvis finns det, skriver Edwien, ingen som helst anledning att vänta på gudsrikets upprättande nu, två årtusenden efter det att Jesu egen spådom inte slagit in.
I moraliskt avseende var Jesus motsägelsefull. Han pratade om kärlek till nästan, men för sina teologiska motståndare hyste han stort förakt och hotade dem med fruktansvärda straff. Bara en liten grupp anhängare skulle få njuta av evig salighet, medan resten skulle drabbas av evigt straff.
Jesus intresserade sig inte för samhällets förbättring. I stället drömde han om en ny värld av ett helt annat slag, där han själv och de utvalda skulle bli saliga änglar i paradiset.
Hela världens frälsare ville han inte vara. Han förbjöd hednamission. (Mt 10:5, 15:24.)
Jesuskulten i vår tid
Men Edwiens kritik riktar sig inte mot Jesus, utan mot vår tids persondyrkan av honom, Jesuskulten. Edwien anser det orättvist mot mannen från Nasaret att jämföra hans lära och uppträdande med våra nutida etiska ideal, vår humanism, våra demokratiska principer och jämställdhetsideal och på den grunden rikta kritik mot honom. Hans tid var en annan än vår, och den tidens kultur var mycket olik vår kultur. Och han vände sig bara till en grupp inom sitt eget folk och i sin egen tid. Till oss, som lever två tusen år efter hans död, riktade han sig aldrig.
Moralläran
Om Jesu morallära säger Edwien att den har tilltalande sidor, såsom uppmaningen till goda gärningar, uttalandet att man skall älska sin nästa, ja till och med sin fiende, att man inte skall löna ont med ont. En stark sida hos Jesus var också hans mod. Han vågade sätta sig upp mot auktoriteter och makthavare, ja även mot Moses: "Ni har hört att det är sagt, men jag säger er ..."
Negativt i Jesu morallära är den - från vår synpunkt - dåliga motivering han ger för goda gärningar. Han lägger en snäv egoism till grund för dem. Han säger inte till sina åhörare att de skall göra goda gärningar av omsorg om människor, inte för att göra världen bättre, utan för att de inte skall bli dömda och straffade av den himmelske fadern, men i stället få sin belöning i himmelen.
Andreas Edwien finner många brister hos Jesus, t ex den att han flera gånger själv överträdde sina moralbud. Sålunda varnade han människorna för att döma, för att de inte själva skulle bli dömda, men få har utpekat och dömt motståndare så hårt som Jesus. Primitiv är Jesu onyanserade indelning av människorna i "onda" och "goda". Det fanns för honom bara två sorters människor: de onda, som skulle torteras i helvetet, och de goda, som skulle bli saliga i himmelriket - de värdelösa och de värdefulla. "Många är kallade, men få är utvalda." Idag tar vi avstånd från en sådan förenklad människosyn.
Människa bland människor
Jesus visste givetvis inte att människor över hela världen under två årtusenden skulle göra honom till gud. Upphöjelsen till gud och moraliskt föredöme för vår tid är inte hans eget fel, utan skulden ligger hos de kristna kyrkorna som nekar Jesus att vara den människa han var. På jungfrufödelsens och uppståndelsens kryckor tvingar de honom att släpa sig fram genom årtusendena som en dyrkad gudomlighet. Men nu, skriver Andreas Edwien, klarar han det inte längre. Han är utsliten och dödstrött av att bära på kristenhetens enorma dogm- och syndabörda och önskar få frid i sitt hemlands jord. Vi har inte rätt att fortsätta beröva honom hans elementära mänskliga rättigheter: rätten att leva sitt liv på denna jord i överensstämmelse med dess naturlagar, rätten att få vara kvar i den tid och den miljö som skapade honom, rätten att ha fel i vissa saker och rätt i andra, rätten att vara en av oss: rätten att vara en människa bland människor.
SM
Källa: Andreas Edwien: "Jesus i konflikt med menneskerettighetene" (i kommission hos Human-Etisk Forbund och Religionskritisk Forlag, Oslo, 1979.)
Till Kristendomens upprinnelse!
Till sidan 1!
www.sokaren.se/INDEX82.HTML
