Från 1978

Var är Said Bouhamsy?

Det förefaller, skriver den amerikanske parapsykologen William G Roll, som om den mänskliga personligheten mera består av utbytbara delar än är en solid och från allt annat helt avskild enhet.

I den amerikanska parapsykologiska tidskriften Theta har redaktören William G Roll en artikel under ovanstående rubrik. Vi citerar:

"En libanes vid namn Said Bouhamsy, som tillhörde den muslimska sekten druserna, vilka är reinkarnationstroende, avled i juni 1943 som följd av en olycka med truck. Efter en operation återfick han medvetandet endast så länge att han kunde sända efter sin hustru och sina fem söner.

Omkring sex månader efter Said Bouhamsys död födde hans syster en pojke, Sleimann. De första ord, nästan, som Sleimann sa, var namnen på Saids söner och döttrar. Han beskrev också utförligt olyckan med trucken och var sedan rädd för motorfordon under många år. Familjen blev övertygad om att pojken var den återfödde Said.

Så långt är detta fall likt andra i Ian Stevensons samling och det överensstämmer med våra allmänna begrepp om reinkarnation. Men här kommer en komplikation!

Omkring fyra mil från Sleimanns by bor Imad Eleway, född 1958. När han var nära två år gammal, började han nämna namn och händelser som tycktes avse ett tidigare liv, inklusive en ödesdiger truckolycka. När han fick en fråga om barn, höll han upp fem fingrar. Han var också rädd för bilar och truckar. Imads minnen stämmer med Said Bouhamsys liv mer än man skulle vänta, om det bara varit fråga om en slump, och Imads familj trodde att pojken var den återfödde Said. De visste inte att Said redan antogs ha kommit tillbaka som Sleimann. Men förvirringen är inte slut med detta. Förutom truckolyckan och andra händelser som stämmer med Saids liv, talade Imad om en kvinna, Jamile, som tycktes ha varit hans älskarinna i det tidigare livet, och han beskrev sitt hem - och intet av detta överensstämde med Saids liv. Emellertid upptäckte Stevenson att det fanns en kusin till Said med namnet Ibrahim Bouhamsy, vilken hade dött 1949 och haft en älskarinna som hette Jamile och ett hus som passade in på Imads beskrivning. Men Ibrahim hade inga barn och dog av tuberkulos (Stevenson, 1974)."

Roll kommenterar att i detta fall av reinkarnationstyp synes det dels vara fråga om en splittrad återfödelse, nämligen så att en personlighet återfötts som två (minnen av Saids liv finns hos både Sleimann och Imad) och dels en sammansmältning, så att två personligheter återfötts som en (erinringar av både Saids och Ibrahims liv finns hos Imad)!

Splittrad återfödelse tycks inte vara något ovanligt, skriver Roll, och omtalar att Ian Stevenson berättat för honom att både burmeser och eskimåer tror på "splittersjäl"-reinkarnation, som innebär att en person återföds i två eller flera nya fysiska kroppar.

Beträffande sammansmältning av två personligheter till en enda följande inkarnation har Roll inget ytterligare exempel.

Tanken att en personlighet kan bli flera i nästa liv, eller att flera personligheter kan bli en, är svår att förlika med vår vanliga bild av människans jag som något bestående och odelbart, helt avskilt från och utan sammanblandning med andra människors jag.

Men det finns exempel på att en personlighet bokstavligen delats i två skilda jag: när hjärnans två halvor har skilts från varandra - något som förekommer bl a som behandling mot epilepsi - kan högra handen hålla på att skriva, medan den vänstra är sysselsatt med att måla en tavla - ena sidan av kroppen vet inte vad den andra har för sig.

Roll nämner också att genom ESP (utomsinnlig varseblivning) kan minnen, tankar eller känslor hos en person upptas i en annan persons mentala liv utan att den senare är medveten om deras ursprung.

Det förefaller, skriver Roll, som om den mänskliga personligheten mera är sammansatt av utbytbara delar, vilka hålls samman genom associativa förbindelser under längre eller kortare tid, än en solid och från annat helt avskild enhet.

När parapsykologer spanar efter liv efter döden, söker de vanligen en fortsättning av individuell existens, men, menar Roll, denna utgångspunkt kan vara oriktig.


William Roll berättar följande:

"Den 24 februari 1966 försvann dr B, en läkare, från ett hotell i mellanvästern, USA, där han bevistade en konferens. Lawrence LeShan fick höra om detta och bad mediet Eileen Garrett om ett sammanträffande, i det han endast förklarade att han hade ett problem som krävde hennes hjälp. Som ledtråd gav han henne en bit tyg från en av dr B:s skjortor samt en penna som denne brukat bära. Mrs Garrett gjorde ett antal riktiga uttalanden om dr B, inklusive omständigheter rörande hans barndom och hans planer på att resa till Mexiko och Kalifornien, vilket alltsammans var obekant för både LeShan och mrs Garrett. Hon tillade: 'Jag ser honom i La Jolla', där han, som det senare visade sig, hade tillbringat den mesta tiden, vilket också var obekant för mrs B och för polisen (LeShan, 1977)."

Det är inte ovanligt att medier på detta sätt använder ett föremål, som en person ägt, när de vill få fram upplysningar om denne - och detta vare sig personen ifråga är i livet eller är död. Föremålet fungerar som ett kontaktmedel. Men det kan också hända att mediet kan uppnå liknande kontakt genom någon närvarande, som känt personen ifråga. Ibland är tydligen de händelser som mediet omtalar, förknippade med föremålet, och ibland tycks föremålet vara ett slags vägvisare till andra händelser i ägarens liv.

Sådan objektsassociation tyder på att det finns en väv av band som förbinder föremål i den fysiska världen med varandra och med minnen, känslor och tankar som funnits hos personer som stått i förbindelse med föremålen.

Minnen av ett "tidigare liv" behöver alltså inte avse ett eget tidigare liv.

Det har även hävdats, skriver William Roll vidare, fastän det fortfarande är kontroversiellt, att minnen kan överföras utan inlärning från en organism till en annan. "Det verkar exempelvis som om en råtta kan läras mörkrädsla och att denna rädsla sedan kan överföras, genom injektion av peptider, som utvunnits från djuret, till en annan råtta och till och med till en guldfisk."

Det finns ett tydligt samband mellan materia och minne. Även i Stevensons reinkarnationsfall ser man att den avlidna tidigare personligheten tenderar att återfödas inom samma geografiska område där han dött. I andra fall brukar det vara möjligt att finna en personlig förbindelselänk mellan den nuvarande och den tidigare personligheten. Den familj, där återfödelsen sker, känner vanligen någon som känner någon etc, som kände den föregående personligheten.

Så hur pass fast och bestående är egentligen det som är "jag"? Hos personer som upplevt förändrade medvetenhetstillstånd, såsom cancerpatienter i sista stadiet, vilka har undergått LSD-terapi, kan identifieringen med patientens egna minnen och personlighetsdrag minska i styrka, varvid den sjuke upplever sig som en del av en större källa, vilken också omfattar andra personer och platser.

Det verkar, menar Roll, som om det inte finns några helt och hållet separata individer eller sociala och fysiska system. I stället synes det vara fråga om ett fält vars delar är mer eller mindre nära förenade genom olika processer.

Detta fält har Roll kallat psi-fältet. "Det innefattar", skriver han, "psykologiska och fysiska strukturer och sambanden mellan dem, inklusive psykologiska förbindelser, såsom associativa relationer och fysiska förbindelser, till exempel energiflöden."

Roll: "Förutom psykologiska och fysiska karakteristika verkar det som om psi-fältet äger medvetande. Så långt som en person är medveten om detta fält, äger han fält-medvetande. Efter döden kanske en människa identifierar sig mer eller mindre med detta fält. Det kan då röra sig om en känsla av identitet med allt som är. Personen upplever sig inte längre som ett väsen, skilt från andra."

SM


Läs även!

Till sidan 1!

www.sokaren.se/INDEX95.HTML