Här följer  det en liten guide om olika platser i Sverige där det rapporterats att det spökar. Har du något att komplettera guiden med? Skriv in till oss om "länet","platsen", "bakgrund" och en kort och koncis beskrivning av fenomenet. Till länens meny direkt här

Har du sett grå damen, den svarte ryttaren eller en gruvlig best till hund med glödande ögon stryka runt huset kring midnatt? Eller åkt med silvertåget till stationen som inte finns? Då är du inte ensam.
I medeltidborgar och Stockholms tunnelbana, gamla bryggerier och moderna hotell, i kvarnar, skogar och tjärnar. överallt bultas, knackas och hånskrattas det. –Ingen har hittills kunna bevisa att spöken inte finns, säger Solveig Almquist, religionhistoriker och ”spökdoktor”, kanske världens första. 1984 dokterade hon på avhandlingen ”Gengångarföreställningar i svensk folktro ur genreanalytisk synpunkt”. Själv har fler övernaturliga upplevelser. –Ett grönaktigt (ekoplasma?) sken syntes på dörren sent en kväll till mitt sovrum. När jag gick närmare upplöstes det och tonade bort. Just då hade en bekant till familjen begravts. Det var en äldre dam som hon inte ens sett, inte ens på bild. Senare visade man Solveig ett foto på den döde och hon kände direkt igen henne från uppenbarelsen på dörren. –Några liknande fenomen inträffade i min barndom. Vi var på väg till skolan och framför oss gick den gamle biologiläraren. Men det var något som ej stämde. Min kamrat utbrister ”Men han är ju död”. Då försvann gestalten plötsligt. –När jag var tolv år såg jag en granne som stod i fönstret och vinkade. Samtidigt körde en likbil fram till deras hus. Hans fru har tydligen dött, tänkte jag. men dagen därpå fick jag veta att det var mannen de kommit för att hämta. Solveig är inte särskilt rädd för gengångare, men man ska ha respekt för de döda, säger hon. En påhälsning från andra sidan är ju skrämmande och oroväckande.
-Ofta har gengångarna något ouppklarat i sitt liv som håller dem kvar. Ibland vill de berätta något för oss efterlevande. För att få ett slut på spökerierna kan man tilltala den döda, fråga: ”Vad vill du?” Förr var det vanligt att präster läste bort osaliga andar med en speciell svartkonstbok. Varje tid och kultur har sina egna gengångarföreställningar.  På vikingatiden var gengångare återuppstådda lik, påtagliga fysiska kroppar som kom upp ur graven för att hämnas någon oförrätt. De var alltid mycket farliga.
I och med kristendomen  och en tro på en odödlig själ blev vålnaderna mer diffusa dimgestalter som obehindrat kunde gå igenom väggar och golv. Med riddarborgarna kom slottsspökerna och vandrande rustningar, under stormaktstiden var de osaliga andarna stupade krigare. På 1700-talet jagade den nya upplysningsandan bort en del gammal vidskepelse och gengångartro, men under romantiken och den religiösa väckelsen på 1800-talet kom spiritism och seanser på modet. I stället för att fly det okända sökte man aktivt kontakt med den andra sidan och hoppades få veta att de döda släktingarna hade det bra.
-I vår egen teknologiska tid har vi fått nya spöken; UFOn, rymdvarelser, parallella världar, andar som framträder via radio brus och genom TV skärmar och myten om det silverfärgade tunnelbanetåget i Stockholm som går till en station i skymmningslandet med döda själar ombord.
Varje landskap tycks ha sina speciella spöken. På de skånska slotten vimlar det av vita fruar, grå-och svarta damer. Bohuslän har sin egen flygande holländare, på Gotland härskar bysen, di små under jorden och i de norrländska skogarna är det fortfarande troll och naturväsen som gäller, kanske beror det på att det är en av Sveriges enda riktiga vildmark, där dessa väsen ännu inte är bortjagade av människans hysteri. Den som färdas med båt på sjön Vättern  ska se upp med Sjöfrun som ibland kan ses dansa på vågtopparna. Får man syn på henne och talar högt om henne blåser det upp till storm och båt- och besättning går till botten.
En artikel av: Viveka Lindgren

Bäckaskogs slott
Skåne län, Kristianstad. Beläget vid ivösjön
Gammalt kloster, sedemera fästning och därefter sommar ressidens till den svenska och den danska adeln
Karl XV´s häst galloperar i trädgården.
Spöken spm våldgästar vinkällarn.
Damen i spegeln.
Nattliga besök i hotell rummen. För vidare info. Tala med personalen på Bäckaskogs slott.

Häckeberga slott, söder om Dalby, nära Genarp.
På 1300-talet härskade här en feodaherre som lade under sig allt större domäner, han hette Helge Gregorson Ulvstrand, ”Rige Holger”. I sitt övermod red han omkring på en guldskoklädd häst och kallade sig själv ”Lille kungen av Skåne”. När den danske kungen fick höra om detta lät han halshugga den dumdristige feodalherren. Men Rige Holger kunde inte skiljas från sina ägor, fortfarande kan man se hans vålnad med det avhuggna huvudet fastsurrat vid kroppen och irra omkring i slottet. I en närbelägen skogstjärn spökar hans hustru som blev så förtvivlad att hon dränkte sig, därför kallas vattnet Fruasjön.

Glimmingehus, sydväst om Simrishamn.
Skånes mest kända slott och ett nationalmonument bland svenska medeltidsborgar. Många spökhistorier, sagor och sägner har frodats bakom de två och en halv meter tjocka murarna. Både djur och slottsherrar går igen i slottet. de numera utdöda svartråttorna, en höna med kycklingar och en stor best till hund dyker upp ur ingenstans på nätterna. Hunden sägs vara en onskefull slottsherre som ibland tar djurgestalt (hamnskifte). Tre genoskinliga 1700-talsdamer och en mystisk droska dragen av sex svarta hästar är andra skepnader som kan visa sig på Glimmingehus.

Hörröd, nära Brösarp och Kivik
Vissa augustikvällar kan man få se en svartklädd ryttare på en självlysande vit häst flyga fram ur Hörrödskogen, över heden och ner mot havet. Där försvinner den huvudstupa ner i havet i en virvel av vitt skum. Spökryttaren är ett varsel om bränder och svåra olyckor, den som ser honom måste gömma sig snabbt, annars kan det gå illa. Enligt en 300 år gammal legend är ryttaren snapphanehövdingen Ulv. Han var en grym och hänsynslös ledare som drev sina män till vilda härjningar och plundringståg mot traktens bönder. Till slut fick bönderna nog och omringade snapphanarna i skogen. det blev ett fruktansvärt blodbad där ingen överlevde förutom Ulv själv. Han vägrade att ge sig levande utan störtade i havet med häst och allt.

Krapperups slott, mellan Höganäs och Mölle.
Varje nyårsnatt vandrar vita frun genom slottet för att spegla sig i en spegel som finns gömd bakom porträttet av Nils Gyllenstierna. Faller tavlan i golvet betyder det att någon ska dö i släkten. Sedan medeltiden ska en förbannelse vila över Krapperup och vart hundrade år drabbas slottet av en hemsk olycka. På 1500-talet inträffade ett bestialiskt mord, på 1600-talet blev en slottsfru vansinnig och ströp sina drängar och på 1700-talet blev en postryttare rånmördad utanför slottet.

Trollenäs slott, mellan Eslöv och Mariholm
Enligt gamla sägner är ätten Trolles stamfar den ondskefulle hedningen Gunnar Gröpe (gröp=grym) som levde på 900-talet. De sades att han på nätterna förvandlades till varulv. Gröpe låg i ständig fejd med trollet Skratte som han till slut lyckades hugga huvudet av. Därav ättens namn och vapen – med ett huvudlöst troll på skölden. På Trollenäs ska både Gröpe och trollet Skratte ha återföddts i olika gestalter genom århundradena. Gröpe tar oftast skepnaden av en stor svart hund med lysande ögon som brukar hugga mot strupen, oftast visar sig hunden nere i källaren.

Menyn

---

Blekinge
Hjortsberga prästgård, nära Johannishus.
Så hemsökt att till och med hästarna från den närliggande ridskolan vägrar passera huset. en präst, komminister Bengt Randolfson, som bott där har berättat om steg i trapporna utan att någon mänsklig varelse synts till, dörrhandtag som tryckts ner och böcker som plötsligt fallit ner från hyllorna. En reporter på platsen blev vittne till hur dörrklockan ringde oavbrutet trots att det var tomt utanför dörren. Hunden i huset hade blivit som vansinnig, rest ragg och huggit vilt i tomma luften. Efter att ha försökt driva ut andarna utan resultat, stod prästen inte ut längre utan flyttade ifrån spökgården.

Lindenborgssjön, Karlshamn
Här vid denna källsjön har det synts barnaspår som går i snön och sen som helt plötsligt upphör i skogen. I husen runt sjön har det börjat skakas på tavlor och lampor, ibland hör man underliga tjut vid sjön och man kan känna sig bevakad av något slags väsen som lurar i dunklet i skogen ibland.
Menyn

Halland

Sperlingsholms slott, vid Nissan.
En mystisk värja från karolisk tid har gett upphov till åtskilliga spökhistorier på slottet. Den danske amiralen Peder Tordenskiold duelleade med överste Jacop Axelstael och dödades av ett värjstick i hjärtat. Amiralens egen värja hamnade så småningom på Sperlingsholm där den tillhör en vapensamling. Men värjan lever sitt eget liv, flyttar sig på väggen och kan börja sväva i luften. Det är Tordenskiolds hämndgirige ande som tar den i besittning och de gäster som har flyttat värjan från dess plats har blivit ihjälstuckna.

Skråckhulta tid
Den ogudaktiga prästen Hans Mickelsen härjar på vägen mellan Fridhemsberg och Fara. Han var hatad av bönderna för att ha dömt en kvinna till döden för häxeri på 1600-talet. Som hämnd överföll sex bönder prästen en kväll på vägen och slog ihjäl honom. Sen dess spökar prästen i form av en stor hund med eld sprutande ur näsborrarna.
Menyn

Småland

Kronobergs slott, Värend
En romantisk medeltidborg som ligger på en liten holme i Hegasjön, ruinen har ofta förekommit i romaner och avbildats på målningar från 1800-talet. För 500 år sedan ska en sorglig kärlekssaga ha utspelat sig mellan en underskön jungfru på slottet och en ung präst. De var djupt förälskade i varandra och gifte sig i hemlighet. Men påven fick reda på att prästen brutit kyskhetslöftet och bannlyste honom. Hans unga fru blev så förtvivlad att hon kastade sig ut från en av slottets torn, Biskopstornet, sjönk ner i sjön och dränkte sig. Tysta, ljusa sommarnätter syns fortfarande en vit skepnad vandra på murarna, hon utstöter ett ihåligt klagorop och störtar i vattnet med ett plask och försvinner.

Vättern
Gåtfulla hägringar dyker ibland upp runt denna sägenomspunna sjö, en okänd stad kan plötsligt dyka upp på motsatta stranden och sjöns egen ”sjöfru” syns ibland vandrande på vågorna. Men att tala om henne är farligt om man befinner sig ute på sjön. Då kan båten gå under i en fruktansvärd storm.

Galgön, i sjön Örken
På  medeltiden låg här en avrättningsplats där brottslingar hängdes. En juninatt varje år återuppstår de avrättade, de dinglar åter i repen, svarta i ansiktet och med blodsprängda ögon.

Hultaby herrgård, vid Emån
Gården är från 1700-talet och i ena flygeln hörs knackningar och stönanden. Ett ekipage draget av kolsvarta hästar stannade framför herrgården en natt vid tolvslaget. Sju svartklädda herrar i höga hattar gick in i huset, kom ut efter en stund, reste i väg i sin vagn som upplöstes i tomma intet. Samma natt dog godsägaren.
Menyn

Öland

Kastlösa prästgård
Bultningar, dunkande och rytmiska slag i dörrar, väggar och fönster är några oförklarade fenomen som uppträder i huset, speciellt på tisdagar och fredagar. Det har hänt att dörrar öppnas av sig själva och att snöbollar kastats mot fönstren utan att en levande varelse funnits i närheten. En del tror det är osaliga spöken från den gamla barnkyrkogården söder om Kastlösa.
Upplevelse på platsen, okänd uppgiftlämnare.
"Det spökar verkligen på Kastlösa. Var där på konfirmationsläger för inte länge sedan. När vi kom in i rummet vi skulle sova i, så stod det på sängarna att det spökade kl.1 just denna dag. Vi brydde oss väl inte riktigt. 3 timmar senare när vi går in till rummet igen, då står det dessutom att det är på toaletterna det ska spöka. När vi väl går och lägger oss, så hör vi plötsligt en duns från toaletten. Vi går in och kollar vad det var. Ingenting är rört. Allt är som förut. Vi struntar i det och lägger oss igen. Sen helt plötsligt kommer det en duns till. Vi går förstås dit och kollar igen, dumma som vi är. Och, trots ett garanterat låst rum, där bara vi var, så sitter det tandkräm på toaletthandtaget! Hur kom det dit. Dörren är fortfarande låst . Helt plötsligt börjar det rycka i garderoberna. Vi försöker öppna men det går inte. De är låsta! I hallen börjar det låta konstigt. Det är som rytmiska dunsar, precis som en visa av nåt slag. de går i samma takt hela tiden, och slutar inte förrän efter 10-15 minuter. Mern vi bestämmer oss för att gå och lägga oss igen, vi orkar inte bry oss. Det är ju säkert ingenting. Rätt som det var, kan jag intyga, som låg närmast toaletten, så hördes ljudet av en spolning på toaletten. Alla i rummet låg och sov förutom jag. jag  säkerhetskollade för att se om de inte lurade mig med spöktrick. Men de sov som stockar, allihop. Jag öppnade toadörren, och där var toan överfylld med vatten. Jag väckte de andra och de möttes av samma min som jag. Något stämde inte. Vi fick upp garderoberna nu, ingenting var där.
När vi vaknade på morgonen, var alla dörrar låsta. Vi fick inte upp dem. Vi fick krypa ut genom fönstrena. När jag som siste man kröp ut, såg jag ett svart handavtryck på väggen bredvid.....precis där min kompis huvud hade legat...
Detta var Ölandsgårdens största rum på Kastlösa stiftsgård. Om du åker dit, håll ögonen öppna, eller somna aldrig...."
Menyn

Gotland

Bysen i skogen
Gotlands eget landskapsspöke är Bysen. Det är människor som begått något brott i sin livstid och är dömda att vandra på jorden i evighet. Bysen är en liten grå oansenlig gubbe som håller till i skogen, han är inte direkt elak, bara full i fan och ställer ofta till förtret för skogsarbetarna, försenar transporterna och välter timmerlass. Bysen är också skogens och naturens bevarare.
Menyn

Östergötland

Ljungs slott utanför Linköping
C ca 2 mil utanför Linköping vid Ljungsbro ligger Ljungs slott som är ett välkänt märke i dessa trakter för de övernaturliga ting som observerats både i nu tid och förr i världen. Ljungs slott har varit boplats för von Fersen och Piper släktet. Tiden har satt minen i slottets väggar. En vis dag varje år kan man höra spädbarns skrik från källargolvet där det murades in pga att dess mor inte var gift och att det fagra barnets far tillhörde tjänste folket. Nedanför slottet vid Ljungsjöns kant kan man se slottsfrun vandra dimmiga vår dagar, Hon var fru till Axel von Fersen som stenades till döds på Stockholms bakgator under en av så många oroliga tider i Svea. I slottet finns på andra våningen ett rum som djur vägrar beträda och även människor säger sig känna en obehaglig känsla i just det rummet. Ett känt fenomen är mathissen som går genom slottets 3 markvåningar som av många ansedd leva sitt egna liv. Många Andar rör sig på slottet ett medium har besökt slottet och uppskattat antalet till 5st. 4 som trivs med slottslivet och en som hatar det och "allting" som beträder slottet. Det 5 anses vara av som man säger den onda sorten.

Brokinds herrgård, söder om Linköping
Barbro Påle! Barbro Påle! Dessa underliga rop kan höras på kvällarna kring Tarmsjön nära herrgården och man har sett ett mystiskt väsen och ett eldsken ovanför vattenytan. Det är också Barbro Eriksdotter Bielke, även känd som Pintorpafrun som inte kan få någon ro i sin grav. Hon bodde på herrgården på 1500-talet, en hård, sadistisk och trollkunnig kvinna som njöt av att plåga sina underlydande. När hon var död förde hon sånt oväsen att man drev en påle genom hennes kropp för att hon skulle hålla sig i jorden. Men det hjälpte inte. Barbro Påle fortsatte sina nattliga rundor kring huset. Ibland sågs hon dansa med den lede själv. För att äntligen få slut på spökerierna sänkte man ned hennes kista i Tarmsjön. Då blev det visserligen lugnt på herrgården,  men istället håller hennes vålnad till nere vid sjön numera.

Ekenäs slott, Örtomta, öster om Linköping
Slottet har tillhört den Banérska släkten i 300 år. I källaren ska en elak inspektor en gång ha låst in en hjonpojke, Nisse, som sedan blev kvarglömd där, källarvalvet kallas Nisses håla. Den ihjälsvultne pojken sägs spöka på slottet. Flera personer har försökt öppna det numera igenmurade valvet för att avlägsna hans lik, men de har alla drabbats av olyckor eller svåra sjukdomar och fortfarande finns Nisses kropp kvar i hålan.
Menyn

Västergötland

Falkens grav, Bondtorp
Här vilar Jonas Falk som dömdes till döden för rånmord på en postdiligens och halshöggs 1854. Flera har sett Falkens kropp utan huvud sväva ovanför graven. Där finns också ständigt nya fräscha blommor, men ingen vet vem som lägger dit dem.

Ålleberg
Inuti berget finns enligt sägen tolv ryttare från slaget vid Ålleberg 1389. I sina gyllne riddarrustningar sitter de på hästarna beredda att störta fram och försvara  Sverige när kriget kommer, då ska de kämpa till sista blodsdroppen.

Torpa stenhus, öster om Borås
500-årig gård som tillhör den Stenbockska släkten. Här ska Gustav Vasa ha friat till Katarina Stenbock, som blev hans tredje hustru. På gården utspelades en hemsk händelse för länge sen. En riddare bodde här med sina två döttrar. Den äldsta hade varit på besök i Danmark där pesten grasserade. Hennes far, som var en hård och grym man, misstänkte dottern för att vara smittad. För att inte pesten skulle sprida sig i huset tvingade han in flickan i ett rum och murade in henne levande. Nu går hon igen som slottspöket ”grå frun” på Torpa och många har sett henne irra genom salarna.
Menyn

Bohuslän

Stångenäset
Där finns vikingagravar och på natten har man sett ett kusligt blekt ljus kring några av dem. En gammal dam från 1800-talet går också över åkern, en genomskinlig gestalt med vaxgult ansikte. Även en svart sugga med kultingar kan materialiseras på platsen för att sen lika plötsligt försvinna. De påstås vara gengångare från den by som legat just här för hundra år sedan.

Fjällbacka hamn, Fjällbackafjorden
Vid fjällbackafjorden och trakterna kring Korsön kan man få se dödseglaren, eller Sotens flygande holländare, som spökskeppet också kallas. Det är en fullriggare som med fyllda segel styr rakt mot kusten. Vid relingen syns små svartmustiga män med röda halsdukar. Just som skeppet ska ramma klipporna försvinner det plötsligt med ett hånskratt. Finns det en svartklädd kvinna ombord betyder det otur för de mötande båtarna. En vitklädd kvinna varslar om död.

Blomsholms herrgård, nordöst om Strömstad
En ryttare på en brun häst dyker upp ljudlöst kring herrgården. Han är klädd i trekantig hatt med plymer, peruk och generalsgaloner från 1700-talet. Ryttaren kommer ofta för att varna människor för förestående olyckor, som man bara kan undkomma genom att följa hans råd. Ryttaren är den tyska generrallöjtnaden Conrad von Ranck som bodde på herrgården på 1700-talet. Han såg sin egen son Claus drunkna i en strömvivel när de seglade i skärgården utanför Strömsatd. Conrad kastade sig i vattnet för att rädda honom men båda försvann i djupet. Därför vill Conrad von Ranck i stället rädda andra människor från ond bråd död.
Menyn

Dalsland

Håverud, Dalslands kanal, mellan Dals Långred och Mellerud
Slussvakten släppte en kväll igenom något som såg ut som en vanlig båt, men när den passerade slussen såg han att den var halv! Skräckslagen rusade han därifrån och glömde stänga slussporten i hastigheten. Efter det blev vakten liggande svårt sjuk, var nära att dö, men tillfrisknade till slut. Orsaken till sjukdomen var att han lämnat slussporten öppen och släppt igenom det farliga spökskeppet, i stället skulle han ha stängt båten inne.
Menyn

Värmland

Hammars gård, Våse
En av Värmlands få gårdar i sten. Den har sin ”vita fru” – Sophia Lowisa Soop, som spökar. Hon ägde gården 1704-45 och har beskrivits som ett hår av hin. Hennes vilda fester där hon drack och slogs som en karl gav gården dåligt rykte. Även på marknaden i Kristinehamn var hon i slagsmål där hon fick benet avsparkat och en annan gång misste hon ena ögat. Trots att hon fick en extra tung stenhäll över sin grav i Väse kyrka, skrämmer hon fortfarande herrgårdens besökare med sitt ärriga, enbenta och enögda vålnad.

von Echstedska gården, västra Smedeby, Kila
Gården är hemsökt sen den tragiska händelsen på Bengt von Echstedts tid på 1760-talet. Då arbetade en dräng och en piga där som höll varandra mycket kära. Så småningom skulle de gifta sig. En kväll skulle pigan ut och låsa magasinet. I handen höll den stora tunga magasinnyckeln som sedan skulle hängas på en krok i huset. Hon var mörkrädd och tänkte på alla gastar som och mylingar som kunde lura överallt. När hon kom in i farstun såg hon en vit skepnad i ena hörnet. Pigan skrek och kastade den tunga nyckeln mot spöket. Men det var hennes äskade som ville skoja och hade satt ett lakan över sig. Nyckeln träffade honom i tinningen så han dog. Den sörjande pigan blev tokig till slut av grämelse och levde inspärrad i källaren. Sen dess går hon igen och sörjer sin älskade vän..

Svaneholms slott, väster om Säffle
På slottstrappan kan man se en blek blodlös varelse i svart dräkt, den unga Sofie Uggla, en vän och älsklig flicka som gifte sig med sin kusin Leonard Uggla i början av 1800-talet. Men Leonard bedrog sin hustru med den viljestarka Charlotte Löwenhielm som han blev blixtförälskad i. Sofie kände sig ratad och förtvivlad tynade hon bort i ”tvisot” och dog bara 23 år gammal.
Menyn

Dalarna

Gravfältet på Sollerön i Siljan.
Detta är Dalarnas största gravfält med 123 gravar. Här har oförklarliga saker hänt, en del har sett människor i ålderdomliga kläder dyka upp från intet och sen försvunnit lika spårlöst. Mitt på fältet finns en stor gravhög, Vepröset, där en skatt ska finnas gömd, men den har ingen hittills lyckats komma åt eftersom makterna ruvar över skatten dag som natt. De som försökt gräva upp den har skrämts bort av spöken i mansgestalter kring graven.
Menyn

Västmanland

Ängsö slott. på Ängsö i Mälaren sydost om Västerås
En puckelryggig dvärg i grå mössa och grå långrock med skört tar ibland en promenad i slottsparken. Han dog 1744 och var hovnarr på slottet. Anders av Luxemburg  som han hette, var mycket uppskattad för sina visor och anekdoter. Varför han går igen vet ingen.
Menyn

Närke

Husabergsudde camping, söder om Askersund
På tordagskvällar lyser en underlig eld över himlen. Det är känt att en skatt ska ligga nergrävd i området sen flera hundra år. Alla som försökt leta efter skatten ska ha blivit tokiga, sägs det. På platsen där den finns uppenbarar sig ibland tre vitklädda kvinnor och en liten pojke med svart huvud. De brukar kasta sten och jord på skattletarna

Hotell Continental, Stora Hotellet och Örebro slott, Örebro
En vandrande vålnad kan man kalla Madame Segelbergs gråklädda gestalt som först höll till på Segelberska palatset i Örebro, där hon syntes promenera i alléerna för att i nästa stund lösas upp i intet som ett dammoln. När palatset revs flyttade Segelbergs osaliga ande först till Hotell Coninetal, sen till Stora Hotellet där gästerna störts av spökerier i flera år. Men det rastlösa spöket trivdes inte på hotellet och har numera flyttat till Örebro slott där många har känt igen hennes genomskinliga skepnad.
Menyn

Sörmland

Ericksbergs gods, Stora Malm.
Den beryktade Beata von Yxkull (gift med Eric Gyllenstierna), som dog 1618, var en av tidens mest hatade gårdsfruar. Hon var känd för sin ondska och det påstods att hon brukade dricka blod och galla ur en kanna av mauserbjörk (som kan ses på godset). En dag ska djävulen själv ha kommit och hämtat henne till helvetet i sin svarta vagn. Sen bar det rakt ner i sjön intill godset. Efter det återvände Beata till Ericsberg och får inte ro i sin grav.
Menyn

Det övergivna Dårhuset i Norrfly (Bollnäs)
Det vi kommer att skriva nu kommer att låta väldigt otroligt, men allt som skrivs är dock sant!
Det räcker bara att titta på det jätte lika huset för att man dras med.
Man går som i en trans upp emot tomten.
För att komma in så måste man klättra in igenom fönstret till en av de gamla cellerna som de stackars dårarna blev instängda i.
I mörker.
En av cellerna har inget fönster och är lika stor som en skrubb...
När vi var där så tittade vi in i en av cellerna och då så började vi höra röster, vi blev skit rädda och hörde två män som klättrade in igenom fönstret och vi stod som förstenade och då så kommer det en stor skugga emot oss och den krympte mer och mer och tillslut så stod det där en katt!
Den var den vackraste katt vi någonsin sett och den släppte oss inte med ögonen och det var som att den kunde se rakt igenom oss och vi kände oss trygga på nå vis.
Vi lyfte ut katten och försökte få den att gå hem, för att vi ville inte att den skulle gå vilse i huset på 4 våningar.
Vi släppte katten 100 meter från huset och sprang i sick sack mellan träden och runt huset innan vi hoppade in igen.
Efter ett tag när vi hade gått runt och tittat på nedersta våningen.

(Vi hittade en trappa med en dörr , men dörren var låst och vi bad att den skulle öppna sig)
Då så hörde vi ett jamande igen och ner för trappan med den låsta dörren så kom katten igen!
dörren var då lika låst som den alltid hade varit och hur kom katten upp dit utan att vi såg den.
Flög den kanske eller?
det fanns ju knappast andra vägar upp dit , för dem så hade vi kollat och alla dörrar var låsta och den kunde inte ha kommit upp till trappan på annat vis genom den låsta dörren.

EN ANNAN GÅNG VI VAR DÄR...
Så gick vi upp till översta våningen ( via kökstrappan som vi inte hittat tidigare)
när vi var på översta våningen , så såg vi två stolar som stod mitt emot varandra , mitt i en tom sal, där verkade det som om någon hade suttit där många nätter och bränt värmeljus och vi hittade även en massakerad död  fågel . ( en kaja)

Då så kommer katten smygande igen och varje gång som vi sa att vi skulle gå längre så började katten stirra på oss som att den var besatt, den var besatt av att få oss att vända och när vi väl sa att vi skulle vända så började den springa i förväg och skulle vis vägen ut, precis som att de var något där inne som den ville skydda oss för, men vi förstod ju ingenting, förutom att den ville visa oss vägen ut.

Ibland när man går där i korridorerna mot utgången så kan man se något vitt som visar sig och försvinner och röster från de som levde där förut ,
Då får man känslan att bara villa ut och paniken kommer och man nästan trängs ut i panik.
Menyn

Insänt av Peter Söderström

Stockholm

Spökslottet, Drottninggatan 116
Stockholms mest kända spökhus. I huset ska finnas både nedgrävda skatter och inmurade skelett efter den första ägaren, och den hiskliga holländske sjörövaren Han Petter Scheffler, som själv ska ligga begravd här. En ond man var också en senare ägare, Jacop von Balthazar Knigge som ska ha ingått förbund med satan. 1796 kom en vagn med svarta hästar fram till huset. Kusken, som hade både horn och svans hämtade Knigge som det var avtalat och försvann i väg bland gnistor och eldslågor. Dessa figurer och även andra har spökat vilt i rummen, så till den grad att när en präst kom för att läsa ut spökena blev han utslängd genom fönstret och bröt benet.

Stockholms slott
Här huserar två spöken, vita frun och grå gubben. Gubben ska vara Birger Jarl och spökena brukar visa sig  när någon i kungafamiljen ska dö. I Gustav VI Adolfs gamla bibliotek har många känt av en osynlig närvaro som ingen har kunnat förklara.

Skanskvarn, Gullmansplan
Kvarnen lades ner 1882 och är numera restaurang. Personalen vill intevara kvar ensam där på kvällen. På övervåningen har det hörts steg, frasande av långa kjolar och släpande ljud som av mjölsäckar. Spöket heter Linda och som var en kraftfull och storvuxen mjölnarhustru på 1800-talet. En dag råkade hon tappa en 300 kilossäck på sin man som dog omedelbart. Sen dess går Linda igen i de övre våningarna och sörjer sin make, men hon är ett fridfullt spöke som inte vill någon människa något illa.

Stora Bryggeriets tegelslott, Hornsberg
De som arbetat på kontoret har ibland sett en jättelik karl dyka upp ur tomma luften. Jätten på Hornsberg har visat sig för en familj som bor nära bryggeriet och hundar börjar skälla och resa ragg vid vissa delar av byggnaden.

Det silverfärgade tåget
På den silverfärgade tunnelbanan är alla passagerarna stela och stirrar rakt fram. Tåget går till den halvfärdiga stationen Kymlinge. En röst säger ”slutstation”, sen försvinner tåget och det finns inte ett spår av passagerarna heller. Det sägs att passagerarna är såna som dött i olyckor i tunnelbanan.

Kåkbrinken, Gamla stan
Natten mellan den 8 och 9 november dansar vålnaderna av de som halshöggs vid Stockholms blodbad nedför Kåkbrinken.

Klara kyrkogård
Under kyrkogården låg ett kloster på medeltiden. En nunna i svart dok vandrar omkring på gravarna nattetid.
Menyn

Uppland

Mörby slott, vid sjön Skedviken, öster om Uppsala
Slottet, som numera är en ruin ska ha byggts med hin håles hjälp sägs det och här finns inte mindre än fem spöken. En stor svart hund, djävulen själv, som visar sig på ägorna. Den som ser hunden blir svårt sjuk. Vita frun var en skön jungfru som försökte fly från slottet med en spelman från trakten, men de upptäcktes och spelmannen jagades därifrån och drunknade i en dysjö i närheten. På torsdagskvällarna syns hon skrida fram i den gamla kyrksalen sörjande sin käraste. En blå jungfru kan också visa sig i det ena vakttornet, en kvinnogestalt med ångerfull blick. Hon ska ha varit en orientalisk prinsessa som rövats till slottet av den grymme riddaren Myre, som senare i svartsjuka dödar prinsessan. Själv blev han så ångerfull att han gick i kloster. En munkgestalt kan ibland vara synlig på slottet. Slutligen spökar också en svartklädd kvinna på Mörby, också hon drabbades av olycklig kärlek.

Norrtälje
Varje julnatt vandrar en huvudlös vålnad genom stadens gator. Det är borgmästaren Nils Pedersen Humble som halshöggs på 1600-talet. Han börjar sin vandring från kyrkan där han varit med i de dödas julotta, sen förbi gevärsfaktoriet och vidare längs Hantverkaregatan. Humble avrättades  för att han slagit ihjäl en mjölnarhustru 1634.
Menyn

Härjedalen

Äggskalstjärnan, norr om Hede
På tjärnens botten ska en jättelik trollskatt ligga, men också den skatten vaktas av underjordiska makter som inte gärna släpper den ifrån sig. Till slut skulle man dika ut tjärnen för att på så sätt komma åt skatten. Men när man började närma sig botten uppenbarade sig ett vederstyggligt vidunder och skämde iväg skattletarna. Och skatten lär ligga kvar än på Äggstjärnans botten än i dag.
Menyn

Jämtland

Prästgården i Borgvattnet, vid Storsjön.
Det finns mera konstigheter vid Storsjön än dess berömda sjöodjur. Här finns Sveriges mest omskrivna spökhus sedan 1947. Det började med att komminister Erik Lindgren flyttade dit det året. Han hörde klampande steg i farstun, gnissel i dörrar, ljud som när någon tar av sig rocken, konstiga knackningar. Det var som en massa osynliga besökare rände där oupphörligt. Hans gungstol började av sig själv gunga så häftigt att prästen kastades i golvet. Från ett av rummen hördes våldsam gråt och tre grå damer uppenbarade sig plötsligt i en soffa. Ibland var det en osynlig kraft som lyfte Lindgren ur skrivbordsstolen. Horder av journalister och busslaster med nyfikna besökare har gjort prästgården till en verklig turistattraktion, med försäljning av spöksouvenirer och möjligheter att prova den berömda gungstolen. En senare präst, Thore Forslund, försökte i början av 80-talet driva ut andarna med oljesmörning och tungomålstalande. Men kyrkorådet fick nog av ”spökprästen” som själv blev utdriven och förlorade sitt vikariat.
Menyn

Västernorrland

Härnösand, fängelset
Härnösands fängelse har gamla anor. I deras sjukstuga har det tidigare legat ett bårhus för fångarna. På kvällarna kan fångarna höra hur en vålnad hasar sig fram i korridorerna. Personalen känner ibland i sjukstugan hur någon osynlig makt vakar över deras arbete när de tar hand om någon intern. Personalen tycker ibland det är obehaglig att jobba på kvällar, vad fångarna anser kan vi bara ana.

Medelpad
I Vivsta skola går någon igen, förmodligen en ung elev som sades ha hittats hängd på skolvinden i en utav takbjälkarna.
Det finns en otäck kraft på vinden, i tornet och i aulan, som är de äldsta delarna av hela skolan.
Dörren till aulan är alltid låst, men en gång var dörren öppen. När jag gick upp för den gamla vindstrappan, lyste taklampan och man
kände någons närvaro.

I aulan, kan man höra dörrar knaka och känner sig väldigt iakttagen när man står på vissa ytor i rummet.

I tornet, där det en gång i tiden var gamla lärarbostader, får eleverna nästan aldrig arbeta ostört. I ett av rummen, som en gång var
rektorns rum, känner man sig ständigt iakttagen och känner en otäck känsla runt en av väggarna.

Menyn

Hälsingland

Gamla prästgården i Järvsö
Ingmar Bermans farfars mormor, prostinnan Elsa Margaret Agrell som dog 1845, uppnebarar sig ibland i prästgården, hon går alltid uppför trappan till mamsellkammaren där hennes tio barn bodde. Antingen vill hon se om de fortfarande finns kvar.

Bollnäs:
22/6 1928 dödades 16 personer i en tågolycka, och ett tjugotal skadades.
Senare, togs resterna bort och man byggde hyreshus runt om där olyckan varit.
Idag kan man få se människor i gamla kläder gå runt i rummen i husen, och helt plötsligt försvinna i tomma intet med ett sprakande
ljud.
I övervåningen på några av husen, fylls hela rummen med ett starkt ljus och djur reser ragg. Man kan också känna sig iakttagen när man är på promenad i närheten där olyckan var.

Det spökar så oerhört mycket på First Hotell i Söderhamn.
 
De flesta ur personalen har märkt av underliga saker, varav jag en av dem som märkt av väldigt mycket.
 
Man tror att det är den avlidne gamla källarmästaren Karl-Emil som går igen.
 
Han jobbade som källarmästare någon gång i slutet av 1800-tallet början av 1900-talet
 
Han bodde i hotell rum 104, där personalen inte längre ville gå in och städa eftersom udnerliga saker hände och dem kände sig iaktagen. så det rummet lades ner.
 
Karl-Emil dog uppe i köket på andra våningen, hur han dog vet man inte, vissa säger att han tog livet av sig andra att han fick en hjärtattack. men i köket dog han i alla fall under tjänst. Och det är just i köket som det händer mest med underliga saker. personal har slutat p.g.a allt spökande, för några av servetriserna som gått i trappen har glas spruckit ett flertal gånger, man ser skuggor som oftast går snabbt förbi uppe vid köken ut mot baren och den stora matsalen, jag har känt mig oerhört iaktagen, och när jag en gång stod och diskade en kastrull med ryggen vänd mot hissen så smällde det till, jag trodde det var någon som kom med hissen men ingen var där, så jag gick å kollade. bredvid hissens vänstra sida finns en stor hylla med glas skålar och drygt en meter från glashyllan så låg glassplitter, det är alltså helt omöjligt, skulle dem ha ramlat så skulle spåren börjat betydligt närmare glashyllan, men så var inte fallet. en gång när jag satt inne vid köksmästar hytten och spelade spel på datorn så hörde jag en smäll, när jag gick ut mot köket (som är rätt stort) så låg iskåporna på golvet. Många av de som jobbat där länge brukar prata med honom, och jag känner ingen sådan rädsla av att han skulle var ond, tvärtom. han har varnat när det varit något på gång, spökerierna låg på is under en lång tid, men sedan olearys öppnade på det stora husets kant så började spökerierna igen. En kock slutade för några år sedan p.g.a att han hörde något från den stora matsalen och gick ut för att se vad det var, då stod borden och skakade, han tänkte hoppa ut ur fönstret på övervåningen, han slutade med omedelbar verkan efter det. Många ur hotell och servis personalen vägrar gå upp själv i köket på kvällstid.

Menyn

Ångermanland

Gideåberg, 4 mil från Långsele
Här finns ett torp där underliga varelser varit synliga. De som varit därinne har känt som om någon osynlig tagit i dem och slitit dem från soffan.
Menyn

Norrbotten

Akamella ödeskyrkogård, norost om byn Muodoslompolo, söder om Muonio älv
Här har varit ett fruktansvärt oväsen från de döda som var missnöjda med ordningen på kyrkogården. Hungersnöd och farsoter gjorde så att den började bli för trång. Gamla lik, benknotor och söndervittrade träkors stjälptes ut utanför stängslet för att ge plats åt nya kistor. Både nya och gamla döingar var djupt kränkta av att behöva ligga på detta förfärliga ställe där hundar och asätare drog omkring ruttnande likdelar. Spökena förföljde folk i trakten och ska till och med ha vridit nacken av en man ute på sjön.

Kalix
Det finns en 4H-gård strax innan där märkliga saker försiggår. Det finns ett utrymme i källaren som uppenbarligen murats igen. Ibland kan det knackningar höras som att de kommer därinifrån. Röster, steg och en knarrande gungstol kan också höras från andra rum i huset, det är bara det att ingen gungstol finns i huset...  Bakom en dörr på vinden brukar en katt stå och jama som för att vilja ut, men om man öppnar dörren finns ingen där. Nerifrån älven har en skepnad kallad "vita frun" setts komma gående med nedböjt huvud och långsamma steg, ibland hörs en klagande stämma sjunga en knappt urskiljbar sång som ändock överröstar älvens brus.  En bit därifrån finns en gammal herrgård med sin historia, (en annan gång), och däremellan den så kallade "galgbacken" ; kalix skarprättarplats, (än en gång).

Pajala kyrkogård
Också här är det ett himla liv, från en speciell grav där trollgubben/magikern Vittikko och hans son Anti ligger. De var svåra ovänner i livet och kan inte hålla sams i graven heller utan slåss och svär så det osar om det.
Menyn

Gengångare (vålnad) enligt folktron en död människa som visar sig för de levande. Den starka fruktan som man i Norden hyst för gengångare kan utläsas ur bl a gravfynd och uttrycks ofta i den fornisländska sagodiktningen. Olika metoder att hindra den döde från att gå igen användes. En mängd folksägner handlar om döda som går igen för att sona eller uppdaga ett brott, för att de inte begravts under riktiga former osv. Särskilda slag av gengångare är mylingar (myrdingar, mördingar, utbördingar), odöpta och lönnlagda barn, strandvaskare, drunknade som inte begravts, och skålvrängare, lantmätare som mätt falskt.

Gast (fornsv) enligt syd- och mellansvensk folktro vålnaden av en osalig död, som nattetid plågar och skrämmer folk; härav orden gasta, gastkramning m m.

Spöken

Ordet spöke har använts i århundraden i betydelsen att något onaturligt visar sig. Emellertid syftar ordet i våra dagar vanligen på ett "immateriellt framträdande" av en mänsklig gestalt som när den kan identifieras nästan alltid visar sig föreställa en avliden. Av andra fenomen som ibland kallas spökerier kan nämnas besatthet av demoner, poltergeister, vampyrer och andar vid seanser.

Man måste gå oändligt långt tillbaka i tiden om man vill försöka klarlägga spökenas historia. De är en viktig beståndsdel i mycken folktro och religion och sägs utgöra en förbindelseled mellan denna värld och nästa. Hela tanken om spökenas existens vilar på den urgamla teorin att människan har en själ.

Beträffande denna teori finns det förståeligt nog många skeptiker, men det anses ändå som en accepterad tanke att människan har, om inte en själ så någon annan form av "energikropp" vid sidan av den fysiska. Enligt ockultisterna har denna energikropp en mycket karakteristisk egenskap: förmågan att överleva. Den åldras inte med den fysiska kroppen, och vid kroppens död frigörs den och de påstås kunna fortleva i en ny jordisk gestalt.

Den gängse ockulta övertygelsen bygger på detta och hävdar att spökfenomenen är frigjorda själar som gör sig synliga sedan de har lämnat den fysiska kroppen men ännu inte hittat in i nya kroppar.

Ockultisten Dion Fortune ger i sin bok Psychic Self-Defence en typisk ockult beskrivning av spökeriet: "När man ser ett spöke kan man normalt också höra det, ty när en gestalt har tillräcklig substans för att vara synlig måste det åtminstone finnas ett minimum av ektoplasma i dess sammansättning, och ektoplasma kan röra sig på det fysiska planet, i varje fall i viss grad.

När man både kan se och höra ett spöke kan man vara säker på att man har med äkta spökeri att göra. När man kan se men inte höra det kan förklaringen möjligen vara att en människa med medial begåvning uppfångar bilder i den reflekterande etern, och det behöver inte finnas någon egentlig ande närvarande. När man kan höra men inte se störningen kan det bero på astrala krafter som har satts i rörelse av rituell magi och som fortsätter ännu en tid sedan den ursprungliga impulsen har dragits tillbaka. Dessa fenomen kan vara fullständigt harmlösa, alldeles bortsett från att de stör sömnen på samma sätt som ett skallrande fönster".

Gengångare

I detta avsnitt skiljer vi mellan två olika spökerier, nämligen gengångare och de egentliga spökena. Skillnaden ligger i att medan ett spöke påverkas av andra väsen eller föremål som finns i närheten är det omöjligt att etablera någon som helst form av kontakt mellan gengångaren och personen som har upplevelsen. Det hela är bara som en film, som spelas om och om igen, och fenomenet är alltid knutet till en viss byggnad eller plats. Det finns otaliga väldokumenterade skildringar av gengångare, vilkas handlingar i regel har varit dramatiska.

Typisk är berättelsen om slottsjungfrun som varje dag vid en bestämd tid öppnar ett av borgens fönster och förtvivlad kastar sig ned på borggården och därefter försvinner i det blå. I andra fall har man sett en kvinnogestalt i gammeldags kläder vandra genom ett rum med sitt döda barn i famnen för att sedan försvinna ut genom en vägg.

I en del fall har man vid senare restaureringar funnit igenmurade dörrar eller andra utgångar just på de ställen där gengångaren tycks gå genom väggen. På liknande sätt har man i en dansk herrgård sett en vit kvinnofigur, identifierad som fru Ingeborg Skeel, promenera runt huset i höjd med andra våningen. Detta undrade man mycket över tills man vid en närmare undersökning av byggnaden kom underfund med att det under fru Ingeborgs livstid hade funnits en svalgång just där.

Gengångare betraktas som återspeglingar av händelser som verkligen har ägt rum en gång och som oftast var starkt känslomässigt laddade. Det är väl belagt att gengångare inte låter sig iakttas av vem som helst utan bara av känsligare personer. Det finns därför rimliga skäl att förmoda att fenomenen inte är synliga på vanligt sätt, och eftersom deras existens aldrig har blivit vetenskapligt bevisad föredrar många att kalla dem fria fantasier, hallucinationer eller suggestion.

Det finns dock forskare som inte betvivlar att dessa fenomen existerar, och de har utvecklat den både trovärdiga och intressanta teorin att det måste vara fråga om en form av psykometriska företeelser. Psykometri eller föremålsläsning är en parapsykologisk förmåga att ta emot information om en person eller händelse bara genom att beröra ett föremål som har varit knutet till personen eller händelsen.

I hus som hemsökts av gengångare kan det vara själva huset eller en viss del av det som utgör den förmedlande länken med de föregående händelserna. Det är riktigt att starka känslor liksom kan hänga i luften, och en sådan atmosfär kan tänkas stimulera människors psykometriska förmåga.

Den traditionella och enkla förklaringen, att gengångarna är arma själar som inte kan finna någon ro i graven, bör i varje fall förkastas som föråldrad. Man känner t o m till flera fall som direkt motbevisar denna tanke, nämligen att det har observerats att personer som levde i bästa välmåga "gick igen" på platser som de tidigare hade haft nära anknytning till.

I en våning i London där en ung kvinna nedbruten av kärlekssorg tidigare hade bott klagade de nya hyresgästerna över att de blev störda. Man kunde höra en kvinna som grät och jämrade sig, och ibland såg man t o m hennes gestalt. Hyresgästernas beskrivning av synen stämde i alla detaljer med kvinnan, som de aldrig hade träffat, och som vid den tidpunkten bodde i Paris och mådde alldeles utmärkt.

Spöken

Egentliga spöken vill i motsats till gengångarna uppnå en viss form av kontakt med den som ser dem. I de allra flesta fall vill spöket (i det följande också kallat agenten) ge den som ser det (percipienten) ett viktigt meddelande och särskilt ofta förekommer "sista hälsnings"- fenomenen, där en person i själva dödsögonblicket visar sig för den det gäller.

I varje sådan upplevelse är spökets närvaro emellertid bara flyktig och alltså svår att bevisa. Skildringarna väcker därför skepsis och misstro hos de flesta människor. Dessutom har sådana spöken samma egenskaper som gengångarna: de ses inte av alla och envar, och vanligen visar de sig bara när iakttagaren är ensam. Fall av större trovärdighet, t ex där flera personer har haft samma intryck samtidigt, har dock rapporterats tillräckligt många gånger för att en förklaring skulle vara på sin plats.

Enligt äldre tiders vidskepelse skulle det vara frågan om avlidna som inte kan få ro i graven eller som inte kan finna sig tillrätta utanför sin fysiska kropp. Katolikernas version säger att det är själar från skärselden som försöker förmå de levande att hålla förbön och själamässor för dem för att lindra och avkorta deras lidanden.

Då det första sällskapet för psykisk forskning, SPR, bildades 1882 gick den allmänna teorin ut på att människans ande överlevde kroppens död och dessutom kunde göra sig synlig för de levande. SPR undersökte en otrolig mängd skildringar och kom fram till att förväntningar, fruktan, skrock, fantasibilder, drömmar och bedrägeri låg bakom de flesta fallen. Inte desto mindre måste man erkänna att en del av fallen måste vara äkta, och slutsatsen drogs att den avlidnes ande genom telepati gav percipienten ett intryck av sitt utseende.

Denna slutsats var efter den tidens förhållanden onekligen något förhastad såtillvida att man dels antog existensen av den då föga utforskade telepatin för given, dels som en självklarhet utgick från att människan hade en ande som överlevde den fysiska kroppens död. Konklusionen baserades på att agenten måste ha någon form av budskap att överbringa, det må vara en varning, ett meddelande om död eller helt enkelt vilken upplysning som helst som kunde vara till nytta för ett levande väsen.

De fall som inte hade någon sådan karaktär av budskap förkastades på den tiden, liksom i dag, som utslag av fantasier. De övriga fenomenen studerades emellertid ivrigt, och det enda sättet de viktiga meddelandena kunde förmedlas på var till synes att den avlidne agenten utsände telepatiska bilder av sitt utseende.

1943, då parapsykologin hade uppnått resultat som tydde på att telepati existerade, intresserade sig G.N.M Tyrell, en av medlemmarna i SPR, åter för andeframträdandena. Han gav samma år ut en liten bok, Apparitions, där han presenterade en ny och ganska komplicerad teori om hur de uppstod. Han utgick från två ytterst dunkla punkter i den gamla teorin: 1. Då agenterna visar sig har de i många fall både kläder och andra saker, något som absolut måste vara ovanligt för andar som just lämnat den fysiska kroppen.

2. Ibland kunde två eller flera percipienter "se" samma agent, var och en från sin egen synvinkel. Utifrån sin analys av dessa märkliga förhållanden fick Tyrell klart för sig att percipienten inte bara kunde vara en passiv mottagare av agentens meddelanden. I stället drog han slutsatsen att den sedda gestalten i själva verket måste vara en svag stimulans som var utsänd av agenten, en stimulans som percipientens egen fantasi och mentala processer ombildade till en mera materiell och synbar produkt.

Dessa processer framlade Tyrell i ett ganska komplicerat schema på så sätt att de såg helt naturliga ut och t o m var helt analoga med de processer som inträffar vid normala sinnesintryck. Han bibehöll alltså både den telepatiska aspekten och tron på andens överlevnadsförmåga, men ändå var hans teori om att percipienten tog aktiv del i processen ytterst värdefull för senare tids spekulationer.

Det bör anmärkas att den allra största delen av det undersökta materialet är "sista-hälsnings"-fenomen, och blotta uppenbarelsen är i dessa fall ett meddelande i sig, nämligen meddelandet om död.

Ett typiskt exempel är följande: Under första världskriget störtade den brittiske piloten David M'Connel och omkom en eftermiddag kl 15.25. Samma eftermiddag kl 15.30 satt hans kollega J. Larkin vid öppna spisen och läste, då han plötsligt hörde dörren bakom sig öppnas med en smäll som var karakteristisk för David, och samtidigt Davids röst: "Hej, gamle vän". Larkin vände sig om, såg den leende David i flygardräkt och hjälm stå i dörröppningen och frågade "Är du redan tillbaka?" "Visst, det gick fint, en härlig tur", svarade David. "Hej så länge".

Med dessa ord slog han igen dörren efter sig med en smäll och försvann. Larkin berättade kort därpå denna episod för en annan flygare (båda fick först långt senare veta att vännen hade förolyckats), och en grundlig undersökning som SPR gjorde uteslöt varje tvivel på trovärdigheten.

Enligt Tyrells teori skulle agenten, David, ungefär fem minuter efter sin död telepatiskt ha utsänt en slags vädjan, som inspirerade den andres undermedvetna att komplettera intrycket så att en bild som stämde med förväntningarna uppstod. Tyrell lät dock också möjligheten stå öppen att agenten kunde ha utsänt sin vädjan under själva störtningsögonblicket och att percipienten i så fall behövde omkring fem minuter för att ombilda intrycket.

Vad Tyrell dock knappast tänkte på var att han helt kunde ha eliminerat både telepatin och frågan om andens överlevande genom att anta att percipienten genom clairvoyance kunde ha fått besked om agentens kritiska situation.

Hittills har vi bara sysslat med döende agenter, men det har också rapporterats om både levande och döda som manifesterar sig för andra. 1956 insamlades vid Duke-universitetet i USA 8000 rapporter om parapsykologiska upplevelser, och av dessa var 825 i hallucinatorisk form, d v s percipienten mottog sinnesintryck utan någon form av materiell påverkan.

Av dessa var 297 fall med döende agenter, 88 med döda, 344 med levande och 96 med andra former av intryck. Ett typiskt exempel på en levande agent är följande: Efter ett gräl med sin mor reste en engelsman till Canada med sin dotter och bröt alla förbindelser med sitt barndomshem.

Då dottern växt upp vaknade hon en morgon och såg sin farmor sitta på sängkanten. Men då hon räckte ut handen för att röra vid henne försvann gestalten. Dottern, som blev mycket uppriven, skrev till det gamla hemmet och fick veta att farmodern vid den tidpunkt det gällde var svårt sjuk i cancer och ständigt hade sonen och hans familj i tankarna. Samtliga upplevelser av denna art har man försökt förklara som telepati eller clairvoyance förknippad med en stark fantasi.

Fallen med döda agenter skiljer sig i regel på intet sätt från de övriga fallen, bortsett från att agenten inte längre lever och alltså inte kan utsända telepatiska meddelanden. Bara i mycket få fall kan det inträffa att en avliden utfärdar varsel om framtida händelser.

Ett exempel på detta hände en 18-årig flicka vars far hade dött tre månader tidigare. Hon hade varit mycket fäst vid honom, och en natt vaknade hon och såg att han stod där i dörröppningen. Han sade "Bli inte orolig. Mor måste till sjukhus, men hon blir frisk igen". Ungefär två månader senare gick modern igenom en mycket allvarlig operation, men hon överlevde och blev så småningom helt frisk.

Sådana upplevelser kan naturligtvis orsakas av de avlidnas andar, men eftersom de bara förekommer i så få fall finns också möjligheten att vissa percipienter är så känsliga att de är i stånd till att göra sina ESP-meddelande synliga, i detta fall prekognition. Om något från andra sidan graven är inblandat eller ej kommer förhoppningsvis framtidens forskning att utvisa, men det kan inte uteslutas att det kan röra sig om ytterligare andra möjligheter.

Vissa ockultister anser exempelvis att alla ting och alla händelser registreras någonstans i etern, i den akashiska uppteckningen, och att speciellt känsliga personer kan se vissa delar av denna uppteckning.

Man betvivlar inte att fenomen existerar, men de nämnda parapsykologiska hypoteserna utgör bara den förklaring som i våra dagar och med vårt vetande ter sig mest sannolik. Det finns fortfarande mycket kvar för vetenskapen att avslöja för oss, angående både vårt inre och våra yttre omgivningar.

Källa: Naturligt/övernaturligt - Poul Fersling

Menyn