Läsarnas paranormala och övernaturliga upplevelser

Läsarnas paranormala upplevelser

Har du kanske någon historia som du har skrivigt och som du vill ha publicerad så är det alltid kul om du vill publicera den här. Det kan vara en sann paranormal - eller övernaturlig upplevelse. Något skumt du upplevt och som du vill dela med dig av. Du kan vara anonym om du så önskar. Har du något bidrag? Maila in det här...

Välj upplevelse:
Trädet som bara försvann
Avskedet
Häxkatten
Din jävla svartrock
Katten som ville in
Klon i ån
Anden i glaset
Spöktjejen
Mormors spökskrik
Anden i lägenheten
Söder spökerierna
Ängeln i rummet
Smådjävulen i stugan
Lisebergs spöket
Torpakärringen
Hemsk f�rnimmelse
Öppen dörr
Springandet i korridoren
Handen i håret
Svarte madam
Ljusen blåstes ut
Ruggigt
Min älskade moster
Gumman i fönstret
Starka krafter
Grabben vid sänggaveln

En komplett guide till Sveriges samliga ställen där det spökar
Här finner du skräckberättelser i novellform

Spöket vid sänggaveln
Tänkte bara dela med mig av en liten spökhändelse som inträffade i förra
veckan. Jag var på besök hos min pojkvän i Finland. Vi låg och sov i sängen
när jag vaknade för att, ehum, naturen kallade... Jag låg kvar en stund och
funderade på om jag skulle gå upp men när jag sen öppnade ögonen för att gå
upp så föll blicken på en ung man som stod vid fotändan av sängen i det
skumma tidiga morgonljuset och såg missnöjd ut. Han såg ut precis som ett
foto från femtiotalet, snebena och någon sorts kostym. Jag blev rädd
förståss och stirrade till. Då bleknade han långsamt bort till ingenting.
Det dröjde en lååång stund innan jag till slut tordes gå upp. Det hela känns
lite förvånande, huset är ju modernt. Jag kan inte låta bli att undra varför
vi fick detta besök.
/Lina

Starka krafter

Jag och min dotter åkte till en herrgård, för att besöka en av Sveriges märkligaste grevar. Vi skulle stanna över natten och åt middag med greven på kvällen. Det var en vacker försommarkväll och jag ville efter middagen visa min dotter det vackra landskapet. Vi åkte först till St:Annas gamla kyrka. Ett litet enkelt kapell bestående av bara ett rum. Det var öppet så vi gick in. Vi fick båda en märklig känlsa av total tomhet. Det var som ett vakum. Som om "gud" hade övergett kyrkorummet. På andra sidan vägen låg St:Annas nya kyrka. Ett jättebygge från 1880 talet. Den var stängd så vi stannade utanför kykporten och tittade upp. Den kändes alldeles övergiven den också. Men så tog jag ett steg åt vänster . Då hände det något. Med kyrkporten rakt framför mig och ett steg åt vänster så välde det ut folk från kyrkan. Dom var helgklädda i allmogekläder och pratade med varandra. Jag tog ett steg åt höger och det blev alldeles tomt och tyst igen. Min dotter upplevde samma sak.
Det fanns fler gäster hos greven som vi tyckte illa om. Skrytiga och hånfulla och pladdriga. Vi bestämde oss för att berätta vad vi upplevt, för dom. Det tyckte dom var löjligt.
Vid frukost nästa morgon sa dom att vi berättat något som dom tyckte var larvigt. Tvärt avbröt greven dom och sa att det var säkert rätt det vi berättat. Kapellet var mycket gammalt men det hade funnits en kyrka som revs och delar av den användes när en ny byggdes för att kunna ta emot den befolkningsökning som kom på 1860-80 talet.
Vi åkte tillbaka och på väggen stod det att delar använts för att bygga den nya kyrkan. Det syntes att den vänstra delen av trappan var gammal, men inte den högra.
I grevens hus upplevde vi ett "motstånd" i en av korridorerna som var obehagligt. Min dotter sa det på vägen hem och jag kunde bekräfta att jag upplevt samma sak.
När jag ringde och tackade för vistelsen berättade greven att han gett oss ett rum som alltid varit fritt från "spänningar" men ett "svårt" rum till dom andra.
Det fanns en oro i huset. Men vi sov gott.
LinnS

Gumman i fönstret
Jag och min pojkvän hade bestämt oss för att ha en riktig myshelg för oss själva. Sagt och gjort lånade vi mina föräldrars bil och begav oss upp mot hans föräldrars stuga. Vi åkte vid tidig eftermiddag och efter några timmars färd började det snöa kraftigt. Sikten och väglaget gjorde att vi var tvungna att krypa fram på vägen så det var mörkt när vi kom fram till den lilla stugan. För att ni ska förstå exakt hur avlägset stugan låg tänker jag förklara lite närmare. Jag och min pojkvän bodde för tillfället i Östersund och stugan låg vid en by i Västra Jämtland. När man väl kommit till byn fick man ta av från vägen tre gånger och den sista var en flera km lång väg som bara ledde upp till vår stuga. Väl framme skyndade vi oss att packa in oss i stugan och elda så det blev varmt. Snart sprakade det hemtrevligt av elden och vi lagade en god middag, tände ljus och drack lite vin. Vi hade en otrolig gosig kväll medan snöstormen rev i husknutarna. När det började bli riktigt sent började jag trots allt känna mig lite obehaglig till mods då jag insåg hur avlägset vi var. Tystnaden var kompakt förutom några knäppande ljud och jag ryste men min kille bara skrattade gott åt mina fjanterier. Vi bestämde oss i alla fall för att gå och lägga oss och medan jag frånvarande tittade ut genom fönstret när jag borstade tänderna fick jag se en fruktansvärd syn. Mitt framför mina ögon stod en gammal gumma med en svart sjal kring huvudet och ett grått ansikte. Hennes små isblå ögon borrade sig in mig och jag gallskrek förstenad. Pojkvännen kom snabbt springande och jag bara skrek att det var en tant utanför huset( hon syntes naturligtvis inte i fönstret längre). Han tittade på mig som om jag var tokig och gick mot dörren för att titta utanför huset då han plötsligt stelnade till och pekade mot ett annat fönster och sa där är hon. Jag hann se henne en gång till innan hon försvann helt sedan började jag gråta. Vem var det? skrek jag till min pojkvän och bara ryckte på axlarna vit i ansiktet. Du sa ju att det inte fanns några grannar! skrek jag nästan förbannad och han försökte lugna mig på alla sätt och vis men jag ville bara åka hem. Det var dock mitt i natten och vi kunde bara inte ta bilen och åka, det vore farligt mitt i snöstormen. Vi sov nästan inget och åkte hem tidigt på morgonen. Hans föräldrar blev förbryllade över våra upplevelser och tyckte det var konstigt. Närmsta granne bodde flera mil från oss och vilken gumma skulle vara ute i en snöstorm så sent. Vi har inte heller fått någon annan förklaring men jag drömmar fortfarande marddrömmar
Sarah

Min älskade moster
Jag och min familj åkte till Chile för att ta farväl till min döende moster som led av canser, jag var bara 11/12år och tyckte att det var otäckt att prata eller vara i närheten av henne då hon var jätte smal och inte var lik sig själv. Jag höll mig undan och ville inte se henne, fast jag som barn var mycken nära henne och älskade henne så.
Efter en kort tid så dog hon och jag skämdes så, jag ville gärna säga farväl, men gjorde ju inte det. I Chile ska man säga farväl, till den döda personen i kistan och kännde mig ennu dummare då.

Väl tillbaka i Sverige så får jag höra att min mormor kan se min moster i bland, jag som inte riktigt tror på sånt, tyckte att hon var lite knäpp. Min moster gick runt i huset och släckte och tände lamporna.
En tid senare får jag höra att det är fler från familjen som hade sett henne då det var många som bode i det huset.

Jag tror att jag var runt 15år då jag skynade mig hem från skolan, jag visste att min mamma inte skulle vara hemma och att jag skulle vara själv, det var en härlig riktigt solig dag, jag kom hem öppnade dörren, sparkade av mig skorna och gick mot mitt rum, gick förbi vardagsrummet då jag tyckte jag såg någonting, och backar tillbaka, på det är som att solen från fönstret bara träffar soffan och i allt det ljusa sitter en kvinna, hon är smal otroligt vacker men endå, ser hon sjuk ut, hon har en vacker spets klänning den är lång, ser ut som en diskret bröllopsklänning. Hon lyser, det är som om när hon ser mig så ler hon, och stäcker ut handen, jag blir så rädd så jag vet inte vad, jag sprang till mitt rum och började gråta, det var min moster!!!! Jag vet det! Jag är själv med henne i huset, jag ringde min mamma från min telefon, bad henne komma hem utan att säga vad det handlade om. Sedan pratade jag med en kompis på telefonen för att fördriva tiden, vågade inte vara själv. Några år senare så berättade min mamma en hemlighet hon hållt länge och berättade att hon såg min moster med en vit klänning, och jag berättade vad jag såg..

Nu är jag 20år och minns händelsen som om det var igår, kan se henne och endå veta att hon ville säga adjö, ångrar att jag jag inte handlade annurlunda den dagen, men vad kan jag göra, en dag kommer jag att få se henne igen.

Och min mormor då? jo, hon kan fortfarande se henne, hon hade senast, skrämt bort en kvinna som hon ogillade och som är gift med hennes bror, hon hade börjat dra hennes hår när hon sov, och hon hade sprungit ut ur huset skrikandes mitt i natten!! fan vad jag garvade..

Jag har nu döpt min dotter efter henne för att visa att jag älskar henne.////Gina

Ljusen blåstes ut.
Har läst alla historier och jag har alltid tyckt att det övernaturliga varit spännande.
Nu tänkte jag berätta om en händelse som inträffade för 6-7 år sedan kanske.
Jag och några tjejkompisar satt själva ute på landet i ett hus. Det var varmt ute och det hade precis börjat bli lite smått mörkt ute.
Eftersom vi alla tyckte det var spännande att vara ensamma där så bestämde vi oss för att göra anden i glaset.
Vi hade gjort det förut men inte med sådana här resultat.

Vi frågade som vanligt vad anden hette, kommer inte ihåg vad han svarade eller va vi sedan frågade. Det jag kommer ihåg var att anden inte ville att vi skulle avbryta, men när vi försökte övertala "den", så blev plötsligt alla i rummet som förstenade. Alla satt sig upp rakt i stolarna på samma gång och en efter en reste sig och verkade väldigt upprörda.

Men som om inte det var nog så kände jag och min kompis att någon grep tag om våra axlar när vi skulle resa oss. Vi satt bredvid varandra. Strax efter att detta hänt fladdrade ljusen till och lågorna slog upp och fräste. Några av ljusen slocknade och vi kände oss väldigt iakttagna.
Kan ni tänka er vilken uppståndelse det blev.
Vi avslutade som ni kanske förstår för kvällen...nu är jag 18 snart 19 år.
Har gjort anden i glaset efter det men det har aldrig inträffat nåt sådant igen.
Men jag kan fortfarande få samma känsla av att vara iakttagen....
Sandra

Ruggigt...
Dessa händelser har inte hänt mig utan folk i min närhet.

Min morbror hade precis satt sig i bilen för att åka. Han hade varit iväg nånstans och nu skulle han hem.
På vägen dit hade bilen inte krånglat men nu fungerade den inte. Kunde inte startas.
Plötsligt går radion igång i bilen och han hör brus och svaga röster.
Nej, det var inte rix eller NRJ eller så utan rösterna som kom ut ur radion pratade på en gammal dialekt..så gammal att den inte gick att förstå riktigt.
Strax därefter såg han en grå gumma sakta gå förbi och le mot honom i bilen...hon var klädd i gammaldags kläder och var mycket blek och lite otydlig.
När hon gått förbi försvann rösterna i radion och det började istället spelas vanlig musik och bilen gick att starta...

Min mormor och min mamma var ensamma hemma när mamma var liten. Mamma skulle ut och dansa så hon stod och gjorde vid sig i badrummet.
Mormor satt vid fönstret och lyssnade på radio när hon hörde nån som kallade på henne från en bit ifrån..."Essie, Essie..."
Hon tyckte det verkade konstigt att mamma kallade henne för hennes namn och gick för att fråga henne.
Mamma hade naturligtvis inte kallat på henne så mormor gick tillbaka.
Då kom det igen, "Essie,Essie..."
Hon förstod att detta hördes genom musiken i radion...men vem kallade på henne och varför..
Jag har själv upplevt detta, som om någon kallat på mig under tiden jag haft radion på..jag har många gånger sprungit ner i köket och frågat mamma va hon ville och t.o.m blivit förbannad på att hon inte svarat när jag skrikit tillbaka..naturligtvis fattar hon ingenting..vem kallar och varför???....

När min pojkvän bodde hos sina föräldrar, som bor i ett mycket gammalt hus ute i skogen, upplevde han något skumt.
Han låg och sov på soffan en dag och vaknade av att något andades honom i nacken. Han sa till deras hund att sluta men det fortsatte och när han vände sig om så fanns hunden inte där utan låg och sov under matsalsbordet..Min pojkvän blev ju helt klart lite skraj.

Han har också råkat ut för att han har hört saker.
Han pratade med sin pappa i telefon då det plötsligt kom en hög smäll från ovanvåningen. Den var så hög att hans pappa hörde den i andra änden av telefonen...Men vem skapade smällen? Han var ju ensam hemma...

De har konstaterat att det är husspöken som försöker skrämmas.
Min pojkväns mamma fick nog en dag och skrek åt dem att de skulle sluta välta omkull saker och föra en massa liv. det var inte deras hus längre och sen dess har det varit lugnt, med undantag för några små ljud...någon gillar verkligen det huset och verkar inte vilja släppa det..någon går med tunga steg på vinden och välter ner saker som inte finns..
Sandra

Svarta Madame
Det här var också för flera år sedan. Vi var tre stycken kompisar, Jag, Emelie och Jonna. Jag var äldst, sen kom Emelie som var ett år yngre.. och till sist Jonna som är två år yngre än mig. Vi tänkte leka leken Svarta Madame. Ni vet den som man knackar i en spegel och säger svarta madame kom fram.
Emelie och Jonna såg ett vitt halsband i ena hörnet på spegeln. Medan jag såg, tro det eller ej, en tjej som riktigt lös i vitt. Hon hade som lockiga korkskruvar i håret och vackra fina ögon med rosenröda läppar.
Hon log ett nästan onskefullt léende. Hennes ögon var även dom onskefulla. Men hon var så fruktansvärt vacker! Att se ut som hon gjorde är nog en dröm för många. Jag såg henne i kanske 5 sekunder innan hon försvann.
Sedan detta hände har vi försökt med detta ett flertal ggr men de gånger har vi inte sett något alls. Det var några år sedan vi slutade med det här, varför vet jag inte. Men det kanske är lika bra det.. Jag är nu 17 år.....
Me Myself N I

Handen i håret
Det var när jag och min kompis var små. Jag var kanske 10 år och hon 8.
Vi var med varandra varje dag och vi båda älskade saker som hade med det okända att göra. Vi läste allt som vi kom åt, och lekte lekar som att försöka trolla bort diverse saker. Visserligen kommer jag inte ihåg om vi lyckades med något någon gång. Men hursom helst så var vi ofta i förrådet hemma hos mig..där det var kolsvart. Och en dag lekte vi att vi skulle försöka hitta varandra i mörkret genom att känna den andres närvaro. Jag gick längst bort och längst in i förrådet när jag plöstligt känner att någon tar tag i mitt hår. Och jag vet att det inte var min kompis eftersom jag såg konturerna av henne vid dörren, där det kom in ljus. Jag skrek åt henne att tända ljuset vilket hon gjorde. Vi letade överallt men hittade inget...

Me Myself N I

Öppen dörr
När jag var runt 11 år skulle jag gå hem från skolan efter att vi haft gymnastik.
Jag bestämde mig för att inte duscha på skolan och tog med mig kläderna hem istället. Jag var påväg hem och hade fullt med kläder i famnen. När jag kom till gården tog jag posten på samma gång och gick mot dörren. Nu hade jag fullt med saker i famnen och kunde nästan inte böja mig ner när jag skulle ta min dörrnyckel ur fickan. Då plötsligt öppnas dörren av sig själv. Jag blev väldigt fundersam för dörren skulle gentligen varit låst. Jag hade inte ens rört dörren. Handtaget bara hölls ner och dörren åkte sakta upp. Jag trodde att det var mina småsyskon som lurade mig men när jag kom in i huset och släppte alla kläder och all post, gick jag runt och ropade efter mina syskon. Mamma och pappa jobbade, det visste jag. Efter en stund ser jag mina syskon komma hem från skolan...
Isabelle
Till toppen

Springandet i korridoren
När jag var tolv år var jag hos min mormor. Min moster bor i samma hus som henne.
Det är ett väldigt stort hus.
Hursomhelst, jag gick ner på toaletten i källaren istället för att gå där uppe för mormor hade gips på sitt knä och måste ha en annorlunda toalett uppe.
När jag stod inne på toaletten tänkte jag: "Om det är några spöken som vill mig något så visa det nu"
Jag vet inte varför jag tänkte så.
Men så satte jag mig och fick till min fasa höra ett springande bredvid mig utanför dörren. Det var en korridor alldeles bredvid. Det lät som om man skulle sprungit med träskor på parkettgolv.
Det tog en kvart innan jag vågade mig upp igen. Jag frågade både mormor och min moster om dom varit nere i källaren. Men mormor hade ju gips och kunde inte springa och min moster stod och skalade potatis...
Läskigt som tusan!
Isabelle

Hemsk f�rnimmelse
Detta är en berättelse som min far och mor berättat för mig. Dom och min faster och farbror och några till skulle testa att föra glas.
De satte igång och min far ställde en fråga om det skulle hända något hemskt snart.
Svaret han fick var ja, farbrorn skulle råka ut för en dödsolycka inom en snar framtid.
Efter detta svar så slutade alla med att föra glas och skulle bege sig hemåt. Min farbror hade då en mycket lång väg att köra hem så han skjutsade hem min faster och begav sig sedan hem. Ungefär halvvägs hem så slocknade ljusen på bilen en sekund och när de kom igång igen fick han se att han fick möte av en lastbil på fel sida av vägen, han panikbromsade och styrde in i skogen och när han tillslut fått stopp på bilen började han tänka på vad som sagt under seansen, och han förstod att det var han som skulle omkomma i en olycka, han krånglade sig ur bilen som var totalkvaddad, gick tillbaka till vägen och när han sen vände sig om för att titta på bilen så exploderade bensintanken och bilen flög i luften, (såg precis ut som på film) han sjönk ihop på vägen och skrek av rädsla, storgrät och ojade sig när lastbilschauffören kom fram, han hade tappat kontrollen över bilen i en kurva och försökt de han kunde att komma på rätt sida av vägen när han mötte min farbror, han frågade om farbrorn haft problem med bilen eftersom han ej sett lyset förrän just innan, men farbrorn sa bara att allt slocknat... Farbrorn lovade och svor att aldrig mera föra glas eller något annat, han skulle bara tro på det oförklarliga och ej visa någon rädsla för spöken något mera...
Om man frågar honom om detta nu så vill han inte prata om det något mer. Ej heller min far eller mor vill prata om detta...
SPOOOKEY...

Insänt av Gunilla

Torpakärringen
I min ungdom, för ganska precis 40 år sedan lånade mina föräldrar ett litet sommartorp i Berglagen. På gården fanns även ett betydligt större timrat boningshus, men det var några hundra år "nyare" än torpet. Värdarna, som tillika var goda vänner till vår familj, bodde själva i boningshuset, medan vi alltså höll till i torpstugan.
Givetvis fick vi veta att det spökade i torpet, det "hörde ju till" att det skämtades om sådant! I det här fallet var det bl.a. känt att locket till kokaren på spisen alltid låg avlyft på morgonen, fast man varit noga med att sätta det på plats på kvällen (speciellt som alla kände till den här lilla märkvärdigheten!)
Vidare nämndes återkommande buller från vinden, men att man aldrig funnit någon orsak vid kontroll. Och, jo då, visst råkade vi ut för både det avlyfta kokarlocket och vindsbullret, även om vi trodde att någon skämtade med oss andra med lockavläggandet...

Jag minns att det här var en ovanligt regnig sommar, och att det vilade något slags dysterhet över gården. Trots att vi kände värdparet och deras rätt stora gästande vänkrets uppstod det små irritationer mellan oss, så det var ingen lyckad sommar.

Så en natt väcktes vi som låg i torpstugan av ett genomträngande skrik. Vi rusade ut i köket och fann min mor sittande upp i sängen, darrande och blek - det var hon som hade skrikit av skräck!
Efter en stund hade hon samlat sig så pass att hon kunde berätta vad hon upplevt. Hon hade befunnit sig i ett tillstånd mellan dröm och vakenhet när hon fått se en äldre kvinna komma över golvet. Kvinnan hade varit klädd i ålderdomliga kläder och hade ett förkläde på sig. Det gråa håret hade hon uppsatt i en knut i nacken. Hon hade gått mot mors säng och stannat vid fotänden och tittat fientligt mot henne, innan hon börjat att försöka dra bort täcket.
Min mor insåg att kvinnan ville jaga ut henne och försökte skrika, men hon fick inte fram ett ljud förrän efter en lång stund, och det var då hon hade väckt oss andra.

Så småningom hade vi lugnat ner oss någorlunda och gått till sängs igen, men innan dess hade någon upptäckt att locket på nytt låg avlyft vid kokaren...

Nästa dag hade mor berättat om händelsen för våra värdar. Värdparet hade utbytt en menande blick sinsemellan innan de berättade att det tidigare hade bott en kvinna i huset, och att de hade hört en beskrivning på henne som helt överensstämde med min mors iaktagelse. Kvinnan sades ha varit tvär och svår av sig, och hon hade gått en våldsam död till mötes då hon fallit av en hästskjuts på vägen bara några hundra meter från torpet.

En kort tid efter den här händelsen uppstod en egentligen bagatellartad dispyt med en medlem i värdfamiljen, men stämningen blev så olustig att vi beslöt oss att avbryta lånet av stugan. Det kändes som en befrielse för flera av oss när vi fick lämna torpet. Om det fanns någon i torpstugan som också gladdes över att vi gav oss i väg kan man bara spekulera i...

Trädet som bara försvann
Jag har en speciell plats vid havet som jag oftast går till när det är fullmånne.En natt vid 12 tiden gick jag ner ensam. Går alltid nästan ensam, ner till en liten äng som liger lite ödsligt . på stigen ner ramlade jag nästan över ett träd som låg rakt över stigen, jag försökte lyfta det åt sidan men det gick inte att rubba, så jag gick vidare ner ock satte mig på mitt vanliga ställe ock därifrån ser man stigen. jag tänkte att jag skulle va försiktig när jag skulle gå hem. så jag inte skulle ramla på trädet. jag blev som oftast sitande en stund . utförde en rituall la min lilla anteckningsbok på en sten som jag alltid brukar lägga boken på. det va hellt vindstilla. men boken bara ramlade ner jag tyckte det va lite underligt, efter att den hade rammlat ner åtskiliga gånger . Sa jag bara högt är der några små varelser här så kan ni väl va snälla ock låta min bok ligga still så får ni hoppa in i min snäcka ock följa med mig hem. hellt plötsligt började det att vinda lite oc
k jag började att frysa. men boken rörde sig inte. jag tittade mig lite olustigt omkring. på min vänstra sida kännde jag att någon iaktog mig . jag försökte samla mig men .det va omöjligt att koncentrera mig på något. någon människa går inte järna dit ner har jag hört ,en sista gång koncentrerade jag mig . tittade länge åt vänster. då såg det ut som det stog ett jätte stort träd ock tittade på mig. det va första gången jag kännde gå härifrån, jag är mycke där men jag har aldrig kännt mig att någon ville ha mig därifrån, jag packade ihop la tillbacks stenarna jag hade lånat av moder jord, när jag gick tillbacks va jag väldigt försiktig för det hade mörknat på så att jag inte skulle ramla på det stora trädet som låg rakt över stigen, Men det fanns inget träd jag tände tändstickor ock luste upp stigen .visade inga som hellst tecken på att det hade legat ett stort träd över stigen. när jag kom närmare där jag bor gick jag ock funderade på. varför jag alltid upplever så my
cke på den platsen. har faktiskt sett saker man knappt vågat berätta , men jag går fortfarande ofta dit . Men kan inte låta bli att fundera på ibland. vem la dit träder ock vem tog bort det. hade det varit mäniskor hade jag sett det därifrån jag satt . ock minna små vässen om någon undrar så tror jag hellt alvarligt att dom ville varna mig , dom hade jag länge boende i den stora snäckan . släppte ut dom en kväll nere vid havet , ock naturligtvis fick dom ett stort tack gav dom lite gåvor inan jag gick hem, vinterhälsningar ifrån Lysekil .....önskar Gammelhäxan ..kvasthilda

Avskedet?
Detta hände för ca 20 år sen när jag sov över hos min klass kamrat här i norra Skåne. De bodde i en liten by där det fanns tre hus ganska nära varandra, deras eget inräknat. Deras låg på en liten höjd så man hade god utsikt över de båda andra. I det ena, som låg med utsikt från deras finrums fönster bodde sommargäster.Det var en yngre familj från Malmö som hade anknytning till huset eftersom det var den enes föräldrahem. Endast modern var i livet och hon hade på åldern höst inte klarat av att bo i huset själv, så hon hade flyttat till dottern och svärsonen i Malmö och de yngre hade det nu som sitt sommarparadis även om de visst var där ganska ofta under året och " tittade till det hela ". Den här kvällen som jag nu vill komma till var en vanlig vardagskväll mitt i vintern. Det hade snöat rejält hela dagen. Min kompis och jag hade gjort läxorna till dagen efter och satt nu och spelade kort med min kompis mamma. Plötsligt säger mamman : Titta ! Det lyser i fönstret hos grannar
na ! Varför har de inget sagt ? De brukar ringa när de tänker sig hitåt. Jag får nog gå ner och se efter ". Min kompis pappa protesterade : Vad ska du där och göra nu i detta vädret ?! De har väl kommit så sent så de inte vill störa, låt det vara till i morgon. " Vi fortsatte att spela kort och det var absolut inget konstigt med det hela DÅ, vi såg att nån satt vid köksbordet, lampan släcktes efter ett tag och sen gick vi till sängs. Det konstiga kom när min klass kompis hade kommit hem från skolan och ringde mej hem. Hennes mamma hade, efter att vi åkt iväg med skoll taxin, gått ner till huset för att se hur det stod till men blivit förvånad över att dörren var låst och INGEN BIL fanns där... Det hade överhuvudtaget inte varit nån bil alls där eftersom det inte var några spår i snön. Det hela kändes mycket olustigt så hon ringde till Malmö. Hon och hennes man hade ett avtal med det yngre paret att " hålla lite koll " på huset när de inte var där. De kunde bara bekräfta at
t de hade inte alls varit nere i Skåne. De hade haft mamma sjuk länge och just det senaste dygnet hade vakat hos mamman. Hon hade dött på kvällen, vid samma tidpunkt som vi sett ljusskenet i fönstret... Vi tänkte mycket på detta efteråt och pratade mycket om det. Vad hade hänt om min kompis mamma hade gått ner då på kvällen när hennes man tyckte det var onödigt ? Var det den gamla kvinnan som sa adjö av sitt forna hem innan hon dog ? Eller...flyttade hon in ....
Av Lotta

Häxkatten
Jag hade förra året ifebruari månad varit nere vid mitt sk ställe jorde min cirkel det va lite snö ock kallt . gick hem satte mig i köket ,tittade ut såg att månen nu va väldigt stark, hellt plötsligt säjer jag högt ock tydligt till månen att omm jag ser en svart katt idag så är den min.plötsligt blev jag lite sk olustig ,skakade av mig tanken. gick ock la mig va lite frusen sov sen gott till 11 sen skulle jag gå ock handla mat .tittade ut va riktigt snöslask .bor en sidogata i centrum går rakt över en storslaskig parkering insåg att jag nog skulle gå på trottoaren som jag anars altid gör ,står mitt i snöslasket då står en liten mager svart katt ock tittar på mig jag sa bara jaha nu går vi hem kattern bara gick med , när vi kom hem då började jag tänka va gör jag nu någon måste ju äga kattern jag såg att hon va någon blandning dom jätte gula ögonen trollband mig helt såg att hon va genom hennes graciösa kropp ock svansföring att hon vaoriental isig .rådfrågade många hur jag skulle göra satte utt anonns i lokaltidningen lappar i överallt inga svar. så hon är nu min bästa vän .hon lysnade aldrig va jag än kallade henne minna vänner ropar alltid hej häxis när dom kommer till mig, det reagerade hon på så naturligtvis heter hon HÄXIS hon flackade runt med mig nere på high chaparrall hella sommaren.så nu har jag en liten likadan efter henne. hade 3 svarta 2 gav jag bort men när den här skulle hämtas gömde häxis henne . så jag förstog att hon ville ha kvar henne .en sann historia som i en sån här liten stad har berört många , ...hälsar kvasthilda ..häxis..+ pruskilusskan

Lisebergs spöket
Det var för 2 sommrar sen.Vi va ett gäng tjejer som skulle till göteborg , gå på liseberg o ha kul.Vi bodde i kvibergs vandrarhem.Det va stuger man bodde i.I näheten fanns det en skog,som va väldigt läskig.Vid midnatt bestämde vi oss för att gå in i skogen.Vi går in ..vi går på en liten stig inne i skogen..när vi plötsligt ser nått vitt springa förbi.Som en skugga fast vit.Vi springer förskräckta till stugan.Ingen förstår va det är vi sett.Men efter en stund bestämmer vi oss för att köra "anden i glaset" ...efter många fråger frågar vi om han kan visa sig....då säger han att han visar sig i dörren framför oss(i stugan asså,d va 2 rum..vi satt i "vardagsrummet " typ..o framför oss va ett till rum me dörren öppen)när vi kollar dit ser vi en skugga av en dvärg på väggen.Bara gud vet hur skräma vi blev.Två av mina kompisar började att gråta.Sen gick jag ner för att sätta mig på golvet ,för d va så trångt på soffan.Och precis när jag sätter mig på golvet så knackar det bredvid mig!
.Så ja sätter mig upp igen o vi vill ju avsluta såklart.Men anden vill inte gå hem.Så vi ringer till en prästjour.En präst svarar o vi förklarar allt som hänt.Då säger han att vi har syndat o att vi ska säga efter honom, en efter en (i telefon) "förlåt gud ja har syndat" osv. men till mig o min kompis säger han "du är inte förlåten" aha okej säger vi.Sen pratar han me en annan av oss o frågar vart är ni?..hon svarar vi är i göteborg på ett vandrarhem..då säger han kvibergs?..vi blir helt stumma o säger aa....då säger han hur många tjejer är ni o massa fråger...o så sa han att vi skulle träffa honom eftersom han skulle hålla en begravning i närheten.Men det gjorde vi inte.Det här har jag upplevt o mycke annat som att en ande gått in i min katt.Och det va inte roligt. Bye/

Hej!!
Detta är en händelse som hände för ca. 2 månader sen..
Jag var sjuk och va hemma och och låg i sängen och sov så vakna jag av ett starkt ljus. Jag öppna ögonen och tittade vad de va.. då såg jag en ängel i en vit klänning komma ner från taket.. hon blev bara större och större.. Jag tänkte skrika av förskräkelse, men presis när jag skulle görat satt hon på min säng kant och sa "Scchhhhh.." jag blev helt stum.. Hon började sjunga en visa.. och klappa mig på kinden.. efter en stund klarade jag av att säga "v..v..vem..ä..ärr...d..d..du??" Hon sa att hon hette Katarina och min egna lilla ängel.. av namnet Katarina blev jag helt stum.. jag fick inte fram ett pip äns..!!
Hon öppnade precis munnen när min katt kom trippande in i rummet.. då pussade hon mig på kinden och försvann upp i taket igen!!
Jag sprang inn till min mammas rum och började prata om att farmor va i mitt rum!! Mamma sa att det bara va innbildning! Men när mamma och jag gick till baka till mitt rum fick vi se ett hårspänne som min farmor hade som ung!! Hon dog när hon bara var 35 i canser och innan hon dog så hade hon slängt hårspännet innan hon dog..
Hon dog över 30 år sen!! Jag fick alldrig träffa henne..
Efter det sov inte jag nått på 3 dygn!!
Och jag sov aldrig mer i mitt eget rum!!
Jag undrar vad hon tänkte säga??
Hur kunnde min farmor komma in i mitt rum igenom taket?!!?

//Angi..

Söder spökerierna
Jag bor på söder i Stockholm och har haft innan katarina kyrka brann ner till grunden i tio års tid en masa underligheter i mitt hem
och utanför. Det började 1986 när jag nästan var ny inflyttad. det stod en loftsäng redan på plats i lägenheten som var mycket
gedigen och välgjord när jag flyttade in. En natt när jag låg och sov som bäst vaknade jag av att hela sängen gungade fram och
tillbaka utan någon som helst inverkan utav mig på något sätt.

Det höll på i några sekunder. Jag lutade mig mot kudden och på en gång satte gungandet i gång igen. Jag observerade att på
väggen fanns en skugga av sängen, och kunde med fasa observera att hela sängen verkligen rörde sig. jag klätrade ner för stegen
och tände lampan. Jag tog tag i sängen för att känna om den satt löst från väggen eller nåt. Men nej. Den var som en betongpelare.
dagen efter så rev jag hela sängen.

Nästa märkliga händelse, där det faktiskt finns kvar märken efter det inträffade började när jag satt och byggde på en fartygsmodell
djupt koncentrerad. Plötsligt tappar jag helt koncentrationen när jag får höra en kraftig duns mot ytterväggen. jag reser mig och kikar
ut mellan gardinerna för att se vem det är som slänger något. Men jag ser ingen! Det fortsätter att dunsa 3-4 gånger innan jag hör
glaskrasch utanför.

Jag tänker att det är någon som vill in i porten och inte har nyckel. Jag sätter på mig skorna och smyger ut i hallen för att kika till
porten och se om någon sten har penetrerat glaset på dörren. Men icke. Jag går ut på gatan och vrider huvudet till höger och får syn
på det som jag förnimmat. utanför min grannes fönster ser jag ett antal stora stenar som ligger på marken. det som jag mest undrar
över med tanke på att jag bor längst ner och det är två meter till fönstret. Hur kan man missa så många gånger, och var kommer
dom stenarna ifrån som ser ut som om havet format till dom. Äggformade och svarta. för att bära så många stenar i famnen krävs att
man är superstark. jag uptäcker också att en av stenarna haft sönder grannens fönster och hamnat mellan glasen.

Jag kan försäkra att den sortens stenar aldrig funnits i närheten av tjärhovgatan. Jag skulle kunna berätta om många fler onaturliga
händelser som jag har upplevt under min boende period på söder och som fortfarande visar sig då och då. Skriv om du vill veta något
mera.

hälsningar. Jose

"Anden i lägenheten"
Detta hände mig och några kompisar för ca 1,5 år sen. Jag och några andra var hos en kompis syster för att göra anden i glaset. En
del av oss trodde på övernaturliga saker och de andra trodde inte alls på nåt sånt. Detta var första gången vi provade det men det
hände fanimej skumma saker. Ett par av oss, inklusive mig själv, var ex. satanister/djävulsdyrkare (Fast inte seriösa, bara ett tonårs
påhitt) och anden vi pratade med sa att han hette Satan. Anden sa även att han gillade mig. När jag frågade varför sa han att jag var
ond, fast jag visste inte om det själv utan det var i det undermedvetna. De flesta av oss "visste" att någon puttade på glaset, men
man ju kan aldrig vara säker, så jag vi bad anden att göra något så att vi visste att han var där. Det skulle vi nog inte ha gjort. I
toalettdörren i lägenheten är det mönster i träet som ser ut som ett ansikte, och det började röra sig upp och ner. Alla satt tysta och
undrade var som pågick. Men anden var inte klar än. Helt plötsligt ryckte en av tjejerna till och började vifta med handen och sa "Det
känns som om någon håller i min handled och vägrar släppa taget!". Sen sa hon att någon stod på hennes fot. Vi avslutade alltihopa
och satt tysta en stund. Sen gick alla hem och var lite mörkrädda av sig helt plötsligt. Dagen efter gick vi upp där igen och då var
tjejens fot svullen och hon hade ett blåmärke runt handleden. Vi har gjort anden i glaset flera gånger efter det och det är alltid satan
som är där. det har även hänt flera konstiga grejer där. En gång frågade min kompis anden om han fick röka, vilket han inte fick. Han
gjorde det ändå men fick inte in någon rök i munnen. Då var det små rivmärken på cigaretten som gjorde att han inte kunde ta ett
bloss. Vi ska snart prova igen och då får vi se vad som händer.
Av: SVEN JOSEFSSON

Detta är nog det ända "konstiga" som jag varit med om.
Det hände när jag var 17 år.Min mormor var 82 år gammal och hade varit
sängliggande
i ca ett år.Hon hade var döende,hennes lungor höll sakta men säkert på att
lägga av.

Mormorvägrade att läggas in på sjukhus,hon ville dö hemma.Det var hon
stenhård på,så
hon hade hemsamariter som kom ca 3 ggr om dagen.Imed att hon bodde i
Nyköping och vi i Stockholm,så
kunde vi inte hälsa på så väldigt ofta,men denna helg bestämde sig mamma och
jag för att åka.

När vi kommer dit ligger hon i stort sett helt borta i sängen,och det ända
man kunde höra var hennes rosslande
och plågade andetag.Vi försökte mata henne,men det gick knappt.Vi var glada
om vi lyckades pressa i lite vatten i hennes
mun med hjälp av bomull.Lördagen kom utan några speciella händelser,vi gick
och la oss i ett gränsande rum till mormors.

Jag vet inte riktigt vad klockan var men under natten,så vaknade vi av att
mormor skrek av plågor och vi ringde efter en läkare.
Läkaren kom vid ca 5 på morgonen och gav mormor morfin.Sen sov hon lugnt
till 11.30.Mamma gav henne lite dricka vid 11:55 och skulle sen gå ut för
att handla, och bad mig titta till henne vid fem över.När jag sen gjorde det
kunde jag konstatera att hon gått bort.

Allt var jobbigt den dagen,de hämtade hennes kropp mm.Jag ville åka hem och
inte sova en dag till i lägenheten hon dött i,men vi skulle åka hem dagen
där på.
Mamma och jag gick och la oss ganska tidigt men vaknade upp mitt i natten
exakt samtidigt av att vi hörde mormor skrika i rummet bredvid,precis som
föregående natt.............men skillnaden var nu att mormor var död och
fanns inte i lägenheten.Det var skrämmande och vi hörde båda exakt samma
sak.Det tystnade ganska snabbt och höll inte på länge, men vi kan säga att
vi inte somnade på ett bra tag igen.

// Den som lyssnade till skriken.

Jag var

16 år och sommarlovet var nästan över ,vi hade flyttat till ett 1700- talshus utanför Ulricehamn.
Min första reaktion när jag gick in genom den lilla trädörren var en behaglig känsla som om jag nästan aldrig varit därifrån någonsin!
Det var jag ,min mamma ,hennes man och min lillasyster på 3 år som hade flyttat dit.
Stugan som hade två våningar befanns sig mitt ute i skogen och ca 3 kilometer ifrån närmsta hus så det blev lite kusligt på kvällarna
när man såg absolut ingenting!
Min lillasyster hon fick det lilla rummet på övervåningen som hade en större garderob ,jag hade också tänkt att sova däruppe men i
samma minut som jag klev in genom dörren kom en isande känsla över mig.
Hjärtat började bulta hårdare än förut, någonting sade mig att jag inte hade där att göra men vad skulle jag göra?
Huset var inte så stort så jag försökte att sova där ett par nätter men känslan blev till slut outhärdlig ,jag gick ner till mamma och
sade till henne att jag inte tänkte sova där någon mera gång!
Jag bäddade ner mig i bäddsoffan som stod i vardagsrummet.
När jag lagt mig låg jag och tittade mig omkring eftersom jag inte kunde sova efter den obehagliga känslan ,
plötsligt såg jag ett vitt sken en varelse som sakta kom emot mig, detta såg jag naturligtvis genom tevens spegelglas för att när jag
vände mig om var varelsen borta och jag somnade strax därefter.
Dagen efter kommer min syster ner och berättar något väldigt underligt.
Hon berättade (trots sina 3 år) att hennes mjukis djur (en större hund) hade nickat på huvudet och viftat på svansen?
Hon kan inte ha hittat på det (inte en 3 åring) och definitivt inte efter det underliga som hänt mig.
"Spökerierna" fortsatte och jag blev van att sova i bäddsoffan.
Ofta fick jag varsel när min mammas man skulle komma hem ,hörde ofta hans bil innan han kom.
Och straxt innan jul så hörde jag en släde med bjällror åka förbi utanför huset ,utan att se den självklart!
Vi flyttade därifrån men spökena lever vidare med mig :)

/Thara

Hej

Det var magert med spökhistorierna här, så jag får ta en till, närmare bestämt en händelse som min mor upplevt.
Vi kan nog utgå från att den är helt sann, min mors syskon har bekräftat att det inträffade, de låg också nedkrupna under täcket livrädda...
Detta hände när min mor var i 8-9 årsåldern och hela familjen hade flyttat och hyrt ett hus på landet i en by som hette Lilla Svedala och som låg utanför nuvarande Svedala.
Ett klargörande om min morfar behövs kanske, han var faktiskt en grym tuffing, varken rädd för Gud eller fan själv, ngt som ortens präster brukade få erfara f.ö.
"Din jävla svartrock, du som sitter och groggar på köpenhamnsbåtarna om söndagarna!"
-ska min morfar ha sagt till en präst bl a. Tyvärr var han en förskräcklig familjetyrann också, som inte drog sig för att misshandla både barn och fru.
De hade bott där ett tag och på den tiden var man trångbodd så hela familjen låg i samma rum. Mormor och Morfar i sin säng och ungarna två och två, de var sex syskon.
Det fanns en vind på ovanvåningen men de hade inte satt upp en enda pinal, där var helt tomt.
Och så en natt när alla låg och sov så hördes det plötsligt ett hasande ljud från vinden blandat med fotsteg. Det var inga låga ljud utan det hördes verkligt högt, precis som ngn hasade en stor kista på vinden.
Alla vaknade och det blev uppståndelse och min mor berättade hur förskräckta de blev, vem var på vinden?? Hur hade nån kommit upp där??
Men morfar som den grymma tuffing han var, gick helt enkelt upp ur sängen och styrde kosan mot vindstrappan, och då ska min mormor ha sagt med skrämd röst: "ska du verkligen gå upp där?" Vilket Morfar utan tvekan skulle.
Vindsluckan var av den typ som fanns på gamla hus förr i tiden, en stor lucka på ca 2x1 m som man fick lyfta upp med ryggen samtidigt som man fortsatte att liksom gå upp i trappan.
Så min morfar stegade uppför trappan, satte axeln till luckan och tryckte till och precis när den började öppna sig då slutade ljudet!!
Morfar fick upp luckan och gick upp på översta trappsteget. Det fanns ett fönster och det var sommarnatt så det var inte helt mörkt ute, tillräckligt ljust för att kunna skönja allt som fanns på vinden.
Och där fanns överhuvudtaget ingenting! Kunde morfar berätta när han kom ner.
Då började den krypande insikten om att det var spökerier infinna sig...
Mormor yttrade ngt i stil med att då är det spökerier, vilket morfar höll med om.
Morfar gick och lade sig igen och det blev tyst, helt tyst, alla bara låg och lyssnade. Och så plötsligt börjar det igen!!
Den här gången gick morfar mer resolut tillväga, han gick direkt upp ur sängen, upp på vindstrappan och tryckte till med axeln...
(I förbigående sagt, hur många hade vågat det? Nu var det ju klart vad det hela handlade om...)
...och då slutade ljudet igen!! Morfar fick upp lemmen helt och den här gången gick han upp på vinden och tittade ordentligt i varje skrymsle och vrå men där fanns inte en katt, absolut ingenting, kunde han berätta när han kom ned igen.
Så alla gick och lade sig igen och det blev helt tyst.
Min mor berättade hur hon och hennes syskon låg nedkrupna under täcket, livrädda, nu visste de ju att det var gengångare på vinden, oförklarliga yttringar från mörkrets värld som hemsökte dem, och det bara några meter från dem faktiskt...
Och så ett tu tre börjar hasandet igen!!Den här gången struntade morfar i att gå upp, de bara låg där hela familjen och lyssnade på det här hasande ljudet och fotstegen.
Och så höll det på en stund sedan slutade det tvärt och kom inte tillbaka mer-den natten...
Dagen efter vill min mor minnas att det bestående intrycket av diskussionerna efteråt var att det var så oförklarligt, det gick ju inte att förklara med det rationella förnuftet.
Dock när man berättade det för grannarna kunde de bekräfta att de som bott där tidigare hade hört samma sak. Och bonden de hyrde av sa samma sak, de som hyrt tidigare hade också hört spökerier.
För en 6-7 år sen så läste jag i en veckotidning en intervju med Kicki Danielsson,där hon berättade en ungefär likadan story, hon hade köpt ett hus ute på landet och ett tu tre en natt hörde hon hur ngn började rumstera uppe på vinden osv
Be careful out there muahahaha....

Lasse

Katten som ville in från kylan
Detta hände för tre-fyra år sedan, familjens älskade katt had varit borta i två veckor och vi var utom oss av oro, hoppet hade väl börjat att sina vid det här laget om att vi skulle få se henne igen.
För att komma in på en liten viktig detalj så måste jag berätta att våran ringklocka till huset hade varit sönder en längre tid, knappen var helt borta och sladdarna inuti söndertrasade och fanns knappt kvar.
En natt när vi alla var på väg att gå och lägga oss så ringer det på dörren, ringklockan ville inte sluta ringa den ringde och den ringde och den ringde, nu är detta en sådan ringklocka som bara klingar till när man trycker på den så man kan alltså inte hålla den inne utan
måste trycka flera gånger, men nu så fanns det ju ingen knapp.
Så när vi gick ner till dörren för att titta så satt våran katt utanför, och ingen annan syntes till ....

Mycket tacksamma var vi men även något fundersamma ...

Av: Ingegerd Sällström

Klon i ån
Jag har enbart varit med om en direkt övernaturlig upplevelse,ganska magert faktiskt. Aldrig har jag sett ngt spöke eller ande eller UFO eller ngt annat i den stilen.
Och den händelsen jag var med om och som jag tolkar som övernaturlig för att inte säga helt sjuk, hände när jag var ca 10 år.
Jag var och hälsade på min famor och farfar som bodde i en gammal statarlänga en bit från Trollenäs slott. Precis vid deras hus rann saxån förbi och jag plaskade ofta i den.
Detta var höst och det var mitt på dagen och jag brukade alltid ta en sväng ner till ån när vi hälsade på, så även denna gång.
Jag följde ån norrut och då fick man passera två dämmen och ovanför dessa var vattnet lugnt och djupare och bottnen var ganska dyig men vattnet var klart så man såg bottnen ganska bra.
På vägen tillbaka fick jag plötsligt se en stor hönsklo sticka upp ur dyn!!!!?????? Dvs nere i vattnet på åns botten!?
Den var större än en hönsklo och mer som en tuppklo kanske.
Jag ställde mig och tittade på den, den rörde sig inte, och jag undrade hur i hela friden kan en höna eller tupp vara begravd på åns botten med ena foten stickandes upp??? Vem hade gjort det? Jag förutsatte givetvis att hönan/tuppen var död. Jag bestämde mig för att hämta en pinne och peta på den här klon .Jag gick runt en sväng och hittade en lång pinne och gick tillbaka,klon var fortfarande kvar.
Jag sträckte mig ut över ån med pinnen och doppade den ned i vattnet och förde den mot klon.
Vad tror ni hände?? Om jag säger att jag fick en raket i röven så kanske ni kan gissa det?
Klon slöt sig blixtsnabbt runt pinnen!!!!????
Jag stod som förlamad en sekund eller två sen sprang jag som ett jehu hem till farmor och farfar och kastade hela tiden nervösa blickar bakåt.Väl framme berättade jag vad som hänt för pappa som följde med ned till ån och nu var klon borta!!???
Fortfarande har jag ingen förklaring till händelsen och undrar om ngn här kanske har det?

Av: Lasse

Anden i glaset
Med tanke på artikeln om "Anden i glaset" som publicerades i Hugins & Munin Bulletinen vill jag fylla i lite och säga vad jag tycker. Anden i Glaset är en trevlig 14-tis (som faktiskt betyder kvinnor från 14 år till 20 år =) ) underhållning, men se upp med vad ni gör. Det kan ha ödesdigra effekter, det har jag själv fått känna på. Jag skriver det här som en varning till er som vill testa. Jag och tre kompisar gjorde Anden i Glaset förra hösten och det började trevligt och lugnt. Men efter ett tag så kände jag en stor rastlöshet i kroppen, så jag bestämde mig för att lämna rummet för att ta en nypa frisk luft. Vilket inte blev som jag tänkt...Väl ute på balkongen känner jag hur lungorna vägrar att samarbeta med resten av kroppen. Jag förstod att det hade med Anden i Glaset att göra. Situationen blir värre och jag testar att meditera och se vad det är som hälsar på mig. Jag ser en "ande" av nått slag som, rent av skrämmer skiten ur mig. Min polare kommer till undsättning och står handfallen inför en kille som håller på att "tuppa av". Vad jag känner i soffan där jag satt var att denna "ande" hade länge velat komma åt mig och genom Anden i Glaset hade "anden" fått sin chans. Känslan var ungefär som att känna hur något försöker slita ut min själ ur kroppen och jag kämpade allt vad jag hade för att hålla den kvar. När väl en av de andre kompisarna kom och hjälpte mig med att sätta upp "skydd", då släppte det. Detta var ingen trevlig upplevelse som ni förstår så ta det lugnt med Anden i Glaset. Om ni inte vet hur ni skall skydda er mot sådana händelser så ta reda på det innan, för gör inte Anden i Glaset om inte om ni inte känner er säkra på vad ni gör. Jag vill förstås att ni skall testa det för det är en kul upplevelse, men tänk er för så ni inte blir av med själen på köpet.
P.S "Anden" lyckades nästan och det kändes som om själen hade dragits ut en bit, så mitt vänstra bröst var utan själ och du kunde knipa hur hårt du ville för det kände inte jag. Mitt vänstra bröst kändes helt enkelt dött. Det fixade sig till slut, nu är mitt bröst tillbaka igen. D.S.

Tack för ordet.

/Marlock

Smådjävulen i stugan, insänd av "Osynlig".

hallå.. detta hände mej när jag var i "stugan".. jag satt och spånade igenom nån skräpbok eftersom det var senhöst och jag hade inget att göra och inget annat att läsa.. jag satt faktiskt bara och stirrade rakt ner i boken när jag såg nått jäkla apväsen i ögonvrån som skutta förbi(frambenen var betydligt längre än bakbenen).. ungefär samma storlek som en katt på 2 kg, och eftersom man är rätt van vid diverse "syner" i ögonvråarna så borde jag inte ha reagerat, men saken var den att den var väldigt tydlig i konturerna, jag är van vid att det springer förbi katter för nån djurbrist råder inte där, men detta var ju avgjort ingen katt? jag blev fundersam och gick för att kollade och tror ni inte den lilla grejjen sitter och stirrar på mej.. flinade och såg allmänt elak ut.. har alldrig upplevt något så påtagligt i "skuggriket(flumflum)" blev uppriktigt facinerad och petade på den(för det var ju ingen jätte direkt) så utan att ändra en min(d.v.s äckelflinet) så gjorde den ett utf!
all mot mej, vet inte ens om den han röra mej för jag var ju spänd över alla gränser och drog nästan till med en saltomortal i uppståndelsen, sen när jag låg där på golvet så fortsatte den sitt stirrande på avstånd, så flög väll jävulen i mej för jag kände ett starkt behov av att få ta tag i krypet och skrämma skiten ur det(det var ju ingen imponerande typ direkt) då såg han orolig ut och hoppade bakom en soffa och var borta.. kollade ju förståss igenom hela huset men hittade den inte alls.. har förnimmt lite mer sedan dess än vad jag gjorde förrut..

En liten notering.. den var inte "kall o slemmig bluähaha" snarare som en mager hund med elefanthud..
OCH! det var inte något trevligt väsen.. kunde väll ascociera den med en... anorlunda småjävel eller nått? jag vet inte..