Hypnos är ingen kungsväg
till sanningen
Tekniken att genom hypnos låta en person återuppleva delar av "tidigare liv" har fått en hel del publicitet, bland annat genom populärt skrivna böcker utan vetenskapligt värde.
Stevensons uppfattning
1976 skrev parapsykologen Ian Stevenson att det hypnotiska tillståndet i flera avseenden påminner om det vanliga drömmandet. Det undermedvetna är befriat från medvetandets normala hämningar och kan då i dramatisk form presentera en ny "personlighet". Den personlighet som uppträder efter hypnotisörens instruktioner - klara och tydliga eller underförstådda - att "gå tillbaka till en annan tid och ett annat liv" kan synas mycket trovärdig både för den som har upplevelsen och för andra.
Men, skriver Stevenson, nästan alla sådana hypnotiskt framkallade personligheter är fantasiskapelser, precis som innehållet i de flesta drömmar. De kan innehålla en del riktiga historiska detaljer, men dessa kommer vanligen från exempelvis böcker, tidningar, radio och TV.
Simons uppfattning
Hypnos har också använts för att få fram sanningen om UFO-händelser, bland annat så kallade ombordtaganden.
Phil Klass berättar om detta i vårnumret 1981 av Skeptical Inquirer. Han tar upp det mycket omskrivna amerikanska UFO-fallet med Betty och Barney Hill, där hypnos användes. Makarna Hill observerade i mitten av 60-talet under en biltur ett oidentifierat lysande föremål på himlen, och de upplevde minnesförlust under en period därefter. En tid senare hypnotiserades de och berättade då båda att de blivit kidnappade av UFO-varelser och förda ombord på deras rymdfarkost.
Hypnosen utfördes av en ansedd psykiater i Boston, dr Ben Simon. Denne menade att det som Betty och Barney Hill berättade, när de var hypnotiserade, var fantasier. Han underströk att hypnos inte är någon magisk väg till sanningen.
Phil Klass intervjuade Simon, som sa att makarna Hill säkerligen såg ett skarpt ljussken, vilket skrämde dem, men att den fortsatta berättelsen om kidnappingen var ihopfantiserad.
Simon spelade för Klass upp några band, där Barney under hypnos berättar hur han ser ett skarpt sken. Händelsen återupplevdes i det hypnotiska tillståndet, och man kunde höra fruktan i Barneys röst. Simon sa att han aldrig tidigare haft en patient som blivit så upprörd under hypnos. Men när Betty och Barney beskrev hur de togs ombord på rymdskeppet av främmande varelser med underligt utseende, då var rösten avslappad och oengagerad - som om de berättade om ett besök på något shoppingcenter. Denna skillnad var ett av dr Simons skäl för sin uppfattning.
Lawsons försök
Alvin H. Lawson, amerikansk professor i engelska, har låtit hypnotisera människor som inte säger sig ha haft någon UFO-upplevelse men som i det hypnotiska tillståndet tillsagts att de stött på UFO och UFO-varelser. De har av hypnotisören uppmanats att berätta om sin upplevelse och har då pratat om samma slags händelser som de hypnotiserade personer har gjort, vilka sagt sig ha haft en verklig UFO-upplevelse men förlorat minnet av större delen av den. Resultatet visar enligt Lawson att man bör vara försiktig med att tolka vad som sägs av UFO-vittnen under hypnotisk regression. Ett hypnotiserat vittne kan, säger han, blanda ihop egna fantasier och verkliga erinringar utan att varken vittnet självt eller hypnotisören är medveten om detta.
Ornes uppfattning
Martin T. Orne har varit president i International Society of Hypnosis och är en internationell auktoritet på hypnos. I en uppsats i International Journal of Clinical and Experimental Hypnosis, oktober 1989, om bruk och missbruk av hypnos i rättsfall skriver han att experiment har visat att vittnesmål under hypnos är otillförlitliga. "Det är möjligt att simulera hypnos och lura även mycket erfarna hypnotisörer." Det är också möjligt för personer i djupt hypnotiskt tillstånd att medvetet ljuga, upplyser Martin Orne.
Orne skriver också att hypnotiska suggestioner, som ges en person för att återuppleva tidigare händelser, sätter en press på honom att ge upplysningar om händelser som han har få, om ens några, verkliga minnen av. I synnerhet blir det en press när suggestionerna åtföljs av frågor om specifika detaljer. De hypnotiska suggestionerna kan friska upp personens minne och ge en del ytterligare faktiska informationer, men de får honom också att fylla i detaljer som är plausibla, men består av andra minnen eller av fantasier. Orne anser att det är ytterligt svårt att veta vad som är sant och vad som är ihopfantiserat av det som sägs under hypnos.
Det är Ornes uppfattning att det inte går att dra några rimliga slutsatser av enbart upplysningar under hypnos. Det behövs oberoende bekräftelser. Han skriver också att när den hypnotserade får prata fritt, då framkommer de mest tillförlitliga upplysningarna, men också de minst detaljerade. Ju mer vittnet utfrågas om detaljer, desto fler detaljer kommer fram, men med en markant minskning av tillförlitligheten.
Orne säger också att "pseudominnen", som under hypnosen kan skapas av sådant som en person läst eller hört, kan införlivas med minnesbanken och uppfattas som om händelserna verkligen ägt rum. Orne: "Om hypnotisören har en tro om vad som hänt, är det ytterligt svårt för honom att undvika att oavsiktligt leda den hypnotiserades erinring så att denne till slut 'kommer ihåg' det som hypnotisören tror verkligen har hänt."
Den roll som fantasin spelar i hypnos har dokumenterats av Josephine R. Hilgard i "Personality and Hypnosis: A Study of Imaginative Involvement" (1979) University of Chicago Press.
Så långt referat av skeptikern Phil Klass' artikel i Skeptical Inquirer.
En vetenskaplig panel
En amerikansk vetenskaplig panel meddelade i mitten av 80-talet att hypnotiserade personer kan erinra sig mer än icke hypnotiserade, men att deras erinringar kan vara felaktiga.
I en undersökning kunde personer i hypnos komma ihåg dikter som de inte kunde återge när de inte var hypnotiserade. Men när man jämförde de återgivna dikterna med originalen, visade det sig att improvisationer och rena påhitt förekom. Hypnotiserade personer tycktes också lättare än icke hypnotiserade påverkas av ledande frågor. Panelen ansåg att hypnos bör användas i undersökningsyfte endast när det som framkommer kan bekräftas på annat sätt.
Rapporten har varit publicerad i tidskriften Scientific American 252:73. Referatet här bygger på en artikel i tidskriften Brain/Mind Bulletin, 19 augusti 1985.
Regression till tidigare liv
I Skeptical Inquirer, sommarnumret 1988, finns en artikel om hypnos och reinkarnation, skriven av en klinisk psykolog, Jonathan Venn. Venn berättar om en patient, 26-årige Matthew, som led av hjärtnevros med smärtor i bröstet. Undersökningar visade att det inte fanns något fysiskt fel på honom. Han uppmanades att uppsöka en psykolog, och så blev han Jonathan Venns patient.
Matthew var villig att pröva hypnos för att bli botad från sina besvär. Det visade sig att han var mycket lätthypnotiserad, gled snabbt in i ett djupt hypnotiskt tillstånd och reagerade på olika suggestioner, bland annat att gå tillbaka i tiden. Under hypnosen trodde han faktiskt att han var tillbaka i en gången tid. Han fick ett barns röst och betedde sig som ett barn. Snart gick åldersregression så lätt för honom att det började uppträda spontant utan psykologens aktiva medverkan.
Till slut gick Matthew tillbaka till ett föregående liv som den franske piloten Jacques Gionne Trecaulte, vilken blivit skjuten till döds av en tysk pilot i närheten av Mons i augusti 1914.
Matthew visade starka känslor som om han verkligen upplevde händelserna i Trecaults liv.
Under 18 månaders behandling hos psykologen uppträdde Jacques Trecaulte-personligheten 20 gånger. Till en början mindes Matthew ingenting av detta, men till slut blev han medveten om Jacques och kom att tro att denne verkligen hade levat.
Matthews bröstsmärtor försvann under terapin, och han fick bättre relationer till sin fru, sina barn och sina arbetskamrater. Jonathan Venn skriver att om han hade trott på reinkarnation som förklaring, så hade han hävdat att patientens hjärtnevros hade samband med hans död i det tidigare livet och att tillfrisknandet hade möjliggjorts genom att den händelsen återkallats under hypnosen. Men Venn ser saken på ett annat sätt. Han menar att Matthew, liksom många psykosomatiska patienter, led av en betydande stress men saknade förmåga att ge riktigt uttryck för sina känslor. Matthew var medveten om sitt problem och såg roten till det i faderns stränghet. I identifieringen med Jacques under hypnosen kunde han ge fullt uttryck för sina känslor. Ju längre bort från sitt verkliga liv han kom, desto lättare blev det för honom att visa känslor. Jonathan Venn skriver att regressioner till tidigre liv kan ha ett terapeutiskt värde inte för att de är verkliga, utan tvärtom för att de inte är det.
Jacques Trecaulte skulle ha levt i en tid och på en plats varifrån historiska dokument finns tillgängliga. "Jacques" gjorde 47 uttalanden som kunde kontrolleras på bibliotek och i olika arkiv. 30 av uttalandena kunde kontrolleras i USA (inklusive vad han sa om Frankrikes historia och geografi). De återstående 17 uttalandena, exempelvis namn på franska medborgare och uppgifter om förhållandena i staden Thionville, där "Jacques" sade sig ha bott, kunde kontrolleras endast i Frankrike.
Jonathan Venn menar att om Jacques verkligen hade existerat, skulle hans uppgifter ha bekräftats lika mycket i franska dokument som i böcker m m tillgängliga i USA. Om Jacques däremot var en fantasiskapelse, delvis byggd på latenta minnen, så borde han ha rätt i sådana uttalanden som kunde verifieras i amerikanska källor men fel i sådana som kunde verifieras endast i Frankrike. Det visade sig att av de 30 uttalanden som kunde kontrolleras i amerikanska källor, var 16 riktiga och 14 felaktiga. "Jacques" visste namnen på franska städer och vapentillverkare samt månad och år för slaget vid Mons. Å andra sidan existerade inte vissa platser, som han nämnde, och hans egen död kunde inte ha gått till så som han uppgav: maskingevär, som han sade sig ha blivi skjuten med, installerades inte i flygplan förrän i oktober 1914.
Samtliga 17 uttalanden av "Jacques", som endast kunde kontrolleras i icke-amerikanska dokument, visade sig vara falska. Jacques Trecaultes namn fanns inte i de tre arkiv som borde ha haft uppgifter om honom, om han funnits, nämligen militärarkivet i Paris, stadsarkivet i Thionville och giftermålsdokumenten i Thionville. Det fanns heller inga omnämnanden av hans hustru, son, fader och svärfader. Den gata, där han sade sig ha bott, hade aldrig funnits.
Jonathan Venns slutsats blev att Matthews "föregående liv" saknade grund i verkligheten.
Venn skriver att påståenden under hypnos om tidigare liv kan verka övertygande om endast det som stämmer rapporteras och det övriga förtigs. Fallet Matthew kunde ha sett ut som ett reinkarnationsfall, om det hade gjorts en selektiv rapportering. Matthew visste mer om fransk historia och geografi än man kunde vänta sig av en amerikan med high school-utbildning.
Venn tror att Matthew kan ha fått sina kunskaper om Frankrike genom exempelvis böcker och TV-program, fastän han själv var omedveten om detta.
Läs mer om regressionshypnos och om Lawsons försök!
Till sidan 1!
www.sokaren.se/INDEX126.HTML
