LEVANDE FÖRETAG I EN NY TID
Fjärde konferensen, i Sunne
Referent: SM
JAN GRÖNHOLM
En bit av det mänskliga dramat
Filosofie kandidaten, författaren och konsulten i framtidsfrågor Jan Grönholm, som är en smal, skäggig och glasögonprydd svensk man, berättade om "gamla och nya föreställningar" - klart, humoristiskt och njutbart.
Historien kan ses som ett skådespel, som vi författar själva, sa Grönholm inledningsvis. Det finns ingen utomstående författare som sätter manuskriptet i händerna på oss, och ingen regissör som ger oss scenanvisningar. Det är uteslutande på oss själva det beror, om det blir en bra eller en dålig historia.
Varje kultur, varje epok, har skrivit det mänskliga dramat på sitt eget sätt, utifrån sina egna svar på frågorna vad verkligheten är, hur den styrs, vem människan är och varför hon finns till.
Det förindustriella samhället
I det förindustriella samhället i Europa hade människorna en livssyn enligt vilken det egentliga livet bör jade först efter döden. Bortom jordelivvet fanns himlen eller, för olyckliga stackare, helvetet. Tidsperspektivet var långt: det sträckte sig in i evigheten, och den jordiska tillvaron var endast en liten liten bit av livet.
Jordelivet hade en stark lokal förankring. Livsrummet var ett område med ett par mils omkrets bara. Utan för det kom man aldrig.
Samhället var en hierarki, en religiös ordning, med Gud Fader högst upp och under honom ärkeänglar, änglar, Kristi ställföreträdare påven, biskopar, präster och lekmän. Denna ordning ansågs vara av Gud given.
I det förindustriella samhället måste envar spela den roll han fått sig anvisad ... var fadern bonde, blev man själv bonde.
De flesta försöjde sig på jordbruk, och människorna levde nära varandra, tätt tillsammans. Det upprätthölls inga gränser mellan individerna, utan de utgjorde kollektiv. Varje individs liv fick sin mening som en del av kollektivet.
Människan sågs som en fallen själ. Hon hade fjärmat sig från Gud, men kunde komma tillbaka till Gud, om hon skötte sig på rätt sätt.
Livets mening var frälsning.
Arbetet var en gudstjänst. Man arbetade i sitt anletes svett - som straff för syndafallet. Men det var ingen eländig tid, utan många levde riktigt bra.
Det industriella samhället
"Industrialismen" heter den akt av det mänskliga dramat som människorna i västerlandet har spelat de senaste 200 åren. Fast egentligen började den redan på 1500-talet.
Tidigare hade människorna varit förankrade i Bibeln och tolkat livet religiöst. Nu bröt ett vetenskapligt tänkesätt igenom. Dess företrädare sköt Bibeln åt sidan som källa till kunskap om verkligheten. Den sanna kunskapen fär man, ansåg vetenskapsmännen, genom att förutsättningslöst samla fakta i naturen.
Det nya tänkesättet gav upphov till en avancerad teknik, och drömmen om industrisamhället växte fram: maskinerna skulle göra allt arbete åt människorna, som skulle njuta av livet.
Det var inte längre livet efter döden som gällde, utan nuet och den nära framtiden. Livet utspelade sig här i världen, inte i en kommande tillvaro.
Och världen blev oändligt mycket större. Män som Kolumbus, Vasco da Gama, Galilei och Kopernikus vidgade gränserna.
Centra i den nya världen blev de världsliga metropolerna, som Paris, Amsterdam, London och Washington. Den världsliga maktens boningar står i centrum från och med nu.
Det är den materiella världen som är intressant, inte en andlig värld någon annanstans. Maskiner är det som betyder något. Även människan ses som en maskin.
Framtiden tycks strålande, resurserna verkar vara obegränsade.
Även det nya samhället är en hierarki, men en världslig sådan. Samhället centraliseras.
Varje människa är nu en individ, inte bara en del av ett kollektiv. Under renässansen skrevs de första självbiografierna.
Frälsning är inte längre människans mål. Människan har blivit njutningslysten, och hon vill ta för sig i detta livet av det goda som erbjuds.
Den nya tiden är en rationell era. Människan kalkylerar rationellt sina intressen.
Religionens budskap skjuts i bakgrunden, och materialismen förkunnas. Arbetets mening är att tjäna sig själv. Förut gudstjänst - nu förtjänst. Man arbetar för pengar. Man vill göra så litet som möjligt för så stor betalning som möjligt.
Det postindustriella samhället
När materialismens budskap först gavs åt människorna, jublade de. Men nu tystnar jublet. Industrialismen har på många sätt varit en succé. Men den har rövat jordens tillgångar, och nu har vi fått den traumatiska upplysningen att resurserna inte är oändliga. Och vi har börjat tröttna på det livsinnehåll som det industriella samhället gett oss. Men vi har svårt att bryta upp från industrialismen. Vi försöker putsa litet i manuskriptet för att historien skall kunna fortsätta ungefär på samma sätt. Men vi gör det utan någon entusiasm.
Är det dags nu att byta manuskript? Ja, ett nytt scenario håller faktiskt på att ta form. Vi är på väg ut ur industrialismen in i ett postindustriellt samhälle. Hur kommer det samhället att se ut - det som vi skall skapa tillsammans, när det gamla inte ger oss någon mening längre?
Var utspelas det nya livet? Jo, det blir en återgång till det lokala, men inte en inskränkt lokalisering, utan tillsammans med en globalisering av tänkandet. Vi känner inte som om vi levde i periferin, utan centrum finns överallt.
Det kommande samhället blir ett informationssamhälle. Och det präglas av synergi i stället för av konkurrens.
Vem är då människan i det nya samhället? Jo, det är den obegränsade människan som är den nya tidens människa. Hon har andra intressen än den industriella människan. Hon har ett individuellt centrum, men inte ett skal. Hon är öppen och gemenskapsinriktad. Hon har ett självförverkligande som är solidariskt och gruppmedvetet.
Den postindustriella människan är inte bara en effekt, utan hon är en orsak. Hon är skapande. Hon inte bara har, utan hon är och blir.
Vilka mål kommer människorna att ha i det postindustriella samhället? Jo, medvetandeutveckling blir det övergripande målet. Det innebär att bli visare. Arbetet får en ny mening.
Vad är då arbete? Det kan ges många olika definitioner av arbete, men Jan Grönholm väljer sin definition ur den österländska mytologi som säger att Gud är skapare, upprätthållare och förstörare. Arbete är alltså att skapa, att bevara och att förstöra - göra rätt saker, bevara rätt saker och förstöra rätt saker. Då blir vi Guds händer på jorden.
När målet är medvetandeutveckling, då är arbete ett av de bästa sätten att öka sitt medvetande. Och det bästa sättet att tjäna Gud och oss själva är att tjäna våra medmänniskor. Ordet service är nutidssvenska för tjäna.
De företag som ställer in sig på att tjäna medmänniskorna kommer det att gå mycket bra för!
| Edgar Mitchell åkte till månen som amerikansk astronaut med Apollo XIV. Att från månens yta se jorden liten ute i den svarta rymden gav honom en ny kärlek till vårt gemensamma hem, och en euforisk upplevelse - som följdes av ängslan för människorna och av sorg över vad vi gör på vår planet. Upplevelsen fick honom att inse att vi måste ändra oss och få en ny syn på oss själva för att kunna ha en framtid. |
EDGAR MITCHELL
Mot vidgad medvetenhet
Edgar Mitchells avsikt med deltagandet i företagskonferensen om den hela människan var bland annat att hjälpa människor vidga sina vyer och gå från ett snävt, självcentrerat tänkande till ett tänkande av mycket större vidd. Han påminde oss om att för endast några få generationer sedan levde de flesta människor hela sitt liv i den trakt där de fötts. Hemorten var deras värld. I vår tid, slutet av tjugonde århundradet, har verkligheten vidgats till universums gränser, och vi har tagit våra första steg ut i världsrymden.
Det är inte lätt för oss att förstå vår nya situation, införliva den med vårt innersta och leva med den. Men vi behöver förstå. Vi behöver ett bredare filosofiskt perspektiv på vårt liv och förstå vad vi är i universum.
Vi har en tendens att tro, sa dr Mitchell, att vi endast har två olika inre tillstånd, vakenheten och sömnen. Men i själva verket finns det ett nästan obegränsat spektrum av medvetenheter. Vi vet inte var gränserna går, hur långt vi kan vidga vår medvetenhet. Från österlandet har vi fått hjälp att förstå att medvetenheten kan ökas. Vi kan vidga den från att omfatta bara oss själva som individer till att omfatta hela universum.
Alternativa sätt att se
I västerlandet är vi uppfostrade i ett visst trossystem, i en judisk-kristen tradition. Därför ser vi världen på ett speciellt sätt. Men det finns andra sätt att uppfatta den. Vi kan exempelvis pröva synsätt från österlandet för att se vad de kan betyda för oss.
Och det sker verkligen i vår tid omprövningar av vad vi människor är och vår plats i universum. Många nya idéer undersöks. En anledning till detta är att jorden inte blir en bättre plats att leva på trots att vi blir allt mer civiliserade. I stället ökar hot och fruktan. Vi måste göra något för att minska fruktan och göra livet lättare att leva för oss själva och våra efterkommande.
I denna mänsklighetens kris kan vi göra en av två saker: Vi kan pröva samma slags lösningar som hittills, men göra det snabbare och mer energiskt, eller vi kan gå djupare in i oss själva för att finna helt andra lösningar, finna nya sätt att se på problemen. I stort sett gör vi det förstnämnda: Vi ser tillbaka på det förflutna för att där finna lösningar på våra problem. Det tycks inte fungera. Så låt oss då pröva nya lösningar! Låt oss se inåt!
Inom de stora mystiska tanketraditionerna har man alltid sagt att svaren finns inom oss, i inre erfarenheter. Men vi i väst är inte vana att vända oss inåt. Vi är så utåtriktade och verklighetssinnade...
Men låt oss tänka efter vad verkligheten är, vad som är verkligt! Vår västerländska vetenskap har övertygat oss om att verkligt är det som vi upplever i den yttre världen, såsom träd, berg, dalar, byggnader och städer. Men jag föredrar, säger Edgar Mitchell, att sätta en annan etikett på det som vi kan se och ta på och kalla det manifesterad verklighet. Det finns dock ett annat slags verklighet som har större betydelse för oss i vårt dagliga liv, nämligen det sätt på vilket vi sköter våra personliga åligganden i familj, i arbete, i våra sociala relationer. Den verkligheten, vår egen verklighet, är något som vi själva tycks skapa, men vi skapar den inte, utan den är en följd av vad vi tror, av vårt trossystem, vilket beror på våra livsvillkor, vår uppfostran, vårt tänkesätt, våra erfarenheter. Vårt trossystem är de ögon varmed vi betraktar världen. Den verkligheten är vår egen unika verklighet och den formar vårt liv.
Ett exempel: När människorna för några hundra år sedan trodde att jorden var platt och att stjärnorna rörde sig ovanför dem, då inrättade de sitt liv i överensstämmelse med den tron. De upplevde universum annorlunda än vi, och deras uppfattning hade en stark inverkan på deras liv.
Verkligheten är sådan som vi uppfattar den. Detta faktum kan demonstreras på olika sätt, exempelvis av ett fall där flera människor blir vittnen till en trafikolycka. När de efteråt skall redogöra flör händelsen, beskriver de den på olika sätt, var och en i överensstämmelse med sitt eget sätt att tänka, att reagera, sitt eget trossystem.
Edgar Mitchell ger också ett annat exempel på hur människor ser vad de kan se i enlighet med sitt trossystem. Det är hämtat från hans egen erfarenhet inom vetenskapen. För några år sedan gjordes experiment med Uri Geller i ett laboratorium på forskningsinstitutet SRI International i Kalifornien.
Uri Geller kan åstadkomma ganska förbluffande saker där medvetandet påverkar materien. Så snart vi var övertygade om att han var äkta, inbjöd vi några vetenskapliga kolleger att studera honom tillsammans med oss. Dessa vetenskapsmän reagerade olika. Några var öppna och ivriga att fortsätta experimenten. De såg vad som hände och ville gärna vara med och upptäcka något nytt. Men andra med liknande kvalifikationer, som också såg vad som hände, började kallsvettas, blev sedan vita i ansiktet och lämnade laboratoriet. När vi träffade dem ett par dagar senare, var de onda på oss. Vi beskylldes för att ha lurat dem med trick och försökt göra dem till åtlöje. De ville inte ha något med oss att göra längre. Efter en vecka hade de fullständigt suddat ut från medvetandet vad de sett. De ville inte ens medge att de varit i det där laboratoriet. De reagerade i överensstämmelse med sin verklighetsuppfattning, sitt trossystem.
I viss mening skapar vi själva vår verklighet genom det sätt varpå vi uppfattar livet. Ja, den manifesterade verkligheten har sin början i tankarna, i idéerna. När vi samlar oss kring samma idéer, sätter kraft i dem och de blir sociala normer, då blir de manifesterad verklighet. När exempelvis en ny produkt skapas, så är det först någon som tänker på den, har idén till den. Sedan lyckas han övertyga andra om den tänkta produktens förträfflighet, och så samlas ett lag konstruktörer och utformar den nya produkten på papperet, varpå andra förverkligar den i materien. Produkten har börjat i tanken.
Men det finns också en uppfattning att tankar kan förverkligas på ett mera direkt sätt, vilket exempelvis Uri Geller demonstrerar, nämligen så att tanken påverkar materien. Det är svårt för oss västerlänningar att godta detta. Vi tror gärna att det är fråga om hokus pokus. Men inom esoteriska traditioner har man länge känt till tankens direkta makt över materien. Tyvärr kan vi ännu inte kontrollera detta, och vi vet inte hur det skall passas in i våra moderna naturvetenskapliga begrepp om verkligheten.
Vårt trossystem idag är präglat av den newtonska verklighetsuppfattningen, som innebär att universum styrs av obevekliga lagar - och av den traditionella religionen enligt vilken människan är usel, född i synd och kan nå himlen endast genom Guds nåd.
Låt oss vända tillbaka i tiden för att se hur vår verklighetsuppfattning har blivit till!
Vi har alla upplevt vad intuition är, vi har haft aha-upplevelser, när alla bitar plötsligt fallit på plats och vi har sett sammanhang. Vi kan fråga oss: Hur reagerade våra primitiva förfäder i forntiden på sådana inre upplevelser? Jo, de tolkade dem som verk av andar och gudomligheter utanför dem själva. När de blev medvetna om inre liv, skapade de myter, som skulle förklara de inre upplevelserna. De flesta av våra religioner härstammar från den sortens föreställningar. Att säga det innebär inte att nedsätta religionerna. De har tjänat oss mycket bra i det förgångna. De har gett oss värden och varit den drivkraft som gjort mänskliglkgten till vad den är. Men frågan är: Är våra förfäders religiösa förklaringar på sina iakttagelser och upplevelser lämpliga för oss i vår tid?
Nej, med vår moderna vetenskap uppfattar vi verkligheten på ett annat sätt än våra primitiva förfäder gjorde. Men vad är då vetenskap? Jo, vetenskap innebär att objektivt se på världen och att göra experiment. Enligt den newtonska modellen av vetenskap har vi fått verklig kunskap när vi är överens om resultaten av våra experiment. Om vi får tillräckliga bevis för en teori, kallar vi den sanning. Men i själva verket är dessa sanningar beroende av vårt trossystem. Vad som inom vetenskapen kallas objektiv sanning är i verkligheten endast överenskommelser. Om vi får tillräckligt många vetenskapsmän att hålla med om en sak, så tar vi den för given och ifrågasätter den inte.
Sheldrakes betydelse
En som ifrågasatt etablerade vetenskapliga sanningar är den engelske biologen Rupert Sheldrake. Han har lagt fram intressanta teorier om morfogenetiska fält, formbildande fält, efter vilka alla former i universum bildas. Dessa hypotetiska fält kan jämföras med gravitationsfält och magnetiska fält. Liksom dessa är de formbildande fälten osynliga för ögat, men de verkar genom attraktion och skapar vissa former och beteenden. Varje ny form bildar ett motsvarande formbildande fält som genom morfogenetisk resonans ger upphov till nya liknande former, och ju fler liknande former som bildas, desto starkare är det formbildande fältet.
Sheldrakes teori håller på att testas experimentellt, och även om inga slutgiltiga bevis föreligger, så tyder mycket på att han har rätt, säger dr Mitchell.
Teorin om formbildande fält kan vara den felande länken mellan den materiella vetenskapen och den andliga världen, mellan materia och ande/medvetande.
Det finns en del i naturen och i djurens liv som väl överensstämmer med Sheldrakes teori. Om råttor i ett försökslaboratorium skall lära sig något nytt som inga råttor tidigare gjort, så tar det en viss tid för dem att göra detta. Men när några råttor har lärt sig det nya, går det sedan fortare för alla andra råttor att lära sig det.
Och när en viss kristallisering en gång skett i naturen, bildas sedan nya liknande kristaller snabbare.
Nya idéer uppträder ibland praktiskt taget samtidigt i olika delar av världen. Sheldrakes teori kan förklara detta.
Om nu Sheldrake har rätt och de formbildande fälten existerar på sådant sätt som han antar, då är alla tidigare erfarenheter i universum tillgängliga för oss. Förmodligen uppfattar vi dem som visioner, drömmar, inre röster etc - precis det som den mystiska traditionen säger händer med medvetna människor. När vi går in i oss själva och utforskar vår inre rymd, kan det hända att vi snappar upp kunskap från universum. Om formbildande fält existerar, så är allting som hänt i universum från dess begynnelse tillgängligt på något sätt genom morfogenetisk resonans när vi tonar in för att få kunskap. All tidsåldrarnas visdom finns då inom räckhåll för oss när vi blir medvetna. Det är som att ha ett universellt bibliotek i fingertopparna. Hemligheten skulle vara att lära sig tona in så att man kan plocka upp från universum just den kunskap man behöver. Det skulle inte förvåna om detta kan demonstreras.
"Maharishi-effekten" stämmer, om den är verklig, med hypotesen om morfogenetiska fält. Maharishi-effekten innebär att när en procent av befolkningen inom ett område mediterar regelbundet enligt TM-metoden, så påverkar detta alla människor där positivt - brottsligheten sjunker exempelvis. Preliminära undersökningar visar att Maharishi har rätt, säger dr Mitchell, även om man inte vet om det är just en procent som är tröskeln.
Sheldrakes idé är tilltalande. Den förklarar mycket som vi annars inte förstår. Vilka följder får det om vi accepterar den som sann? Den låter oss förstå att vi inte är hjälplösa offer för en obeveklig värld. Sheldrakes hypotes visar oss att som vi tänker, sådana är vi. Vår verklighet har sin rot i våra tankar. Vår verklighet imorgon beror av våra tankar idag. Vi påverkar verkligheten genom vad vi tänker, genom vad vi gör.
Om Sheldrake har rätt, då gör vi en hel del för världen bara genom att tänka fred, kärlek, broderskap och därigenom förstärka de morfogenetiska fält som stimulerar de egenskaperna. Och tvärtom bidrar vi till världens svårigheter genom att vara onda, besvikna, hatiska.
- Hur vill vi tänka oss och börja skapa morgondagen? Jag tror, säger dr Mitchell, att vi vill skapa en fredlig värld. Men om vi har våra förfäders trossystem, så framstår detta för oss som en alltflör stor och svår uppgift. Vi synes då allför obetydliga för att kunna göra något åt världens öde, vi är endast offer. Låt oss då i stället i enlighet med hypotesen om morfogenetiska fält börja skapa morgondagen genom att idag tänka de tankar som vi vill se förverkligade imorgon! Låt oss tro att Sheldrake har rätt och att morfogenetisk resonans är en verklighet, och mycket tyder på det. Då kan vi göra den positiva insatsen för världen att vi förändrar våra egna tankar. Därigenom bidrar vi till att skapa vår gemensamma verklighet. Vi bättrar på det morfogenetiska fältet, och när vi gör det börjar det bli manifesterad verklighet.
Läs om ett föredrag på Levande företag-konferensen av Peter Koestenbaum!
Till Åsa Freijs reportage från Levande företag i en ny tid!
Till sidan 1!
www.sokaren.se/INDEX348.HTML