KRITIK I NYA TIDEN
Sökaren är ett forum för bland annat ett kunnigt ifrågasättande
Nr 1, 1994
Kundalini kan vara farligt. I anslutning till ett reportage om kundaliniyoga finns i Sökaren en notis om psykiatern överläkare Bo Gunnar Johnsons erfarenheter och uppfattning.
I nr 37, 1984 av Läkartidningen rapporterade Johnson om nio fall av psykos, där en aktivering av kundalinin tycktes ha kunnat vara en förklaring. Det hade dock inte varit de sjukas avsikt att väcka kundalinikraften. De hade ägnat sig åt sådant som meditation, autogen träning, yoga eller manisk religiös aktivitet, och de berättade att sjukdomen hade börjat i samband med dessa aktiviteter.
De upplevde en energi som eld, kraft eller värme. Flera tyckte att energin fanns i hela ryggraden, en att den var i huvudet. Sju tyckte att energin fyllde huvudet, studsade mot skalltaket, sprängde ut ögon, öron, tänder och tunga. En upplevde att ett energiflöde sakta gick genom ryggraden och successivt vitaliserade hela kroppen - det steg upp till huvudet, där det kulminerade som en explosion. Upplevelser av religiös karaktär var vanliga, till exempel andliga upplevelser, ökad intuition, inre ljus och tidigare inkarnationer. Senare övergick exaltationen i mörker och tomhet, förlust av livskraften, paranoia och rädsla för döden.
Det var doktor Johnsons mening att en kundaliniprocess hade utlöst psykoserna.
Problemen fortsatte sedan patienterna hade upphört med det som utlöst dem.
Psykiatriska fall av denna typ talar för att det finns en verklighet bakom talet om kundalinikraften och dess potentiella farlighet. I Indien är det en tradition att väcka kundalini för att nå högre medvetadenivåer. Där ser man också mycket allvarligt på kundalinistegring, och i yogalitteraturen varnas det för detta. Psykisk sjukdom kan bli följden. Det är viktigt med sakkunnig ledning, om man försöker väcka kundaliniormen.
Nr 2, 1994
Därför tror jag inte på astrologi. Astrologi är vidskepelse, anser astronomen Curt Roslund i en artikel som han inbjudits att skriva i Sökaren. Astrologins påståenden är inte grundade i erfarenhet, vunnen genom kritisk, objektiv forskning. Astrologerna har en tro, och de ifrågasätter aldrig denna tro, vilket är en inställning som är helt främmande för sanna vetenskapsmän.
Docent Roslund skriver bland annat att kritik är en av vetenskapens hörnpelare. Det är genom kritisk granskning som vi kan förbättra vår förståelse av världen. Även de mest uppburna vetenskapsmännen och de bäst etablerade teorierna får finna sig i att ständigt ifrågasättas. Inget tas för givet. Så arbetar vetenskapen. Men inom astrologin är det helt annorlunda. Där ifrågasätter man inte. Många föreställningar i modern astrologi kan härledas flera tusen år tillbaka i tiden, till det gamla Mesopotamien. Där ansågs till exempel planeten Mars blodröda sken ge förebud om ond, bråd död, och den ljusa och vackra Venus ansågs förebåda lycka, lek och älskog. I ljuset av vår tids vetande framstår dessa föreställningar som naiva. Astrologin har aldrig anpassats efter nya rön om universum.
Roslund nämner i korthet en del vetenskapliga undersökningar som gjorts för att testa astrologin, bland annat av forskarna Michel Gauquelin och Vernon Clark, som båda lagt fram ett påvisbart men svagt stöd för astrologin. Deras resultat måste dock ifrågasättas och motsägs av andra forskningsresultat, bland andra Shawn Carlsons. Roslund anser att Carlsons resultat utgör ett allvarligt bakslag för astrologin.
Astrologi håller inte för vetenskaplig prövning av Curt Roslund.
Nr 3, 1994
Skeptisk prövning en värdefull metod. En måttlig skepticism är bra, menar filosofiprofessorn Paul Kurtz, som är en ledande amerikansk skeptiker. Han understryker att skepticism är ett viktigt element i sunt tänkande men att det inte bör gå till överdrift. Det kan betraktas som en metod enligt vilken man kritiskt prövar alla påståenden.
Utan skepticism lurar vi lätt oss själva att tro på sådant som det inte finns tillräckliga skäl att tro på. Med en klok skepticism har vi möjlighet att verkligen skaffa oss genuin kunskap och således flytta fram vetandets gränser.
Skeptiker är den, framhåller Paul Kurtz, som vill ifrågasätta varje påstående och kräva begreppsklarhet, logisk konsekvens och fullgoda bevis.
Skepticismen har djupa rötter i den filosofiska traditionen. Ordet kommer från grekiskans skeptikos, som betyder "överväga, undersöka". Det är besläktat med det grekiska ordet skepsis, som betyder "efterforskning" och "tvivel".
Inom vetenskap och filosofi är skepticism viktig. Men det anses vara ytterligt svårt att ha en skeptisk hållning i det vanliga livet eller att konsvekvent leva efter skepticismens principer. Ty människor vill ha övertygelser som de kan tänka och handla efter.
Den skeptiska hållningen betraktas ofta med ogillande och oro av dem som vill ha visshet.
Skepticismen är en omedgörlig fiende till pretentiösa trossystem. När folk vill ha bestämda svar på sina frågor, tycks skepticismen alltid ge dem ytterligare frågor att grunna över.
Ändå är skepticism i djup mening en väsentlig del av allt intelligent tänkande och utmärkande för ett skolat sinne.
Nr 5, 1994
När domedagen uteblir. Den norske religionshistorikern Terje Emberland berättar om "domedagssekter", där man trott på omvälvande händelser som sedan aldrig intfäffat. En grupp i Amerika blev lurad av ett skriftmedium.
Ett forskarlag under ledning av den amerikanske sociologen Leon Festinger infiltrerade 1950 en amerikansk UFO-grupp som leddes av en kvinna, fru Keech, vilken stod i spiritistisk kontakt med utomjordiska intelligenser. Genom automatisk skrift fick hon veta att en serie våldsamma flodvågor skulle skölja över jorden den 21 december samma år och att större delen av mänskligheten skulle omkomma i vattenmassorna. De troende skulle emellertid räddas från undergången genom att bli evakuerade i flygande tefat.
Den 23 juli mottog fru Keech följande besked från rymdkaptenen Sananda: "Den ljusstråle du ser på södra himlen kommer från /.../ vårt rymdskepp, som kommer att landa /.../ vid gryningen den första augusti på Lyons flygfält. När landningen sker, blir det som om jorden går under. Teknikerna där kommer att tvivla på sina sinnen när de ser det utomjordiska skeppet mitt på landningsbanan."
Tidigt på morgonen den första augusti stod en liten välkomstkommitté utanför avspärrningen vid den militära flygplatsen och kikade mot himlen i väntan på rymdskeppet.
Timmarna gick i solgasset på den dammiga vägen.
När de var beredda att ge upp, fick fru Keech syn på en man som stod på avstånd och betraktade den besynnerliga gruppen. Fru Keech berättar: "Då han kom närmare, blev jag varse något egendomligt, nästan skrämmande i hans gestalt. Jag gick bort till honom och erbjöd honom ett glas kall fruktsaft. Nej tack, sa han. Jag såg ögonen hans - ögon som såg rakt in i själen - och rösten sände vågor av ström in till benen i min kropp. Medan vi stod där och spanade mot himlen efter rymdskepp, såg han först uppåt och därefter på oss, särskilt på mig /.../ innan han gick sin väg."
Genast när de hade kommit tillbaka till staden, fick fru Keech ett uppmuntrande meddelande: "Det var jag, Sananda, som visade mig på vägen, förklädd till människa."
Turen till flygplatsen hade inte varit förgäves.
Nr 3, 1995
Den dolda människan.Den norske psykologiprofessorn Harald Schjelderup berättar i sin bok "Den dolda människan" om Eileen Garrett som inbjöds delta i en spiritualistisk cirkel, vilken sysslade med "borddans". Under en sammankomst blev hon sömnig och slumrade till. När hon vaknade, verkade alla oroliga. De berättade att det föreföll som om deras döda släktingar hade meddelat sig med dem genom mrs Garrett, medan hon sov och talade i sömnen.
Mrs Garrett blev bekymrad och sökte råd hos en mr Huhnli. Medan hon satt hos honom, blev hon återigen sömnig och förlorade medvetandet. När hon vaknade, berättade han att hon fallit i trans och förklarade att det var ett tillstånd som var beroende av en extrem psykisk passivitet. Individen förlorar i ett sömnliknande tillstånd kontrollen över sitt eget medvetande, och då kontrollerar till synes något slags väsen en del av den sovandes vilja. Mr Huhnli berättade också att han talat med ett främmande väsen, medan hon sov. Denne kallade sig Uvani och besatt en ovanlig intelligens.
Mrs Garrett gjorde stora ansträngningar för att komma till klarhet om det som skedde med henne, och hon ställde sig till förfogande för vetenskapliga undersökningar och stödde aktivt parapsykologisk forskning. Men något definitivt svar fick hon inte.
De flesta parapsykologer anser att andarna är omedvetet skapade av medierna själva som så kallade sekundära personligher. Till det resultatet kom också en kommitté inom det brittiska sällskapet för psykisk forskning, som undersökte mediet mrs Piper, och någon alternativ förklaring av vetenskaplig betydelse torde aldrig ha lagts fram.
Schjelderup upplyser att de "psykiska" fenomenen företer en rad egendomligheter som klart strider mot andehypotesen. "Det är uppenbart att vi inte kan ta 'andarna' för vad de utger sig att vara", skriver han. I en rad fall har det kunnat visas att anden ljuger om sin identitet. Den ger exempelvis upplysningar som bevisligen inte stämmer med verkligheten. När anden avslöjas som lögnare, försöker den slingra sig ur situationen med orimliga undanflykter. Ibland har uppdiktade personer meddelat sig under spiritualistiska sammankomster, samt ännu levande personer, som medierna trott varit döda.
Bakgrunden till dessa märkliga fenomen är det omedvetnas förmåga att skapa roller, både fantasiroller och roller som svarar mot människor som levat.
Kan vi tro på medier?
Att resonera förnuftigt
Den hundrade apan
Marja Savola:
FALLGROPAR PÅ DEN ANDLIGA VÄGEN
"Inget bör visas i tryck, som kan ge oss den minsta hjälp till utvecklingen av en kraft, som ödelägger obarmhärtigt, om man försöker att väcka den för tidigt", skriver George Arundale i sin bok "Kundalini - en ockult erfaring".
GEORGE ARUNDALE (1878-1945) VAR ENGELSK TEOSOF och blev ordförande i Teosofiska Samfundet 1934 efter Annie Besant. Han levde i kretsen kring Krishnamurti, teosofernas utkorade "världslärare". Tillsammans med sin indiska fru och andra utvalda använde han metoder för att väcka kundalinikraften och tog den ena "invigningen" efter den andra. Han anser att allt som sägs och skrivs om kundalini skall tas med största förbehåll, eftersom kraften verkar olika på olika individer.
Arundale skriver:
"Innan någon försöker väcka kundalini, låt honom veta mycket om den, speciellt om dess faror /.../ alltför lite kunskap kan uppmuntra till dumdristighet. "
Och vidare:
"Det sägs att ockultismens väg är översållad med vrak /.../ och jag vågar påstå att kundaliniuppväckelsens väg - även om den bara är i sin begynnelse - blir kantad av ännu fler vrak."
Kundalini är livets eld, som strömmar genom allt, mineralriket, växtriket, djurriket och människoriket, men - med enstaka undantag - som en mild, befruktande ström av eld vilken liksom vederkvicker hela kroppen. Men varje gång som ett bestämt och definitivt framsteg sker i andligt växande, intensifieras kundalinikraften.
Väckningen av denna kraft är enligt Arundale förbunden med den största fara. Kundalini kan bli till en rasande flod och rasera allt på sin väg. Den kan bli till stor olycka för den som inte kan hålla den under kontroll. Och det kan ingen som inte nått högre höjder på den andliga utvecklingsstegen, och det har större delen av mänskligheten inte gjort, anser han.
Kundalini, som alltså frigör livets eld i individen, kräver "kungavärdighet", det vill säga ett balanserat sinne och en stark hälsa. Individen skall kunna bära på en "eldbörda", som han normalt inte är van vid, och eldens stimulans blir mer än han kan tåla, om han inte äger en stark självkontroll.
Men det är inte enbart eld eller värme som upplevs, utan även köld, ofta i hjärtområdet. Arundale skriver:
"Det blir iögonfallande att kundalini gott kan jämföras med elektriciteten, med hänsyn till den användning man kan ha av den. Ökad medvetenhet, minnen av nattliga upplevelser och så vidare är bara några frukter av kundaliniväckning. Långt viktigare är den ökade kraft som den ger till arbete i den yttre världen."
Det blir en stimulering av alla redan existerande sinnen, och Arundale anser att vi bara är i början av vår förståelse av denna kraft:
"Lyckligtvis är världen säkrad mot vetenskapens upptäckt av kundalinistrålarna, annars skulle ödeläggelse bli följden. När vi läser om så kallade 'dödsstrålar' och annan starkt ödeläggande strålning från stora kraftcentra, då skall vi tänka på kundalini som mer mäktig än alla dem tillsammans, och vi skall vara glada att den sköter sig själv, tills det är nödvändigt att vi lär oss bruka den. Den vänder sig som en bumerang med fruktansvärd verkan mot dem som missbrukar den, mot dem som inte har vördnad för den och mot dem, som använder den för själviska ändamål."
Kundalinis faror är enligt Arundale bland annat:
Det är alltså hjärnan som skall kunna uthärda en enorm press. En person hos vilken kundalini börjar röra sig, lever i alla avseenden under högtryck. Det är en kraftkoncentration och kan bli droppen som får bägaren att flöda över och slunga den olycklige ner i ett fruktansvärt mörker, om han inte är en andlig atlet, skriver Arundale. Ökad sexuell aktivitet och utlevelse, vilket resulterar i förlust av vitalitet. Alla sexuella böjelser måste levas ut.
Mental förvirring, om man inte är i besittning av god självbehärskning, har ett lugnt och klart tänkande och är befriad från ett lägre tankeklimat.
Även om man får hjälp med att väcka kraften, beror det helt och hållet på en själv vilken utgången blir. Förmågan att se om en individ är mogen att väcka kundalini beror helt på intuitionen, och den är outvecklad hos mänskligheten idag. (Intuition är omedelbar vetskap om högre sanningar, utan föregående analys.) Människans psykiska kroppar måste vara utvecklade och kunna bära kraften.
Faran att störa den fysiska och psykiska rytmen och jämvikten genom okontrollerad stimulering av kroppens olika centra är stor. Risken är att hjärtat och nervsystemet tar skada och att individen blir kroniskt invalidiserad med försämring av hjärnan, som blir överansträngd. Resultatet blir att nervsystemet kollapsar.
Kundalini bryter ner alla barriärer enligt Arundale, det vill säga den öppnar portarna på vid gavel, de portar som hittills har öppnats långsamt och gradvis, och ännu är mycket små. Det är hans bestämda åsikt att den förståndige låter kundalini vara ifred.
ERFARENHETER AV ÖSTERLÄNDSKA METODER hade också C. G. Jung. Han använde yoga och förändrade medvetandetillstånd under sitt utforskande av det omedvetna. Han var medveten om att han riskerade sin hälsa och sitt förstånd och skriver i sin bok "Mitt liv, minnen, drömmar, tankar" följande:
"För att kunna få tag i de fantasier som så att säga underjordiskt satte mig i rörelse måste jag låta mig sjunka ned i dem. Detta bjöd mig inte bara emot, utan fyllde mig även med ren ångest. Jag fruktade att förlora min självkontroll och bli ett byte för det omedvetna, och vad detta betydde stod för mig som psykiater blott alltför klart."
Han utforskade "andevärlden" och blev psykotisk. Han hörde röster, hade besök av "döda" och samtalade med dem. Han betedde sig fullkomligt förvirrat och var själv osäker om han kunde ta sig igenom detta med förståndet i behåll. Endast med största ansträngning lyckades han ta sig ur "labyrinten", "glad att ha undkommit döden".
Jung har skrivit en psykologisk kommentar till "Den tibetanska dödsboken". Innehållet anser han vara en "ingivningsprocess" - om boken läses bakifrån. När han kommer till Chönyid-tillståndet, som han menar är likvärdigt med en medvetet framkallad psykos, skriver han:
"Man läser och hör en hel del om yogans faror, framför allt då riskerna med den så illa beryktade kundalini-yoga. Och ett medvetet framkallat psykotiskt tillstånd, som hos en del instabila individer lätt kan leda till en äkta psykos, är naturligtvis en fara som måste tas i allra högsta grad på allvar. De här sakerna är verkligen farliga, och man bör akta sig för att mixtra med dem på vårt typiska västerländska sätt. Det innebär att direkt utmana ödet, som kan slå till mot själva rötterna för vår mänskliga existens och släppa loss en flodvåg av lidanden av en art som ingen vettig människa någonsin drömt om. Dessa lidanden svarar mot helvetesplågorna i chönyid-tillståndet."
Men det är inte bara kundaliniyoga, som kan orsaka psykoser. Det har visat sig att det även finns risker i andra metoder såsom TM och andra former av meditation, frigörande andning och andra andningsövningar, Qi-gong, healing, automatskrift, pendling och kanalisering. Alla metoder som syftar till medvetandehöjning eller där man på något sätt släpper kontrollen, har visat sig vara förenade med risker. Vi skall inte släppa självkontrollen! Vi skall vara "herrar i vårt eget hus"!
Ur Sökaren nr 3, 1997.
Om kristendomen
Till sidan 1!
www.sokaren.se/INDEX15.HTML