VEDANTA
Vedanta är slutet av Vedaböckerna, som av hinduer betraktas som gudomlig sanning, sprungen ur människors insikt om sitt eget inre väsen. Det är en insikt som envar kan vinna, utan att behöva "tro bara" på de heliga skrifternas ord, anses det.
Vedanta säger att jag och du och allt annat levande i sitt väsens grund är Atman och att Atman är Brahman, det vill säga världsgrunden, eller Gudomen, som alltså är vår verkliga natur: min och din och alla andra människors och djurs verkliga inre natur. Din nästa är du själv i annan form. När du ser på en annan människa, ser du dig själv i spegeln.
Allt är gudomliga former. Allt är Gudomens miljoner ansikten.
Det finns enligt Vedanta en enda Gudom, vari hela universum blivit till som följd av Gudomens medvetna skapande.
Det är en illusion att världen består av många. Världen är En. Allt är Ett.
Genom att skåda in i dig själv kan du lära känna din egen sanna natur, som är Atman, vilken är Brahman. När man upplever denna sanning, känner identiteten med Brahman, fylls ens inre av salighet.
Jag är inte denna lilla tillfälliga och förgängliga person. Mitt verkliga jag är något mycket större: det är den substans som fyller hela världsalltet. Intet finns utom den.
Detta betyder inte att jag, och du, verkligen förstår det Absoluta, och vårt eget väsen. Brahman är större än vi kan föreställa oss.
Enligt Vedanta är vi alla sökare, men vi kan se väsentliga delar av verkligheten. Och vi människor kan nå dithän att vi förstår vår sanna natur. Det kan ske bland annat genom meditation, ett inre skådande.
Du kan inse att ditt innersta väsen är odödligt, eftersom det inte existerar i tiden och rummet.
Vedanta ser inte människan som full av synd och i behov av Guds nåd och frälsning. En mänsklig varelse, som är en liten del av Gudomen, är okunnig om sin egen och andras natur och beter sig därför ofta som hon inte vore den hon är, men hon har en oerhörd förmåga med vilken hon som Gudomens medskapare kan bidra till att förverkliga dess syfte med världen.
Vi är gudalika varelser med en enorm potential.
Christopher Isherwood skriver (i tidskriften Vedanta and the West, 1951) om "Vedantas tre påståenden":
"1. Vedanta börjar med påståendet att det finns en evig allt genomträngande Verklighet utan egenheter eller attribut, som förblir konstant mitt i universums växlande företeelser. När denna Verklighet omtalas som extern eller transcendent, kallas den Brahman; talar man om den som intern eller immanent, heter den Atman. Men eftersom denna verklighet är både extern och intern, innebär dessa namn, förutom i vår subjektiva uppfattning, ingen verklig skillnad. Det beror enbart på vår subjektiva uppfattning var skillnaden ligger. Brahman omkring oss är Atman inom oss.
Brahman-Atman beskrivs som sat-chit-ananda, absolut tillvaro, absolut medvetande, absolut salighet. Men dessa uppfattas ej som attribut - Brahman är tillvaro, är medvetande, är salighet. Den är tillvaron genom vilken allting existerar, medvetandet som innehåller all kunskap, saligheten som står utanför alla önskningar och all fruktan och och därför är absolut frid.
En del människor påstår att Vedanta är panteistisk. Det är fel. (Panteism är doktrinen att universum som helhet är Gud.) Vedanta gör klar skillnad mellan Brahman och universum, även om de betraktas som intimt förbundna. Universum beskrivs som en följd av Brahman på samma sätt som hettan är en följd av elden och oskiljaktig från denna. Men hettan är inte detsamma som elden, och Brahman är inte identisk med universum. Universum förändras, Brahman förändras ej.
I Upanishaderna finner man ingenting som kan beskrivas som panteism. Men det finns två tolkningar av Brahmans och universums inbördes förhållande, som först verkar motsägelsefulla. På en del ställen står det att ingenting annat än Brahman existerar, i andra heter det att Brahman och universum samexisterar för evigt. Denna skenbara motsättning uppstår emedan man beskriver två olika plan av mystisk upplevelse. Siaren, som upplevt Brahmans verklighet och sedan återvänt till normalt medvetande, förklarar kanske att det universum han ser omkring sig inte har någon substans och att det verkligen inte finns något annat än Brahman. Men då denna samma siare befinner sig på den mystiska upplevelsens nivå, som ligger mellan den normala och den supernormala nivån, förklarar han kanske att han ser både Brahman och unversum - både det inre och det yttre - samtidigt. Vedanta-filosofin kan därför kallas icke-dualistisk och dualistisk; ingendera av förklaringarna är helt felaktig eller helt riktig.
2. Vedantas andra påstående är att människan kan lära känna Brahman-Atman, eftersom hon och alla andra varelser är av samma natur. Att känna sig själv är enligt Vedanta att känna Atman inom sig - icke ego-personligheten, herr Smith eller fru Brown, som man vanligtvis identifierar sig med. Denna ego-personlighet kan man aldrig helt lära känna, eftersom den hela tiden förändras, den är som en lök, av vilken ingenting finns kvar, då den befriats från alla sina höljen. För att man skall kunna lära känna Atman måste därför identifieringen med ego-personligheten upphöra. Egot påstår att det är något annat - att det skiljer sig från sina grannar och sin omgivning. Men siaren, som upplever Atman inom sig själv, vet i och med detta att han att i grunden är ett med sina grannar och sin omgivning, eftersom deras sanna natur också är Brahman-Atman.
3. Vedantas tredje påstående är att meningen och avsikten med varje individs liv här på jorden är att lära känna Brahman-Atman och att all verksamhet bör inriktas på detta mål. Om vi accepterar Vedantas första två påståenden, förefaller det som om vi vore tvungna att acceptera också det sista, åtminstone teoretiskt. Det är ju självklart att om Brahman är sat-chit-ananda, då önskar varje människa finna sin trygghet i denna förening. Ja, om Brahman är Livets Sanning, innebär då inte vägran att acceptera detta att man vänder ryggen åt förnuftet och föredrar att leva i en vanvettig värld? Det är detta som alla tiders, alla rasers och livsåskådningars mystiker tagit för självklart, och därför har de ägnat sitt liv åt sökandet av det Eviga inom sig själva. Varför följer då inte flertalet av jordens folk deras exempel? Ja, det är till följd av mayas kraft.
Även om vi accepterat Vedantas första två påståenden, följer vi troligtvis inte det tredje, eftersom vi är förvillade av maya. Sinnets och materiens grund är maya, universums stoff, skapat av Brahman. Som individer existerar, uppfattar, tänker och handlar vi inom maya. Inom maya är vi herr Smith och fru Brown. Så länge vi förlitar oss på våra sinnen och tror att den absoluta verkligheten finns inom maya, kan vi ej känna Atman. Maya är mångfald, Atman är en.
/.../
När vi frågar oss: 'Varför existerar denna okunnighet, varför har vi förlorat uppfattningen om vår sanna natur?' kan vi inte finna något svar, eftersom frågan ställs från en utgångspunkt inom maya och svaret ligger utanför maya. De mystiker som överskridit maya, försäkrar oss att allt är gott, att varje individ sist och slutligen kommer att befrias från maya och känna sin identitet med Atman." (Slut på citat från Isherwood.)
Översättningen av Isherwood, som är en del av en större artikel i Sökaren, har gjorts av Inga Heikel.
SM
Mer om Vedanta
Vivekananda
Ritajananda
Gangaji
Hinduism i Walt Whitmans diktning
Till sidan 1!
www.sokaren.se/INDEX33.HTML